Vecka 39 (38+0)

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Jag är klar att föda mitt barn! Allt är så förberett det kan bli här hemma och mentalt känner jag mig också redo. Jag kan säkert förbereda mig mer, men nu känner jag att det som händer det händer. Jag litar på att min kropp vet vad den ska göra. Min kropp håller i alla fall på att förbereda sig inför födseln, eftersom livmoderhalsen fortsätter att förkortas och jag är öppen 1 cm. Det känns betryggande på något vis att veta att processen är igång, även om det kan dröja ett tag till innan det är dags för ett plus ett att bli tre. 

Kroppsligt så har jag ont i en fot, ont i ryggen om jag böjer mig fel, sammandragningar med värk några gånger om dagen och så är jag ofta trött. Det är inte skönt att ha benen tätt ihop, utan att brett isär är det som gäller. Antar att det klämmer/pressar mot livmoderhalsen annars. Vikten har ökat ca 15,5 kg sen starten och jag har nu passerat min mans vikt, vilket känns som en milstolpe jag inte ville nå.

Men i stort mår jag ändå bra. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. :)