Om det här med sömn...

Nu sitter jag här igen, vaken tidigt på morgonen när jag egentligen borde sova lite till. Om det gick. I vanliga fall (ogravid) så är det optimala för mig att sova 8,5 timme. Då är jag skönt utvilad när jag vaknar och mår som bäst. Om jag bara lägger mig i tid brukar det inte vara några problem att sova denna mängd. 

I natt har jag sovit 5-5,5 timme och nu är jag klarvaken om än inte superpigg. Jag skulle gärna sova några timmar till, men det är stört omöjligt att somna om igen. Jag behöver några fler timmars sömn, annars kommer jag vara supertrött på dagen. Så här har det varit på nätterna de senaste veckorna. Jag vaknar någon gång vid kl 3-4-5 och är vaken ca 2 timmar innan jag lyckas somna om igen, ofta obekvämt på soffan.

Jag är ofta kissnödig när jag vaknar så jag testade igår att kissa en sista gång precis innan det var dags att släcka lampan och sova, för att se om det gör att jag får sova längre. Idag vaknade jag kl 5, lite senare än vanligt, men var inte särskilt nödig när jag vaknade och nu är jag lika vaken ändå. 

Jag antar att detta är kroppens sätt att vänja mig vid livet med en liten bebis, med oregelbundna och korta sovperioder. Jag pratade med en kompis som är gravid i v23 (andra barnet) och det håller på på samma sätt för henne. Hon lugnade (?) mig genom att berätta att det i alla fall inte blir värre förrän precis i slutet av graviditeten. 

Jaha ja... vad ska jag göra nu då? Det blir väl till att surfa runt lite på nätet innan jag kan försöka somna om här på soffan. Jag vill ju inte väcka mannen, annars hade det kanske varit en bra idé att utnyttja den vakna tiden till att städa lite. ;)