Det känns lite pirrigt och konstigt att berätta om graviditeten varje gång. Inte alls som jag trott innan, att vi bara skulle sjunga ut det av lycka. Jag har funderat en massa på hur man säger det på rätt sätt. Vilket låter bäst? "Jag är gravid." "Vi väntar barn." "Du ska bli mormor/farmor/..."Det känns också lite konstigt att sätta sig själv i fokus så mycket och jag börjar fundera på att den jag ska berätta för kanske inte alls tycker det är så märkvärdigt att få barn. Jag antar att genom att berätta för andra så blir det också mer verkligt att vi faktiskt ska bli föräldrar. Det är inte längre bara vår hemlighet, utan vi öppnar upp för andra människors frågor, tankar och tyckande.
Alla vi berättat för har i alla fall blivit väldigt glada. Både för vår skull och för deras egen. Min svärmor jublade för att de ÄNTLIGEN ska få barnbarn som hon längtat så mycket efter (och som alla av deras vänner redan har). Min mamma hade misstänkt att något var på gång eftersom jag inte pratat något mer om IVF under hösten, men hon trodde att vi satt in ett fryst embryo i smyg. Hon blev väldigt överraskad att den här graviditeten var helt naturlig.
Ännu har vi inte berättat för några vänner, men de första blir ikväll. Vi ska fira nyår ihop och jag får nog förklara min flaska med alkoholfritt bubbel samt att magen inte bara buktar av för mycket julmat. Frågan är nu bara hur vi säger det på bästa sätt..? ;)