Gravid

Jo visst är det så, jag är gravid igen. På tjocken. Har en bulle i ugnen. 

Mensen var några dagar sen, så i lördags köpte jag ett graviditetstest. Jag hade först tänkt vänta några dagar till med att testa. Det kändes ju onödigt att slösa bort testet, som med största sannolikhet ändå skulle vara negativt. Trodde jag. Min man var dock mer övertygad än mig. Han tyckte jag varit så klumpig de senaste dagarna. Spillt ut en kopp te över iPaden och ett glas juice över hela frukosten. Klumpig var jag nämligen förra graviditeten... Så jag tog testet och det var positivt. 

Beskedet har varit lite svårare att smälta den här gången. Många tankar snurrar i huvudet. Självklart är jag jätteglad att vi (om allt går bra) ska få ett till barn, att vår son ska få ett syskon. Detta har vi längtat och drömt om många år. Men det kom lite plötsligt, lite tidigare än vad jag hade tänkt. Vi har i och för sig inte använt något preventivmedel de senaste månaderna (använde det de första sex månaderna efter förlossningen pga kejsarsnittet som skulle läka helt). Men med vår historia så var det ju inte ens säkert att vi skulle kunna bli gravida överhuvudtaget, förra gången kanske var ett mirakel som inte skulle upprepas. 

Nu har jag fått dåligt samvete gentemot vår son, som är 10 månader. Att han som fortfarande är så liten, inte längre kommer vara mitt enda fokus. Att han kommer få konkurrens från ett syskon innan han hinner utveckla sin person ordentligt. Att vi inte kommer ha lika mycket tid och energi för honom som tidigare. Samtidigt vill vi ju att han ska få glädjen av att ha ett syskon, att inte vara ett ensambarn. Redan nu känner jag mig lite skyldig, eftersom jag tänkt mycket på den här graviditeten sen jag fick beskedet. Å andra sidan kräver han så mycket uppmärksamhet just nu (krypa, stå, gå längs möbler etc) att jag kanske inte kommer ha så mycket tid över att grubbla på det som komma skall. Det är inte helt lätt att bena ut alla dessa tankar, men jag antar att det blir som det blir helt enkelt. 

Blogga tänker jag göra i alla fall. Det kanske inte blir lika ofta som förra gången, men det är kul att ha dokumenterat hur det går och känns längs vägen.