Vecka 29 (28+0) Ny oro

I morse var det dags för en ny kontroll hos doktorn. Eftersom jag nu gått in i tredje trimestern (tjoho!) var det dags för första CTG:t. Jag såg verkligen fram emot detta för i natt hade jag en hemsk känsla att bebisen var död. Jag vaknade fyra eller fem gånger i natt och varje gång kände jag mig orolig, men sen lugnad av att jag kände honom röra på sig. Jag läste en artikel häromdagen om en kvinna vars barn dog i magen. Måste varit det som påverkat mig. Usch.

Jag hade dock inget att oroa mig för på den fronten. Vår lilla (stora...kommer till det sen) kille körde morgongympa så det stod härliga till. Sköterskan hade svårt att fånga hjärtljudet för att han rörde så mycket på sig. 

Sen konstaterade doktorn att bebisen ligger på tvären i magen. Huvudet till vänster och rumpan åt höger. Hon sa att detta är den mest obekväma ställningen för mamman, men jag tycker inte det är så farligt. För tre veckor sedan låg han med huvudet upp och rumpan ner, så förhoppningsvis håller han på att vända sig neråt. 

Under ultraljudet blev doktorn lite fundersam. Dock av annan anledning än sist. Bebisen är nämligen STOR. Först mätte hon honom till 1,5 kg och när hon dubbelkollade blev det drygt 1,4 kg. I och med detta ligger han på den övre kurvan, och normal vikt är drygt 1 kg nu tror jag. Hon ville därför att jag ska komma tillbaka redan om två veckor så att hon kan kontrollera vikten igen. Jag ska vara fastande då så att de kan kolla mina blodvärden också för säkerhetsskull. Först funderade hon på om jag skulle göra om hela sockertestet, men bestämde sig för att ett blodprov räcker. (Graviditetsdiabetes orsakar ju ofta övervikt hos barnet.) Min egen vikt har knappt ökat den senaste månaden, så hon tyckte inte att jag skulle ändra min kost. Jag väger nu ca 73,5 kg, plus 6,5 kg på sex månader.