Nu är han här!

Nu är vår andra lilla guldklimp här! I onsdags kl 08:49 föddes han med kejsarsnitt. Allt gick bra och vi vilar upp oss på sjukhuset nu. 

Min första fråga efter ingreppet var: hur mycket vägde han?! 3750 gram visade det sig. Inte alls några 4,5 kg som vi trodde. Så mycket för exaktheten med ultraljud...

Eftersom vi ställt in oss på en STOR bebis tyckte vi inte att han var så stor, trots sina 54 cm på längden. Alla sköterskor och läkare sa dock att han var stor och han har jättehärliga feta kinder. :) Stark är han också, och kan redan lyfta sitt egen huvud och titta runt åt olika håll.

Doktorn som utförde kejsarsnittet sa efteråt att det trots allt var rätt beslut av oss att göra snitt, eftersom förlossningen troligtvis hade blivit besvärlig annars. Alltid skönt att få lite bekräftelse på att vi inte gick igenom detta i onödan. 

Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse och lägga upp snart. Jag älskar själv att läsa förlossningsberättelser och tycker det är minst lika relevant för ett kejsarsnitt. 

Vecka 40 (39+0)

Idag har jag varit på kontroll på sjukhuset inför kejsarsnittet imorgon. Först blodprov, ultraljud och CTG. Allt såg bra ut och läkaren beräknade bebisens vikt till 4,0 kg. Förra veckan var det 4,3 kg. Det är ju uppenbarligen ganska osäkra uppskattningar det här, så det ska bli intressant att se imorgon vad den riktiga vikten är. 

Sen fick jag vänta en timme på att träffa narkosläkaren och gå igenom risker och förberedelser inför operationen. Jag ska fasta från midnatt och får bara dricka vatten fram till kl 6 imorgon. 

Sen kl 8 smäller det! 😃👶🎉

Förlossningsberättelse

Jag kan inte se att jag någonsin publicerade min förlossningsberättelse från min första förlossning. Här kommer den dock i kort form: 

Förlossningen var ingen höjdare. Verkligen den värsta dagen i mitt liv, men som tur var även den bästa. Vi var inlagda på sjukhuset några dagar innan och de hade försökt sätta igång förlossningen via tabletter i två dagar, men det hände absolut ingenting. Helt plötsligt strax före kl 23 på lördagkvällen fick jag regelbundna värkar. Jag härdade ut natten på mitt rum och på morgonen flyttades jag till förlossningsavdelningen. Vid kl 10 var jag öppen 6 cm och fick epidural, vid 15-tiden hade jag fortfarande inte öppnat mig mer och de hade sönder hinnorna så att vattnet gick. Tyvärr hade detta ingen effekt och vid kl 17.30 gjorde de ett ultraljud och beslutade att kejsarsnitt krävdes för att få ut bebisen eftersom han låg fel med huvudet. Då verkade inte epiduralen längre, även om de försökte fylla på den. :( Tyvärr var vi tvungna att vänta 3,5 timme till utan smärtlindring för att ett operationsrum skulle bli ledigt. Det var de värsta timmarna i mitt liv. Jag kräktes två gånger av smärtorna och sa att jag ALDRIG ska föda barn igen. Efter 23 timmars värkarbete föddes så äntligen M med kejsarsnitt kl 21.38 och jag var rejält drogad. Livet kändes toppen igen! :) Det visade sig att han hade navelsträngen runt halsen så det var faktiskt riktig tur att det blev kejsarsnitt.

Vecka 36+6: Förlossningsplanering

På förmiddagen var jag och min man på sjukhuset där jag ska föda för att träffa en läkare och planera förlossningen. Först fick vi träffa en barnmorska som tog alla mina uppgifter. Sen fick vi vänta i en halvtimme på läkaren. (I det här landet verkar det som att det sällan som att det spelar någon roll om man bokat tid eller inte. Att vänta lääänge på läkare verkar vara mer regel än undantag.)

Till slut kom läkaren i alla fall och hon verkade som tur var inläst på min journal och min förra förlossning. Hon frågade hur jag ville göra den här gången och sa att om jag ville ha ett planerat kejsarsnitt så var det helt okej. Eftersom jag inte öppnade mig ordentligt förra gången så finns det risk att det blir på samma sätt den här gången, och där med ett oplanerat snitt. Att den här bebisen dessutom är större gör inte saken bättre. Så nu är det beslutat. Jag ska föda med planerat kejsarsnitt den 22:a januari (6 dagar innan BF)... om inget annat händer innan dess vill säga. Det är inte vad jag helst av allt skulle vilja, men under omständigheterna så tror jag det blir bäst så.

Så om 15 dagar blir vi föräldrar igen!! :)

Vecka 32+2: Tankar kring kejsarsnitt

Att det troligtvis blir ett planerat kejsarsnitt som avslut på den här graviditeten känns tudelat. På ett sätt är jag glad att förlossningen kommer ske kontrollerat, och att jag slipper riskera att värkarbetet påbörjas men att ingen bebis kommer ut och det blir ett oplanerat snitt den här gången också. Dessutom kan vi planera in barnvakt och pappaledighet på ett bättre sätt. 

Å andra sidan känns det som en besvikelse. Dels för att jag vet att återhämtningen är lång. Först 5 dagar på sjukhus och sen flera veckor hemma med minskad rörlighet och smärta medan snittet läker. Jag kommer troligtvis inte kunna lyfta min första son som nu väger nästan 11 kg och vara tvungen att vara försiktig så han inte t.ex. sparkar mig i magen. 

Dels känns det som en besvikelse eftersom jag kommer gå miste om upplevelsen att föda vaginalt. Det är ju så jag kom till världen och alltid föreställt mig att jag också ska föda mina barn. Det känns ledsamt att inte få uppleva detta. 

Viktigast är förstås att jag och bebisen mår bra och är det genom ett kejsarsnitt så må det vara så. 

Vecka 33 (32+1)

Idag var jag hos doktorn på kontroll igen. CTG:t såg bra ut och som tidigare rörde bebisen sig mest hela tiden. Ultraljudet visade att han fortfarande ligger på tvären och att han tyvärr fortsätter att följa sin tillväxtkurva. Det är en stadig bit där inne som redan uppskattas väga 2,5 kg med 8 veckor kvar till BF. Fortsätter hans viktökning så beräknas hans födelsevikt till 4,5 kg. Hjälp! 

Mina byxor sitter dock lite löst över rumpa och lår numera, och jag har fått höra av flera att jag ser smalare ut. Jag äter på som vanligt men har knappt gått upp något de senaste två månaderna. Det är i alla fall en av oss som lägger på sig. ;) 

Min doktor tycker definitivt att jag ska ställa in mig på att föda med planerat kejsarsnitt, särskilt som vi pratat om att jag inte vill ha en likadan upplevelse igen som min första förlossning. Så senast vecka 36 bör jag boka tid med sjukhuset för att planera inför förlossningen. Jag gjorde slag i saken direkt och mailade dem omgående. Lika bra innan jag hinner fundera för mycket och allt börjar kännas jobbigt tänkte jag.