Idag skulle dosen ökas, och det gick bra det med. Jag är inte allt för öm på magen där jag stack mig. I morgon är det dags att börja med antagonisten också, om jag inte får något annat besked på kontrollen.
Jag träffade en kompis efter jobbet idag. Jag funderade innan på att jag kanske skulle berätta om IVF:en. Vi har inte pratat innan om att någon av oss försöker bli gravid, men jag tänkte att det skulle vara skönt att vara öppen inför henne och berätta om vad som pågår i mitt liv just nu. Tyvärr (?) hann hon före med att berätta en hemlis. Hon är gravid. I vecka 11. Och det lyckades på första försöket. Grattis, grattis... Efter det kändes det inte så lämpligt längre att säga att jag och min man gör ett IVF-försök efter att ha försökt på naturlig väg i 2,5 år utan att lyckas. Jag är glad för hennes förtroende och jag är glad för hennes skull, men känns ju onekligen lite orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar