lördag 31 december 2011

Vecka 12+6: Att berätta om graviditeten

Det har varit tyst här på bloggen i en dryg vecka för vi har haft härlig julledighet hemma i Sverige. Bara kopplat av, ätit god mat samt berättat för familj och släkt om julklappen som förhoppningsvis kommer i början av juli nästa år.

Det känns lite pirrigt och konstigt att berätta om graviditeten varje gång. Inte alls som jag trott innan, att vi bara skulle sjunga ut det av lycka. Jag har funderat en massa på hur man säger det på rätt sätt. Vilket låter bäst? "Jag är gravid." "Vi väntar barn." "Du ska bli mormor/farmor/..."Det känns också lite konstigt att sätta sig själv i fokus så mycket och jag börjar fundera på att den jag ska berätta för kanske inte alls tycker det är så märkvärdigt att få barn. Jag antar att genom att berätta för andra så blir det också mer verkligt att vi faktiskt ska bli föräldrar. Det är inte längre bara vår hemlighet, utan vi öppnar upp för andra människors frågor, tankar och tyckande. 

Alla vi berättat för har i alla fall blivit väldigt glada. Både för vår skull och för deras egen. Min svärmor jublade för att de ÄNTLIGEN ska få barnbarn som hon längtat så mycket efter (och som alla av deras vänner redan har). Min mamma hade misstänkt att något var på gång eftersom jag inte pratat något mer om IVF under hösten, men hon trodde att vi satt in ett fryst embryo i smyg. Hon blev väldigt överraskad att den här graviditeten var helt naturlig. 

Ännu har vi inte berättat för några vänner, men de första blir ikväll. Vi ska fira nyår ihop och jag får nog förklara min flaska med alkoholfritt bubbel samt att magen inte bara buktar av för mycket julmat. Frågan är nu bara hur vi säger det på bästa sätt..? ;)

onsdag 21 december 2011

200 dagar kvar!

Just det, det är ju "bara" 200 dagar kvar till BF idag. Tjohoo!

Vecka 11+3: Läskig dröm i natt

Sen jag blev gravid har jag drömt väldigt mycket mer än vanligt, eller jag kommer i alla fall ihåg det på ett helt annat sätt än tidigare. Oftast är det bara konstiga historier som jag plockar ihop under natten, men i natt var det tyvärr dags för en mardröm.

Det var en sån där dröm där allt är superjobbigt. Man går och går och kommer aldrig fram, kämpar och fightas men inget blir som man vill. Jag hade jätteont vid blygdbenet och i underlivet och så var jag på toaletten och upptäckte att jag blödde. Sen började en lång vandring genom stan för att ta mig till gynakuten. Så klart stötte jag på massor av hinder på vägen och kom jag aldrig fram innan jag vaknade. (En konstig detalj var att det var problem med min mobiltelefon när jag skulle ringa efter min man och sen en taxi, det gick bara att ringa WWF -Världsnaturfonden från min mobil. Var kom det ifrån?!) När jag vaknade hade jag fortfarande ont på samma ställe som i drömmen, men det kändes mer som kissnödighet. Jag vågade knappt kika i trosorna när jag var på toaletten, men förstås var det inget där. :) Efter toalettbesöket gick det onda över och jag lyckades somna om. Skönt att det bara var en dröm!


måndag 19 december 2011

Vårt lilla pyre växer!!

I förmiddags var jag på läkarkontroll igen och allt såg bra ut. :) Det enda som inte var på topp var mitt blodtryck som var lite lågt. Livmodern hade vuxit bra och bebisen med. Den är nu 4,6 cm från huvud till rumpa och det gick tydligt att se både armar och ben.

Det var så underbart att få se min lilla tjej/kille som viftade runt inne i min mage! Det är fortfarande lite svårt att fatta att detta är på riktigt, men nu känns det mer verkligt än någonsin. Läkaren sa att det oftast känns mer på riktigt när man kan känna barnets sparkar där inne. Ååååh, vad jag längtar efter detta!

Om fyra veckor är det dags för nästa kontroll och då skulle jag tro att både jag och bebisen har vuxit ordentligt.

Vecka 11+1: Milstolpar

Den här veckan passerar vi några viktiga milstolpar. Idag ska jag på ultraljud och förhoppningsvis få se hur den lilla krabaten har vuxit på sig. Längtar! Troligtvis har den väl fördubblat sin storlek sen jag var där för tre veckor sedan. Och om allt ser bra ut så tänkte jag lägga upp en efterlängtad baby ticker här till höger. Jag har inte riktigt vågat göra det än, utifall jag skulle vara tvungen att ta bort den i förtid. Dessutom ser babybilden inte ut som en alien längre... ;)

På onsdag passerar vi 200 dagar kvar till BF. Det låter faktiskt riktigt långt, men ändå skönt att kunna räkna ner. När min kompis var gravid förra året sa hon att det är en poäng i att en graviditet är nio månader. Det ger en tid att förstå och smälta vad som faktiskt ligger framför en. Både vad gäller förlossningen och det lilla livet man sen ska ta hand om.

Till helgen kommer den största milstolpen av alla. Vi kommer ha gått 12 fulla veckor och risken för missfall är mycket mindre. Dessutom är det jul och vi ska berätta för våra familjer om vår bästa present någonsin!! Än så länge har vi kunnat hålla tyst och inte berättat för en endaste person, men jag undrar om inte min uppmärksamma mamma misstänker något... Vi får se.

söndag 18 december 2011

Vecka 12 (11+0)

Vecka 12  (Från Familjeliv.se)


Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något. 

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.


Egna noteringar: Wow! Det känns stort att vi äntligen kommit till sista veckan i första trimestern. Jag känner fortfarande illamående om jag inte äter regelbundet, men det är bättre än tidigare. Jag är väldigt gasig i magen på kvällar och nätter. Ibland har jag svårt att sova pga det. Midjan har expanderat en del, men jag kommer fortfarande i mina vanliga jeans i alla fall med extra gummisnodd i midjan. ;) Vikten har ökat ca 1 kilo sen början av graviditeten. Jag är förvånad att det inte är mer med tanke på att det inte känns som jag gör annat än äter. Mina portioner är dock mindre än vanligt, annars storknar jag. 

fredag 16 december 2011

Statistik om barnafödande

Jag läste ny statistik från SCB om barnafödande idag. Vanligast är att en svensk kvinna föder två barn under sin livstid och förstagångsmamman är idag 29 år i snitt. Själv kan jag bara hoppas att jag kommer få två barn någon gång. Och om allt går bra kommer jag till sommaren att dra upp förstföderskesnittet ännu mer, då jag kommer vara 33 år på mitt planerade BF.

Det fanns också intressanta siffror om barnlöshet som gjorde mig förvånad:

Var sjunde kvinna förblir barnlös 
För de födelseårgångar kvinnor som just slutfört sin fertila period har mellan 13 och 14 procent slutat som barnlösa. Historiskt sett är andelen barnlösa låg idag. Bland kvinnor födda på 1800-talet kan så många som var fjärde ha slutat som barnlös. Som lägst har barnlösheten varit bland kvinnor födda på 1940-talet, cirka 12 procent. 

Vecka 10+5: Dålig nattsömn

Hjälp! Vad ska jag skriva? Jag är så himla trött efter att ha sovit dåligt två nätter i rad. I natt var jag vaken ca 3 timmar. Jag vakande vid 3-tiden och kunde absolut inte somna om. Jag var uppe och kissade, surfade på mobilen under täcket (ville ju inte väcka mannen) och försökte förstås somna om. Helt omöjligt var det. Till slut började jag bli hungrig, men orkade inte gå upp och äta. Som tur är har jag alltid några kex bredvid sängen för nödlägen. ;) Så efter att jag åt ett litet kex kunde jag faktiskt somna om. Jag kände mig dock inte särskilt pigg när jag vaknade ca 1,5 timme senare när mannen skulle upp och iväg till jobbet.

Igår natt sov jag också dåligt, men kunde somna om efter två timmar. Egentligen borde jag väl inte klaga, för det är bara att vänja sig vid dålig sömn. När bebisen väl har kommit blir man väl glad om man bara är vaken 2-3 timmar per natt.

Gäsp! Nu ska jag gå och vila lite.

tisdag 13 december 2011

Vecka 10+2: Olja mot bristningar

Förra veckan köpte jag Weledas Havandeskapsolja, som jag har hört gott om, och har smörjt in mig två gånger om dagen sen dess. Oljan ska förebygga hudbristningar samt skydda huden mot uttorkning. Jag kan ju bara hoppas att det hjälper mot bristningar, men jag märkte på en gång att huden blivit smidigare och mjukare av att smörjas in. Jag brukar bli så himla torr på vintern, så hjälper det bara mot det så är det värt jobbet.


Jag kanske får återkomma längre fram med ett nytt utlåtande när jag använt oljan ett längre tag. Men som sagt, första intrycket är mycket positivt.

måndag 12 december 2011

Vecka 11 (10+1)

Vecka 11 (Från Familjeliv.se)
Kroppen: 
Det syns fortfarande inte att du är gravid, men du kan känna det mycket tydligt. Den trötthet som många känner är ett tecken på att man ska ta det lugnt. Vissa kan känna sig svimfärdiga om de tvingas stå upp en längre tid, till exempel på bussen. Det beror på att blodtrycket är lägre.

Fostret: Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnats och kan slutas vid beröring. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Ännu kan du inte känna att fostret rör sig, men vid ett ultraljud kan man se rörelser.


Egna noteringar: Jag känner mig fortfarande väldigt trött (särskilt på eftermiddagarna) men tycker nog att jag i stort mår rätt så bra. Jag behöver fortfarande äta ofta för att inte må illa, men det går åt rätt håll. Jag har gått upp ett drygt kilo och midjan har expanderat. Särskilt på kvällen är det rätt uppenbart att jag har en större kula än vanligt. Det känns helt magiskt att vi avverkat den första fjärdedelen av graviditeten utan större problem!

torsdag 8 december 2011

Vecka 9+4: Shopping

Idag har jag handlat mina första mammakläder! Alltså inte bara rymliga vanliga kläder, utan faktiskt från mamma-avdelningen. Jag inser att det är väl tidigt att handla sånt redan nu, men jag har lääängtat så mycket i flera år efter att få vara i med skaran som klär sig i mammakläder. Nu kunde jag helt enkelt inte hålla mig längre. Mina vanliga kläder har börjat strama och klämma åt lite, lite i midjan. Dessutom vill jag gärna få plats med både bebis och julmat i min kläder den här julen, så jag tyckte det var lika bra att slå till på lite grejer.

Slut på försvarstalet! Ett par leggings, två par strumpbyxor, en snäv kort kjol, samt en långärmad t-shirt blev det. Allt var fortfarande lite stort över magen, men sitter bra på resten av kroppen så förhoppningsvis kan jag börja använda dem snart. Jag tror jag kommer jag få mycket användning av dessa basplagg då jag gillar att klä mig i klänningar och tunikor. Snyggt men bekvämt ska det vara!

Jag var dessutom förbi ett apotek och handlade ett par stödstrumpor när jag ändå var på stan. Vi ska flyga hem till familjen och fira jul i år och då kan det komma väl till pass med ett par stödstrumpor. Förhoppningsvis kan jag få användning av dem även efteråt om/när jag börjar få svullna ben.

onsdag 7 december 2011

Dagens andra i-landsproblem

Dagens andra i-landsproblem är att jag har kylskåpet fullt med godsaker men jag är inte sugen på att äta något av det. Tvärtom faktiskt. Bara tanken på att äta sötsaker ger mig halsbränna. :( I kylskåpet väntar just nu en överbliven bit födelsedagstårta från ett kalas igår, en muffins som jag fått av en kompis, och nyss kom precis min vänliga granne förbi med två bitar chokladtårta som blivit över. I vanliga fall skulle detta få det att vattnas i munnen rejält på mig, men inte nu. :( Jag som ääälskar sötsaker känner verkligen inte igen mig själv. Men jag får väl helt enkelt inse att kroppen verkar bestämma över sinnet numera och ta och äta en clementin istället.

Vecka 9+3: Dagens i-landsproblem

Dagens i-landsproblem är att jag inte vet hur jag ska ha datorn i knät längre när jag ligger och vilar/surfar i soffan. Haha! Härligt att jag inte har värre problem i livet just idag. ;) Och jag förstår att det finns många som har betydligt värre problem att kämpa med, men det är ändå ett litet, litet problem för mig eftersom jag har ett så stort behov av att vila nu. Vanligtvis tycker jag om att ligga på rygg med uppdragna knän och då hamnar datorn på magen. Senaste veckan har jag dock känt att det blir för varmt mot den lilla bulan att ha datorn rakt på den. Sen kanske det inte är så bra heller att bebisen blir kokt där inne..? Om jag istället ligger med utsträckta ben kan jag ha datorn på låren, men det är ju inte lika skönt. Jag kanske helt enkelt får sätta mig upp eller till och med sluta slösurfa...fast vad skulle livet vara då? ;)

tisdag 6 december 2011

Vecka 9+2: Vad äta på julbordet?

Ikväll ska jag på julfest och äta julmat för första gången i år. Här är lite tips från Livsmedelsverket vad som man kan äta på julbordet som gravid:

http://www.slv.se/sv/Fragor--svar/Fragor-och-svar/Mat-vid-graviditet/Kan-jag-ata-julbord-nar-jag-ar-gravid/

Det blir till att hålla sig borta från eventuell gravad lax, kallrökt korv och mögelost. Och glöggen förstås! Jag kommer verkligen sakna glöggen... Och hur ska jag förklara att jag inte ens kan dricka en liten, liten kopp glögg?! Jag får väl skylla på att jag kör bil och inte vill utmana ödet det minsta. Om någon misstänker något om min graviditet så hoppas jag att de håller tyst. Jag känner mig inte redo att berätta än, vill vänta några veckor till.

Vecka 10 (9+2)


Vecka 10  (Från Familjeliv.se)

Kroppen:
 Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Egna noteringar: Jag sover mycket bättre än tidigare på nätterna och mår inte lika illa som vecka 8. Jag måste dock se till att äta OFTA för att slippa att må dåligt. Jag drömmer väldigt mycket och konstigt, ganska underhållande ibland vad ens undermedvetna kan hitta på för historier. Jag är gasig och har även blivit trögare i magen. Jag har börjat fundera en del på framtiden, men det känns fortfarande lite overkligt att ett plus ett ska bli tre. 

torsdag 1 december 2011

Jippie!!

Jag fattar knappt att det är sant, det finns en liten liten bebis i min mage som växer och mår bra. 21 mm ren glädje fick jag se på ultraljudet för några timmar sen. En liten blobb med både hjärta som slog och ben som sparkade (eller ja, man kunde ana en rörelse sa läkaren... ;).

Nu ska jag försöka stoppa undan de negativa tankarna för gott och njuuuuta av att vara gravid. I juli blir vi föräldrar! :)

Vecka 8+4: Snart är det dags för domen

Tidigare i veckan mådde jag väldigt dåligt, mentalt, för jag var helt övertygad om att vårt lilla embryo inte lever längre. Igår skärpte jag till mig och tänkte att jag minsann är gravid tills motsatsen är bevisad. Livet blir inte lättare av att jag går runt och tar ut dåliga saker (som kanske inte inträffar) i förskott. Det gick faktiskt rätt så bra att tänka på annat igår.

Om några timmar är det så dags för mitt besök hos gynekologen och vårt andra VUL den här graviditeten.  Det känns som jag ska dit och få en dom. Tyvärr kan inte mannen följa med då han måste jobba, men jag hoppas hoppas att allt går bra. Tack för era hållna tummar!

måndag 28 november 2011

Ödesvecka 9

Jag är en person som försöker tänka positivt i de flesta situationer, men det är inte alltid så lätt. Som just nu. Den här veckan är en riktig ödesvecka för oss. Under förra graviditeten var det i vecka 9 som vi fick veta på ett ultraljud att det tyvärr inte fanns något hjärta som slog i den lilla krabaten i min mage. Embryot hade slutat att utvecklas ungefär en vecka tidigare.

Nu är vi i vecka 9 igen och på torsdag är det dags för ett nytt ultraljud. Jag är så himla nervös inför det här ultraljudet. Det känns som att jag ska dit och få en dom. Får vi behålla det här barnet eller inte? Om det går bra på torsdag hoppas jag att jag kan slappna av och njuta över att vara gravid, men får vi ett negativt besked igen vet jag inte hur jag ska orka hantera det.

På den positiva sidan inför torsdag: Vi fick ju faktiskt se ett hjärta som slog där inne i magen för två veckor sedan, och det hade vi inte sett förra gången.

På den negativa sidan inför torsdag: Varje dag sen i lördags har jag vaknat med väldigt bra humör och mått oförskämt bra (i alla fall fram till lunch). Ska jag inte må mer illa?! (Okej, jag inser att jag verkar helt galen som klagar på att jag är på bra humör och mår bra, men jag är så rädd att detta är ett tecken på MA och att hormonerna i kroppen börjar minska.)

Vecka 9 (8+1)

Vecka 9 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.


Egna noteringar: Jag har mått rätt så illa senaste veckan samt varit trött, särskilt på eftermiddagarna. Jag tror att jag gått upp 1-2 kg, troligtvis för att jag äter mest hela tiden för att motverka illamåendet.  Det känns som livmodern växer och ibland när jag sträcker mig åt sidan, så stramar magen. Att tandköttet är känsligare har jag också märkt.

fredag 25 november 2011

Vecka 7+5: Illamående

Illa, jag mår illa... Den där gamla Magnus Uggla låten skulle kunna vara soundtrack till mitt liv just nu. Jag mår illa varje dag nu. Mest på eftermiddagarna och kvällen, men idag har jag mått pyton sen jag klev upp. Oftast kan jag äta bra till frukost och lunch, men sen är det stopp. Bara lukten av lagad mat får mig att undvika köket och kylskåpet i största möjliga mån efter lunchtid. Det mesta går bra att äta när det väl är framför mig, men tanken på att laga mat och t.ex. känna lukten av stekos får det att vända i magen. Yoghurt, frukt och mackor kan jag "tillreda" själv så det funkar bra. Jag som i vanliga fall är en riktig gottegris känner inte det minsta sug efter godis eller bakverk heller.

Jag har inte lyckats lista ut vad som får mig att må illa och hur jag ska lindra det. Ibland känns det bättre av att äta, ibland känns det värre. Jag har svårt att veta om jag är hungrig eller har ätit för mycket. Det känns så konstigt det här, men det hör väl till antar jag. Att ligga stilla på soffan att vila känns i alla fall minst dåligt, så det gör jag rätt mycket. Tyvärr har vänner, blogg, hemmet mm blivit eftersatt men jag får försöka ta igen det när jag mår bättre. Jag försöker att inte få dåligt samvete av att jag inte orkar hålla igång som vanligt, men emellanåt är det svårt. Jag vill inte vara en lat gnällspik.

