Vecka 36 (35+1)

Tänk nu är jag redan i vecka 36. Inte långt kvar nu. Jag sover inte så bra på nätterna och får lätt ont i ryggen. Men så länge jag får tillfälle att vila mår jag riktigt bra. Jag har inte haft någon foglossning på länge vilket är väldigt skönt. 

Förra veckan var jag hos doktorn och allt såg bra ut. Bebisen fortsätter att följa sin kurva dvs 90%-kurvan, så han väger nog runt 3 kg redan. Han har dessutom äntligen vänt sig med huvudet neråt vilket gör det mer bekvämt för mig. Fortfarande rör han på sig väldigt mycket. 

Min vikt har ökat lite igen, efter ha legat stilla länge, men min aptit har också ökat. Jag börjar känna behovet av att boa ordentligt och ska försöka få lite ordning här hemma i jul och nyår. 

Vecka 34 (33+2)

Som tur är har de där förvärkarna tagit en paus och jag har inte känt av det något mer de senaste dagarna. Väldigt tacksamt eftersom vår son är sjuk med feber och hosta, och kräver väldigt mycket av mig just nu. Både dag som natt. Zzzz... Jag tröstar mig med att jag har i alla fall bara ett sjukt barn att ta hand om nu, om några månader (veckor!?) kommer det vara annorlunda. Hur sjutton man nu ska orka med det..?

Äntligen har jag fått svar från sjukhuset också angående att planera förlossningen. Den 6:e januari kl 9 ska vi dit. Jag antar att vi fick första tiden efter jul- och nyårshelgen. ;)

Vecka 32+5: förvärkar?

Mina sammandragningar har verkligen ändrat karaktär senaste 1-2 veckorna. Jag har de sk Braxton-Hicks sammandragningarna som inte gör ont, utan magen blir bara hård, några gånger om dagen och har haft ett bra tag nu. Senaste tiden får jag dessutom något jag skulle vilja kalla förvärkar (fast efter att ha läst på så antar jag att det inte är det... ). Det gör i alla fall ont i nederdelen av magen samtidigt som det stramar och drar. Dessutom blir jag lite illamående och känner att jag behöver lägga mig ner och vila.

Just nu ligger jag i sängen med en varm vetekudde på nedre delen av magen, för ikväll blev det riktigt jobbigt. Jag blir  väldigt stressad av de här sammandragningarna/förvärkarna eftersom jag definitivt inte är redo att föda än. Samtidigt sa min doktor tidigare i veckan att min livmodertapp (livmoderhals? cervix!) är lång och sluten, samt att det är helt normalt att känna av värkar redan nu. Hon hoppades dessutom att de skulle göra att bebisen vänder sig med huvudet neråt och slutar ligga på tvären, eftersom han då tar upp minsta plats och det skulle vara mer bekvämt för mig. Vi får väl se vad som händer. Inget ont som inte har något gott med sig...eller?

Vecka 32+2: Tankar kring kejsarsnitt

Att det troligtvis blir ett planerat kejsarsnitt som avslut på den här graviditeten känns tudelat. På ett sätt är jag glad att förlossningen kommer ske kontrollerat, och att jag slipper riskera att värkarbetet påbörjas men att ingen bebis kommer ut och det blir ett oplanerat snitt den här gången också. Dessutom kan vi planera in barnvakt och pappaledighet på ett bättre sätt. 

Å andra sidan känns det som en besvikelse. Dels för att jag vet att återhämtningen är lång. Först 5 dagar på sjukhus och sen flera veckor hemma med minskad rörlighet och smärta medan snittet läker. Jag kommer troligtvis inte kunna lyfta min första son som nu väger nästan 11 kg och vara tvungen att vara försiktig så han inte t.ex. sparkar mig i magen. 

Dels känns det som en besvikelse eftersom jag kommer gå miste om upplevelsen att föda vaginalt. Det är ju så jag kom till världen och alltid föreställt mig att jag också ska föda mina barn. Det känns ledsamt att inte få uppleva detta. 

Viktigast är förstås att jag och bebisen mår bra och är det genom ett kejsarsnitt så må det vara så. 

Vecka 33 (32+1)

Idag var jag hos doktorn på kontroll igen. CTG:t såg bra ut och som tidigare rörde bebisen sig mest hela tiden. Ultraljudet visade att han fortfarande ligger på tvären och att han tyvärr fortsätter att följa sin tillväxtkurva. Det är en stadig bit där inne som redan uppskattas väga 2,5 kg med 8 veckor kvar till BF. Fortsätter hans viktökning så beräknas hans födelsevikt till 4,5 kg. Hjälp! 

