Nu är han här!

Nu är vår andra lilla guldklimp här! I onsdags kl 08:49 föddes han med kejsarsnitt. Allt gick bra och vi vilar upp oss på sjukhuset nu. 

Min första fråga efter ingreppet var: hur mycket vägde han?! 3750 gram visade det sig. Inte alls några 4,5 kg som vi trodde. Så mycket för exaktheten med ultraljud...

Eftersom vi ställt in oss på en STOR bebis tyckte vi inte att han var så stor, trots sina 54 cm på längden. Alla sköterskor och läkare sa dock att han var stor och han har jättehärliga feta kinder. :) Stark är han också, och kan redan lyfta sitt egen huvud och titta runt åt olika håll.

Doktorn som utförde kejsarsnittet sa efteråt att det trots allt var rätt beslut av oss att göra snitt, eftersom förlossningen troligtvis hade blivit besvärlig annars. Alltid skönt att få lite bekräftelse på att vi inte gick igenom detta i onödan. 

Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse och lägga upp snart. Jag älskar själv att läsa förlossningsberättelser och tycker det är minst lika relevant för ett kejsarsnitt. 

Förlossningsberättelse

Jag kan inte se att jag någonsin publicerade min förlossningsberättelse från min första förlossning. Här kommer den dock i kort form: 

Förlossningen var ingen höjdare. Verkligen den värsta dagen i mitt liv, men som tur var även den bästa. Vi var inlagda på sjukhuset några dagar innan och de hade försökt sätta igång förlossningen via tabletter i två dagar, men det hände absolut ingenting. Helt plötsligt strax före kl 23 på lördagkvällen fick jag regelbundna värkar. Jag härdade ut natten på mitt rum och på morgonen flyttades jag till förlossningsavdelningen. Vid kl 10 var jag öppen 6 cm och fick epidural, vid 15-tiden hade jag fortfarande inte öppnat mig mer och de hade sönder hinnorna så att vattnet gick. Tyvärr hade detta ingen effekt och vid kl 17.30 gjorde de ett ultraljud och beslutade att kejsarsnitt krävdes för att få ut bebisen eftersom han låg fel med huvudet. Då verkade inte epiduralen längre, även om de försökte fylla på den. :( Tyvärr var vi tvungna att vänta 3,5 timme till utan smärtlindring för att ett operationsrum skulle bli ledigt. Det var de värsta timmarna i mitt liv. Jag kräktes två gånger av smärtorna och sa att jag ALDRIG ska föda barn igen. Efter 23 timmars värkarbete föddes så äntligen M med kejsarsnitt kl 21.38 och jag var rejält drogad. Livet kändes toppen igen! :) Det visade sig att han hade navelsträngen runt halsen så det var faktiskt riktig tur att det blev kejsarsnitt.

Naturliga sätt att sätta igång förlossningen

Det finns ju en massa olika teorier om hur man på ett naturligt sätt kan starta igång förlossningen. Hittade bland annat en lista på Babycenter som jag kommenterat nedan:

• Sex - provade förra veckan men gav ingen effekt, dessutom för obekvämt för att testa igen
• Promenader - orkar inte gå så långt nu men gick en sväng på HM tidigare idag...
• Ananas - åt en halv ananas i helgen, gott men gav ingen effekt
• Stimulering av bröstvårtorna - aj, dom är ömma!
• Ricinolja - diarré, nej tack
• Homeopati - inte för mig
• Äta curry - känns som det bara är upplagt för ännu mer halsbränna
• Akupunktur - inget jag vill experimentera med själv direkt
• Hallonblad - kanske ska leta upp något te och testa

Någon som har fler förslag att prova?

Vecka 38+4: Falskt alarm

Igår trodde jag att det var dags. Helt plötsligt kände jag alla tre symptom jag känt tidigare, men för första gången samtidigt. Magen blev stenhård, det högg som knivar mellan benen och samtidigt fick jag molande värk i nedre delen av magen. Jag andades duktigt och försökte hålla mig lugn. Det kändes himla pirrigt och lite stressigt, jag var helt övertygad om att nu sätter det igång, på riktigt. Jag kom på att det är bäst jag kollar på klockan så jag kan hålla koll på hur tätt värkarna kommer. Klockan 10:41 igår kom den första och sen har det inte hänt n-å-g-o-n-t-i-n-g. Jag vet inte vad det där igår var egentligen. Så vi kan väl sammanfatta det hela med att mina värkar inte är så regelbundna än så länge. ;)