Magen har dragit ihop sig

Oj, det gick fort. Min lilla bula på magen har försvunnit helt i natt och nu har jag som en liten grop mellan blygdbenet och naveln. Ser lite konstigt ut men jag antar att det är livmodern som dragit ihop sig. Det som putar ut på magen nu får jag nog träna bort istället. ;)

Skrapningen gick över förväntan

Även om jag inte är gravid längre så får jag tydligen inte sova på nätterna. Har varit vaken sen innan kl 3, ska göra ett nytt försök att sova efter jag skrivit klart detta inlägg. Den dåliga sömnen kanske i och för sig kan bero på att jag inte gjorde annat än att slumra och vila hela förmiddagen och större delen eftermiddagen också...

Allt gick i alla fall bra på sjukhuset igår. Personalen var väldigt trevlig och alla pratade engelska med mig (fick lära den ena sköterskan några användbara ord bara ;). Själva skrapningen vet jag inget om eftersom jag var sövd, men läkaren sa att allt gick bra och att de inte kunde se med blotta ögat någon anledning till missfallet. Efteråt blödde jag en del när jag låg och vaknade till efter narkosen och hade som mensvärk i magen. Efter ett härligt ;) dropp med smärtstillande så försvann värken och blödningen minskade.

Sen jag kom hem så har jag knappt blött något alls och inte haft någon värk heller. Jag som laddat upp med både värktabletter och ett stort lager med bindor! Läkaren sa att blödningen kan pågå 4-14 dagar och när det slutat blöda är det bara att leva som vanligt. Jag får väl vänta och se om det blir något bakslag idag, men jag ska nog ta det lite extra lugnt för säkerhetsskull.

Min underbara man var ett bra stöd för mig igår. Först lämnade han av mig på morgonen och sen hämtade han upp mig när allt var klart. Jag tyckte han lika gärna kunde jobba tiden däremellan, istället för att sitta i kafeterian på sjukhuset och vänta. Sen bjöd han mig på lunch på stan och passade upp på mig hemma hela eftermiddagen och kvällen. :) Tack älskling!

Innan jag rullades iväg till operationssalen sände jag en lite tanke till det liv som aldrig blev, men annars kände jag mig faktiskt aldrig särskilt ledsen. Det gick mycket lättare än vad jag hade förväntat mig innan. Jag tror det beror på att vi försöker blicka framåt och ta till oss av vad läkarna har sagt. Ett missfall är helt normalt (om än väldigt ledsamt och tråkigt) och att vi ska se det positivt att vi faktiskt lyckats bli gravida. Jag har inte brutit ihop totalt mer än i måndags efter att vi fick beskedet, men jag tror att sorgen över detta lilla liv som inte blev läggs ihop med den sorg vi redan känner över att vara ofrivilligt, oförklarligt barnlösa. Den sorgen vi känner över att inte kunna vara den familj vi vill vara och leva det livet vi längtar efter är tyngre att bära vissa dagar än andra.

Sammanfattningsvis så gick skrapningen över förväntan både emotionellt och fysiskt. Hoppas jag inte framstår som någon isdrottning utan känslor, men jag mår oftast bättre om jag försöker se mer praktiskt på saker och ting, och inte gräver ner mig och ältar allt dåligt.

Extra läkarkontroll inför skrapning

Tack för era fina kommentarer! Det värmer verkligen att veta att ni tänker på oss. Det är lite märkligt det här med bloggar, att man lämnar ut sitt liv till okända människor och skapar en gemenskap. :) Förutom här på bloggen så har jag bara berättat för min mamma än så länge om missfallet, men jag ska försöka samla lite krafter idag att berätta för mina två vänner som känner till graviditeten. Det blir bara så mycket mer påtagligt och på riktigt när man måste säga det rakt ut.

Idag på morgonen var vi på sjukhuset för en extra kontroll samt förberedelser inför morgondagens ingrepp. Först fick vi träffa narkosläkaren som berättade att jag kommer bli sövd, men bara under en ganska kort stund som själva skrapningen tar, ca 15 minuter. Jag är inte så pigg på att bli sövd, men jag antar att fördelen med att bli sövd är att jag slipper vara medveten om vad de gör och vad de får ut ur kroppen.