Mina byxor sitter dock lite löst över rumpa och lår numera, och jag har fått höra av flera att jag ser smalare ut. Jag äter på som vanligt men har knappt gått upp något de senaste två månaderna. Det är i alla fall en av oss som lägger på sig. ;) 

Min doktor tycker definitivt att jag ska ställa in mig på att föda med planerat kejsarsnitt, särskilt som vi pratat om att jag inte vill ha en likadan upplevelse igen som min första förlossning. Så senast vecka 36 bör jag boka tid med sjukhuset för att planera inför förlossningen. Jag gjorde slag i saken direkt och mailade dem omgående. Lika bra innan jag hinner fundera för mycket och allt börjar kännas jobbigt tänkte jag. 

Vecka 32 (31+0)

62 dagar dagar kvar till BF idag och första advent om några dagar. Wow, det var har den här hösten tagit vägen? Om en månad är det jul och sen en månad till så är bebisen här, på ett ungefär. :)

Senaste dagarna har jag känt hur bebisen vänder på sig i magen. Min förhoppning är att han ska lägga sig tillrätta med huvudet neråt, men han verkar inte lika sugen på det än. Senaste gångerna jag varit hos doktorn har han legat på tvären. Först med huvudet åt vänster och senast med huvudet åt höger. Igår kväll kände jag väldigt tydligt hur han bökade runt och sparkade/boxade både uppåt och neråt. Men efter någon timme kunde jag igen känna hur han kittlade mig i både höger och vänster sida. Antar att han helt enkelt gillar att ligga tvärsöver magen, som han kommer bli buren i min famn sen.

Vecka 29+5: Gnäll

Förkylningar som avlöser varandra, foglossning, hemorrojder, svampinfektion och nu ett munsår. Kan jag inte bara få vara frisk och må bra ett litet tag?

Vecka 30 (29+3)

Wow, nu är 3/4 av graviditeten passerad! Bara 10 veckor kvar. På ett sätt känns 10 veckor som en evighet. Särskilt de dagar då jag har foglossning så jag knappt kan gå och förkylningarna bara avlöser varandra. Men tänker jag efter så är ju 10 veckor inte mycket alls. Det är drygt en månad kvar till jul och efter det är det drygt en månad kvar till BF. Det kommer ju gå galet snabbt. Hjälp! Är jag redo för detta?

Ha ha

Tänk om all ofrivillig barnlöshet var så här enkel att åtgärda: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10457882.ab

Vecka 28+1: Svampinfektion

Jahaja, så var det dags igen. Fick precis ett samtal från min läkarmottagning. De hade upptäkt att jag har fått ytterligare en svampinfektion (tredje hittills..?) och jag ska hämta ut ett recept på medicin imorgon. Tur att de kollar, för den här gången har jag inga symptom över huvudtaget.

Vecka 29 (28+0) Ny oro

I morse var det dags för en ny kontroll hos doktorn. Eftersom jag nu gått in i tredje trimestern (tjoho!) var det dags för första CTG:t. Jag såg verkligen fram emot detta för i natt hade jag en hemsk känsla att bebisen var död. Jag vaknade fyra eller fem gånger i natt och varje gång kände jag mig orolig, men sen lugnad av att jag kände honom röra på sig. Jag läste en artikel häromdagen om en kvinna vars barn dog i magen. Måste varit det som påverkat mig. Usch.

Jag hade dock inget att oroa mig för på den fronten. Vår lilla (stora...kommer till det sen) kille körde morgongympa så det stod härliga till. Sköterskan hade svårt att fånga hjärtljudet för att han rörde så mycket på sig. 

Sen konstaterade doktorn att bebisen ligger på tvären i magen. Huvudet till vänster och rumpan åt höger. Hon sa att detta är den mest obekväma ställningen för mamman, men jag tycker inte det är så farligt. För tre veckor sedan låg han med huvudet upp och rumpan ner, så förhoppningsvis håller han på att vända sig neråt. 