Jag har inte kräkts än, som tur är, men nu ska jag försöka i mig lite rester från tidigare i veckan som lunch. Får se hur det går... Det är inte särskilt lockande, men jag kan ju inte leva enbart på mackor idag.

måndag 21 november 2011

Vecka 8 (7+1)

Vecka 8
Kroppen
: Nu växer livmodern och storleken kan jämföras med en apelsin. Det är vanligt att man måste kissa mycket oftare än normalt. All glatt muskulatur, det vill säga sådana muskler som du inte kan styra, som livmodern, blodkärlen och tarmarna, blir slappare. Det kan göra att du får förstoppning. Risken för åderbråck, hemorrojder och urinvägsinfektioner ökar också. Om du drabbas när du är gravid är det viktigt att du får behandling tidigt.
I vissa landsting kallas du till ett hälsosamtal hos barnmorskan för att prata om alkoholvanor, kost och livsstil. Hos andra landsting sker detta samtidigt som inskrivningen. Det ser olika ut i olika delar av landet.

Embryot: Embryot är nu omkring 25 millimeter. Fingrar och tår kan ses tydligt men är fortfarande täckta med simhud. Överläppen skapas samt nästippen. Hjärtkonstruktionen är nu utvecklad och slår med 150 slag i minuten, det vill säga dubbelt så fort som hos en vuxen.


Egna noteringar: Den senaste veckan har jag märkt av mer symptom än innan. Först och främst har jag varit väldigt trött och orkeslös. Jag känner mig fortfarande gasig i magen, men som tur är inte förstoppad. De senaste dagarna har jag börjar känna mig mer och mer illamående och inte på morgonen utan värst på eftermiddagen och kvällen. Min puls slår betydligt fortare än vanligt och vikten är ungefär den samma.

fredag 18 november 2011

Vecka 6+5: Trötthet

Jag orkar inte skriva här på bloggen, eller göra så mycket annat över huvudtaget, eftersom jag är så fruktansvärt trött den här veckan. Jag vill bara ligga ner och vila hela tiden. Jag har faktiskt sovit rätt så bra på nätterna, men det räcker inte långt. Emellanåt kan jag ta mig i kragen och få saker gjorda här hemma men sen blir jag trött igen. Jag har ingen vidare aptit heller. Det enda som lockar är frukt och yoghurt, men det kan man ju inte leva enbart på.

I kväll får vi besök som stannar över helgen och vi får se hur det går att hålla fasaden uppe en hel helg. Vi vill helst inte berätta om graviditeten för dem ännu, men det kanske bli oundvikligt när jag är så trött och dessutom inte vill dricka varken kaffe eller vin som jag brukar.

Trevlig helg!

onsdag 16 november 2011

Vecka 6+2: Det finns ett hjärta som slår!

Imorse var vi på kontroll hos gynekologen och jag var rätt så nervös innan. Tänk om vi skulle få höra den här gången också att det inte fanns något liv där inne?

Efter lite klämmande på magen och petande i underlivet fick vi se till slut se ett litet gryn på 4,2 mm med ett tickande hjärta. Så underbart! Det finns ett litet liv där inne i alla fall. :) Läkaren flyttade tillbaka oss några dagar så jag är nu i vecka 6+2. Hon sa att det är helt normalt att ägglossningen kommer lite senare efter ett missfall så vi skulle inte oroa oss att vi är lite tidigare i graviditeten än vad vi trodde. Om två veckor ska vi tillbaka igen för att se att allt utvecklar sig som det ska, dessutom ska jag lämna ett klamydia test då. Blodprover (syfilis, toxoplasmos mm) fick jag lämna redan idag.

Jag blev förstås lite oroad av att Grynet var mindre än vi förväntade oss, men efter att ha pratat med min kloka man samt ha funderat lite själv så har jag nu bestämt mig för att tänka positivt. Förutsättningen är att allt är som det ska tills vi får höra något annat. Jag väntar vårt barn och ska försöka njuta av den vetskapen.

Vi ska bli mamma och pappa. :)

tisdag 15 november 2011

Koffein och graviditet

Jag har läst att för högt intag av koffein kan öka risken för missfall och att man som gravid inte bör dricka så mycket kaffe och te.

Jag har försökt skära ner på mitt intag av koffein. Jag har inte druckit en enda kopp kaffe sen jag fick det positiva beskedet. Försökte med en kopp decaf häromdagen, men kaffe smakade helt enkelt inte gott längre vilket förstås gör det hela mycket enklare.

Min tekonsumtion försöker jag hålla till max två koppar per dag och det går rätt bra hittills. Jag har köpt hem några olika sorters juice för att kunna variera vad jag dricker istället. Det är ju inte så kul att ta ett glas vatten när man är sugen på en fika.

måndag 14 november 2011

Svårt att inte oroa sig

Jag försöker att inte oroa mig men det är svårt att låta bli. Jag är så rädd att den här graviditeten också ska sluta i ett MA/missfall. Jag kan knappt vänta tills jag ska till läkaren på onsdag och jag hoppas verkligen att vi då får bekräftat att det finns en liten ärta där inne som växer och mår bra. Mannen ska med på besöket vilket känns väldigt bra. Han är förstås lika nyfiken som jag och jag tror inte jag klarat av att få ett negativt besked ensam.

Lite gravid känner jag mig allt ändå. Brösten har blivit lite fylligare, magen har blivit trögare och jag är rätt så trött emellanåt. På natten sover jag dock dåligt (och tycker det går lika bra att blogga kl 5). Min hy är också helt galen och jag har fått massor av finnar i ansiktet. När jag inte ätit på ett tag känner jag mig lite lätt illamående, så ett jämnt intag verkar vara det bästa. Och konstigast av allt är att jag inte är godissugen!

fredag 11 november 2011

Bokat tid för första kontroll

Idag ringde jag och bokade tid hos min gynekolog. Jag ska få komma dit redan på onsdag nästa vecka. Ska bli så spännande men samtidigt väldigt pirrigt. Jag hoppas verkligen att det går att se att det finns ett litet hjärta där inne som slår.  Jag orkar inte med att vänta om det är för tidigt för att se hjärtat eller om det mot förmodan skulle vara ett MA som förra gången. Jag vill bara veta att allt är bra.

Jag har dessutom pratat med IVF-kliniken i Sverige. De undrade om det inte är dags för FET snart, men jag sa att de allt får ta och behålla våra ägg ett tag till. :) Vilket de gör i 4,5 år till om vi inte behöver dem innan dess.

Vecka 7 (6+0)

Vecka 7  (Från Familjeliv.se)
Kroppen:
 Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk
i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.


Egna noteringar: Jag känner inte av så många symptom egentligen. Lite molvärk i nedre delen av magen känner jag ibland och så är jag rätt så gasig i magen. Jag har dessutom drömt väldigt livligt den senaste veckan, om det nu kan ha med graviditeten att göra. Vikten ligger strax under 60 kg. Hittills har jag känt av betydligt mindre än förra gången, får se hur det utvecklar sig. 

torsdag 10 november 2011

Torsdag

Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har försökt smälta graviditetsbeskedet de senaste dagarna, men jag har lite svårt att ta in det. Jag tror inte jag kommer våga lita på det denna gång förrän jag får se ett tickande hjärta på ett ultraljud. Inte för att det är någon garanti för att alla 40 veckor går bra, men då har vi i alla fall rätt förutsättningar den här gången.

Jag ska nog ta och ringa min gynekolog imorgon och boka en tid. När/om jag får höra från henne att allt är bra kanske jag kan lugna ner mig lite. Dessutom måste jag ju ringa kliniken och berätta att det inte blir något FET nu.

tisdag 8 november 2011

Så många tankar som snurrar

Tack så mycket för era lyckönskningar! Det värmer verkligen, särskilt när man inte vill dela denna nyhet med alla man känner riktigt än.

Jag har varit i chock hela dagen idag. Jag har så svårt att förstå att jag är gravid. Hur gick det till och varför just nu? (Ja, rent tekniskt vet jag ju... ;) När vår första IVF slutade i missfall i augusti läste vi en del om att det kunde vara lättare att bli gravid efter ett missfall, pga att kroppen är inställd på graviditet eller vet hur det funkar redan. Men jag trodde verkligen inte att detta gällde oss. Jag menar, hur stor är sannolikheten att man blir gravid när man redan har försökt utan resultat i tre års tid?

Jag har ju skrivit innan att jag inte känner mig gravid heller. Det här kom verkligen som en blixt från klar himmel. Fast förstås en bra sådan! Jag vill inte verka otacksam, för det är jag verkligen inte. Det här är de bästa, mest oväntade nyheterna någonsin. Men som sagt, jag känner mig inte alls likadan i kroppen nu som i början av den förra graviditeten. Om jag tänker efter så har jag ju känt mig lite illamående någon gång, och visst hade jag ovanligt lite ork när jag tränade igår. Dessutom har jag varit lite trött på kvällarna senaste veckan, men vem är inte det nu när det är becksvart ute?! Jag är inte det minsta öm i brösten och jag har knappt känt av något i nedre delen av magen. En förklaring till skillnaderna kan förstås vara att jag  proppade i mig en massa hormoner förra gången och nu får kroppen hantera allt i sin egen takt.

En annan anledning till att jag har svårt att ta in den här graviditeten är förstås vad som hände förra gången. Jag vet att några veckors total lycka snabbt kan vändas till raka motsatsen. Vårt första delmål nu blir att klara oss igenom vecka 9 med ett litet tickande hjärta där inne i magen och sen vecka 12 förstås. Efter det kommer vi nog känna oss redo att berätta för familj och vänner. Jag är i vecka 6 (5+4) nu om jag räknat rätt, så jag hoppas att tiden fram till jul kommer gå fort. Då kommer jag nämligen precis gå in i vecka 13. Fast det blir ingen adventsglögg för mig i år. Ett kärt bekymmer.

Oj det blev långt det här, men det är så många tankar som snurrar runt i huvudet. Nu ska jag laga middag åt den blivande pappan :) som snart kommer hem från jobbet. Ska bli skönt att sitta ner och höra om han smält morgonens budskap bättre än jag.

Kan det verkligen vara sant?!

Jag hade bestämt mig för att göra ett graviditetstest imorse eftersom mensen fortfarande inte kommit. Det är ju ändå cykeldag 40 idag och så länge brukar det inte dröja. Jag tänkte att testet naturligtvis skulle vara negativt och jag skulle ha det som bevis för att jag bara måste vänta lite till på mensen. Jag har ju tänkt att kroppen fortfarande inte är tillbaka till vanligt efter vårt missfall/MA i augusti.

Men det verkar som jag hade fel! Strecket var så starkt och fylldes i direkt, långt innan kontrollstrecket. Jag kan inte riktigt fatta att jag är gravid igen. Och att vi efter tre års försök lyckats på egen hand. Helt otroligt! Kan det verkligen vara sant?

lördag 5 november 2011

CD 37 och allt är som vanligt

Idag är CD 37 och fortfarande ingen mens i sikte. Jag känner mig inte det minsta gravid heller, utan precis som vanligt. Det enda som inte är som vanligt är att min menstruationscykel är en hel vecka längre än den brukar. Märkligt.

torsdag 3 november 2011

CD 35 - Fortsatt väntan

Idag är jag inne på cykeldag 35 och ännu ingen mens i sikte. Varför tar det sån tid? Självklart kommer tankarna att tänk om jag är gravid... Men varför skulle jag bli det nu helt plötsligt? Troligtvis så är det bara det jädrans MA i augusti som ställt till det för min kropp.

Uppdatering: Kom precis på att ett säkert tecken på att mensen nog på på gång i alla fall. Jag är så himla hungrig idag! Åt lunch kl 11:20 för jag kunde bara inte vänta längre och nu känner jag mig utsvulten igen. Magen brukar bli som ett svart hål när jag ska få min mens. Jag kan äta hur mycket som helst men blir aldrig mätt. Tur att det bara brukar håll i sig i ett par dagar. 

tisdag 1 november 2011

Tillbaka!

Vi har precis flyttat och varit utan internetuppkoppling i några veckor, därav den ofrivilliga tystnaden här på bloggen. Det har inte hänt så mycket IVF/barn-relaterat under de här veckorna att skriva om ändå. Förutom att jag funderat en del över kompisar med barn och kommit fram till att jag nog tycker det är rätt så jobbigt ändå, fast att jag försökt intala mig annat.

Just nu går jag mest och väntar på mensen, som borde komma när som helst. Eller som min man man tycker, väntar på att mensen inte ska komma. Fast vad är sannolikheten att jag skulle blivit gravid huxflux nu? Nä, jag tycker det vore skönare om den jäkla mensen bara tar och kommer så att jag kan börja med medicinerna inför vårt första FET. Det är cykeldag 33 idag och min cykel har varierat mellan 27 och 33 dagar de senaste året (ser jag i den ypperliga appen Free Menstrual Calendar från Tamtris som jag kan passa på att rekommendera!).

Vi pratade lite om det stundande FET:et häromdagen och vågade oss på att drömma lite. Kommer vi få en tidig julklapp med ett positivt graviditetsbesked? Kommer vi få tillökning i slutet av nästa sommar? Ja, vem vet - vi får vänta och se. Det känns i alla fall skönt att kunna tänka framåt tillsammans och hoppas att det kommer att gå bättre den här gången. 

fredag 14 oktober 2011

Pratat med kliniken

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och ringt till kliniken. De är alltid så trevliga att prata med! Jag blev på himla gott humör. :) Förhoppningsvis är det dags att börja med tabletterna inför vårt första FET om två veckor(!!). Shit, vad tiden går fort.

Trevlig helg!

söndag 9 oktober 2011

Liten paus

Den senaste veckan har jag mot all förmodan lyckats ta lite paus från IVF-världen. Jag har inte läst några bloggar, inte funderat så mycket över huvudtaget på vår egen situation och bara fokuserat på annat. Det har faktiskt varit väldigt skönt och välbehövligt.

Idag har jag dock kollat andra avsnittet av "Barn till varje pris?" på SVT Play och ikväll ska jag se på "Drömmen om ett barn" på TV3 Play. Jag har också läst ikapp på lite bloggar och det händer så mycket på en vecka! Underbara, positiva besked på vissa håll och fruktansvärda, negativa besked på andra håll. 

Nästa vecka borde jag tag mig i kragen och ringa kliniken och berätta att min första cykel efter MA är igång. Dessutom är det troligtvis dags för ägglossning...inte för att jag håller koll eller så. ;)

torsdag 29 september 2011

Mens

Japp, jag hade rätt imorse, mensen är här. Nu är det "bara" att luta sig tillbaka och vänta en månad till på nästa mens. Sen kan vi sätta igång med förberedelserna inför vårt första FET, som borde bli i mitten/slutet av november om allt går som det ska.

De vanliga funderingarna dyker förstås upp, om det är lönt att hålla reda på när nästa ägglossning är så vi kan försöka pricka in ett eget försök då. Jag är verkligen så himla trött på att ha sex efter kalender och klocka, men jag vet att jag kommer ha svårt att inte räkna efter när det borde vara dags. Varför ska det vara så himla svårt att bara släppa allt och låta saker och ting ha sin gång?

Mensvärk!

Oj, jag tror minsann att mensen är på gång. Kände lite hugg i magen när jag vaknade i morse och nu verkar det övergått till riktig mensvärk. Som vanligt finns ju känslan av besvikelse att mensen kommer, men den här gången är jag också ganska glad. Detta är ju förutsättningen att vi kan planera för vårt första FET. Tjohoo!

Tyvärr är det ju cirka en månad kvar innan jag kan börja med medicinerna inför FET. Först måste denna cykel vara över och nästa mens komma... Men första delmålet (första mensen efter MA) kommer förhoppningsvis vara uppnått idag.

onsdag 28 september 2011

Felaktiga associationer

Idag var jag och mannen och köpte/beställde ny bil för leverans nästa år. Efteråt släppte jag av honom på jobbet. Vi stötte då ihop med hans kollega som direkt frågade "När kommer bebisen?". Han syftade förstås på den nya bilen, men vi blev båda helt ställda. Min man fann sig dock snabbt och sa att bilen levereras i februari. Jag hade dock rätt svårt efteråt att släppa tanken på att vår bebis skulle ha kommit i mars om allt gått annorlunda.

Fasiken, jag vill vara gravid igen och berätta för hela världen när vår bebis ska komma till världen, inte en dum bil!

Ny bloggmall (uppdaterad)

Jag testar att använda en helt ny bloggmall från Blogger, Dynamic Views. Ser rätt fint ut tycker jag och det är lätt att hitta bland inläggen, men jag saknar min sidebar med alla etiketter, kommentarer mm. Får se om de uppdaterar mallen snart så att de gamla funktionerna återkommer, annars kanske jag får byta tillbaka till den gamla. Vad tycker ni, bra eller anus?

Uppdatering: Jag bytte tillbaka till den gamla igen. Kändes inte riktigt bra med det nya. Särskilt som menyn till höger försvann av någon konstig anledning.

fredag 23 september 2011

När man väntar på något gott...

När allt känns tungt och ett barn verkar utom räckhåll, så ska jag försöka minnas att när man väntar på något gott väntar man aldrig för länge. All väntan och längtan kommer vara värt det när vårt barn äntligen är här, oavsett på vilket sätt det kommer till oss.

torsdag 22 september 2011

Allt är normaaaaalt

Fick besked idag att mitt HCG-värde är tillbaka till normala nivåer igen. Jippie? Nu finns det inga spår i min kropp av någon graviditet längre. Undra hur lång tid det tar innan mensen dyker upp nu då? Jag vill ju så gärna komma vidare i den här processen, hellre förr än senare.

onsdag 21 september 2011

Lever på hoppet

En tanke som dyker upp i huvudet är förstås att sköterskan ska ringa tillbaka imorgon och säga att hormonnivån stigit istället för att sjunka ner till normala nivåer. Att den där mensen vi går och väntar på aldrig dyker upp. Att jag helt plötsligt har blivit gravid på naturlig väg.

Hoppet är helt uppenbarligen det sista som överger människan.

Mer prover

För en stund sedan var jag tillbaka hos gynekologen igen för ytterligare ett blodprov. Det känns lite överdrivet men kanske lika bra att få veta om/när kroppen återgått till det normala. Jag är lite osäker på vad det är för hormon de mäter (nån som har koll? HCG) men för två veckor sedan var tydligen nivån på 16 och normalt ska det ligga på under 4. Sköterskan trodde att det skulle vara nere på normala nivåer nu, men de hör av sig så snart de har fått provsvaren.

söndag 18 september 2011

Ut ur garderoben med ofrivillig barnlöshet

Ofrivillig barnlöshet har uppmärksammats en del i media på sista tiden. Först var det Pia Johansson som berättade om sin egen barnlöshet inför jobbet som programledare för SVT:s nya program Barn till varje pris?. Förra veckan var det Anders Bagge som berättade att "det är inget fel på mig, det är det som är det sjukaste" men han har ändå inte fått några egna barn. Igår läste jag Jenny Strömstedts krönika i Expressen att hon hade svårt att bli gravid när hon var yngre, men att hon nu glömt bort hur det kändes.

Jag är glad att det finns barnlösa som vågar prata öppet om sina problem. Tyvärr känner jag mig inte bekväm att göra det själv, inte inför fler än de allra närmaste. Jag har funderat på att t.ex. "gilla" Barnlängtan eller vår IVF-klinik på Facebook, men det känns alldeles för personligt att dela med sig av den informationen till en del ytligt bekanta. Jag är helt enkelt inte redo för det. Än. Jag håller min till anonymiteten här på bloggen istället.

Dock ser jag fram emot att se både SVT:s och TV3:s program om ofrivillig barnlöshet som snart ska börja sändas. Ska bli spännande att se om de ger en bra och riktig bild av det hela, så man inte hängs ut som ett freak.

onsdag 14 september 2011

Ont i äggstockarna

Hmmm, idag har jag fått ont i båda äggstockarna. Jag fick plocka fram vetekudden och har suttit med den i knät och kollat på TV hela kvällen. Vad betyder det här?!? Jag brukar inte känna så här vid mens, knappt ens vid ägglossning, men kanske det är dags för det ändå. Jag trodde dock att jag hade ägglossning för en dryg vecka sedan. Märkligt. Jag har uppenbarligen ingen koll alls på min kropp för tillfället. Det är väl bara att vänta och se vad som händer...

måndag 12 september 2011

Inget nytt

Jag har inget nytt att blogga om. Går och väntar på mensen, men det tar nog två veckor till innan den dyker upp. Läser i alla fall en massa andra IVF-bloggar och tänker på att det finns så många där ute som kämpar på i tysthet. Tur att internet finns för att skapa en känsla en gemenskap. :)

fredag 9 september 2011

Lättare blogga från iPhone

Åh, jag läste precis att Google ÄNTLIGEN släppt en Blogger app för iPhone. Nu ska det bli enklare att blogga från mobilen. Nice!

http://buzz.blogger.com/2011/09/announcing-blogger-app-for-ios.html

torsdag 8 september 2011

Mer blodprover...

För två veckor sedan var jag på kontroll hos gynekologen och lämnade bland annat ett blodprov för att kontrollera att graviditetshormonerna sjunkit. Igår var jag tillbaka och blev stucken igen. Sköterskan ringde nu precis och meddelade att nivåerna sjunkit bra MEN jag behöver komma tillbaka om ytterligare två veckor för ytterligare en kontroll. *suck* Jag har iofs inte så mycket emot att bli stucken i armen (har varit blodgivare tidigare) men tycker det känns lite onödigt att göra alla dessa tester. Kan man inte bara lita på att kroppen gör det den ska? Jaja, det blir säkert bra att ha det svart på vitt att allt är tillbaka till normalt sen.

måndag 5 september 2011

Tillbaka till vanliga jag igen

Nu verkar det som att allt vad blödningar heter är slut för den här gången. Inget rött eller brunt i sikte på flera dagar, så nu hoppas jag att kroppen är återställd efter missfallet. Kroppen känns i alla fall som vanligt igen. Jag har nog inte känt mig så här pass "normal" på nästan tre månader nu, med tanke på först hormonsprutorna och sen graviditeten. Det känns faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka till sitt vanliga jag och nu ska jag börja träna ordentligt igen. Kom igen nu kroppen, nu gör vi oss redo inför FET i oktober!!

torsdag 1 september 2011

Vissa dagar är tuffare än andra

Hela den här veckan har jag blivit påmind om vad vi inte har. Vi har inga barn och jag har ingen gravidmage. Smack! Rakt upp i ansiktet på mig.

Jag hoppas och tror att det inte kommer vara så här för resten av våra liv, men ibland blir längtan för stor och andras babylycka kan verkligen bli för mycket. Jag har träffat två gravida kompisar samt gosat med en tremånadersbebis de senaste dagarna och det har bara blivit för mycket. Roligt för ens vänner att de har det bra, men det blir så uppenbart vad som saknas i ens eget liv.

Vissa dagar är verkligen tuffare än andra. Idag har varit en sån dag.

onsdag 31 augusti 2011

Fortsätter blöda

Okej, det här kanske inte är så intressant för andra, men jag tänkte att det ändå kan vara bra att skriva ner för min egen del. Den här bloggen har blivit min IVF-dagbok och jag hoppas verkligen att Blogger aldrig slarvar bort innehållet.

Hursomhelst så blöder jag fortfarande efter skrapningen. Det märkliga är att de flesta dagar är det knappt någonting, men igår så blödde jag rejält. Nästan som en vanlig mens. Idag är det tillbaka som det varit innan, bara lite, lite gammalt blod är det likadant som igår. Det har gått två veckor nu och det finns väl risk att det håller på så här några veckor till. Jag vill gärna att det ska sluta blöda snart för det finns ju vissa saker jag inte får göra tills det slutat blöda: bada, ha sex... Ja, ni fattar. ;)

tisdag 30 augusti 2011

Planering inför FET1

Jag är på tillfälligt besök i Sverige just nu, så idag passade jag på att besöka kliniken. Jag träffade en sköterska som berättade lite om hur behandlingen inför FET går till och så fick jag en behandlingsplan. Jag fick även nya recept på mediciner: Progynon (tabletter) och Progesteron (vagitorier) som jag ska ta när vi sätter igång.

Nu är det "bara" att vänta på när mensen kommer igång igen. Jag blöder fortfarande en del efter skrapningen så det tar säkert ett tag till innan kroppen är tillbaka till sin vanliga status igen. Jag som har så dåligt tålamod får helt enkelt hitta något annat att fokusera på ett tag. Mensen kommer säkert inte förrän i slutet av september så det finns risk att jag kommer bli tokig av att vänta. ;) Men med tanke på att vi redan väntat i tre år på ett barn så ska jag väl kunna stå ut ytterligare en månad eller två...och sen förhoppningsvis nio månader till.

Eftersom det gått så bra för Elle och hennes man på deras FET (grattis igen!) så känner jag mig extra taggad just nu. Klart det kommer gå bra för oss också den här gången!

torsdag 25 augusti 2011

Kontroll hos gynekologen

Nu har jag precis kommit hem efter en kontroll hos gynekologen, en vecka efter skrapningen. Livmodern har dragit ihop sig, slemhinnan såg bra ut men jag hade fortfarande en del blod kvar där inne. Tyvärr hade de inte fått något svar från labbet än om de hade hittat någon anledning till missfallet.

Jag fick också lämna blodprov så de kan kontrollera att graviditetshormonerna sjunker. Om två veckor kanske jag ska tillbaka och lämna ett nytt blodprov för att se att hormonnivåerna är nere på normalt igen. Jag tycker det känns lite överdrivet, har inte hört att man gör detta i Sverige. Det känns lite ibland som att privat sjukvård gärna vill krama ur så mycket pengar som möjligt från en.

Tålamod är inte min starka sida och jag hatar att vänta, så jag fungerar bäst om jag kan sätta upp olika delmål. Dessutom känns ens problem mycket mindre om man kan dela upp dem i mindre delar. Målet att få ett levande, friskt barn känns så stort och långt borta ibland. Så nästa delmål är nu ett besök på kliniken i Sverige nästa vecka för att få schema och nya recept. Efter det är det första mensen som vi ska vänta på och sen är det förhoppningsvis dags att börja med tabletterna inför FET. :)

tisdag 23 augusti 2011

Det kom blod till slut

Jag har inte blött någonting sen jag lämnade sjukhuset efter skrapningen i torsdags, förrän nu. Jag hade förväntat mig att det skulle fortsätta blöda direkt men det kanske tar några dagar för kroppen att fatta vad som hänt och stöta ut slemhinnan... eller vad det nu är. Jag har haft som mensvärk igår och idag, så egentligen är det väl inte så konstigt att det blöder. På torsdag ska jag tillbaka till min gynekolog på kontroll så då får jag förhoppningsvis höra att allt är normalt. :)

Samtal med kliniken

Nu har jag precis ringt ett lite jobbigt men ändå hoppingivande samtal till vår IVF-klinik som precis öppnat efter semesterstängning. Det kändes förstås tufft att berätta om missfallet och avboka tiden för VUL (nu på fredag) som jag fick när jag plussade i juli. Sköterskan var jättesnäll och förstående och tyckte det var väldigt tråkigt det som hänt. 

Nu ska vi istället blicka framåt mot vårt första frysförsök. En hel menstruation ska passera innan vi kan sätta igång. Sköterskan sa att det kan ta lite längre tid än en normal menstruationscykel för mensen att komma första gången efter en skrapning, men att man sen kan göra ett försök i andra cykeln. Men jag tyckte ändå det lät betydligt bättre än den tyska läkaren som rekommenderade att man väntar minst 3 cykler innan man försöker bli gravid igen. 

Så första steget är nu att jag ska till kliniken nästa vecka när jag ändå är i Sverige. Då ska jag få ett schema och recept för tabletterna som krävs inför vårt första FET (frozen embryo transfer). Andra steget är att jag hör av mig till kliniken när första mensen kommit, och sen är det förhoppningsvis bara att sätta igång. :) 

Allt beror förstås på hur lång tid det tar för mensen att komma igång, men i mitten av oktober borde det vara dags för vårt första FET. Får se om min uträkning håller i sig.  

söndag 21 augusti 2011

När kan man försöka igen?

Gynekologen på sjukhuset sa att man bör vänta 3 menstruationer innan man försöker bli gravid igen. Och hur lång tid det tar innan första menstruationen kommer igång är olika, 2-4 veckor brukar det ta. Jag ska kontakta IVF-kliniken när de öppnar igen efter semesterstängningen nästa vecka, och höra vad de har för regler. Om vi ska vänta 3-4 månader till kanske vi inte hinner göra något FET i år. :( Jag som har så dåligt tålamod och hatar att vänta!

Är det någon som vet hur snart man kan göra IVF/FET efter missfall?

lördag 20 augusti 2011

Jag drömde i natt...

... att jag övergivit ett barn och jag var tvungen att hitta det igen. Det var jättejobbigt att köra runt i bil en regnig kväll och leta efter det här barnet, men till slut hittade jag det. Hmmm, vet inte vad det här betyder, om något, men känslan när jag vaknade upp från drömmen var i alla fall att jag övergivit mitt eget lilla barn på sjukhuset i torsdags. :( Tyvärr kommer det lilla knyttet aldrig tillbaka till oss, men förhoppningsvis kan ett annat barn hitta in i vårt liv på något vis.

fredag 19 augusti 2011

Magen har dragit ihop sig

Oj, det gick fort. Min lilla bula på magen har försvunnit helt i natt och nu har jag som en liten grop mellan blygdbenet och naveln. Ser lite konstigt ut men jag antar att det är livmodern som dragit ihop sig. Det som putar ut på magen nu får jag nog träna bort istället. ;)

Skrapningen gick över förväntan

Även om jag inte är gravid längre så får jag tydligen inte sova på nätterna. Har varit vaken sen innan kl 3, ska göra ett nytt försök att sova efter jag skrivit klart detta inlägg. Den dåliga sömnen kanske i och för sig kan bero på att jag inte gjorde annat än att slumra och vila hela förmiddagen och större delen eftermiddagen också...

Allt gick i alla fall bra på sjukhuset igår. Personalen var väldigt trevlig och alla pratade engelska med mig (fick lära den ena sköterskan några användbara ord bara ;). Själva skrapningen vet jag inget om eftersom jag var sövd, men läkaren sa att allt gick bra och att de inte kunde se med blotta ögat någon anledning till missfallet. Efteråt blödde jag en del när jag låg och vaknade till efter narkosen och hade som mensvärk i magen. Efter ett härligt ;) dropp med smärtstillande så försvann värken och blödningen minskade.

Sen jag kom hem så har jag knappt blött något alls och inte haft någon värk heller. Jag som laddat upp med både värktabletter och ett stort lager med bindor! Läkaren sa att blödningen kan pågå 4-14 dagar och när det slutat blöda är det bara att leva som vanligt. Jag får väl vänta och se om det blir något bakslag idag, men jag ska nog ta det lite extra lugnt för säkerhetsskull.

Min underbara man var ett bra stöd för mig igår. Först lämnade han av mig på morgonen och sen hämtade han upp mig när allt var klart. Jag tyckte han lika gärna kunde jobba tiden däremellan, istället för att sitta i kafeterian på sjukhuset och vänta. Sen bjöd han mig på lunch på stan och passade upp på mig hemma hela eftermiddagen och kvällen. :) Tack älskling!

Innan jag rullades iväg till operationssalen sände jag en lite tanke till det liv som aldrig blev, men annars kände jag mig faktiskt aldrig särskilt ledsen. Det gick mycket lättare än vad jag hade förväntat mig innan. Jag tror det beror på att vi försöker blicka framåt och ta till oss av vad läkarna har sagt. Ett missfall är helt normalt (om än väldigt ledsamt och tråkigt) och att vi ska se det positivt att vi faktiskt lyckats bli gravida. Jag har inte brutit ihop totalt mer än i måndags efter att vi fick beskedet, men jag tror att sorgen över detta lilla liv som inte blev läggs ihop med den sorg vi redan känner över att vara ofrivilligt, oförklarligt barnlösa. Den sorgen vi känner över att inte kunna vara den familj vi vill vara och leva det livet vi längtar efter är tyngre att bära vissa dagar än andra.

Sammanfattningsvis så gick skrapningen över förväntan både emotionellt och fysiskt. Hoppas jag inte framstår som någon isdrottning utan känslor, men jag mår oftast bättre om jag försöker se mer praktiskt på saker och ting, och inte gräver ner mig och ältar allt dåligt.

onsdag 17 augusti 2011

Extra läkarkontroll inför skrapning

Tack för era fina kommentarer! Det värmer verkligen att veta att ni tänker på oss. Det är lite märkligt det här med bloggar, att man lämnar ut sitt liv till okända människor och skapar en gemenskap. :) Förutom här på bloggen så har jag bara berättat för min mamma än så länge om missfallet, men jag ska försöka samla lite krafter idag att berätta för mina två vänner som känner till graviditeten. Det blir bara så mycket mer påtagligt och på riktigt när man måste säga det rakt ut.

Idag på morgonen var vi på sjukhuset för en extra kontroll samt förberedelser inför morgondagens ingrepp. Först fick vi träffa narkosläkaren som berättade att jag kommer bli sövd, men bara under en ganska kort stund som själva skrapningen tar, ca 15 minuter. Jag är inte så pigg på att bli sövd, men jag antar att fördelen med att bli sövd är att jag slipper vara medveten om vad de gör och vad de får ut ur kroppen.

Sen träffade vi en väldigt vänlig gynekolog som berättade en massa om missfall, skrapning och vad som händer och hur jag mår efteråt. Dessutom gjorde hon en gynundersökning av mig, där vi fick se igen att det inte finns något hjärta som slår och inget blod som strömmar genom den lilla kroppen. :*( En patolog kommer att undersöka fostret efteråt, men troligtvis kommer de inte hitta någon orsak till missfallet. De kollar dock inte efter kromosomfel. Hon sa att även om de skulle hitta en anledning till missfallet så är det inget som säger att det kommer påverka en framtida graviditet. En eller två missfall är helt normalt... Det kändes verkligen bra att få träffa henne och prata en stund. Dock är det inte hon som ska genomföra ingreppet utan det var någon Doktor Professor Nånting...

Efter allt detta fick vi gå ner till avdelningen där jag ska ligga i morgon. Vi ska komma in på morgonen kl 8 och sen får jag troligtvis åka hem tidig eftermiddagen om allt går bra. Jag måste fasta från midnatt, men måste dock kliva upp vid 5-tiden och ta en tablett som ska mjuka upp livmoderhalsen. Sen skulle jag ha med mig något att äta tills när jag vaknar upp efter ingreppet. De bjuder bara på något att dricka på sjukhuset.

Eftersom vi är i Tyskland nu och jag knappt pratar någon tyska, var jag lite rädd att personalen på sjukhuset inte skulle kunna prata engelska. Idag gick det bra med alla förutom nakosläkaren som var rätt kass, så jag hoppas det kommer lösa sig imorgon också. Man känner sig extra utlämnad av att vara i ett främmande land i en sån här situation, särskilt när man kanske inte kan göra sig förstådd ordentligt.

måndag 15 augusti 2011

För bra för att vara sant

Besöket hos gynekologen började med att hon klämde och kände på magen att livmodern växt till sig sedan förra besöket. Bra! Det kändes så overkligt när hon sen fick upp livmodern med embryot på skärmen. Jag tänkte, Jaaaa det finns en liten bebis där inne! Men hon letade runt flera gånger med ultraljudsstaven och sa snart att det tyvärr inte var något hjärta som slog. Jag trodde nog att hon skulle hitta det till slut, men det gjorde hon inte så det var bara att kliva ner från gynstolen och sätta på mig kläderna igen. Helt ofattbart kändes det och känns fortfarande. Att ena stunden se sitt lilla knyte och sen andra stunden få alla ens framtidsdrömmar raserade. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att vi skulle lyckas få ett barn på första IVF-försöket.

Missed abortion eller fördröjt missfall är det som drabbat oss. Embyot har slutat växa i början av 8:e veckan (för ca en vecka sedan) men kroppen har inte fattat det än, och därför har jag inte fått någon blödning och känner mig fortfarande gravid.

För att komma vidare nu rent praktiskt så ska jag få göra en skrapning senare i veckan. De snälla sköterskorna hos gynekologen ringde upp ett lämpligt sjukhus på en gång och bokade in en tid åt oss. På onsdag förmiddag ska jag dit för en undersökning och då får jag även veta tiden för skrapningen, men det blir någon gång på torsdag. Jag kommer få någon typ av bedövning, men jag hoppas jag slipper sövas. Efter att skrapningen är gjord ska jag tillbaka till gynekologen för kontroll efter en vecka.

Sen vet jag inte hur lång tid man måste vänta på att få göra IVF igen. Eller FET (frozen embryo transfer) är det ju egentligen, för vi har ju 5 stycken befruktade ägg i frysen. Vi får väl se när vi känner oss mentalt redo för att sätta igång med denna cirkus igen också, men just nu känner vi båda att vi vill försöka igen så snart det går.

Nu vet jag inte om jag bara ska bryta ihop totalt eller om jag ska försöka hålla ihop och tänka framåt.

Det fanns inget hjärta som slog för oss idag

Vet inte riktigt om jag tagit in det än, det gynekologen berättade för 1,5 timme sedan, att jag har ett litet embryo i magen som slutade växa för cirka en vecka sedan och som inte har något litet hjärta som slår längre.

