Nu är han här!

Nu är vår andra lilla guldklimp här! I onsdags kl 08:49 föddes han med kejsarsnitt. Allt gick bra och vi vilar upp oss på sjukhuset nu. 

Min första fråga efter ingreppet var: hur mycket vägde han?! 3750 gram visade det sig. Inte alls några 4,5 kg som vi trodde. Så mycket för exaktheten med ultraljud...

Eftersom vi ställt in oss på en STOR bebis tyckte vi inte att han var så stor, trots sina 54 cm på längden. Alla sköterskor och läkare sa dock att han var stor och han har jättehärliga feta kinder. :) Stark är han också, och kan redan lyfta sitt egen huvud och titta runt åt olika håll.

Doktorn som utförde kejsarsnittet sa efteråt att det trots allt var rätt beslut av oss att göra snitt, eftersom förlossningen troligtvis hade blivit besvärlig annars. Alltid skönt att få lite bekräftelse på att vi inte gick igenom detta i onödan. 

Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse och lägga upp snart. Jag älskar själv att läsa förlossningsberättelser och tycker det är minst lika relevant för ett kejsarsnitt. 

Vecka 40 (39+0)

Idag har jag varit på kontroll på sjukhuset inför kejsarsnittet imorgon. Först blodprov, ultraljud och CTG. Allt såg bra ut och läkaren beräknade bebisens vikt till 4,0 kg. Förra veckan var det 4,3 kg. Det är ju uppenbarligen ganska osäkra uppskattningar det här, så det ska bli intressant att se imorgon vad den riktiga vikten är. 

Sen fick jag vänta en timme på att träffa narkosläkaren och gå igenom risker och förberedelser inför operationen. Jag ska fasta från midnatt och får bara dricka vatten fram till kl 6 imorgon. 

Sen kl 8 smäller det! 😃👶🎉

Vecka 39 (38+1)

Imorse var det dags för läkarkontroll igen. CTG:t såg bra ut och ultraljudet med. Bebisen är fortfarande inte fixerad med huvudet utan flyter runt i allt fostervatten. Han har fortsatt att växa (ingen överraskning!) och läkaren uppskattade vikten till 4,3 kg idag. Hon mätte två gånger för säkerhetsskull och fick samma resultat, men sa att det var svårt att vara exakt. 

Med två veckor kvar till BF så känner jag att vi definitivt fattat tätt beslut med kejsarsnittet. Jag skulle inte vilja riskera att försöka föda en 5-kilos klump (eller mer!) med tanke på hur det gick förra gången (med en normalstor bebis). 

Sen skrattade hon och sa att min mage är så stor. Det är inte en person med en mage längre, utan en mage med en person. Haha....eller nåt. Lite sårande är det allt, men man får bjuda lite på sig själv. ;) Min vikt är förresten ca 77 kg nu, dvs samma som när jag födde min första son. Jag har bara gått upp 10 kg sen början av graviditeten den här gången, men jag hade ju lite att ta av sen innan. 

Åh vad jag längtar tills jag får hålla min bebis i famnen! Bara en vecka kvar nu!! 

P. S. Idag är förresten 18 månader sen min första son föddes! :)

Vecka 37+6: Dagens i-landsproblem

Dagens i-landsproblem må verka o så trivialt, men är väldigt irriterande (som sig bör). Jag har fått vagitorier mot min senaste svampinfektion, men det är nästan omöjligt att få dem att stanna på plats. Antingen är magen för stor så att jag inte kommer åt att trycka dem på plats ordentligt, eller så är det bara att inse att jag är allt annat än tight där nere så här två veckor innan BF. Helt i onödan dessutom eftersom ingen ska ut den vägen... 

Ännu en anledning att komma ihåg att göra knipövningar!

Vecka 38 (37+0)

Wow, tänk att jag kommit så långt som till vecka 38! Bra jobbat kroppen!