Under ultraljudet blev doktorn lite fundersam. Dock av annan anledning än sist. Bebisen är nämligen STOR. Först mätte hon honom till 1,5 kg och när hon dubbelkollade blev det drygt 1,4 kg. I och med detta ligger han på den övre kurvan, och normal vikt är drygt 1 kg nu tror jag. Hon ville därför att jag ska komma tillbaka redan om två veckor så att hon kan kontrollera vikten igen. Jag ska vara fastande då så att de kan kolla mina blodvärden också för säkerhetsskull. Först funderade hon på om jag skulle göra om hela sockertestet, men bestämde sig för att ett blodprov räcker. (Graviditetsdiabetes orsakar ju ofta övervikt hos barnet.) Min egen vikt har knappt ökat den senaste månaden, så hon tyckte inte att jag skulle ändra min kost. Jag väger nu ca 73,5 kg, plus 6,5 kg på sex månader. 

Vecka 28 (27+5)

Snart är andra trimestern över och vi går in i sista tredjedelen av graviditeten. Spännande tid men också jobbig (rent fysiskt).

Min foglossning hade blivit mycket bättre och jag hade knappt ont alls. Tills i fredags. Då var jag på utflykt med min spralliga 15-månaders kille. Han ville inte sitta i vagnen utan skulle gå själv och jag var förstås tvungen att springa efter honom, att böja mig ner en massa gånger, att bära honom osv. Sen kunde jag knappt gå. Trots att jag hade haft mitt stödbälte på mig hela dagen är jag fortfarande helt förstörd två dagar senare. Det gör otroligt ont i bäckenet och vänstra höften när jag böjer mig, och om jag inte är försiktig kan jag knappt räta på mig igen. Att sitta ner på golvet är näst intill omöjligt. Jag skulle tro att det känns ungefär så här att ha ryggskott, fast det sitter längre ner på mig. :( Jag har i alla fall gjort några enkla yogaövningar både igår och idag, och det hjälper. Jag får väl helt enkelt fortsätta med det och hoppas på att den värsta smärtan försvinner, annars lär det bli en rejäl utmaning att vara hemma själv hela dagen med M imorgon...

Vecka 26+1: Hydronefros

På förra veckans läkarkontroll fick jag tyvärr ett lite jobbigt besked. Under ultraljudet såg doktorn att det var urin i bebisens ena njure (tror det var den högra men minns inte riktigt). Tydligen är detta inte normalt, utan ett tecken på en blockering eller en klaff som inte fungerar som den ska i njuren. Normalt sett ska allt urin rinna vidare ner i urinblåsan. Detta tillstånd heter hydronefros. Detta är tydligen ett problem som nästan enbart uppkommer hos pojkar och hittas hos ca 1% av fostren/bebisarna. Förhoppningsvis växer det bort av sig självt innan eller efter födseln, annars går det att åtgärda med en operation. Doktorn sa att det kommer att följas upp med ett ultraljud efter födseln, och innan dessa kan vi väl inte göra så mycket egentligen.

På en gång när jag fick veta blev jag naturligtvis orolig och funderade en massa på vad detta kommer att innebära. Att prata med min man och mamma om det, och att leta information på nätet har hjälpt en hel del. Nu är det bara att hålla tummarna att han inte kommer behöva någon operation i framtiden och att inget annat är fel.... Det känns inte lika farligt längre och vi kan ju som sagt inget göra tills vår lilla älskling är född.

Vecka 27 (26+0)

Då har det redan gått två veckor igen. Och det är nu mindre än 100 dagar kvar till BF! Det är en milstolpe om något, men igår kväll kändes 100 dagar som en eeevighet.

Jag har fått mer och mer sammandragningar (bara Braxton Hicks som tur är) senaste veckan, och igår eftermiddag och kväll var det som värst. Så fort jag stod upp (och delvis även när jag satt) blev magen stenhård och det är rätt så obehagligt även om det inte gör ont. Det var så i flera timmar, innan jag kunde lägga min son för natten och lägga mig själva att vila. Tyvärr kunde min man inte komma hem och hjälpa till. Idag känns det bättre, men jag försöker ta det lugnt och inte överanstränga mig.

Mina problem med foglossning är för övrigt mycket bättre. Troligtvis tack vare att jag använder mitt stödbälte flitigt. :)

Förra veckan gjorde jag som sagt sockertestet och det gick bra. Jag vet inte än hur mina värden var, men jag har inte hört något från doktorn så jag förutsätter att det var bra.

Vecka 25 (24+0)

Oj, jag har verkligen kommit av mig att dokumentera graviditeten här på bloggen. Bättring lovas. Nu är 60% av graviditeten avklarad och jag längtar tills jag har en ny härlig liten bebis i famnen. Vissa dagar känner jag mig stor och tung, och förstår inte hur detta ska gå nästan fyra månader till. Andra dagar känns det inte så farligt. En bidragande faktor till att det känns jobbigt är min foglossning. Jag fick ett stödbälte när jag var på kontroll för tre veckor sedan och det hjälper absolut. Men det gör inte att smärtan försvinner helt. Det konstiga är att smärtan flyttar runt. En dag är det på vänster sida bak, nästa dag på höger sida bak och idag har jag ont i höger ljumske. Jag har börjat på gravidyoga en gång i veckan, samma som jag gick på under förra graviditeten, och det hjälper faktiskt riktigt bra. Jag borde göra övningarna hemma också, men har så svårt att komma mig för att göra dem.

Förutom en vanlig läkarkontroll, var jag på ett stort ultraljud med en specialist i förra veckan. Vi gjorde inget sådant förra gången, men nu tyckte jag att det var bra eftersom jag faktiskt är lite äldre. Dock när jag precis lagt mig ner på bristsen och doktorn skulle börja undersökningen, kändes det så fel. Jag ville bara gå därifrån och strunta i alltihop. Jag tänkte att vad sjutton ska vi göra om han hittar något fel? På vilket sätt hjälper det oss att veta det nu? Men jag låg kvar och fick under 30 minuter se min lilla prins i magen. Allt som doktorn kunde se såg bra ut och det är verkligen en livlig krabat där inne. :)

Nästa vecka ska jag tillbaka till min vanliga doktor, för då är det dags för sockertest/glukosbelastning. Jag ser inte direkt fram emot det, men om jag minns rätt så gick det bättre än förväntat förra gången.

Vecka 21 (20+0) Halvvägs!

Oj oj oj, idag är vi halvvägs till BF!! Det känns helt otroligt att det redan gått så långt. Nu känner jag lille plutten röra sig i magen flera gånger varje dag, även om det fortfarande är rätt så diffust. Ibland går det även att känna på utsidan av magen hur han far runt där inne. Så mysigt!

I stort så mår jag bra (förutom en liten förkylning). Det som besvärar mig ibland är en ömmande ljumske och ont strax ovanför svanskotan. Det är samma ställen som jag kände av under förra graviditeten. När jag bär min stora plutt lite för mycket så får jag lätt ont i ryggen, så jag hoppas verkligen att han kommer lära sig gå snart. Jag försöker hålla bärandet till ett minimum, men det är ju inte så himla lätt. Annat jag märker av är att jag ibland kissar på mig lite när jag nyser, usch. Jag måste verkligen komma igång och göra knipövningar lite mer regelbundet. Mina bröstvårtor är väldigt ömma och jag har varit väldigt kåt i några veckor. Fast det verkar vara övergående. Tyvärr.

Jag smörjer magen och brösten med Wileda's olja den här gången också, men inte lika ofta som förra gången. Jag brukar göra det varje gång efter att jag duschat, men mer än så blir det inte. Hur ska man ha tid och ork..?

Vecka 19 (18+1)

Hjälp! Har svårt att fatta att jag redan är i vecka 19, tiden går så fort.

Igår fick jag halsbrännan från helvetet och blev genast påmind om hur förra graviditeten var. Jag har känt av lite idag också, trots att jag inte tycker att jag ätit något konstigt. Ser nu när jag kollar efter att förra gången var det i vecka 20 som halsbrännan kom.

Annars mår jag rätt så bra. Om jag sitter stilla länge, gärna på något hårt, så blir jag väldigt stel och får ont i höften eller högra ljumsken. Antar att det är foglossning. Jag skulle nog behöva ett stödbälte snart, lånade ett av en kompis förra gången som var kanon.

Varje dag känner jag av lillebrors rörelser nu, så mysigt. Jag längtar dock tills jag kan dela det med resten av familjen. Jag är så nyfiken på hur (blivande) storebror ska reagera när han känner något röra sig i min mage. Jag har redan pekat på magen några gånger och förklarat att det är en bebis där inne, men han ser väldigt oförstående ut.

Sömnen är så mycket bättre den här graviditeten. Jag sover oftast hela nätterna, ibland vaknar jag vid 5-snåret men brukar somna om utan att behöva gå upp på toa. Bra nattsömn gör sån skillnad! Särskilt när det inte ges så mycket tillfälle till vila på dagarna.

Vecka 17+6: Rörelser

Precis som förra gången verkar det som att fosterrörelserna kommit igång (så att jag känner det) i vecka 18. Nu känner jag lite fladder i magen någon stund varje dag. Det är så härligt att veta att vår lilla kille där inne rör sig och mår bra.

