Nu känns det mycket bättre än det gjorde efter tisdagens läkarbesök som skämde upp mig rejält. Jag har insett att det läkaren sa inte betyder att jag kommer föda vilken dag som helst nu, men att den här bebisen ju faktiskt ska ut förr eller senare. Igår hade jag nog två sammandragningar på hela dagen, så det verkar ju inte direkt öka i någon dramatisk takt.
Jag har räknat med att jag kommer gå över tiden, dels för att jag är förstföderska och dels för att min mamma gick över tiden typ två veckor när hon väntade mig. När sen doktorn började prata om värkar och för tidigt födda barn blev det nästan kortslutning i min hjärna. Det hon sa passade liksom inte in i min föreställningsvärld. Nu har jag hunnit smälta det hela och kommit fram till att det inte spelar så stor roll när krabaten bestämmer sig för att lämna livmodern. Han är ju nästan färdigbakad där inne redan och det ska faktiskt bli skönt att få tillbaka sin egen kropp igen. Sen om han kommer om två veckor eller om sju veckor det får vi helt enkelt vänta och se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar