Så många tankar som snurrar

Tack så mycket för era lyckönskningar! Det värmer verkligen, särskilt när man inte vill dela denna nyhet med alla man känner riktigt än.

Jag har varit i chock hela dagen idag. Jag har så svårt att förstå att jag är gravid. Hur gick det till och varför just nu? (Ja, rent tekniskt vet jag ju... ;) När vår första IVF slutade i missfall i augusti läste vi en del om att det kunde vara lättare att bli gravid efter ett missfall, pga att kroppen är inställd på graviditet eller vet hur det funkar redan. Men jag trodde verkligen inte att detta gällde oss. Jag menar, hur stor är sannolikheten att man blir gravid när man redan har försökt utan resultat i tre års tid?

Jag har ju skrivit innan att jag inte känner mig gravid heller. Det här kom verkligen som en blixt från klar himmel. Fast förstås en bra sådan! Jag vill inte verka otacksam, för det är jag verkligen inte. Det här är de bästa, mest oväntade nyheterna någonsin. Men som sagt, jag känner mig inte alls likadan i kroppen nu som i början av den förra graviditeten. Om jag tänker efter så har jag ju känt mig lite illamående någon gång, och visst hade jag ovanligt lite ork när jag tränade igår. Dessutom har jag varit lite trött på kvällarna senaste veckan, men vem är inte det nu när det är becksvart ute?! Jag är inte det minsta öm i brösten och jag har knappt känt av något i nedre delen av magen. En förklaring till skillnaderna kan förstås vara att jag  proppade i mig en massa hormoner förra gången och nu får kroppen hantera allt i sin egen takt.

En annan anledning till att jag har svårt att ta in den här graviditeten är förstås vad som hände förra gången. Jag vet att några veckors total lycka snabbt kan vändas till raka motsatsen. Vårt första delmål nu blir att klara oss igenom vecka 9 med ett litet tickande hjärta där inne i magen och sen vecka 12 förstås. Efter det kommer vi nog känna oss redo att berätta för familj och vänner. Jag är i vecka 6 (5+4) nu om jag räknat rätt, så jag hoppas att tiden fram till jul kommer gå fort. Då kommer jag nämligen precis gå in i vecka 13. Fast det blir ingen adventsglögg för mig i år. Ett kärt bekymmer.

Oj det blev långt det här, men det är så många tankar som snurrar runt i huvudet. Nu ska jag laga middag åt den blivande pappan :) som snart kommer hem från jobbet. Ska bli skönt att sitta ner och höra om han smält morgonens budskap bättre än jag.