Hejdå!

Jag har funderat ett bra tag nu och till slut kommit fram till att säga hejdå till den här bloggen. Jag har varit på väg många gånger att skriva ett inlägg, men lyckas aldrig riktigt hitta motivationen. Jag vill nog helt enkelt lägga det som varit bakom mig just nu och bara njuta av nuet. Sen vet man aldrig hur det blir i framtiden. Kanske börjar jag blogga om livet som mamma istället eller så återvänder jag hit om/när kampen om att få ett barn fortsätter.

Jag och min man har redan funderat en hel del på hur det ska bli med ett syskon. Vi vill gärna ha fler barn, men kommer det att gå? Var spontangraviditeten med vår son en lycklig chans på miljonen eller har vi inte längre problem att bli gravida? Kommer vi lyckas på egen hand igen eller kommer vi vara tvungna att gör fler IVF:er? Vi har som tur är fem ägg i frysen på kliniken, som får ligga där 3,5 år till, men det är ju heller ingen garanti för fler barn. Dessa frågor känns dock inte som det viktigaste i livet längre, utan det är istället vårt mirakel till son. Vår underbara son blir tre månader nästa vecka och vi är evigt glada och tacksamma för att han finns i vårt liv.

Om någon som läser bloggen vill nå mig framöver nås jag på ettplusettblir (at) live.se. Tack för den här tiden!

Bloggpaus

Lusten och orken att blogga har visst försvunnit helt för mig. Det hade jag inte trott att den skulle göra. Min plan har hela tiden varit att fortsätta blogga även efter att vårt mirakel fötts. Jag tycker att det ger så mycket att dels få utlopp för mina känslor och tankar genom att skriva ner dem, och dels att dela mitt och andras upplevelser i bloggvärlden. Just nu känns detta dock inte som en prioritet. Jag ska fundera lite och se om jag kanske fortsätter blogga efter sommaren när vi kommit in i vardagen igen. Hej så länge!

Förändringar i kroppen

Graviditeten innebar ju en hel del förändringar av kroppen men nu efter förlossningen har min kropp ändrats en del också.

Först var det brösten som växte och blev kanonhårda. Nu har det lugnar sig lite och de är inte lika hårda längre. Skönt! Jag har dock fått bristningar på brösten nu efter graviditeten, men det är smällar man får ta.

Magen har dragit ihop sig riktigt bra och det är skönt att ha en navel igen. Jag har fortfarande den mörka randen kvar över hela magen. Undra när den försvinner?

Vikten har bara gått ner sen vi kom hem. Jag gick upp ca 16 kg under graviditeten (vägde mig aldrig sista veckan). När vi kom hem från sjukhuset efter fem dagar hade jag tappat ca 4 kg. Sen dess har jag minskat ca 0,5 kg om dagen och nu har jag 7 kg kvar till min ursprungsvikt. Jag vet inte om det är normalt att gå ner i den här takten, men det kan ju inte pågå hur länge som helst. Jag anstränger mig verkligen för att äta och dricka mycket men det är svårt att hinna med.

Stålmannen

Min fantastiska man har visat sig ännu mer fantastisk än vanligt sen vår son föddes. Han har lagt i en ytterligare växel och fixar och donar här hemma som aldrig förr. Han handlar, lagar mat (trots att han fyllde frysen med mat innan förlossningen), städar, tvättar, sätter ihop IKEA-möbler och tar hand om Krabaten när jag behöver avlastning. Jag undrar var all energi kommer ifrån, men det kanske än instinkten att ta hand om oss som slagit till. Ett fantastiskt stöd är han i vilket fall och jag älskar honom ännu mer än tidigare.

Besök hos läkaren

Idag har vi besökt läkaren med Krabaten. Det började med att jag sett vita prickar i gommen hos honom i några dagar och idag när barnmorskan var här passade jag på att fråga vad det är. Hon trodde att det kunde vara svamp, sk torsk, och tyckte det var bäst att åka till barnläkaren och kolla upp det. Antagligen för att ha sin egen rygg fri om jag annars skulle få problem i helgen. Svampen kan infektera brösten också och göra ont vid amning.

