Vecka 28+5: Mysiga stunder

Vi har köpt en söt diinglisspeldosa som vi sätter på magen och spelar för den lille krabaten där inne varje kväll vid läggdags. Förhoppningsvis kommer han känna igen ljudet av speldosan när han väl är född och blir lugn av det (det är ju värt ett försök, eller hur?!). Det är så mysigt att ha den här stunden tillsammans jag, mannen och vår lilla älskling där inne i magen. Det är faktiskt det bästa jag vet just nu, att se min älskade man krama och smeka på magen och veta att han längtar efter vårt mirakel lika mycket som jag. ♥ 

Det kan inte bli bättre

Nu är vi hemma från läkarkontrollen. Allt är bra med bebisen. ♥ Det var så underbart att få se den lilla krabaten igen. Den här gången var h*n (förstås) mycket större än tidigare och bilderna tydligare. Vi kunde se hur h*n viftade runt där inne och snurrade på sig. Full fart! Vi kunde även se hjärta, hjärna, ryggrad och andra organ jättetydligt. Doktorn mätte bröstkorgen och huvudet och måtten var som de skulle. Doktorn gjorde först ett vaginalt ultraljud och sedan ett vanligt ultraljud på magen. Krabaten är lite för stor nu för att se hela åt gången med VUL, så hädan efter blir det nog bara ultraljud från utsidan.

Jag tog upp att jag ofta känner mig trött. De kollade HB-värdet, som visade sig vara lite lågt. Jag fick järntabletter utskrivna och hoppas det ska hjälpa. Jag tänkte också kolla upp vad för mat som är järnrik och försöka äta lite mer sånt.

Summa summarum så känner jag mig så himla glad och lycklig nu! Varje gång jag tänker på bilderna på vår lilla kille/tjej som vi fick se idag, så får jag ett fånigt leende på läpparna.

Vecka 11+1: Milstolpar

Den här veckan passerar vi några viktiga milstolpar. Idag ska jag på ultraljud och förhoppningsvis få se hur den lilla krabaten har vuxit på sig. Längtar! Troligtvis har den väl fördubblat sin storlek sen jag var där för tre veckor sedan. Och om allt ser bra ut så tänkte jag lägga upp en efterlängtad baby ticker här till höger. Jag har inte riktigt vågat göra det än, utifall jag skulle vara tvungen att ta bort den i förtid. Dessutom ser babybilden inte ut som en alien längre... ;)

På onsdag passerar vi 200 dagar kvar till BF. Det låter faktiskt riktigt långt, men ändå skönt att kunna räkna ner. När min kompis var gravid förra året sa hon att det är en poäng i att en graviditet är nio månader. Det ger en tid att förstå och smälta vad som faktiskt ligger framför en. Både vad gäller förlossningen och det lilla livet man sen ska ta hand om.

Till helgen kommer den största milstolpen av alla. Vi kommer ha gått 12 fulla veckor och risken för missfall är mycket mindre. Dessutom är det jul och vi ska berätta för våra familjer om vår bästa present någonsin!! Än så länge har vi kunnat hålla tyst och inte berättat för en endaste person, men jag undrar om inte min uppmärksamma mamma misstänker något... Vi får se.

Jippie!!

Jag fattar knappt att det är sant, det finns en liten liten bebis i min mage som växer och mår bra. 21 mm ren glädje fick jag se på ultraljudet för några timmar sen. En liten blobb med både hjärta som slog och ben som sparkade (eller ja, man kunde ana en rörelse sa läkaren... ;).

Nu ska jag försöka stoppa undan de negativa tankarna för gott och njuuuuta av att vara gravid. I juli blir vi föräldrar! :)