Ödesvecka 9

Jag är en person som försöker tänka positivt i de flesta situationer, men det är inte alltid så lätt. Som just nu. Den här veckan är en riktig ödesvecka för oss. Under förra graviditeten var det i vecka 9 som vi fick veta på ett ultraljud att det tyvärr inte fanns något hjärta som slog i den lilla krabaten i min mage. Embryot hade slutat att utvecklas ungefär en vecka tidigare.

Nu är vi i vecka 9 igen och på torsdag är det dags för ett nytt ultraljud. Jag är så himla nervös inför det här ultraljudet. Det känns som att jag ska dit och få en dom. Får vi behålla det här barnet eller inte? Om det går bra på torsdag hoppas jag att jag kan slappna av och njuta över att vara gravid, men får vi ett negativt besked igen vet jag inte hur jag ska orka hantera det.

På den positiva sidan inför torsdag: Vi fick ju faktiskt se ett hjärta som slog där inne i magen för två veckor sedan, och det hade vi inte sett förra gången.

På den negativa sidan inför torsdag: Varje dag sen i lördags har jag vaknat med väldigt bra humör och mått oförskämt bra (i alla fall fram till lunch). Ska jag inte må mer illa?! (Okej, jag inser att jag verkar helt galen som klagar på att jag är på bra humör och mår bra, men jag är så rädd att detta är ett tecken på MA och att hormonerna i kroppen börjar minska.)

Vecka 9 (8+1)

Vecka 9 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.


Egna noteringar: Jag har mått rätt så illa senaste veckan samt varit trött, särskilt på eftermiddagarna. Jag tror att jag gått upp 1-2 kg, troligtvis för att jag äter mest hela tiden för att motverka illamåendet.  Det känns som livmodern växer och ibland när jag sträcker mig åt sidan, så stramar magen. Att tandköttet är känsligare har jag också märkt.

Vecka 7+5: Illamående

Illa, jag mår illa... Den där gamla Magnus Uggla låten skulle kunna vara soundtrack till mitt liv just nu. Jag mår illa varje dag nu. Mest på eftermiddagarna och kvällen, men idag har jag mått pyton sen jag klev upp. Oftast kan jag äta bra till frukost och lunch, men sen är det stopp. Bara lukten av lagad mat får mig att undvika köket och kylskåpet i största möjliga mån efter lunchtid. Det mesta går bra att äta när det väl är framför mig, men tanken på att laga mat och t.ex. känna lukten av stekos får det att vända i magen. Yoghurt, frukt och mackor kan jag "tillreda" själv så det funkar bra. Jag som i vanliga fall är en riktig gottegris känner inte det minsta sug efter godis eller bakverk heller.

Jag har inte lyckats lista ut vad som får mig att må illa och hur jag ska lindra det. Ibland känns det bättre av att äta, ibland känns det värre. Jag har svårt att veta om jag är hungrig eller har ätit för mycket. Det känns så konstigt det här, men det hör väl till antar jag. Att ligga stilla på soffan att vila känns i alla fall minst dåligt, så det gör jag rätt mycket. Tyvärr har vänner, blogg, hemmet mm blivit eftersatt men jag får försöka ta igen det när jag mår bättre. Jag försöker att inte få dåligt samvete av att jag inte orkar hålla igång som vanligt, men emellanåt är det svårt. Jag vill inte vara en lat gnällspik.

Jag har inte kräkts än, som tur är, men nu ska jag försöka i mig lite rester från tidigare i veckan som lunch. Får se hur det går... Det är inte särskilt lockande, men jag kan ju inte leva enbart på mackor idag.

Vecka 8 (7+1)

Vecka 8
Kroppen: Nu växer livmodern och storleken kan jämföras med en apelsin. Det är vanligt att man måste kissa mycket oftare än normalt. All glatt muskulatur, det vill säga sådana muskler som du inte kan styra, som livmodern, blodkärlen och tarmarna, blir slappare. Det kan göra att du får förstoppning. Risken för åderbråck, hemorrojder och urinvägsinfektioner ökar också. Om du drabbas när du är gravid är det viktigt att du får behandling tidigt.
I vissa landsting kallas du till ett hälsosamtal hos barnmorskan för att prata om alkoholvanor, kost och livsstil. Hos andra landsting sker detta samtidigt som inskrivningen. Det ser olika ut i olika delar av landet.

Embryot: Embryot är nu omkring 25 millimeter. Fingrar och tår kan ses tydligt men är fortfarande täckta med simhud. Överläppen skapas samt nästippen. Hjärtkonstruktionen är nu utvecklad och slår med 150 slag i minuten, det vill säga dubbelt så fort som hos en vuxen.


Egna noteringar: Den senaste veckan har jag märkt av mer symptom än innan. Först och främst har jag varit väldigt trött och orkeslös. Jag känner mig fortfarande gasig i magen, men som tur är inte förstoppad. De senaste dagarna har jag börjar känna mig mer och mer illamående och inte på morgonen utan värst på eftermiddagen och kvällen. Min puls slår betydligt fortare än vanligt och vikten är ungefär den samma.

Vecka 6+5: Trötthet

Jag orkar inte skriva här på bloggen, eller göra så mycket annat över huvudtaget, eftersom jag är så fruktansvärt trött den här veckan. Jag vill bara ligga ner och vila hela tiden. Jag har faktiskt sovit rätt så bra på nätterna, men det räcker inte långt. Emellanåt kan jag ta mig i kragen och få saker gjorda här hemma men sen blir jag trött igen. Jag har ingen vidare aptit heller. Det enda som lockar är frukt och yoghurt, men det kan man ju inte leva enbart på.

I kväll får vi besök som stannar över helgen och vi får se hur det går att hålla fasaden uppe en hel helg. Vi vill helst inte berätta om graviditeten för dem ännu, men det kanske bli oundvikligt när jag är så trött och dessutom inte vill dricka varken kaffe eller vin som jag brukar.

Trevlig helg!

Vecka 6+2: Det finns ett hjärta som slår!

Imorse var vi på kontroll hos gynekologen och jag var rätt så nervös innan. Tänk om vi skulle få höra den här gången också att det inte fanns något liv där inne?

Efter lite klämmande på magen och petande i underlivet fick vi se till slut se ett litet gryn på 4,2 mm med ett tickande hjärta. Så underbart! Det finns ett litet liv där inne i alla fall. :) Läkaren flyttade tillbaka oss några dagar så jag är nu i vecka 6+2. Hon sa att det är helt normalt att ägglossningen kommer lite senare efter ett missfall så vi skulle inte oroa oss att vi är lite tidigare i graviditeten än vad vi trodde. Om två veckor ska vi tillbaka igen för att se att allt utvecklar sig som det ska, dessutom ska jag lämna ett klamydia test då. Blodprover (syfilis, toxoplasmos mm) fick jag lämna redan idag.

Jag blev förstås lite oroad av att Grynet var mindre än vi förväntade oss, men efter att ha pratat med min kloka man samt ha funderat lite själv så har jag nu bestämt mig för att tänka positivt. Förutsättningen är att allt är som det ska tills vi får höra något annat. Jag väntar vårt barn och ska försöka njuta av den vetskapen.

Vi ska bli mamma och pappa. :)

Koffein och graviditet

Jag har läst att för högt intag av koffein kan öka risken för missfall och att man som gravid inte bör dricka så mycket kaffe och te.

Jag har försökt skära ner på mitt intag av koffein. Jag har inte druckit en enda kopp kaffe sen jag fick det positiva beskedet. Försökte med en kopp decaf häromdagen, men kaffe smakade helt enkelt inte gott längre vilket förstås gör det hela mycket enklare.

Min tekonsumtion försöker jag hålla till max två koppar per dag och det går rätt bra hittills. Jag har köpt hem några olika sorters juice för att kunna variera vad jag dricker istället. Det är ju inte så kul att ta ett glas vatten när man är sugen på en fika.

Svårt att inte oroa sig

Jag försöker att inte oroa mig men det är svårt att låta bli. Jag är så rädd att den här graviditeten också ska sluta i ett MA/missfall. Jag kan knappt vänta tills jag ska till läkaren på onsdag och jag hoppas verkligen att vi då får bekräftat att det finns en liten ärta där inne som växer och mår bra. Mannen ska med på besöket vilket känns väldigt bra. Han är förstås lika nyfiken som jag och jag tror inte jag klarat av att få ett negativt besked ensam.

Lite gravid känner jag mig allt ändå. Brösten har blivit lite fylligare, magen har blivit trögare och jag är rätt så trött emellanåt. På natten sover jag dock dåligt (och tycker det går lika bra att blogga kl 5). Min hy är också helt galen och jag har fått massor av finnar i ansiktet. När jag inte ätit på ett tag känner jag mig lite lätt illamående, så ett jämnt intag verkar vara det bästa. Och konstigast av allt är att jag inte är godissugen!

Bokat tid för första kontroll

Idag ringde jag och bokade tid hos min gynekolog. Jag ska få komma dit redan på onsdag nästa vecka. Ska bli så spännande men samtidigt väldigt pirrigt. Jag hoppas verkligen att det går att se att det finns ett litet hjärta där inne som slår.  Jag orkar inte med att vänta om det är för tidigt för att se hjärtat eller om det mot förmodan skulle vara ett MA som förra gången. Jag vill bara veta att allt är bra.

Jag har dessutom pratat med IVF-kliniken i Sverige. De undrade om det inte är dags för FET snart, men jag sa att de allt får ta och behålla våra ägg ett tag till. :) Vilket de gör i 4,5 år till om vi inte behöver dem innan dess.

Vecka 7 (6+0)

Vecka 7  (Från Familjeliv.se)
Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk
i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.


Egna noteringar: Jag känner inte av så många symptom egentligen. Lite molvärk i nedre delen av magen känner jag ibland och så är jag rätt så gasig i magen. Jag har dessutom drömt väldigt livligt den senaste veckan, om det nu kan ha med graviditeten att göra. Vikten ligger strax under 60 kg. Hittills har jag känt av betydligt mindre än förra gången, får se hur det utvecklar sig. 

Torsdag

Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har försökt smälta graviditetsbeskedet de senaste dagarna, men jag har lite svårt att ta in det. Jag tror inte jag kommer våga lita på det denna gång förrän jag får se ett tickande hjärta på ett ultraljud. Inte för att det är någon garanti för att alla 40 veckor går bra, men då har vi i alla fall rätt förutsättningar den här gången.

Jag ska nog ta och ringa min gynekolog imorgon och boka en tid. När/om jag får höra från henne att allt är bra kanske jag kan lugna ner mig lite. Dessutom måste jag ju ringa kliniken och berätta att det inte blir något FET nu.

Så många tankar som snurrar

Tack så mycket för era lyckönskningar! Det värmer verkligen, särskilt när man inte vill dela denna nyhet med alla man känner riktigt än.

Jag har varit i chock hela dagen idag. Jag har så svårt att förstå att jag är gravid. Hur gick det till och varför just nu? (Ja, rent tekniskt vet jag ju... ;) När vår första IVF slutade i missfall i augusti läste vi en del om att det kunde vara lättare att bli gravid efter ett missfall, pga att kroppen är inställd på graviditet eller vet hur det funkar redan. Men jag trodde verkligen inte att detta gällde oss. Jag menar, hur stor är sannolikheten att man blir gravid när man redan har försökt utan resultat i tre års tid?

Jag har ju skrivit innan att jag inte känner mig gravid heller. Det här kom verkligen som en blixt från klar himmel. Fast förstås en bra sådan! Jag vill inte verka otacksam, för det är jag verkligen inte. Det här är de bästa, mest oväntade nyheterna någonsin. Men som sagt, jag känner mig inte alls likadan i kroppen nu som i början av den förra graviditeten. Om jag tänker efter så har jag ju känt mig lite illamående någon gång, och visst hade jag ovanligt lite ork när jag tränade igår. Dessutom har jag varit lite trött på kvällarna senaste veckan, men vem är inte det nu när det är becksvart ute?! Jag är inte det minsta öm i brösten och jag har knappt känt av något i nedre delen av magen. En förklaring till skillnaderna kan förstås vara att jag  proppade i mig en massa hormoner förra gången och nu får kroppen hantera allt i sin egen takt.

En annan anledning till att jag har svårt att ta in den här graviditeten är förstås vad som hände förra gången. Jag vet att några veckors total lycka snabbt kan vändas till raka motsatsen. Vårt första delmål nu blir att klara oss igenom vecka 9 med ett litet tickande hjärta där inne i magen och sen vecka 12 förstås. Efter det kommer vi nog känna oss redo att berätta för familj och vänner. Jag är i vecka 6 (5+4) nu om jag räknat rätt, så jag hoppas att tiden fram till jul kommer gå fort. Då kommer jag nämligen precis gå in i vecka 13. Fast det blir ingen adventsglögg för mig i år. Ett kärt bekymmer.

Oj det blev långt det här, men det är så många tankar som snurrar runt i huvudet. Nu ska jag laga middag åt den blivande pappan :) som snart kommer hem från jobbet. Ska bli skönt att sitta ner och höra om han smält morgonens budskap bättre än jag.

Kan det verkligen vara sant?!

Jag hade bestämt mig för att göra ett graviditetstest imorse eftersom mensen fortfarande inte kommit. Det är ju ändå cykeldag 40 idag och så länge brukar det inte dröja. Jag tänkte att testet naturligtvis skulle vara negativt och jag skulle ha det som bevis för att jag bara måste vänta lite till på mensen. Jag har ju tänkt att kroppen fortfarande inte är tillbaka till vanligt efter vårt missfall/MA i augusti.

Men det verkar som jag hade fel! Strecket var så starkt och fylldes i direkt, långt innan kontrollstrecket. Jag kan inte riktigt fatta att jag är gravid igen. Och att vi efter tre års försök lyckats på egen hand. Helt otroligt! Kan det verkligen vara sant?

CD 37 och allt är som vanligt

Idag är CD 37 och fortfarande ingen mens i sikte. Jag känner mig inte det minsta gravid heller, utan precis som vanligt. Det enda som inte är som vanligt är att min menstruationscykel är en hel vecka längre än den brukar. Märkligt.

CD 35 - Fortsatt väntan

Idag är jag inne på cykeldag 35 och ännu ingen mens i sikte. Varför tar det sån tid? Självklart kommer tankarna att tänk om jag är gravid... Men varför skulle jag bli det nu helt plötsligt? Troligtvis så är det bara det jädrans MA i augusti som ställt till det för min kropp.

Uppdatering: Kom precis på att ett säkert tecken på att mensen nog på på gång i alla fall. Jag är så himla hungrig idag! Åt lunch kl 11:20 för jag kunde bara inte vänta längre och nu känner jag mig utsvulten igen. Magen brukar bli som ett svart hål när jag ska få min mens. Jag kan äta hur mycket som helst men blir aldrig mätt. Tur att det bara brukar håll i sig i ett par dagar. 

Tillbaka!

Vi har precis flyttat och varit utan internetuppkoppling i några veckor, därav den ofrivilliga tystnaden här på bloggen. Det har inte hänt så mycket IVF/barn-relaterat under de här veckorna att skriva om ändå. Förutom att jag funderat en del över kompisar med barn och kommit fram till att jag nog tycker det är rätt så jobbigt ändå, fast att jag försökt intala mig annat.

Just nu går jag mest och väntar på mensen, som borde komma när som helst. Eller som min man man tycker, väntar på att mensen inte ska komma. Fast vad är sannolikheten att jag skulle blivit gravid huxflux nu? Nä, jag tycker det vore skönare om den jäkla mensen bara tar och kommer så att jag kan börja med medicinerna inför vårt första FET. Det är cykeldag 33 idag och min cykel har varierat mellan 27 och 33 dagar de senaste året (ser jag i den ypperliga appen Free Menstrual Calendar från Tamtris som jag kan passa på att rekommendera!).

Vi pratade lite om det stundande FET:et häromdagen och vågade oss på att drömma lite. Kommer vi få en tidig julklapp med ett positivt graviditetsbesked? Kommer vi få tillökning i slutet av nästa sommar? Ja, vem vet - vi får vänta och se. Det känns i alla fall skönt att kunna tänka framåt tillsammans och hoppas att det kommer att gå bättre den här gången.