I slutet av förra veckan var jag på kontroll hos doktorn med undersökning och ultraljud. Hon sa igen när hon klämde på livmodern att "oj, vad den växer". Ja, jag antar att kroppen är redo på ett annat sätt vid andra graviditeten än vid den första. På ultraljudet fick jag se vår lilla kille, det var inget tvivel om könet, och han sprattlade och rörde sig som tusan. Jag antar att han kommer bli som sin storebror, som vid 13-månader nu knappt är stilla en sekund. Allt såg i alla fall bra ut och han är redan ca 18 cm lång. Det är lite overkligt att 45% av graviditeten redan är förbi, det har gått så mycket fortare den här gången.

Vecka 18 (17+0) Jämförelse

Jag läste precis igenom inläggen från v18 av förra graviditeten och jag kan inte riktigt känna igen mig. Det sprattlar inte alls en massa i magen den här gången. :( Jag tror att jag kan ha känt bebisen två gånger senaste veckan, men jag är inte säker. På fredag ska jag tillbaka till doktorn, och det ska bli skönt att få göra ett nytt ultraljud. Just nu oroar jag mig lite att allt inte är som det ska. Ska man inte känna fosterrörelserna tidigare, inte senare, med andra graviditeten?!

Dessutom är jag inte uppe och ränner på toaletten på nätterna. Jag har faktiskt sovit riktigt bra senaste tiden, dock vaknar jag redan kl 6.

Jag har nu passerat den magiska gränsen 70 kg igen... Det känns så där. :/ Hittills har jag gått upp ca 3 kg och jag tänkte att det är ju inte så illa ändå, det måste varit mer förra gången. Men så var det alltså inte. 2,5 kg hade jag gått upp så här dags förra gången när jag dubbelkollade.

Hmmm, slutsaten får bli att man inte ska jämföra sina graviditeter så mycket för det blir aldrig likadant en gång till...

Vecka 16+2: Vill ha!

Bugaboo Donkey Duo All Black Special Edition

Jag vill ha! Varför måste den vara så himla dyr? :(

Vecka 15+6: drömmar

Jag har kommit in i drömfasen av graviditeten. Ja inte den som känns underbar, utan den som innehåller massor av konstiga drömmar som gör en helt utmattad. Senaste nätterna har jag drömt sååå mycket konstigt; om att föda ett sjukt barn, att vara knarkare, designa smycken och att min man var med en prostituerad. När morgonen kommer är jag allt annat än utsövd. 

Vecka 16 (15+3)

Idag känner jag mig väldigt gravid helt plötsligt. Det känns som magen vuxit tre storlekar under natten och jag får inte plats med något att äta. Knepigt. 

Dessutom har jag fått graviditetens andra svampinfektion. Jag har inte direkt märkt av det själv, men doktorn ringde i början av veckan när de fått mina provsvar från sist. Jag fick en annan medicin den här gången, får se om det hjälper bättre/längre. 

Jag har hittills gått upp 1,5-2 kg sen starten, vilket jag tror är mindre än sist. 

Vecka 15+0: Det blir en...

Jag har ju glömt att berätta vad vi såg på förra ultraljudet. Det verkar som att vi ska få en till pojke! Även om det är tidigt att uttala sig om fostrets kön i vecka 14, så var det rätt så tydligt att det hängde något mellan benen. 

Min man blev besviken, eftersom han hade hoppats på en flicka. Jag hade iofs också tyckt att det hade varit roligt med en av varje, men på något vis hade jag på känn från starten att detta också skulle bli en pojke. Nu blir det ju praktiskt att de kan ha samma kläder, i alla fall innan de får en egen vilja. ;) 

Vecka 15 (14+6)

Den här veckan har jag haft ömmande bröst. Mina bröstvårtor har vuxit och blivit lite mörkare. Det är bättre med illamåendet, som inte alls kommer lika ofta längre. Dessutom väntar jag med spänning på att få känna de första fosterrörelserna. Förra gången var det vecka 17 (inuti) och vecka 19 (utanpå) men den här gången borde det komma tidigare. Spännande! Jag längtar tills min son kan känna sparkarna på utsidan av magen. Undra hur han kommer reagera på det?!

Förra veckan berättade jag om min graviditet för flera kompisar (som jag inte sett sen innan semestern) och alla de närmsta vet nu. :)

Vecka 14 (13+5)

Här har det varit tyst i fyra veckor, främst pga semester med maken och sonen. Jag är äntligen frisk från mina förkylningar, även om hostan satt i åtta veckor totalt. Hoppas immunförsvaret främst är dåligt i början av graviditeten, jag hoppas verkligen jag slipper vara sjuk mer nu på ett bra tag.

