onsdag 20 juni 2012

Vecka 37+5: Öppen 1 cm och blödning

Idag har jag varit hos doktorn igen, jag går ju på kontroll varje vecka nu. Allt såg bra ut på CTG:t, inga värkar den här gången dock. Blodtrycket var lägst hittills, 80/50, men det är inget jag lider av. Doktorn sa att jag kan sluta ta magnesiumtabletterna nu för det finns ingen anledning att förhindra värkar längre. Om bebisen vill komma så är han välkommen nu.

Sen gjorde hon den vanliga gynundersökningen och såg att livmoderhalsen blivit kortare, 31 mm, och att den även öppnat sig 1 cm!! Hon kunde sticka in fingret och känna på bebisens huvud. Tjohoo! Nu börjar det hända grejer. Dock verkar förlossningen inte vara nära förestående, men vi gör framsteg. :) Jag sa till henne att jag känt på mig att det kan bli en junibebis och inte en julibebis, och hon sa att det är mycket möjligt.

Efter läkarbesöket gick jag på toaletten (går det att kissa för ofta?!) och upptäckte att jag blödde. Oj! Jag tänkte för en stund att hon kanske satt igång förlossningen genom att pilla runt där nere, men å andra sidan hade jag inte ont. Jag gick då tillbaka till doktorn och hon trodde att det troligtvis bara var ytliga blodkärl i livmoderhalsen som hon kommit åt när hon undersökte mig tidigare. Jag fick hoppa upp i gynstolen igen så att hon kunde dubbelkolla och hon såg inget konstigt. Moderkakan ligger långt upp så det var inte den som blödde som tur var.

Nu några timmar senare verkar blödningen redan ha slutat, men det värker lite där nere, särskilt som Krabaten verkar ha fått för sig att dansa rumba där inne. Jag är nöjd så länge han fortsätter att borra sig neråt och snart gör sin entré i världen. Jag börjar känna mig rätt så färdig med att vara gravid nu, där av gnället igår.

Lyckligtvis är BB-väskan i princip packad och klar sen några dagar tillbaka. Det saknas bara några små saker som ska läggas i innan vi åker in. :)

P.S. Om den här ungen inte kommer inom två veckor kommer jag troligtvis bli helt galen. Jag är ju redo nu! Jag vill inte ens tänka på hur det blir om jag gå över tiden med ytterligare två veckor, vilket inte är otroligt egentligen...

2 kommentarer: