Vecka 36+6: Förlossningsplanering

På förmiddagen var jag och min man på sjukhuset där jag ska föda för att träffa en läkare och planera förlossningen. Först fick vi träffa en barnmorska som tog alla mina uppgifter. Sen fick vi vänta i en halvtimme på läkaren. (I det här landet verkar det som att det sällan som att det spelar någon roll om man bokat tid eller inte. Att vänta lääänge på läkare verkar vara mer regel än undantag.)

Till slut kom läkaren i alla fall och hon verkade som tur var inläst på min journal och min förra förlossning. Hon frågade hur jag ville göra den här gången och sa att om jag ville ha ett planerat kejsarsnitt så var det helt okej. Eftersom jag inte öppnade mig ordentligt förra gången så finns det risk att det blir på samma sätt den här gången, och där med ett oplanerat snitt. Att den här bebisen dessutom är större gör inte saken bättre. Så nu är det beslutat. Jag ska föda med planerat kejsarsnitt den 22:a januari (6 dagar innan BF)... om inget annat händer innan dess vill säga. Det är inte vad jag helst av allt skulle vilja, men under omständigheterna så tror jag det blir bäst så.

Så om 15 dagar blir vi föräldrar igen!! :)

Vecka 34 (33+2)

Som tur är har de där förvärkarna tagit en paus och jag har inte känt av det något mer de senaste dagarna. Väldigt tacksamt eftersom vår son är sjuk med feber och hosta, och kräver väldigt mycket av mig just nu. Både dag som natt. Zzzz... Jag tröstar mig med att jag har i alla fall bara ett sjukt barn att ta hand om nu, om några månader (veckor!?) kommer det vara annorlunda. Hur sjutton man nu ska orka med det..?

Äntligen har jag fått svar från sjukhuset också angående att planera förlossningen. Den 6:e januari kl 9 ska vi dit. Jag antar att vi fick första tiden efter jul- och nyårshelgen. ;)

Vecka 36+2: Första mötet med barnmorskan

Jag kom på att jag inte skrivit om mötet med min barnmorska tidigare i veckan, då jag varit som en zombie pga trötthet större delen av veckan.

Hur som helst, här i Tyskland kan man välja att ha en barnmorska före, under och/eller efter förlossningen. Eftersom jag gått på regelbundna kontroller hos min gynekolog hela graviditeten har jag inte tyckt det varit nödvändigt att även ha en barnmorska före förlossningen. Jag har inte heller ansett det viktigt att ha en egen barnmorska med mig till förlossningen, utan litar på att vi får bästa möjliga vård av den personal som finns på sjukhuset. Så funkar det ju i Sverige... Efter förlossningen måste/bör (lite osäker om det är ett måste eller inte) man dock ha en barnmorska som gör hembesök och håller koll på mamman och barnet.

Så i tisdags var min blivande barnmorska här hemma på besök och berättade lite om hur det funkar och vilken hjälp hon kan ge oss när vi kommer hem från sjukhuset. De första 10 dagarna efter förlossningen kan hon komma varje dag (ca 1-1,5 timme per gång), och efter det upp till ytterligare 16 gånger under de första två månaderna. Hoppas verkligen inte att det ska behövas så mycket hjälp! Har hört från andra mammor att de oftast känner sig nöjda och klarar sig själva efter någon vecka eller så.

Vad ska hon göra då? Jo, hon ansvarar för att naveln/navelsträngen läker fint, väger och mäter barnet, hjälper till att tvätta barnet, ger råd om amning och svarar på alla möjliga frågor vi kan tänkas ha. Jag antar att detta ersätter besök på BVC i Sverige.

När man känner sig "färdig" med barnmorskan, så blir det fortsättningsvis besök hos en barnläkare istället.  Första undersökning av barnet efter vi lämnar sjukhuset ska ske i vecka 4-6 och sen finns en lista på förbestämda undersökningar och när dessa ska ske.