Med graviditeten går det framåt. Min mage har vuxit ordentligt och den går verkligen inte att dölja längre. När vi var på semester i Sverige passade vi på att berätta för släkt och vänner. Vi fick bara positiv respons och kanske någon kommentar om att det kommer bli fullt upp med två små. Jo, det kommer det alldeles säkert att bli.

I fredags var det dags för läkarbesök igen och den här gången följde maken med. Det var första gången för honom den här graviditeten. Härligt att få dela upplevelsen med honom! Läkaren var lite förvånad att min livmoder vuxit så mycket redan, men samtidigt sa hon att det ofta är så med andra graviditeten. Jag har själv känt att det vuxit och nu är magen hård i nedre delen. Övre delen är vanligt fluff än så länge. ;) Eftersom jag vuxit gick det att göra ultraljud utanpå magen den här gången (vilket nog är mycket tidigare än förra gången).

Och vilket ultraljud sen, helt magiskt! <3 Den här gången blev det verkligt för mig att det på riktigt är en liten krabat där inne som växer och som ska bli del av vår familj. Nu ser det ut som en liten bebis, som dessutom såg ut att må mycket bra. Alla organ och skelettdelar såg fina ut. Den rörde sig jättemycket och det var svårt för doktorn att få till en profilbild, men till slut så gick det. Hon kunde också ganska troligt se vad det är för kön, men mer om det i ett annat inlägg.

Jag har gått upp ca 2 kg hittills och mår rätt så bra så länge jag inte slarvar med maten. Om jag slarvar, eller äter sötsaker, så kommer illamåendet direkt. Jag har känt mig lite yr när jag reser mig senaste veckan, men blodtrycket är inte extremt lågt. Doktorn tyckte jag ska se till att dricka ordentligt, särskilt nu när det är så varmt.

Vecka 9+6: Sjuk

SJag har blivit förkyld igen och hostar nu så jag kräks. Det är skit att vara gravid och sjuk. Ingen medicin kan jag ta. Ingen nässpray, ingen hostmedicin. Dricka varmt var tipset jag hittade på 1177.se. Så det gör jag så gott det går. Fast jag tänker att det kan väl inte vara värre för embryot att jag kräks pga hostan än om jag kräkts pga illamående..? Den lilla stackaren lär ju dock bli rejält omskakad där inne. 

I början av min förra graviditet var jag också förkyld och mådde riktigt dåligt. Sen minns jag det som att jag var frisk och kry resten av tiden. Håller tummarna att det blir så den här gången också. 

Vecka 9+3: Luktsinne

Trots att jag är lite förkyld så verkar mitt luktsinne vara på topp. Jag känner ibland doften av min egen deo, vilket jag inte brukar göra, och idag sniffade jag efter bajsblöjor. Min kompis kommenterade att jag har ett väldigt skarpt luktsinne. Möjligtvis misstänker hon att jag är gravid, men jag tänkte vänta med att berätta till efter semestern.  

Vecka 9+1: KUB eller ej?

Nu har vi kommit till dilemmat om att göra KUB-test eller ej. Förra gången gjorde vi inget, för vi resonerade att vi skulle vara tacksamma oavsett vilket barn vi fick. 

Nu känns det lite annorlunda eftersom vi redan har ett barn att ta hand om. Det känns inte helt rättvist mot vår son att ge honom ett syskon med särskilda behov. Ett syskon som kommer kräva all vår tid och uppmärksamhet. Men å andra sidan kan det hända så mycket, som gör att denna situation uppstår ändå. T ex kan en CP-skada uppstå vid förlossningen eller en bilolycka gör någon av oss skadad för livet. Ett KUB-test är ju ingen garanti för ett smärtfritt liv. 

Å andra sidan har jag hunnit bli 34 år och riskerna ökar. Samtidigt vet jag inte hur vi skulle hantera svaret från KUB-testet. Är det självklart att göra ett fostervattensprov (med riskerna det innebär) om risken är extra hög?

Är det självklart att göra en abort om man hittar något fel? Det kanske bara är att introducera mer oro i livet att göra testet. 

