Ödesvecka 9

Jag är en person som försöker tänka positivt i de flesta situationer, men det är inte alltid så lätt. Som just nu. Den här veckan är en riktig ödesvecka för oss. Under förra graviditeten var det i vecka 9 som vi fick veta på ett ultraljud att det tyvärr inte fanns något hjärta som slog i den lilla krabaten i min mage. Embryot hade slutat att utvecklas ungefär en vecka tidigare.

Nu är vi i vecka 9 igen och på torsdag är det dags för ett nytt ultraljud. Jag är så himla nervös inför det här ultraljudet. Det känns som att jag ska dit och få en dom. Får vi behålla det här barnet eller inte? Om det går bra på torsdag hoppas jag att jag kan slappna av och njuta över att vara gravid, men får vi ett negativt besked igen vet jag inte hur jag ska orka hantera det.

På den positiva sidan inför torsdag: Vi fick ju faktiskt se ett hjärta som slog där inne i magen för två veckor sedan, och det hade vi inte sett förra gången.

På den negativa sidan inför torsdag: Varje dag sen i lördags har jag vaknat med väldigt bra humör och mått oförskämt bra (i alla fall fram till lunch). Ska jag inte må mer illa?! (Okej, jag inser att jag verkar helt galen som klagar på att jag är på bra humör och mår bra, men jag är så rädd att detta är ett tecken på MA och att hormonerna i kroppen börjar minska.)