Sen träffade vi en väldigt vänlig gynekolog som berättade en massa om missfall, skrapning och vad som händer och hur jag mår efteråt. Dessutom gjorde hon en gynundersökning av mig, där vi fick se igen att det inte finns något hjärta som slår och inget blod som strömmar genom den lilla kroppen. :*( En patolog kommer att undersöka fostret efteråt, men troligtvis kommer de inte hitta någon orsak till missfallet. De kollar dock inte efter kromosomfel. Hon sa att även om de skulle hitta en anledning till missfallet så är det inget som säger att det kommer påverka en framtida graviditet. En eller två missfall är helt normalt... Det kändes verkligen bra att få träffa henne och prata en stund. Dock är det inte hon som ska genomföra ingreppet utan det var någon Doktor Professor Nånting...

Efter allt detta fick vi gå ner till avdelningen där jag ska ligga i morgon. Vi ska komma in på morgonen kl 8 och sen får jag troligtvis åka hem tidig eftermiddagen om allt går bra. Jag måste fasta från midnatt, men måste dock kliva upp vid 5-tiden och ta en tablett som ska mjuka upp livmoderhalsen. Sen skulle jag ha med mig något att äta tills när jag vaknar upp efter ingreppet. De bjuder bara på något att dricka på sjukhuset.

Eftersom vi är i Tyskland nu och jag knappt pratar någon tyska, var jag lite rädd att personalen på sjukhuset inte skulle kunna prata engelska. Idag gick det bra med alla förutom nakosläkaren som var rätt kass, så jag hoppas det kommer lösa sig imorgon också. Man känner sig extra utlämnad av att vara i ett främmande land i en sån här situation, särskilt när man kanske inte kan göra sig förstådd ordentligt.

För bra för att vara sant

Besöket hos gynekologen började med att hon klämde och kände på magen att livmodern växt till sig sedan förra besöket. Bra! Det kändes så overkligt när hon sen fick upp livmodern med embryot på skärmen. Jag tänkte, Jaaaa det finns en liten bebis där inne! Men hon letade runt flera gånger med ultraljudsstaven och sa snart att det tyvärr inte var något hjärta som slog. Jag trodde nog att hon skulle hitta det till slut, men det gjorde hon inte så det var bara att kliva ner från gynstolen och sätta på mig kläderna igen. Helt ofattbart kändes det och känns fortfarande. Att ena stunden se sitt lilla knyte och sen andra stunden få alla ens framtidsdrömmar raserade. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att vi skulle lyckas få ett barn på första IVF-försöket.

Missed abortion eller fördröjt missfall är det som drabbat oss. Embyot har slutat växa i början av 8:e veckan (för ca en vecka sedan) men kroppen har inte fattat det än, och därför har jag inte fått någon blödning och känner mig fortfarande gravid.

För att komma vidare nu rent praktiskt så ska jag få göra en skrapning senare i veckan. De snälla sköterskorna hos gynekologen ringde upp ett lämpligt sjukhus på en gång och bokade in en tid åt oss. På onsdag förmiddag ska jag dit för en undersökning och då får jag även veta tiden för skrapningen, men det blir någon gång på torsdag. Jag kommer få någon typ av bedövning, men jag hoppas jag slipper sövas. Efter att skrapningen är gjord ska jag tillbaka till gynekologen för kontroll efter en vecka.

Sen vet jag inte hur lång tid man måste vänta på att få göra IVF igen. Eller FET (frozen embryo transfer) är det ju egentligen, för vi har ju 5 stycken befruktade ägg i frysen. Vi får väl se när vi känner oss mentalt redo för att sätta igång med denna cirkus igen också, men just nu känner vi båda att vi vill försöka igen så snart det går.

Nu vet jag inte om jag bara ska bryta ihop totalt eller om jag ska försöka hålla ihop och tänka framåt.