Barnmorskan gav mig redan nu lite tips på saker att ta med till sjukhuset och att köpa hem i förväg. Dessutom gav hon mig några praktiska råd på vägen:

• Ha mobilen med dig hela tiden nu utifall förlossningen sätter igång
• Använd en binda när du går ut, utifall vattnet går 
• Drick 2 liter om dagen redan nu, för att underlätta för mjölkproduktionen
• Låt mannen ta en paus under förlossningen, även om han inte föreslår det själv. Det är en väldigt stressig situation för honom också.
• Kom ihåg att värkarna är inte din fiende, utan vägen till ditt barn...

Så när förlossningen sätter igång och vi åker in till sjukhuset ska vi meddela barnmorskan så att hon vet att det är dags. Sen ringer vi bara när det är dags att lämna sjukhuset så kommer hon på första hembesöket samma dag. Hoppas det ska funka bra med henne och att vi kommer bra överens.

Vecka 35+6: Besök på förlossningen

Igår kväll var jag och min man på informationsmöte för blivande föräldrar på ett av sjukhusen som vi funderat på, och nu också bestämt oss för, att föda på. Dels var det lite allmän information och frågestund, men bäst av allt var rundvandringen på förlossningen och avdelningen man flyttas till efter förlossningen. Jag såg tyvärr inga bebisar, men några föräldrar med vagn/säng med rosa eller blå filt i. Jag längtar tills vi också är där nu!

Det finns dubbel-, singel- och familjerum på avdelningen. Om det finns plats vill vi gärna ha ett familjerum, så att min man kan sova över också. Vanligtvis rekommenderar man att mamman och barnet stannar tre dagar på sjukhuset, så att den läkarundersökning av barnet som görs dag 3 hinns med innan man åker hem. Dock får man stanna 5-7 dagar om man vill och behöver. Man får åka hem redan efter 6-10 timmar efter förlossningen, men då krävs det att man har en barnmorska som kommer hem till en och ser till att allt är bra med mamma och barn. Lunch serveras på rummet, men frukost och middag serveras som buffé i matsalen så man kan äta när det passar en själv (och barnet!). Det finns även ett särskilt rum för amning där bara mammor och barn får komma in. Där kan man få avskildhet om man delar sovrum, men också hjälp av sköterskorna med amningen.

På förlossningen fick vi information om olika typer av smärtlindring och jag blev sugen på testa att bada under värkarbetet, dock inte föda i vatten. Tyvärr erbjuder de inte lustgas, som jag hade tänkt använda mig av, så det kanske får bli en epidural istället. Vi får helt enkelt vänta och se hur det känns när det väl är dags. Jag kommer säkert släppa mina tankar om att vara stark och föda naturligt och ropa "Give me the druuuugs!!!" :D

Nu har vi även koll på praktikaliteter som var bilen kan parkeras och hur vi hittar till förlossningen (hissen upp till andra våningen och sen längst ner i korridoren till vänster). Allt som allt var det ett bra besök och jag tror vi båda känner oss mer redo nu än innan.

Bokat tid för första kontroll

Idag ringde jag och bokade tid hos min gynekolog. Jag ska få komma dit redan på onsdag nästa vecka. Ska bli så spännande men samtidigt väldigt pirrigt. Jag hoppas verkligen att det går att se att det finns ett litet hjärta där inne som slår.  Jag orkar inte med att vänta om det är för tidigt för att se hjärtat eller om det mot förmodan skulle vara ett MA som förra gången. Jag vill bara veta att allt är bra.

Jag har dessutom pratat med IVF-kliniken i Sverige. De undrade om det inte är dags för FET snart, men jag sa att de allt får ta och behålla våra ägg ett tag till. :) Vilket de gör i 4,5 år till om vi inte behöver dem innan dess.

Mer blodprover...

