Funderingar om varför det är som det är

Jag har funderat lite på varför det tog sig den här gången. Varför blev jag gravid på första IVF-försöket när vi försökt själva i drygt 2,5 år utan att lyckas en endaste gång? Det är lite märkligt tycker jag. Man tänker ju osökt på att vi gjort något fel innan, men jag kan garantera att vi vet hur man gör. ;) Jag antar att det bara är så när man är konstaterat oföklarligt barnlösa, det finns ingen bra anledning till varför det inte fungerar på egen hand. Nu när vi vet att våra ägg och spermier passar ihop iallafall, så undrar jag också om det kommer vara möjligt för oss att bli gravida på egen hand i framtiden. Det är ju förstås lite tidigt att tänka på det redan nu och spekulera i sånt man inte kan veta något om, men det jag faktiskt vet är att kroppen är förunderlig...