Vecka 32+5: förvärkar?

Mina sammandragningar har verkligen ändrat karaktär senaste 1-2 veckorna. Jag har de sk Braxton-Hicks sammandragningarna som inte gör ont, utan magen blir bara hård, några gånger om dagen och har haft ett bra tag nu. Senaste tiden får jag dessutom något jag skulle vilja kalla förvärkar (fast efter att ha läst på så antar jag att det inte är det... ). Det gör i alla fall ont i nederdelen av magen samtidigt som det stramar och drar. Dessutom blir jag lite illamående och känner att jag behöver lägga mig ner och vila.

Just nu ligger jag i sängen med en varm vetekudde på nedre delen av magen, för ikväll blev det riktigt jobbigt. Jag blir  väldigt stressad av de här sammandragningarna/förvärkarna eftersom jag definitivt inte är redo att föda än. Samtidigt sa min doktor tidigare i veckan att min livmodertapp (livmoderhals? cervix!) är lång och sluten, samt att det är helt normalt att känna av värkar redan nu. Hon hoppades dessutom att de skulle göra att bebisen vänder sig med huvudet neråt och slutar ligga på tvären, eftersom han då tar upp minsta plats och det skulle vara mer bekvämt för mig. Vi får väl se vad som händer. Inget ont som inte har något gott med sig...eller?

Vecka 27 (26+0)

Då har det redan gått två veckor igen. Och det är nu mindre än 100 dagar kvar till BF! Det är en milstolpe om något, men igår kväll kändes 100 dagar som en eeevighet.

Jag har fått mer och mer sammandragningar (bara Braxton Hicks som tur är) senaste veckan, och igår eftermiddag och kväll var det som värst. Så fort jag stod upp (och delvis även när jag satt) blev magen stenhård och det är rätt så obehagligt även om det inte gör ont. Det var så i flera timmar, innan jag kunde lägga min son för natten och lägga mig själva att vila. Tyvärr kunde min man inte komma hem och hjälpa till. Idag känns det bättre, men jag försöker ta det lugnt och inte överanstränga mig.

Mina problem med foglossning är för övrigt mycket bättre. Troligtvis tack vare att jag använder mitt stödbälte flitigt. :)

Förra veckan gjorde jag som sagt sockertestet och det gick bra. Jag vet inte än hur mina värden var, men jag har inte hört något från doktorn så jag förutsätter att det var bra.

Vecka 34+6: Känns bättre

Nu känns det mycket bättre än det gjorde efter tisdagens läkarbesök som skämde upp mig rejält. Jag har insett att det läkaren sa inte betyder att jag kommer föda vilken dag som helst nu, men att den här bebisen ju faktiskt ska ut förr eller senare. Igår hade jag nog två sammandragningar på hela dagen, så det verkar ju inte direkt öka i någon dramatisk takt.

Jag har räknat med att jag kommer gå över tiden, dels för att jag är förstföderska och dels för att min mamma gick över tiden typ två veckor när hon väntade mig. När sen doktorn började prata om värkar och för tidigt födda barn blev det nästan kortslutning i min hjärna. Det hon sa passade liksom inte in i min föreställningsvärld. Nu har jag hunnit smälta det hela och kommit fram till att det inte spelar så stor roll när krabaten bestämmer sig för att lämna livmodern. Han är ju nästan färdigbakad där inne redan och det ska faktiskt bli skönt att få tillbaka sin egen kropp igen. Sen om han kommer om två veckor eller om sju veckor det får vi helt enkelt vänta och se.

Orolig

Jag känner mig lite orolig efter mitt läkarbesök tidigare idag. Om inte doktorn hade sagt en viss sak så hade jag nog tänkt och trott att allt var som det ska. Att man får sammandragningar i slutet av graviditeten är väl inget konstigt och att man ska ta medicin för att lugna ner det hela känns ju inte heller så märkligt, trodde jag. Men när hon började prata om att alla barn som föds mer än tre veckor innan BF räknas som för tidigt födda, då blev jag allt lite stressad. Varför sa hon så? Hjälp! Jag är inte redo för detta ännu.

Doktorn sa i alla fall till slut att jag ska komma tillbaka på nästa kontroll om två veckor, fast om det inte blir bättre med sammandragningarna och värken innan dess så ska jag höra av mig. Detta borde hon väl inte ha sagt om hon trodde att förlossningen var väldigt nära förestående?

En sak som stressar mig lite extra just nu är att min kära man troligtvis ska iväg med jobbet, till ett annat land, hela nästa vecka. Tidigare har jag tänkt att det väl är helt ok att han åker iväg, även om jag inte varit jätteglad över det. Nu känns det genast mycket jobbigare att inte ha honom hemma om förlossningen skulle sätta igång tidigare än beräknat. Jag trivs bra här i Tyskland, men såna här gånger känns det väldigt jobbigt att inte ha sin familj nära. Jag har ju vänner och bekanta här som ställer upp om det skulle vara något, men det är inte riktigt samma sak.

Förhoppningsvis gör allt detta att man kära man vill prata om förlossningen och hur jag/vi vill ha det då. Jag har försökt få till detta samtal ett tag, men han undviker det hela tiden. Dags för honom att vakna upp och inse att ett plus ett snart är tre!

Något som känns bra är i alla fall att vi fick skötbordet på plats i helgen och att jag har börjat tvätta alla bebisfiltar, lakan, kläder etc. Kanske det är dags att köpa blöjor, tvättlappar mm och göra sig helt redo utifall...

Vecka 34+4: Nu börjar det hända grejer

Idag har jag varit på kontroll hos doktorn igen. Tyvärr fick jag vänta nästan en timme efter CTG och provtagning innan jag fick träffa doktorn. Sååå himla tråkigt att vänta och dessutom världens mest obekväma stolar i väntrummet. Tror jag ska byta läkare efter graviditeten.

Hur som helst, CTG:t visade att jag hade en sammandragning under den halvtimmen och medan jag sedan satt och väntade på doktorn hade jag som menssmärtor i nedre delen av magen. Har känt av detta några gånger den senaste veckan. Läkaren gjorde ett VUL och mätte cervix livmoderhalsen till 33 mm. Allt över 30 mm är normalt sa hon. Dock hade min nog blivit lite kortare/mindre än vid förra kontrollen för två veckor sedan.

För att motverka att det händer något mer ska jag äta magnesiumtillskott, 3 kapslar 3 gånger om dagen. Om jag får för mycket diarré (nej, tack!) ska jag skära ner dosen till 2 kapslar 3 gånger om dagen. Har aldrig hört talas om att man ska äta magnesium i slutet av graviditeten tidigare. Något tyskt påfund? Måste googla när jag kommer hem. ;)

Doktorn tyckte jag ska ta det lite lugnt och frågade också hur jag klarar av det varma vädret. Kanske tur för mig att vi ska få svalare väder i slutet av veckan. Blir till att vila inomhus några dagar tror jag.

Viktigast av allt var dock att allt verkade bra med bebisen. Han ligger djupt ner med huvudet och hjärtslagen från CTG:t såg bra ut.

Om två veckor ska jag tillbaka på nästa kontroll, fast om det inte blir bättre med sammandragningarna och värken så ska jag höra av mig innan dess. 


Förresten så går livmodern ända upp till revbenen nu. Magen kommer inte växa mer uppåt, utan kommer börja sjunka ner. 

Vecka 27 (26+0)

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer. Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen. Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont. Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Egna noteringar: Jag njuter av att må bra. Det är så många som har en jobbig graviditet, men än så länge tycker jag mig vara förskonad från det mesta. Jag har faktiskt sovit rätt så bra den senaste tiden, bara en natt den här veckan som jag inte kunde somna om efter att ha varit uppe på natten. Det känns som att sammandragningarna kommer oftare nu än tidigare i graviditeten, men de gör aldrig ont, känns bara lite obekvämt när magen blir alldeles hård. Viktökningen hittills är ca 7 kg. 

Vecka 16+4: Förvirrande nätter

Mina nätter är totalt förvirrande för tillfället. När jag vaknar på morgonen har jag så svårt att veta vad jag drömt och vad som faktiskt hänt när jag varit vaken under natten. Detta beror nog främst på att mina drömmar är både fantasifulla och verklighetstrogna, samt att jag har drömmar i drömmarna.

Hursomhelst så tror jag att jag hade min första sammandragning/förvärk i natt. Jag hade varit uppe på toaletten och kissat och när jag la mig i sängen igen blev livmodern (från blygdbenet och upp mot naveln) superhård. Det kändes lite som kramp. Jag vände mig på sidan (låg på rygg) och då gick det över. Jag har läst på lite nu och det verkar vara helt normalt (som allt annat...) att känna detta redan nu. När jag vaknade imorse var jag dock lite fundersam om detta verkligen hänt, men jag minns att jag tänkte i natt att jag måste kolla upp detta med sammandragningar så fort det blir morgon.

När jag somnade om hade jag en väldigt otäck dröm. Helt plötsligt ramlade bebisen ut mellan mina ben och jag funderade på hur jag skulle kunde få tillbaka den in i magen igen eftersom det ju är alldeles för tidigt att födas nu. Jag kom inte på något bra sätt så jag ringde 112 istället. Jag hade egentligen tänkt be min man ringa 112 medan jag tog hand om bebisen, men jag litade inte riktigt på att han skulle kunna berätta hur allvarlig denna situation var, så jag tog tag i det själv (kanske behöver bli lite bättre på att släppa kontrollen...) Medan vi väntade på ambulansen så tog min kära man i alla fall väldigt bra hand om bebisen och jag kände mig så lycklig när jag fick se honom hålla vår lilla kille insvept i en filt i hans famn. Då kändes inte drömmen alls läskig längre. Sen vaknade jag upp (i drömmen) och insåg att jag bara hade drömt att barnet trillade ur magen. Filten som min man hade svept in bebisen med låg bredvid mig och var helt ren, men min man var borta. Sen vaknade jag på riktigt och undrade om jag håller på att bli galen. ;) Tror aldrig att jag drömt att jag drömmer tidigare. Blir helt snurrig.

Sen tror jag att jag vaknade en gång till i natt av att bebisen rörde sig inne i magen. Men med tanke på hur konstiga mina drömmar är så vågar jag inte riktigt lita på att detta verkligen hänt.