För två veckor sedan var jag på kontroll hos gynekologen och lämnade bland annat ett blodprov för att kontrollera att graviditetshormonerna sjunkit. Igår var jag tillbaka och blev stucken igen. Sköterskan ringde nu precis och meddelade att nivåerna sjunkit bra MEN jag behöver komma tillbaka om ytterligare två veckor för ytterligare en kontroll. *suck* Jag har iofs inte så mycket emot att bli stucken i armen (har varit blodgivare tidigare) men tycker det känns lite onödigt att göra alla dessa tester. Kan man inte bara lita på att kroppen gör det den ska? Jaja, det blir säkert bra att ha det svart på vitt att allt är tillbaka till normalt sen.

Första kontrollen hos läkaren

Idag var jag på mitt första läkarbesök. Varför var jag hos en läkare och inte hos en barnmorska kanske någon undrar? Jo, det är för att vi precis har flyttat till Tyskland! och här är det vanligt att man går till läkare/gynekolog under sin graviditet.

Det började inte så bra när jag fick vänta 1,5 timme i väntrummet efter vad jag trodde var "min" bokade tid. Det var fem andra patienter innan mig som jag fick vänta på. Sååå tråkigt och jag blev rätt så irriterad. Men inget ont som inte har något gott med sig. När det äntligen var min tur ville sköterskan att jag skulle börja med att lämna ett urinprov och jag var rejält kissnödig efter all väntan, så det var inget problem. ;)

Sen fick jag träffa gynekologen och hon är en amerikansk kvinna som jag fick mycket gott förtroende för. Det känns jätteskönt att ha hittat en läkare som det går lätt att kommunicera med och där vi förhoppningsvis kan undvika språkförbistringar. Hon började med att ta ett cellprov, sen kände hon på livmodern att den var förstorad (som den ska vara) och sen körde hon upp fingret i ändtarmen för att undersöka att allt kändes bra där med. Hmm, det kändes inte särskilt bra kan jag säga, men hon hittade inget fel iallafall. ;)  Sen var det dags för VUL och vi såg embyosäcken (eller vad det heter). Den hade rätt storlek utifrån hur långt gången jag är. Tyvärr var det för tidigt för att kunna se hjärtat slå, så jag ska tillbaka om ca två veckor. Då finns det förhoppningsvis ett litet hjärta att titta på. ♥ 

Efter undersökningen var det dags för ett blodprov, eftersom de undersöka om jag har syfilis (ett måste i Tyskland, trots att jag redan kollat inför IVF:en) och toxoplasmos, samt bestämma min blodgrupp. Sköterskan kollade även mitt järnvärde och det var bra.

Läkaren sa att det räcker att jag äter mina multivitaminer och att jag inte behöver äta extra folsyra längre. Jag tänker dock äta upp burken jag har nu, men sen får det vara bra. Hon sa att de viktigaste ämnena att jag får i mig är folsyra och jod, de andra vitaminerna i min multivitamin tyckte hon var onödigt men förstås inte skadligt.

En sista sak (det här inlägget blev visst väldigt långt). Jag ska gå på kontroll hos min nya läkare var fjärde vecka fram till vecka 30, sen blir det varannan vecka.

Trevlig helg!

Äntligen bokat tid för första besök hos barnmorska/läkare

Oj vad svårt det kan vara att få till en träff med sjukvården så här i semestertider. Jag har redan en tid i slutet av augusti inbokat med IVF-kliniken för ett ultraljud, men jag ville gärna få till ett besök tidigare. Första stället jag ringde kunde bara erbjuda en tid första veckan i september, då jag kommer vara i vecka 12. Det kändes inte aktuellt! Sen hade jag lite mer tur och fick en tid inbokad redan på fredag den här veckan på ett annat ställe. 

Även om jag vet att jag är gravid så vill jag gärna få det bekräftat från annat håll och vara säker på att det lilla grynet lever och mår bra. Det är ju förstås ingen försäkring att det kommer vara så i 34 veckor till, men det ska bli skönt att höra att utgångspunkten är bra i alla fall.