Jag kan inte riktigt sätt ord på alla känslor just nu, men att säga att det känns fördjävligt är ingen överdrift.

söndag 14 augusti 2011

Lite nervösa

Just nu tror jag vi båda är lite nervösa. I morgon förmiddag ska vi till gynekologen igen och bl.a. göra ett VUL. Förhoppningsvis ska vi få se ett litet hjärta som pickar där inne i magen. Det ska bli så spännande! Tankarna finns förstås att tänk om hon inte hittar något pickande hjärta imorgon...hur sjutton överlever vi det?! Men det är inget vi talar högt om här hemma, både försöker vara positiva och hoppas på det bästa.

Vecka 9 (8+1) - månad 3!

Vecka 9  (Från Familjeliv.se)


Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Egna noteringar: Illamåendet har blivit mer påtagligt den senaste tiden. Oftast är det bara en obehagskänsla som kommer och äter jag något litet då, så går det över. Jag ha en påse med mandlar i handväskan som är helt perfekt att knapra lite från när illamåendet kommer över mig. Vikten ligger ganska stabilt runt 60 kg - 60,4 kg stod vågen på igår morse men då var jag rätt så förstoppad. :(

torsdag 11 augusti 2011

Om det här med sömn...

Nu sitter jag här igen, vaken tidigt på morgonen när jag egentligen borde sova lite till. Om det gick. I vanliga fall (ogravid) så är det optimala för mig att sova 8,5 timme. Då är jag skönt utvilad när jag vaknar och mår som bäst. Om jag bara lägger mig i tid brukar det inte vara några problem att sova denna mängd. 

I natt har jag sovit 5-5,5 timme och nu är jag klarvaken om än inte superpigg. Jag skulle gärna sova några timmar till, men det är stört omöjligt att somna om igen. Jag behöver några fler timmars sömn, annars kommer jag vara supertrött på dagen. Så här har det varit på nätterna de senaste veckorna. Jag vaknar någon gång vid kl 3-4-5 och är vaken ca 2 timmar innan jag lyckas somna om igen, ofta obekvämt på soffan.

Jag är ofta kissnödig när jag vaknar så jag testade igår att kissa en sista gång precis innan det var dags att släcka lampan och sova, för att se om det gör att jag får sova längre. Idag vaknade jag kl 5, lite senare än vanligt, men var inte särskilt nödig när jag vaknade och nu är jag lika vaken ändå. 

Jag antar att detta är kroppens sätt att vänja mig vid livet med en liten bebis, med oregelbundna och korta sovperioder. Jag pratade med en kompis som är gravid i v23 (andra barnet) och det håller på på samma sätt för henne. Hon lugnade (?) mig genom att berätta att det i alla fall inte blir värre förrän precis i slutet av graviditeten. 

Jaha ja... vad ska jag göra nu då? Det blir väl till att surfa runt lite på nätet innan jag kan försöka somna om här på soffan. Jag vill ju inte väcka mannen, annars hade det kanske varit en bra idé att utnyttja den vakna tiden till att städa lite. ;)

måndag 8 augusti 2011

Vecka 8 (7+2)

Vecka 8 (Från Familjeliv.se)

Kroppen
: Nu växer livmodern och storleken kan jämföras med en apelsin. Det är vanligt att man måste kissa mycket oftare än normalt. All glatt muskulatur, det vill säga sådana muskler som du inte kan styra, som livmodern, blodkärlen och tarmarna, blir slappare. Det kan göra att du får förstoppning. Risken för åderbråck, hemorrojder och urinvägsinfektioner ökar också. Om du drabbas när du är gravid är det viktigt att du får behandling tidigt.

Embryot: Embryot är nu omkring 25 millimeter. Fingrar och tår kan ses tydligt men är fortfarande täckta med simhud. Överläppen skapas samt nästippen. Hjärtkonstruktionen är nu utvecklad och slår med 150 slag i minuten, det vill säga dubbelt så fort som hos en vuxen.

Egna noteringar: Jag är uppe och kissar nästan varje natt nu, ibland går det bra att somna om, ibland är det omöjligt. Mannen har noterat att jag är mycket varmare än vanligt, han tycker jag är som en liten kamin vid hans sida i sängen. Min morgontemperatur är faktiskt drygt en halv grad högre än tidigare. Förstoppning är fortfarande ett problem, men annars mår jag bra. Jag har lagt märke till att jag är känslig mot vissa lukter, som känns typ 100 gånger starkare än vanligt. 

lördag 6 augusti 2011

Bloggtorka

Det är lite bloggtorka här nu, men jag återkommer nästa vecka. Just nu njuter jag av semester med min man. :) Jag mår i alla fall väldigt bra och i veckan som gick har jag kommit igång och tränat lite igen. Så skönt och välbehövligt.

lördag 30 juli 2011

Vecka 7 (6+0)

Vecka 7 (Från Familjeliv.se)

Kroppen:
 Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.

Egna noteringar: I natt var jag uppe igen och kissade och kunde förstås inte somna om på två timmar. Jag har inte känt något illamående och överlag har jag känt mig mycket piggare de här senaste dagarna och klarat mig utan yrsel. Värken i nedre delen av magen kommer ibland, men den känns inte så starkt och håller inte i sig så länge. Vikten ligger kvar på samma nivå. 59,7 kg idag visade vågen idag.

När jag träffade läkaren igår så tyckte hon att vi skulle räkna graviditeten som jag gjort hittills, dvs från senaste mensen, och bortse från när befruktningen faktiskt skedde. Det blir dock bara skillnad på två dagar (tidigare) om jag tar hänsyn till befruktningen, så det spelar väl inte så stor roll egentligen.

fredag 29 juli 2011

Första kontrollen hos läkaren

Idag var jag på mitt första läkarbesök. Varför var jag hos en läkare och inte hos en barnmorska kanske någon undrar? Jo, det är för att vi precis har flyttat till Tyskland! och här är det vanligt att man går till läkare/gynekolog under sin graviditet.

Det började inte så bra när jag fick vänta 1,5 timme i väntrummet efter vad jag trodde var "min" bokade tid. Det var fem andra patienter innan mig som jag fick vänta på. Sååå tråkigt och jag blev rätt så irriterad. Men inget ont som inte har något gott med sig. När det äntligen var min tur ville sköterskan att jag skulle börja med att lämna ett urinprov och jag var rejält kissnödig efter all väntan, så det var inget problem. ;)

Sen fick jag träffa gynekologen och hon är en amerikansk kvinna som jag fick mycket gott förtroende för. Det känns jätteskönt att ha hittat en läkare som det går lätt att kommunicera med och där vi förhoppningsvis kan undvika språkförbistringar. Hon började med att ta ett cellprov, sen kände hon på livmodern att den var förstorad (som den ska vara) och sen körde hon upp fingret i ändtarmen för att undersöka att allt kändes bra där med. Hmm, det kändes inte särskilt bra kan jag säga, men hon hittade inget fel iallafall. ;)  Sen var det dags för VUL och vi såg embyosäcken (eller vad det heter). Den hade rätt storlek utifrån hur långt gången jag är. Tyvärr var det för tidigt för att kunna se hjärtat slå, så jag ska tillbaka om ca två veckor. Då finns det förhoppningsvis ett litet hjärta att titta på. ♥ 

Efter undersökningen var det dags för ett blodprov, eftersom de undersöka om jag har syfilis (ett måste i Tyskland, trots att jag redan kollat inför IVF:en) och toxoplasmos, samt bestämma min blodgrupp. Sköterskan kollade även mitt järnvärde och det var bra.

Läkaren sa att det räcker att jag äter mina multivitaminer och att jag inte behöver äta extra folsyra längre. Jag tänker dock äta upp burken jag har nu, men sen får det vara bra. Hon sa att de viktigaste ämnena att jag får i mig är folsyra och jod, de andra vitaminerna i min multivitamin tyckte hon var onödigt men förstås inte skadligt.

En sista sak (det här inlägget blev visst väldigt långt). Jag ska gå på kontroll hos min nya läkare var fjärde vecka fram till vecka 30, sen blir det varannan vecka.

Trevlig helg!

torsdag 28 juli 2011

Sova på andra tider än vanligt

Jag har haft lite svårt att sova på nätterna sen jag blev gravid. Jag kan vakna vid 3-4-5-tiden och inte kunna somna om. Ibland vaknar jag för att jag kissnödig men ibland vet jag inte vad det beror på. I natt vaknade jag vid 4:30 och kunde omöjligt somna om. Efter att jag varit uppe på toaletten lade jag mig i soffan, för att inte störa mannen, och läste en timme. Sen somnade jag visst där och vaknade vid halv åtta. Då flyttade jag in till sovrummet och sov några timmar till och vaknade igen kl 10. :) Det är så skönt med ledighet så att man kan sova ut ordentligt när kroppen vill!

I vanliga fall brukar jag ALDRIG kunna sova middag, somna på flygplan, tåg etc. Det verkar inte vara ett problem längre. Nu på min semester brukar jag lägga mig och vila efter lunch och det har hänt flera gånger att jag somnar och sover 30-45 minuter. Härligt!

Jag antar att huvudsaken är att man får den vila kroppen behöver, inte nödvändigtvis när på dygnet man får den. ;)

onsdag 27 juli 2011

Äntligen bokat tid för första besök hos barnmorska/läkare

Oj vad svårt det kan vara att få till en träff med sjukvården så här i semestertider. Jag har redan en tid i slutet av augusti inbokat med IVF-kliniken för ett ultraljud, men jag ville gärna få till ett besök tidigare. Första stället jag ringde kunde bara erbjuda en tid första veckan i september, då jag kommer vara i vecka 12. Det kändes inte aktuellt! Sen hade jag lite mer tur och fick en tid inbokad redan på fredag den här veckan på ett annat ställe. 