Fast jag känner mig rätt så klar med det här nu. Magen är hård, stor och tung. Och idag fick jag tillbaka en släng av foglossning. Det kändes som knivhugg bak i bäckenet för varje steg jag tog när jag var på stan tidigare idag. Som tur är verkar det ha lagt sig nu. Jag har haft så mycket energi på sista tiden att det är svårt att ta det lugnt, men det straffade sig visst. 

Dessutom har jag visst åkt på ytterligare en svampinfektion, som jag inte känner av. De ringde från doktorn igår och berättade att jag hade ett recept att hämta ut. De hade väl fått provsvar från förra veckan. 

Två veckor till, sen så. 

Vecka 36+6: Förlossningsplanering

På förmiddagen var jag och min man på sjukhuset där jag ska föda för att träffa en läkare och planera förlossningen. Först fick vi träffa en barnmorska som tog alla mina uppgifter. Sen fick vi vänta i en halvtimme på läkaren. (I det här landet verkar det som att det sällan som att det spelar någon roll om man bokat tid eller inte. Att vänta lääänge på läkare verkar vara mer regel än undantag.)

Till slut kom läkaren i alla fall och hon verkade som tur var inläst på min journal och min förra förlossning. Hon frågade hur jag ville göra den här gången och sa att om jag ville ha ett planerat kejsarsnitt så var det helt okej. Eftersom jag inte öppnade mig ordentligt förra gången så finns det risk att det blir på samma sätt den här gången, och där med ett oplanerat snitt. Att den här bebisen dessutom är större gör inte saken bättre. Så nu är det beslutat. Jag ska föda med planerat kejsarsnitt den 22:a januari (6 dagar innan BF)... om inget annat händer innan dess vill säga. Det är inte vad jag helst av allt skulle vilja, men under omständigheterna så tror jag det blir bäst så.

Så om 15 dagar blir vi föräldrar igen!! :)

Vecka 37 (36+3)

Idag var det dags för kontroll hos doktorn igen. Allt såg bra ut. Det enda som hon inte gillar (?) är att jag har mycket fostervatten, men det har jag haft hela tiden. Jag vet inte riktigt vad det har för konsekvenser mer än att min mage är stor. Hon sa iofs att om vattnet går så måste jag lägga mig ner, annars är det inte bra för barnet. Okej.

Bebisen beräknas väga 3,4 kg och vara 49 cm lång. Han har inte mycket till underhudsfett så han är inte fet, bara stor. Jag frågade om felmarginalen idag och den ligger på ca 10% plus eller minus. Så han är alltså stor som i v39... redan i v36. 

På måndag förmiddag ska vi äntligen till sjukhuset för planering av förlossningen. Får se vad doktorn där säger. Jag är lite rädd att han är sträng och säger att det inte blir något kejsarsnitt utan att det kommer gå ändå. Det skulle kännas jobbigt för nu har jag ställt in mig på snitt och det känns tryggt att ha kontroll (kontrollfreak som jag är). 

Vecka 36 (35+1)

Tänk nu är jag redan i vecka 36. Inte långt kvar nu. Jag sover inte så bra på nätterna och får lätt ont i ryggen. Men så länge jag får tillfälle att vila mår jag riktigt bra. Jag har inte haft någon foglossning på länge vilket är väldigt skönt. 

Förra veckan var jag hos doktorn och allt såg bra ut. Bebisen fortsätter att följa sin kurva dvs 90%-kurvan, så han väger nog runt 3 kg redan. Han har dessutom äntligen vänt sig med huvudet neråt vilket gör det mer bekvämt för mig. Fortfarande rör han på sig väldigt mycket. 

Min vikt har ökat lite igen, efter ha legat stilla länge, men min aptit har också ökat. Jag börjar känna behovet av att boa ordentligt och ska försöka få lite ordning här hemma i jul och nyår. 

Vecka 34 (33+2)

Som tur är har de där förvärkarna tagit en paus och jag har inte känt av det något mer de senaste dagarna. Väldigt tacksamt eftersom vår son är sjuk med feber och hosta, och kräver väldigt mycket av mig just nu. Både dag som natt. Zzzz... Jag tröstar mig med att jag har i alla fall bara ett sjukt barn att ta hand om nu, om några månader (veckor!?) kommer det vara annorlunda. Hur sjutton man nu ska orka med det..?

Äntligen har jag fått svar från sjukhuset också angående att planera förlossningen. Den 6:e januari kl 9 ska vi dit. Jag antar att vi fick första tiden efter jul- och nyårshelgen. ;)

Vecka 32+5: förvärkar?

Mina sammandragningar har verkligen ändrat karaktär senaste 1-2 veckorna. Jag har de sk Braxton-Hicks sammandragningarna som inte gör ont, utan magen blir bara hård, några gånger om dagen och har haft ett bra tag nu. Senaste tiden får jag dessutom något jag skulle vilja kalla förvärkar (fast efter att ha läst på så antar jag att det inte är det... ). Det gör i alla fall ont i nederdelen av magen samtidigt som det stramar och drar. Dessutom blir jag lite illamående och känner att jag behöver lägga mig ner och vila.

Just nu ligger jag i sängen med en varm vetekudde på nedre delen av magen, för ikväll blev det riktigt jobbigt. Jag blir  väldigt stressad av de här sammandragningarna/förvärkarna eftersom jag definitivt inte är redo att föda än. Samtidigt sa min doktor tidigare i veckan att min livmodertapp (livmoderhals? cervix!) är lång och sluten, samt att det är helt normalt att känna av värkar redan nu. Hon hoppades dessutom att de skulle göra att bebisen vänder sig med huvudet neråt och slutar ligga på tvären, eftersom han då tar upp minsta plats och det skulle vara mer bekvämt för mig. Vi får väl se vad som händer. Inget ont som inte har något gott med sig...eller?

Vecka 32+2: Tankar kring kejsarsnitt

Att det troligtvis blir ett planerat kejsarsnitt som avslut på den här graviditeten känns tudelat. På ett sätt är jag glad att förlossningen kommer ske kontrollerat, och att jag slipper riskera att värkarbetet påbörjas men att ingen bebis kommer ut och det blir ett oplanerat snitt den här gången också. Dessutom kan vi planera in barnvakt och pappaledighet på ett bättre sätt. 

Å andra sidan känns det som en besvikelse. Dels för att jag vet att återhämtningen är lång. Först 5 dagar på sjukhus och sen flera veckor hemma med minskad rörlighet och smärta medan snittet läker. Jag kommer troligtvis inte kunna lyfta min första son som nu väger nästan 11 kg och vara tvungen att vara försiktig så han inte t.ex. sparkar mig i magen. 

Dels känns det som en besvikelse eftersom jag kommer gå miste om upplevelsen att föda vaginalt. Det är ju så jag kom till världen och alltid föreställt mig att jag också ska föda mina barn. Det känns ledsamt att inte få uppleva detta. 

Viktigast är förstås att jag och bebisen mår bra och är det genom ett kejsarsnitt så må det vara så. 

Vecka 33 (32+1)

Idag var jag hos doktorn på kontroll igen. CTG:t såg bra ut och som tidigare rörde bebisen sig mest hela tiden. Ultraljudet visade att han fortfarande ligger på tvären och att han tyvärr fortsätter att följa sin tillväxtkurva. Det är en stadig bit där inne som redan uppskattas väga 2,5 kg med 8 veckor kvar till BF. Fortsätter hans viktökning så beräknas hans födelsevikt till 4,5 kg. Hjälp! 

Mina byxor sitter dock lite löst över rumpa och lår numera, och jag har fått höra av flera att jag ser smalare ut. Jag äter på som vanligt men har knappt gått upp något de senaste två månaderna. Det är i alla fall en av oss som lägger på sig. ;) 

Min doktor tycker definitivt att jag ska ställa in mig på att föda med planerat kejsarsnitt, särskilt som vi pratat om att jag inte vill ha en likadan upplevelse igen som min första förlossning. Så senast vecka 36 bör jag boka tid med sjukhuset för att planera inför förlossningen. Jag gjorde slag i saken direkt och mailade dem omgående. Lika bra innan jag hinner fundera för mycket och allt börjar kännas jobbigt tänkte jag. 

