Vecka 27 (26+0)

Då har det redan gått två veckor igen. Och det är nu mindre än 100 dagar kvar till BF! Det är en milstolpe om något, men igår kväll kändes 100 dagar som en eeevighet.

Jag har fått mer och mer sammandragningar (bara Braxton Hicks som tur är) senaste veckan, och igår eftermiddag och kväll var det som värst. Så fort jag stod upp (och delvis även när jag satt) blev magen stenhård och det är rätt så obehagligt även om det inte gör ont. Det var så i flera timmar, innan jag kunde lägga min son för natten och lägga mig själva att vila. Tyvärr kunde min man inte komma hem och hjälpa till. Idag känns det bättre, men jag försöker ta det lugnt och inte överanstränga mig.

Mina problem med foglossning är för övrigt mycket bättre. Troligtvis tack vare att jag använder mitt stödbälte flitigt. :)

Förra veckan gjorde jag som sagt sockertestet och det gick bra. Jag vet inte än hur mina värden var, men jag har inte hört något från doktorn så jag förutsätter att det var bra.

Vecka 25 (24+0)

Oj, jag har verkligen kommit av mig att dokumentera graviditeten här på bloggen. Bättring lovas. Nu är 60% av graviditeten avklarad och jag längtar tills jag har en ny härlig liten bebis i famnen. Vissa dagar känner jag mig stor och tung, och förstår inte hur detta ska gå nästan fyra månader till. Andra dagar känns det inte så farligt. En bidragande faktor till att det känns jobbigt är min foglossning. Jag fick ett stödbälte när jag var på kontroll för tre veckor sedan och det hjälper absolut. Men det gör inte att smärtan försvinner helt. Det konstiga är att smärtan flyttar runt. En dag är det på vänster sida bak, nästa dag på höger sida bak och idag har jag ont i höger ljumske. Jag har börjat på gravidyoga en gång i veckan, samma som jag gick på under förra graviditeten, och det hjälper faktiskt riktigt bra. Jag borde göra övningarna hemma också, men har så svårt att komma mig för att göra dem.

Förutom en vanlig läkarkontroll, var jag på ett stort ultraljud med en specialist i förra veckan. Vi gjorde inget sådant förra gången, men nu tyckte jag att det var bra eftersom jag faktiskt är lite äldre. Dock när jag precis lagt mig ner på bristsen och doktorn skulle börja undersökningen, kändes det så fel. Jag ville bara gå därifrån och strunta i alltihop. Jag tänkte att vad sjutton ska vi göra om han hittar något fel? På vilket sätt hjälper det oss att veta det nu? Men jag låg kvar och fick under 30 minuter se min lilla prins i magen. Allt som doktorn kunde se såg bra ut och det är verkligen en livlig krabat där inne. :)

Nästa vecka ska jag tillbaka till min vanliga doktor, för då är det dags för sockertest/glukosbelastning. Jag ser inte direkt fram emot det, men om jag minns rätt så gick det bättre än förväntat förra gången.

Fortsättning glukosbelastning

Efter en timme tog de ett nytt blodprov och sen fick jag lyssna på bebisens hjärtljud. Så mysigt! :) 140 slag/minut, så allt är som det ska. Normalt är enligt sköterskan mellan 120 och 160 slag/minut.

Efter ytterligare en timmes väntan lämnade jag det tredje och sista blodprovet. Svaren kommer från labbet imorgon och de hör bara av sig om det visar något avvikande. Nästa vanliga kontroll är om fyra veckor igen, strax efter påsk.

Vecka 23+1: Väntar hos doktorn

Nu sitter jag och väntar hos doktorn. För nästan en timme sedan drack jag min sockerlösning. Det var inte alls så farligt som jag trodde! Den jag fick smakade svartvinbärssaft, nästan gott.

Innan dess fick jag lämna urinprov, väga mig och lämna några blodprov. Järnvärdet var bättre igen, men jag ska fortsätta med tabletterna. Förutom järn och socker kollar de också antikroppar igen. Vet inte riktigt mot vad...men det är säkert bra att kolla. ;)

Doktorn gjorde också en snabb gynundersökning (som vanligt) och livmodern växer som den ska och livmodertappen är fortsatt stängd. Nästa ultraljud blir om 6 veckor, så tyvärr ingen titt på bebisen idag.

Nu ska jag sitta här ett tag till (en timme till?) och vänta. Tur jag tog med en ny bok att läsa.

Vecka 23+0: Glukosbelastning

I morgon bitti är det så dags för glukosbelastningstest. Jag måste vara fastande från kl 22 ikväll så jag tänkte strax göra mig en kvällsmacka och trycka i mig lite sista mat. :D Vill ju inte vakna helt utsvulten i natt eller i morgon bitti. Dricka vatten får jag dock göra.

Kl 08:15 ska jag vara hos min doktor i morgon och vara redo att dricka sockerlösningen, som jag hämtade ut från apoteket tidigare i veckan. Jag hoppas ju att det inte finns något att oroa sig för, men helt säker kan man ju inte vara... Håller tummarna att min kropp klarar belastningen galant.

Dessutom ska de ta ett nytt blodprov för att se om mitt järnvärde är bättre nu när jag äter järntabletter. Det skulle jag tro att det är, för jag känner mig så otroligt mycket piggare nu än innan. Jag tror också att det blir ett nytt ultraljud, som vid varje besök, för att se att allt är bra med lillknodden. Längtar!

Vecka 19+3: Ultraljudet gick bra

Igår eftermiddag var det återigen dags för ett besök hos min gynekolog. För en gångs skull behövde vi inte vänta så länge på vår tur, "bara" cirka en halvtimme. Först var det dags för mig att klämma ur mig ett urinprov, sen kollade sköterskan mitt blodtryck (som var lite lågt, men ok) och vikt. Doktorn började med att undersöka mig vaginalt. Allt verkade bra och livmoderhalsen var stängd. Sen fick jag en rejäl klick med kall gel på magen och så fick vi se vår lilla kille på ultraljudet. Ja, det var ingen tvekan den här gången om att det är en kille där inne. :) Doktorn gick igenom bebisens alla organ och kroppsdelar och allt såg ut som det skulle. Måtten på huvud, bål mm stämde med dagen vi är på, förutom lårbenen som var lite längre. Verkar som han kommer få långa ben! Han ligger lite över normalkurvan, större än 64% av alla bebisar, men det får väl ändå räknas som rätt så medel. Det känns väldigt skönt att veta att han växer som han ska, men han behöver ju inte bli hur stor som helst... Jag ska ju kunna klämma ut honom sen också. ;)

Om fyra veckor ska jag tillbaka på nästa kontroll. Då är det dags för glukosbelastning. Hmmm, har hört att det inte ska vara så kul, men det är ju för en bra sak.

Sammanfattningsvis så gick vi från doktorn igår med varsitt stort leende på läpparna. Det är så underbart att få se att den lille filuren mår bra. Igår var den allra bästa alla hjärtans dag någonsin! ♥