Även om jag vet att jag är gravid så vill jag gärna få det bekräftat från annat håll och vara säker på att det lilla grynet lever och mår bra. Det är ju förstås ingen försäkring att det kommer vara så i 34 veckor till, men det ska bli skönt att höra att utgångspunkten är bra i alla fall.

måndag 25 juli 2011

Känner inte igen min kropp

Nu måste jag få gnälla lite. Jag fattar inte vad som hänt med min kropp!? Min kondition är som bortblåst och jag blir anfådd av minsta lilla promenad. Jag var ute och gick lite både igår och idag på förmiddagen, och fast att jag gick väldigt långsamt så blev jag helt anfådd och sen lite yr efter ett tag. Jag kände mig som en gammal storrökare (fast jag har aldrig rökt) som inte klarar av att gå så många meter. I vanliga fall brukar jag ha mycket bra kondition och älskar att gå raska promenader på minst 5 km. Jag har i och för sig inte tränat något sen vi drog igång med IVF:en men jag har svårt att se att bara det skulle göra att min kondition blivit så himla dålig. Jag antar att det är det lilla grynet i magen som stället till det för mig.

söndag 24 juli 2011

Obehag efter sex

Jag har funderat lite på om jag skulle publicera det här inlägget eftersom det känns ganska personligt, men samtidigt vill jag dokumentera den här resan här på bloggen med både bra och dåliga sidor av verkligheten.

Igår fick jag i alla fall en så otroligt obehaglig känsla efter att vi hade haft sex. Jag fick ont i magen och det kändes som kramp i livmodern. Det tog ca 20-30 minuter innan det kändes helt bra igen och jag blev riktigt orolig. När jag reste mig upp för att gå in till badrummet blev jag yr och trodde nästan jag skulle svimma. Som tur var kom det inget blod eller konstiga flytningar efteråt, så jag antar att kroppen fick en liten chock av att pumpande och skumpande. ;) Och yrseln kanske kan bero på att det var mycket blod i kroppens nedre regioner och inte i huvudet.

Efter det här gick över igår så har jag mått helt bra, men jag tror vi ska ta det lite mer försiktigt framöver för att slippa råka ut för samma sak igen. Är det någon annan som varit med om något liknande?

Vecka 6 (5+2)

Vecka 6 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om du har stått länge eller reser dig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period.
Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.

Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.

Egna noteringar: Jag vägde mig i morse och väger nu 60 kg. Jag brukar inte väga mig så ofta i vanliga fall, men jag brukar ligga runt där. Det ska bli kul att se hur utvecklingen av vikten blir under graviditeten.

För övrigt är brösten lite ömma och lite större än vanligt, och jag har känt mig lite yr några gånger de senaste dagarna. Jag känner mig däremot inte lika trött nu som jag gjorde förra veckan, vilket är skönt. Något direkt illamående har jag inte känt, bara lite, lite ett tag efter att jag ätit. Värken i magen har också avtagit och jag känner bara av den väldigt sällan.

Jag tog den sista Progesteron vagitorien igår (jippie!) och nu har jag fått lite bättre fart på magen igen. Jag känner mig dock fortfarande lite svullen och magen putar en del. Jag tycker det syns på magen att jag är gravid, men det kanske bara är i mina ögon eftersom jag är så himla fokuserad på det.

fredag 22 juli 2011

Pratat med kliniken

Igår fick jag äntligen tag på kliniken. De har ju sommarstängt nu, men har ändå telefontid två gånger/vecka.  Jag pratade med en sköterska som blev väldigt glad när jag berättade att jag plussat. Jag fick en tid för ultraljud i slutet av augusti, men jag ska se om jag kan få komma någon annanstans och göra en undersökning istället. Vet inte om jag kan hålla mig en dryg månad till på att vara säker på att det är en liten plutt där inne. Sköterskan sa att de brukar försöka göra första ultraljudet i vecka 7-9, men jag kommer vara i vecka 10, nästan 11.

tisdag 19 juli 2011

Funderingar om varför det är som det är

Jag har funderat lite på varför det tog sig den här gången. Varför blev jag gravid på första IVF-försöket när vi försökt själva i drygt 2,5 år utan att lyckas en endaste gång? Det är lite märkligt tycker jag. Man tänker ju osökt på att vi gjort något fel innan, men jag kan garantera att vi vet hur man gör. ;) Jag antar att det bara är så när man är konstaterat oföklarligt barnlösa, det finns ingen bra anledning till varför det inte fungerar på egen hand. Nu när vi vet att våra ägg och spermier passar ihop iallafall, så undrar jag också om det kommer vara möjligt för oss att bli gravida på egen hand i framtiden. Det är ju förstås lite tidigt att tänka på det redan nu och spekulera i sånt man inte kan veta något om, men det jag faktiskt vet är att kroppen är förunderlig...

söndag 17 juli 2011

Vad händer nu?

Jaha, ett positivt graviditetstest, men vad händer nu då?

Enligt klinikens instruktioner ska jag fortsätta ta Progesteron tre gånger om dagen i ytterligare en vecka. Jag längtar verkligen tills jag slipper vagitorierna, för de är så kladdiga och de har verkligen påverkat min mage negativt. Men självklart gör jag vad som behövs för att lilla plutten ska må bra och göra sig ordentligt hemmastadd i livmodern.

Jag ska också ta och kolla upp hur länge till jag ska ta Folacin (folsyra). Brukar man ta det hela graviditeten eller bara i början?

Dessutom ska jag ringa kliniken och meddela beskedet. De kommer nog bli glada. :) Även om de har sommarstängt nu är det någon som har jour och de vill att man hör av sig när man testat oavsett resultat. Hoppas jag kan få inbokat en tid för ultraljud redan nu, så vi har något att se fram emot.

Symptom som jag känner är lite smått illamående emellanåt, inte särskilt på morgonen men det verkar mer vara ca en timme efter att jag ätit. Det går dock över ganska snabbt. Jag känner fortfarande som mensvärk ibland, men jag har läst på och tror detta är växtvärk istället. Jag är väldigt trött och idag har jag suttit och gäspat mest hela dagen, fastän att jag sov 8 timmar i natt. Jag blir nog lite lättare kissnödig än vanligt, eller så är det bara för att jag tänker på det som det känns så. Brösten är inte särskilt ömma, och det tackar jag bara för.

Dagen efter

Ojojoj! Det har börjat sjunka in att jag faktiskt är gravid, lite grann i alla fall. Det känns så konstigt och helt oväntat att jag för första gången någonsin fick ett plus på graviditetstestet igår. Efter drygt 2,5 år av försök och betydligt längre längtan efter ett barn är vi äntligen på gång. Jag inser också att vi är otroligt tursamma som fick ett plus på första IVF-försöket. Det är så många som kämpar och försöker länge, länge innan de lyckas.

En annan sak som naturligtvis slagit mig, även om jag inte vill tänka på det för mycket, är att ett positivt graviditetstest är långt ifrån samma sak som att ett frisk barn automatiskt kommer till oss efter nio månader. Det är långt tid kvar av graviditeten och massor kan gå fel. Jag ska i alla fall försöka tänka positivt och tro och hoppas på det bästa. Jag gjorde det inför och genom IVF:en och det gick ju bra. ;) Hur som helst, tycker jag aldrig man ska ta ut något dåligt i förskott. Det gör inte att det känns mindre hemskt om det dåliga faktiskt inträffar.

Det är så skönt att ha bloggen att ventilera sina tankar på och att dela glädjen med andra. Egentligen vill jag basunera ut för hela världen om vår lycka (hmm, det kanske jag redan gjord iom bloggen... ;) men samtidigt vill vi ju vänta med att berätta för så många innan det är mer säkert. De enda som vet om det positiva resultatet, förutom jag och min man, är mina föräldrar samt min svägerska. De har vetat om att vi gjorde IVF nu och då känns det naturligt att också dela med sig hur det gick. Jag har också två vänner som känner till IVF:en så jag får nog berätta för dem med i nästa vecka, för jag tror de kommer undra.

lördag 16 juli 2011

Testdag: resultatet!


Behöver jag säga mer?!

Ruvardag 15: testdag

Idag är det testdag. Äntligen!!

Jag vakande redan kl 05 och var tvungen att kolla om det hade kommit något blod i trosorna. Det hade det som tur var inte. Jag hade en hemsk dröm där jag vaknade upp och hela sängen var nerblodad med mensblod. Lyckligtvis var det bara en dröm. Sen kunde jag somna om några timmar till.

Lite senare ska ni få veta resultatet av testet! Pirrigt!

fredag 15 juli 2011

Ruvardag 14: Pirrigt!

På förmiddagen var jag på Apoteket och köpte två Clearblue graviditetstest. Imorgon är det ju dags för test!! Jag har inte velat köpa testen innan utifall mensen skulle dyka upp, men det har den ju ännu inte gjort. Idag är cykeldag 28 så det är iofs lite tidigt för mig att få mens, men det har ju gått två veckor idag sen återförandet.

Hoppas, hoppas att mensen inte dyker upp idag eller i natt och det blir ett positivt resultat imorgon bitti. Det känns så himla pirrigt nu. Tänk om det lyckas?!

Jag har fortsatt ha lite mensvärk emellanåt och lite ömma bröst, men det känns inte riktigt som vanligt innan mens. Jag tycker att kroppen känns annorlunda och har gjort så den senaste veckan-veckorna. Om det beror på Progesteronet eller på en graviditet vet jag ju inte än, men hoppas kan jag ju. ;)

Håll tummarna nu att det går vägen!