Ja, jag vet inte vad som är rätt och fel. En annan faktor, som är superytlig men ändå känns viktig, är att vi måste göra KUB-testet under vår semester. Vi har planerat en tre-veckors vistelse i Sverige och måste stryka några dagar med emotsedda besök om vi ska hinna hem igen i tid för att göra KUB-testet. Kanske larvigt att bry sig om det, men eftersom vi troligtvis inte kommer till Sverige på helt ett år (då BF är i januari blir det nog inget besök till jul) så känns det viktigt för mig att hinna med allt som jag längtat efter. 

Jag testade att sova på saken, men jag vet inte om det hjälpte. 

Vecka 10 (9+1)

Igår var det dags för andra läkarbesöket. Jag hade ökat ett kilo i vikt (ett halvt hemma) sen för tre veckor sedan. Embryot hade vuxit till 2,8 cm och hjärtat pickade på. H*n rörde på sig och såg ut att vifta med armar och ben. Vilket mirakel det är hur barn blir till! Så oroligt att det kan bli en liten människa från bara två celler. 

Det såg ut som det är en liten kille där inne, men det var nog bara navelsträngen. Det ska ju vara för tidigt ännu att se könet. Det hade varit roligt att få en flicka den här gången, men jag känner på mig att det är en pojke det här gången också. Vi får väl se...

Jag blir fortfarande illamående, men mest på eftermiddagen och kvällen om jag slarvar med maten. Ibland kan jag bli pangtrött och bara måste ligga ner en stund, men överlag mår jag bra. 

Just det, jag hade fortfarande en svampinfektion så jag gick recept på vagitorier och salva av doktorn. Efter den kuren är över ska jag fortsätta ta andra vagitorier två gånger i veckan, för att förebygga fler infektioner. 

Vecka 9 (8+2)

Oj då är vi redan inne i vecka 9. Tiden bara tickar på, på ett helt annat sätt nu när jag har en liten krabat här hemma att ta hand om. Jag hinner inte fundera så mycket på graviditeten. Förutom att jag känner mig tjock och plufsig. Egentligen är jag nog inte så tjock, men jag har så få sommarkläder som passar nu. Förra sommaren gick jag i stora mammakläder och för två somrar sen var jag i bra form och vägde 7 kg mindre... Jag måste verkligen köpa lite nya kläder som passar. Det är döden för självkänslan att stå vid garderoben varje morgon och känna sig som en tjockis som inte har några kläder att sätta på sig. Vikten har aldrig varit en issue för mig tidigare i livet, och det känns verkligen inte bra att börja fokusera på detta nu. Det får mig bara att må dåligt. Så målet för denna vecka är att köpa lite nya sommarkläder, både mamma (leggings) och vanliga tröjor och shorts!

I övrigt känner jag mig fortfarande illamående ibland, särskilt när jag inte äter tillräckligt ofta eller bra. Vilket också är svårare den här gången, när jag inte bara har mig själv att tänka på.

Fem dagar till nästa ultrljud! Spännande!

Vecka 8 (7+4)

Jag har fortsatt varit förkyld den här veckan. Tyvärr verkar inte antibiotikan jag fick ha hjälp mot förkylningen. Allt den gjorde var att jag fick en svampinfektion i snippan. Turligt nog hade jag kvar en tub med salva från förra graviditeten, då jag också fick en svampinfektion. Jag gillar egentligen inte att ta mediciner under graviditeten, men dessa ska vara säkra och förhoppningsvis är det snart över. 

I övrigt känner jag mig fortfarande lite illamående emellanåt, men inte riktigt lika mycket som tidigare. Brösten har nog blivit lite fylligare och magen putar definitivt. Det kommer bli svårt att hålla denna graviditet hemlig i fyra veckor till... Om två veckor ska vi på nästa ultraljud och om allt ser bra ut då, kanske det inte gör något att avslöja vår hemlighet. 

Vecka 7 (6+6)

Den här veckan har jag varit ordentligt förkyld och inte funderat så mycket på graviditeten. Dock har jag börjat sova dåligt på nätterna och detta känner jag igen från förra graviditeten. Jag vaknar vid fyra-fem och har svårt att somna om. Än är det inte för att gå upp och kissa som jag vaknar, fast jag brukar passa på när jag ändå är vaken.

Förkylningen har fört med sig en irriterande hosta och med den urinläckage! Usch och fy! Här blir det till att börja med kniiiiipövningar igen.

Jag funderar på om inte magen börjar puta lite också. Jag väger 6-7 kg mer än i början av förra graviditeten så jag känner mig lite småtjock till att börja med, men jag tycker nog att nedre delen av magen redan börjar puta lite.