Vecka 32 (31+0)

62 dagar dagar kvar till BF idag och första advent om några dagar. Wow, det var har den här hösten tagit vägen? Om en månad är det jul och sen en månad till så är bebisen här, på ett ungefär. :)

Senaste dagarna har jag känt hur bebisen vänder på sig i magen. Min förhoppning är att han ska lägga sig tillrätta med huvudet neråt, men han verkar inte lika sugen på det än. Senaste gångerna jag varit hos doktorn har han legat på tvären. Först med huvudet åt vänster och senast med huvudet åt höger. Igår kväll kände jag väldigt tydligt hur han bökade runt och sparkade/boxade både uppåt och neråt. Men efter någon timme kunde jag igen känna hur han kittlade mig i både höger och vänster sida. Antar att han helt enkelt gillar att ligga tvärsöver magen, som han kommer bli buren i min famn sen.

Vecka 29+5: Gnäll

Förkylningar som avlöser varandra, foglossning, hemorrojder, svampinfektion och nu ett munsår. Kan jag inte bara få vara frisk och må bra ett litet tag?

Vecka 30 (29+3)

Wow, nu är 3/4 av graviditeten passerad! Bara 10 veckor kvar. På ett sätt känns 10 veckor som en evighet. Särskilt de dagar då jag har foglossning så jag knappt kan gå och förkylningarna bara avlöser varandra. Men tänker jag efter så är ju 10 veckor inte mycket alls. Det är drygt en månad kvar till jul och efter det är det drygt en månad kvar till BF. Det kommer ju gå galet snabbt. Hjälp! Är jag redo för detta?

Vecka 28+1: Svampinfektion

Jahaja, så var det dags igen. Fick precis ett samtal från min läkarmottagning. De hade upptäkt att jag har fått ytterligare en svampinfektion (tredje hittills..?) och jag ska hämta ut ett recept på medicin imorgon. Tur att de kollar, för den här gången har jag inga symptom över huvudtaget.

Vecka 29 (28+0) Ny oro

I morse var det dags för en ny kontroll hos doktorn. Eftersom jag nu gått in i tredje trimestern (tjoho!) var det dags för första CTG:t. Jag såg verkligen fram emot detta för i natt hade jag en hemsk känsla att bebisen var död. Jag vaknade fyra eller fem gånger i natt och varje gång kände jag mig orolig, men sen lugnad av att jag kände honom röra på sig. Jag läste en artikel häromdagen om en kvinna vars barn dog i magen. Måste varit det som påverkat mig. Usch.

Jag hade dock inget att oroa mig för på den fronten. Vår lilla (stora...kommer till det sen) kille körde morgongympa så det stod härliga till. Sköterskan hade svårt att fånga hjärtljudet för att han rörde så mycket på sig. 

Sen konstaterade doktorn att bebisen ligger på tvären i magen. Huvudet till vänster och rumpan åt höger. Hon sa att detta är den mest obekväma ställningen för mamman, men jag tycker inte det är så farligt. För tre veckor sedan låg han med huvudet upp och rumpan ner, så förhoppningsvis håller han på att vända sig neråt. 

Under ultraljudet blev doktorn lite fundersam. Dock av annan anledning än sist. Bebisen är nämligen STOR. Först mätte hon honom till 1,5 kg och när hon dubbelkollade blev det drygt 1,4 kg. I och med detta ligger han på den övre kurvan, och normal vikt är drygt 1 kg nu tror jag. Hon ville därför att jag ska komma tillbaka redan om två veckor så att hon kan kontrollera vikten igen. Jag ska vara fastande då så att de kan kolla mina blodvärden också för säkerhetsskull. Först funderade hon på om jag skulle göra om hela sockertestet, men bestämde sig för att ett blodprov räcker. (Graviditetsdiabetes orsakar ju ofta övervikt hos barnet.) Min egen vikt har knappt ökat den senaste månaden, så hon tyckte inte att jag skulle ändra min kost. Jag väger nu ca 73,5 kg, plus 6,5 kg på sex månader. 