Det fanns inget hjärta som slog för oss idag

Vet inte riktigt om jag tagit in det än, det gynekologen berättade för 1,5 timme sedan, att jag har ett litet embryo i magen som slutade växa för cirka en vecka sedan och som inte har något litet hjärta som slår längre.

Jag kan inte riktigt sätt ord på alla känslor just nu, men att säga att det känns fördjävligt är ingen överdrift.

Lite nervösa

Just nu tror jag vi båda är lite nervösa. I morgon förmiddag ska vi till gynekologen igen och bl.a. göra ett VUL. Förhoppningsvis ska vi få se ett litet hjärta som pickar där inne i magen. Det ska bli så spännande! Tankarna finns förstås att tänk om hon inte hittar något pickande hjärta imorgon...hur sjutton överlever vi det?! Men det är inget vi talar högt om här hemma, både försöker vara positiva och hoppas på det bästa.

Vecka 9 (8+1) - månad 3!

Vecka 9  (Från Familjeliv.se)


Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Egna noteringar: Illamåendet har blivit mer påtagligt den senaste tiden. Oftast är det bara en obehagskänsla som kommer och äter jag något litet då, så går det över. Jag ha en påse med mandlar i handväskan som är helt perfekt att knapra lite från när illamåendet kommer över mig. Vikten ligger ganska stabilt runt 60 kg - 60,4 kg stod vågen på igår morse men då var jag rätt så förstoppad. :(

Om det här med sömn...

Nu sitter jag här igen, vaken tidigt på morgonen när jag egentligen borde sova lite till. Om det gick. I vanliga fall (ogravid) så är det optimala för mig att sova 8,5 timme. Då är jag skönt utvilad när jag vaknar och mår som bäst. Om jag bara lägger mig i tid brukar det inte vara några problem att sova denna mängd. 

I natt har jag sovit 5-5,5 timme och nu är jag klarvaken om än inte superpigg. Jag skulle gärna sova några timmar till, men det är stört omöjligt att somna om igen. Jag behöver några fler timmars sömn, annars kommer jag vara supertrött på dagen. Så här har det varit på nätterna de senaste veckorna. Jag vaknar någon gång vid kl 3-4-5 och är vaken ca 2 timmar innan jag lyckas somna om igen, ofta obekvämt på soffan.

Jag är ofta kissnödig när jag vaknar så jag testade igår att kissa en sista gång precis innan det var dags att släcka lampan och sova, för att se om det gör att jag får sova längre. Idag vaknade jag kl 5, lite senare än vanligt, men var inte särskilt nödig när jag vaknade och nu är jag lika vaken ändå. 

Jag antar att detta är kroppens sätt att vänja mig vid livet med en liten bebis, med oregelbundna och korta sovperioder. Jag pratade med en kompis som är gravid i v23 (andra barnet) och det håller på på samma sätt för henne. Hon lugnade (?) mig genom att berätta att det i alla fall inte blir värre förrän precis i slutet av graviditeten. 

Jaha ja... vad ska jag göra nu då? Det blir väl till att surfa runt lite på nätet innan jag kan försöka somna om här på soffan. Jag vill ju inte väcka mannen, annars hade det kanske varit en bra idé att utnyttja den vakna tiden till att städa lite. ;)

Vecka 8 (7+2)

Vecka 8 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Nu växer livmodern och storleken kan jämföras med en apelsin. Det är vanligt att man måste kissa mycket oftare än normalt. All glatt muskulatur, det vill säga sådana muskler som du inte kan styra, som livmodern, blodkärlen och tarmarna, blir slappare. Det kan göra att du får förstoppning. Risken för åderbråck, hemorrojder och urinvägsinfektioner ökar också. Om du drabbas när du är gravid är det viktigt att du får behandling tidigt.

Embryot: Embryot är nu omkring 25 millimeter. Fingrar och tår kan ses tydligt men är fortfarande täckta med simhud. Överläppen skapas samt nästippen. Hjärtkonstruktionen är nu utvecklad och slår med 150 slag i minuten, det vill säga dubbelt så fort som hos en vuxen.

Egna noteringar: Jag är uppe och kissar nästan varje natt nu, ibland går det bra att somna om, ibland är det omöjligt. Mannen har noterat att jag är mycket varmare än vanligt, han tycker jag är som en liten kamin vid hans sida i sängen. Min morgontemperatur är faktiskt drygt en halv grad högre än tidigare. Förstoppning är fortfarande ett problem, men annars mår jag bra. Jag har lagt märke till att jag är känslig mot vissa lukter, som känns typ 100 gånger starkare än vanligt. 

Bloggtorka

Det är lite bloggtorka här nu, men jag återkommer nästa vecka. Just nu njuter jag av semester med min man. :) Jag mår i alla fall väldigt bra och i veckan som gick har jag kommit igång och tränat lite igen. Så skönt och välbehövligt.

Vecka 7 (6+0)

Vecka 7 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.

Egna noteringar: I natt var jag uppe igen och kissade och kunde förstås inte somna om på två timmar. Jag har inte känt något illamående och överlag har jag känt mig mycket piggare de här senaste dagarna och klarat mig utan yrsel. Värken i nedre delen av magen kommer ibland, men den känns inte så starkt och håller inte i sig så länge. Vikten ligger kvar på samma nivå. 59,7 kg idag visade vågen idag.

När jag träffade läkaren igår så tyckte hon att vi skulle räkna graviditeten som jag gjort hittills, dvs från senaste mensen, och bortse från när befruktningen faktiskt skedde. Det blir dock bara skillnad på två dagar (tidigare) om jag tar hänsyn till befruktningen, så det spelar väl inte så stor roll egentligen.

Första kontrollen hos läkaren

Idag var jag på mitt första läkarbesök. Varför var jag hos en läkare och inte hos en barnmorska kanske någon undrar? Jo, det är för att vi precis har flyttat till Tyskland! och här är det vanligt att man går till läkare/gynekolog under sin graviditet.

Det började inte så bra när jag fick vänta 1,5 timme i väntrummet efter vad jag trodde var "min" bokade tid. Det var fem andra patienter innan mig som jag fick vänta på. Sååå tråkigt och jag blev rätt så irriterad. Men inget ont som inte har något gott med sig. När det äntligen var min tur ville sköterskan att jag skulle börja med att lämna ett urinprov och jag var rejält kissnödig efter all väntan, så det var inget problem. ;)

Sen fick jag träffa gynekologen och hon är en amerikansk kvinna som jag fick mycket gott förtroende för. Det känns jätteskönt att ha hittat en läkare som det går lätt att kommunicera med och där vi förhoppningsvis kan undvika språkförbistringar. Hon började med att ta ett cellprov, sen kände hon på livmodern att den var förstorad (som den ska vara) och sen körde hon upp fingret i ändtarmen för att undersöka att allt kändes bra där med. Hmm, det kändes inte särskilt bra kan jag säga, men hon hittade inget fel iallafall. ;)  Sen var det dags för VUL och vi såg embyosäcken (eller vad det heter). Den hade rätt storlek utifrån hur långt gången jag är. Tyvärr var det för tidigt för att kunna se hjärtat slå, så jag ska tillbaka om ca två veckor. Då finns det förhoppningsvis ett litet hjärta att titta på. ♥ 

Efter undersökningen var det dags för ett blodprov, eftersom de undersöka om jag har syfilis (ett måste i Tyskland, trots att jag redan kollat inför IVF:en) och toxoplasmos, samt bestämma min blodgrupp. Sköterskan kollade även mitt järnvärde och det var bra.

Läkaren sa att det räcker att jag äter mina multivitaminer och att jag inte behöver äta extra folsyra längre. Jag tänker dock äta upp burken jag har nu, men sen får det vara bra. Hon sa att de viktigaste ämnena att jag får i mig är folsyra och jod, de andra vitaminerna i min multivitamin tyckte hon var onödigt men förstås inte skadligt.

En sista sak (det här inlägget blev visst väldigt långt). Jag ska gå på kontroll hos min nya läkare var fjärde vecka fram till vecka 30, sen blir det varannan vecka.

Trevlig helg!

Sova på andra tider än vanligt

Jag har haft lite svårt att sova på nätterna sen jag blev gravid. Jag kan vakna vid 3-4-5-tiden och inte kunna somna om. Ibland vaknar jag för att jag kissnödig men ibland vet jag inte vad det beror på. I natt vaknade jag vid 4:30 och kunde omöjligt somna om. Efter att jag varit uppe på toaletten lade jag mig i soffan, för att inte störa mannen, och läste en timme. Sen somnade jag visst där och vaknade vid halv åtta. Då flyttade jag in till sovrummet och sov några timmar till och vaknade igen kl 10. :) Det är så skönt med ledighet så att man kan sova ut ordentligt när kroppen vill!

I vanliga fall brukar jag ALDRIG kunna sova middag, somna på flygplan, tåg etc. Det verkar inte vara ett problem längre. Nu på min semester brukar jag lägga mig och vila efter lunch och det har hänt flera gånger att jag somnar och sover 30-45 minuter. Härligt!

Jag antar att huvudsaken är att man får den vila kroppen behöver, inte nödvändigtvis när på dygnet man får den. ;)

Äntligen bokat tid för första besök hos barnmorska/läkare

Oj vad svårt det kan vara att få till en träff med sjukvården så här i semestertider. Jag har redan en tid i slutet av augusti inbokat med IVF-kliniken för ett ultraljud, men jag ville gärna få till ett besök tidigare. Första stället jag ringde kunde bara erbjuda en tid första veckan i september, då jag kommer vara i vecka 12. Det kändes inte aktuellt! Sen hade jag lite mer tur och fick en tid inbokad redan på fredag den här veckan på ett annat ställe. 

Även om jag vet att jag är gravid så vill jag gärna få det bekräftat från annat håll och vara säker på att det lilla grynet lever och mår bra. Det är ju förstås ingen försäkring att det kommer vara så i 34 veckor till, men det ska bli skönt att höra att utgångspunkten är bra i alla fall.

Känner inte igen min kropp

Nu måste jag få gnälla lite. Jag fattar inte vad som hänt med min kropp!? Min kondition är som bortblåst och jag blir anfådd av minsta lilla promenad. Jag var ute och gick lite både igår och idag på förmiddagen, och fast att jag gick väldigt långsamt så blev jag helt anfådd och sen lite yr efter ett tag. Jag kände mig som en gammal storrökare (fast jag har aldrig rökt) som inte klarar av att gå så många meter. I vanliga fall brukar jag ha mycket bra kondition och älskar att gå raska promenader på minst 5 km. Jag har i och för sig inte tränat något sen vi drog igång med IVF:en men jag har svårt att se att bara det skulle göra att min kondition blivit så himla dålig. Jag antar att det är det lilla grynet i magen som stället till det för mig.

Obehag efter sex

Jag har funderat lite på om jag skulle publicera det här inlägget eftersom det känns ganska personligt, men samtidigt vill jag dokumentera den här resan här på bloggen med både bra och dåliga sidor av verkligheten.

Igår fick jag i alla fall en så otroligt obehaglig känsla efter att vi hade haft sex. Jag fick ont i magen och det kändes som kramp i livmodern. Det tog ca 20-30 minuter innan det kändes helt bra igen och jag blev riktigt orolig. När jag reste mig upp för att gå in till badrummet blev jag yr och trodde nästan jag skulle svimma. Som tur var kom det inget blod eller konstiga flytningar efteråt, så jag antar att kroppen fick en liten chock av att pumpande och skumpande. ;) Och yrseln kanske kan bero på att det var mycket blod i kroppens nedre regioner och inte i huvudet.

Efter det här gick över igår så har jag mått helt bra, men jag tror vi ska ta det lite mer försiktigt framöver för att slippa råka ut för samma sak igen. Är det någon annan som varit med om något liknande?

Vecka 6 (5+2)

Vecka 6 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om du har stått länge eller reser dig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period.
Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.

Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.

Egna noteringar: Jag vägde mig i morse och väger nu 60 kg. Jag brukar inte väga mig så ofta i vanliga fall, men jag brukar ligga runt där. Det ska bli kul att se hur utvecklingen av vikten blir under graviditeten.

För övrigt är brösten lite ömma och lite större än vanligt, och jag har känt mig lite yr några gånger de senaste dagarna. Jag känner mig däremot inte lika trött nu som jag gjorde förra veckan, vilket är skönt. Något direkt illamående har jag inte känt, bara lite, lite ett tag efter att jag ätit. Värken i magen har också avtagit och jag känner bara av den väldigt sällan.

Jag tog den sista Progesteron vagitorien igår (jippie!) och nu har jag fått lite bättre fart på magen igen. Jag känner mig dock fortfarande lite svullen och magen putar en del. Jag tycker det syns på magen att jag är gravid, men det kanske bara är i mina ögon eftersom jag är så himla fokuserad på det.

Pratat med kliniken

Igår fick jag äntligen tag på kliniken. De har ju sommarstängt nu, men har ändå telefontid två gånger/vecka.  Jag pratade med en sköterska som blev väldigt glad när jag berättade att jag plussat. Jag fick en tid för ultraljud i slutet av augusti, men jag ska se om jag kan få komma någon annanstans och göra en undersökning istället. Vet inte om jag kan hålla mig en dryg månad till på att vara säker på att det är en liten plutt där inne. Sköterskan sa att de brukar försöka göra första ultraljudet i vecka 7-9, men jag kommer vara i vecka 10, nästan 11.

Funderingar om varför det är som det är

Jag har funderat lite på varför det tog sig den här gången. Varför blev jag gravid på första IVF-försöket när vi försökt själva i drygt 2,5 år utan att lyckas en endaste gång? Det är lite märkligt tycker jag. Man tänker ju osökt på att vi gjort något fel innan, men jag kan garantera att vi vet hur man gör. ;) Jag antar att det bara är så när man är konstaterat oföklarligt barnlösa, det finns ingen bra anledning till varför det inte fungerar på egen hand. Nu när vi vet att våra ägg och spermier passar ihop iallafall, så undrar jag också om det kommer vara möjligt för oss att bli gravida på egen hand i framtiden. Det är ju förstås lite tidigt att tänka på det redan nu och spekulera i sånt man inte kan veta något om, men det jag faktiskt vet är att kroppen är förunderlig...

Vad händer nu?

Jaha, ett positivt graviditetstest, men vad händer nu då?

Enligt klinikens instruktioner ska jag fortsätta ta Progesteron tre gånger om dagen i ytterligare en vecka. Jag längtar verkligen tills jag slipper vagitorierna, för de är så kladdiga och de har verkligen påverkat min mage negativt. Men självklart gör jag vad som behövs för att lilla plutten ska må bra och göra sig ordentligt hemmastadd i livmodern.

Jag ska också ta och kolla upp hur länge till jag ska ta Folacin (folsyra). Brukar man ta det hela graviditeten eller bara i början?

Dessutom ska jag ringa kliniken och meddela beskedet. De kommer nog bli glada. :) Även om de har sommarstängt nu är det någon som har jour och de vill att man hör av sig när man testat oavsett resultat. Hoppas jag kan få inbokat en tid för ultraljud redan nu, så vi har något att se fram emot.

Symptom som jag känner är lite smått illamående emellanåt, inte särskilt på morgonen men det verkar mer vara ca en timme efter att jag ätit. Det går dock över ganska snabbt. Jag känner fortfarande som mensvärk ibland, men jag har läst på och tror detta är växtvärk istället. Jag är väldigt trött och idag har jag suttit och gäspat mest hela dagen, fastän att jag sov 8 timmar i natt. Jag blir nog lite lättare kissnödig än vanligt, eller så är det bara för att jag tänker på det som det känns så. Brösten är inte särskilt ömma, och det tackar jag bara för.