Vecka 34 (33+2)

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

(från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Nu har jag verkligen fått känna på foglossning. Om jag går för mycket eller gör för mycket hushållsarbete här hemma får jag väldigt ont i ryggslutet/övre delen av rumpan. Det känns som någon sticker knivar vid svankotan ungefär. Dessutom har jag märkt att jag hanterar värme mycket sämre än tidigare. Om jag dricker något varmt får jag som värmesvallningar (heter det så?) och blir alldeles röd i ansiktet och svettig. På natten blir jag också väldigt varm och svettas som en liten gris. Min vikt har nu totalt ökat ca 12 kg sen starten.


Jag har börjat fundera en hel del på förlossningen och läser en mycket bra bok som har lugnat mig. 

Ruvardag 3 - Vila och boktips

Jahaja, jag har inte så mycket att rapportera härifrån. Kroppen känns som den i stort är tillbaka till vanligt. Jag får lite ont på vänster sida ibland, samma ställe som jag känt sen äggplocket, men det brukar gå över med lite vila. Vila är för övrigt det jag ägnar större delen av min tid åt, särskilt sen jag stukade ena tån igår och bara kan linka fram. Tur att jag har semester så det är fullt tillåtet att göra så lite som möjligt! :)

En sak som jag ägnat en del tid åt senaste dagarna är Lennart Nilssons fantastisk bok Ett barn blir till. Det är så otroliga bilder inne från kroppen, både innan och efter befruktningen. Jag blev lite sugen häromdagen att köpa en massa böcker om graviditet också, men tänkte att det nog är klokast att vänta tills den dag (vem vet hur lång den väntan blir...) jag faktiskt vet att jag är gravid.