Vecka 6+1: Hjärtat pickar

Idag var jag på första undersökningen hos min nya gynekolog. Urin- och blodprov lämnades, och så kollades blodtrycket. Sen var det dags för gyn- och ultraljudsundersökning. Allt såg bra ut och jag fick se ett litet hjärta som pickade i hög hastighet på en stor tv-skärm på väggen. Vilken lycka! Nu kanske jag kan börja ta till mig att vi ska gå igenom den här resan en gång till. 

Storleken på embryot stämde med min senaste mens så idag är vi definitivt 6+1. :) 

En sak som doktorn sa som jag ska försöka komma ihåg, är att hon rekommenderade ett tandläkarbesök efter vecka 14-15 ungefär. Blir bra efter semestern skulle jag tro. 

Vecka 5+6: Läkartid bokad

Idag tog jag mig i kragen och ringde min nya gynekolog och bokade en tid för inskrivning och första undersökningen. Jag ska dit redan på onsdag den här veckan och jag hoppas det inte är för tidigt för att se ett litet pickande hjärta på ultraljudsskärmen. <3

Vecka 6 (5+4)

Nu har jag läst igenom mina gamla inlägg från vecka 6 och det verkar som det mesta är sig likt. Vad roligt det är att kunna gå tillbaka och jämföra hur jag upplevde den här tiden förra gångerna (låter ju som jag har hur många barn som helst, men det är bara ett än så länge).

Jag känner i alla fall i kroppen att jag är gravid. Främst är det illamående (morgon, förmiddag och lite på kvällen...lugnt mitt på dagen alltså), trött, gasig i magen. I brösten känner jag inget, men jag ammar ju fortfarande min son så det är annorlunda den här gången.

Det blev inte av att jag ringde gynekologen i veckan som gick, men nästa vecka måste jag boka tid. Dessutom ska jag byta till ny, den jag gick till tidigare ligger var bra men ligger lite långt borta. Hur får man förresten till ett gynekologbesök när man har ett till barn att släpa på? Antar att mannen får/vill följa med och hjälpa till.

Gravid

Jo visst är det så, jag är gravid igen. På tjocken. Har en bulle i ugnen. 

Mensen var några dagar sen, så i lördags köpte jag ett graviditetstest. Jag hade först tänkt vänta några dagar till med att testa. Det kändes ju onödigt att slösa bort testet, som med största sannolikhet ändå skulle vara negativt. Trodde jag. Min man var dock mer övertygad än mig. Han tyckte jag varit så klumpig de senaste dagarna. Spillt ut en kopp te över iPaden och ett glas juice över hela frukosten. Klumpig var jag nämligen förra graviditeten... Så jag tog testet och det var positivt. 

Beskedet har varit lite svårare att smälta den här gången. Många tankar snurrar i huvudet. Självklart är jag jätteglad att vi (om allt går bra) ska få ett till barn, att vår son ska få ett syskon. Detta har vi längtat och drömt om många år. Men det kom lite plötsligt, lite tidigare än vad jag hade tänkt. Vi har i och för sig inte använt något preventivmedel de senaste månaderna (använde det de första sex månaderna efter förlossningen pga kejsarsnittet som skulle läka helt). Men med vår historia så var det ju inte ens säkert att vi skulle kunna bli gravida överhuvudtaget, förra gången kanske var ett mirakel som inte skulle upprepas. 

Nu har jag fått dåligt samvete gentemot vår son, som är 10 månader. Att han som fortfarande är så liten, inte längre kommer vara mitt enda fokus. Att han kommer få konkurrens från ett syskon innan han hinner utveckla sin person ordentligt. Att vi inte kommer ha lika mycket tid och energi för honom som tidigare. Samtidigt vill vi ju att han ska få glädjen av att ha ett syskon, att inte vara ett ensambarn. Redan nu känner jag mig lite skyldig, eftersom jag tänkt mycket på den här graviditeten sen jag fick beskedet. Å andra sidan kräver han så mycket uppmärksamhet just nu (krypa, stå, gå längs möbler etc) att jag kanske inte kommer ha så mycket tid över att grubbla på det som komma skall. Det är inte helt lätt att bena ut alla dessa tankar, men jag antar att det blir som det blir helt enkelt. 

Blogga tänker jag göra i alla fall. Det kanske inte blir lika ofta som förra gången, men det är kul att ha dokumenterat hur det går och känns längs vägen. 

Here we go again...

Oh my god! Jag är gravid igen. Måste smälta detta lite, men sen berättar jag mer. Tror jag.