Vecka 28 (27+5)

Snart är andra trimestern över och vi går in i sista tredjedelen av graviditeten. Spännande tid men också jobbig (rent fysiskt).

Min foglossning hade blivit mycket bättre och jag hade knappt ont alls. Tills i fredags. Då var jag på utflykt med min spralliga 15-månaders kille. Han ville inte sitta i vagnen utan skulle gå själv och jag var förstås tvungen att springa efter honom, att böja mig ner en massa gånger, att bära honom osv. Sen kunde jag knappt gå. Trots att jag hade haft mitt stödbälte på mig hela dagen är jag fortfarande helt förstörd två dagar senare. Det gör otroligt ont i bäckenet och vänstra höften när jag böjer mig, och om jag inte är försiktig kan jag knappt räta på mig igen. Att sitta ner på golvet är näst intill omöjligt. Jag skulle tro att det känns ungefär så här att ha ryggskott, fast det sitter längre ner på mig. :( Jag har i alla fall gjort några enkla yogaövningar både igår och idag, och det hjälper. Jag får väl helt enkelt fortsätta med det och hoppas på att den värsta smärtan försvinner, annars lär det bli en rejäl utmaning att vara hemma själv hela dagen med M imorgon...

Vecka 26+1: Hydronefros

På förra veckans läkarkontroll fick jag tyvärr ett lite jobbigt besked. Under ultraljudet såg doktorn att det var urin i bebisens ena njure (tror det var den högra men minns inte riktigt). Tydligen är detta inte normalt, utan ett tecken på en blockering eller en klaff som inte fungerar som den ska i njuren. Normalt sett ska allt urin rinna vidare ner i urinblåsan. Detta tillstånd heter hydronefros. Detta är tydligen ett problem som nästan enbart uppkommer hos pojkar och hittas hos ca 1% av fostren/bebisarna. Förhoppningsvis växer det bort av sig självt innan eller efter födseln, annars går det att åtgärda med en operation. Doktorn sa att det kommer att följas upp med ett ultraljud efter födseln, och innan dessa kan vi väl inte göra så mycket egentligen.

På en gång när jag fick veta blev jag naturligtvis orolig och funderade en massa på vad detta kommer att innebära. Att prata med min man och mamma om det, och att leta information på nätet har hjälpt en hel del. Nu är det bara att hålla tummarna att han inte kommer behöva någon operation i framtiden och att inget annat är fel.... Det känns inte lika farligt längre och vi kan ju som sagt inget göra tills vår lilla älskling är född.

Vecka 27 (26+0)

Då har det redan gått två veckor igen. Och det är nu mindre än 100 dagar kvar till BF! Det är en milstolpe om något, men igår kväll kändes 100 dagar som en eeevighet.

Jag har fått mer och mer sammandragningar (bara Braxton Hicks som tur är) senaste veckan, och igår eftermiddag och kväll var det som värst. Så fort jag stod upp (och delvis även när jag satt) blev magen stenhård och det är rätt så obehagligt även om det inte gör ont. Det var så i flera timmar, innan jag kunde lägga min son för natten och lägga mig själva att vila. Tyvärr kunde min man inte komma hem och hjälpa till. Idag känns det bättre, men jag försöker ta det lugnt och inte överanstränga mig.

Mina problem med foglossning är för övrigt mycket bättre. Troligtvis tack vare att jag använder mitt stödbälte flitigt. :)

Förra veckan gjorde jag som sagt sockertestet och det gick bra. Jag vet inte än hur mina värden var, men jag har inte hört något från doktorn så jag förutsätter att det var bra.