Vi fick en läkartid på eftermiddagen och väl där sa doktorn att det inte var något att oroa sig för. Prickarna är blockerade porer och ingen svamp. Motsvarande prickarna han har i ansiktet som ser ut som små finnar. Jaha, tydligen har man porer i gommen. Alltid får man lära sig något nytt. ;)

Vår lilla kille var nyäten innan vi åkte iväg och uppträdde exemplariskt hela tiden. Så då var vår första utflykt med bil avklarad! Skönt att det gick då bra. I helgen kanske vi ska våga oss ut igen.

Hålla reda på rätt tutte

Med en liten säkerhetsnål på BH:n håller jag reda på vilket bröst som vi ska börja med vid nästa matning. Enkelt och hjälpsamt!

Amningen funkar bra

Det finns så mycket jag vill skriva om men tiden är så knapp. I princip den enda gången jag har tid till att läsa och skriva blogginlägg just nu är från mobilen medan jag ammar. Men ju längre jag väntar med att skriva ju mer tar det emot, eftersom det finns så mycket att ta igen. Så nu kör jag bara och så får vi se det går.

Amningen fungerar i alla fall bra. Krabaten äter med stor aptit och jag har gott om mjölk åt honom. :) Det enda trixet är att jag måste använda en amningsnapp, dvs en liten plastkåpa med en "bröstvårta" på. Vi försökte utan första dagen på sjukhuset samt vid några enstaka tillfällen här hemma men utan succé. Mina bröstvårtor är helt enkelt lite för platta för att han ska vilja ta tag. Med amningsnappen på funkar det dock utmärkt och jag har inte haft såriga eller ömma bröstvårtor alls än. Så jag försöker att inte göra någon prestige av det, utan är nöjd med att vi får det att fungera så bra på vårt sätt.

Jag är faktiskt otroligt tacksam att det funkar så bra med amningen! Jag vet att det är långt ifrån självklart och jag är nöjd efter varje matning som fortsätter så här. Någon dag kommer det säkert ett bakslag.

Jäkla Blogger

Det verkar inte som jag kan svara på era kommentarer från min iphone. Attans också! Återkommer när jag får tid att sätta mig vid datorn istället. Eller finns det någon som vet hur man ska få det att fungera?

Nu ska jag istället passa på att sova en stund medan min lilla älskling gör det samma. Jag har redan lärt mig den hårda vägen att det verkligen stämmer som alla säger att man ska sova när barnet sover. Zzzz...

Mjölkstinn

Nu förstår jag vad som menas med mjölkstinna bröst! Krabaten sov precis ett långt pass och har inte ammat på fyra timmar, och ännu längre på det ena bröstet förstås. Oj oj oj vilka stora hårda pattar jag fått. Är det nu man kanske ska klä upp sig i någon ordentligt urringat och visa upp sina nya behag? ;) Nej, jag tror jag kryper ner i sängen i mitt osexiga, mjölkfläckiga linne och ammar en timme eller så istället...

Äntligen hemma

Efter totalt tio dagar på sjukhuset fick vi åka hem idag. Det är så skönt att äntligen vara hemma igen!! Vår lilla fågelunge har fortsatt att äta bra och när vi vägde honom på förmiddagen idag hade han inte bara sluta tappa i vikt utan han hade faktiskt gått upp 150g från igår natt. Jippie! Min livmoder fortsätter dra ihop sig och ärret efter kejsarsnittet läker bra. På söndag eller måndag ska stygnen plockas bort.

Så skönt att inte vara patient länge utan bara vanliga jag, dock med extra epitetet mamma numera. :)

Liten fågelunge

Vår lilla kille är världens sötaste och goaste, men igår förvandlades han till en skrikig liten fågelunge. Han var missnöjd hela tiden när han var vaken och däremellan sov han oroligt. Tanig och gul i hud och ögonvitor hade han också blivit. När han vägdes på kvällen (3 dygn gammal) visade det sig att han gått ner 10% av sin kroppsvikt. Och där fick vi förklaringen, han hade uppenbarligen ätit alldeles för dåligt och var hungrig och trött.

Vi påbörjade då Mission: Sumo, att förvandla vår lilla fågelunge till en rund och go sumobrottare istället. Han får äta mycket oftare och längre än tidigare. Och viktigast av allt är att vi hela tiden måste se till att han är vaken när han ligger vid bröstet och att han aktivt äter. Om vi inte stör och manar på honom så somnar han helst efter några minuter. Ett bra tips från en av sköterskorna var att klä av honom när han ska äta så blir han inte lika varm och dåsig.

Sen i natt har han ätit och sovit bra och varit så gosig där emellan. Jag är så glad att amningen i sig inte är ett problem just nu, utan han tar bröstet bra (dock med amningsnapp) och det verkar finnas gott om mjölk nu. Det ska bli intressant att se när vi väger honom igen ikväll om hans viktminskning avstannat och om han till och med ökat något.

Han är här nu!!!

Efter många dagars väntan och 23 timmars förlossningsarbete som slutade med kejsarsnitt så är vår efterlängtade prins äntligen född.

Igår söndag 15 juli kl 21:38 kom han till världen. Nu är han väldigt trött av allt hårt slit och sover mest. Jag kanske borde göra det samma men kan inte sluta titta på honom. <3

Vecka 41+1: Slempropp

Att det kunde ta tid att föda barn visste jag, men inte att det skulle vara så här tråkigt att vänta. Nu har jag varit på sjukhuset sen i onsdags och det har knappt hänt nånting. Jag får fortsatt Cytotec-tabletter var fjärde timme och så görs det CTG varannan timme. Ibland visar CTG:t på regelbundna sammandragningar och ibland visar det knappt några alls. Väldigt frustrerande.

På förmiddagen idag upptäckte jag iallafall något slemmigt mellan benen och kunde konstatera att slemproppen gått. Det har fortsatt komma slemmiga flytningar hela dagen men inget fostervattnen ännu verkar det som. Jag har fått en binda med ett ph-papper i och om remsan ändrar färg från röd till blå så betyder det att vattnet gått.

Vecka 41+0: Igångsättning

Efter en seg förmiddag börjar det kanske äntligen hända saker.

Jag väcktes vid halv sju imorse för 30 minuters CTG innan jag fick min första tablett Cytotec kl 7. Sen var det fortsatt CTG 30 minuter till.

Efter två timmar var det dags för CTG igen, som inte visade på en enda sammandragning. Doktorn kom också förbi och sa att det kan ta flera dagar innan förlossningen sätter igång. *suck*

Efter ytterligare två timmar dags för nästa CTG och en till tablett. Äntligen visade det på sammandragningar och jag kände dem med. Jippie! Nu har jag ätit lunch och vilar på rummet. Hoppas, hoppas vi slipper vänta flera dagar till. Det är verkligen urtråkigt att bara vänta och vänta.

Det enda som stressat mig lite idag är att båda gångerna jag gjort CTG har det varit på förlossningsavdelningen och jag har hört plågade kvinnor jämra sig längre ner i korridoren. Hjälp! Snart kanske det är min tur. :/ Jag både vill och samtidigt inte...

Väl omhändertagen

Det är väldigt tråkigt att bara vara på sjukhuset och vänta (därav lång inlägg ;). Eftersom jag fortfarande är förkyld (himla långdragen snuva och hosta) så försöker jag hålla mig på rummet så mycket som möjligt. Vill ju inte riskera att smitta några andra mammor eller bebisar.

Jag blir i alla fall väldigt väl omhändertagen av personalen här på sjukhuset. Har hittills bara träffat en (barnmorska) som är rätt så vresig. Resten är väldigt snälla och gör sitt bästa att prata engelska med mig (min tyska är inte tillräckligt bra ännu för att klara mig enbart med den).

Det är ett privat sjukhus som jag är på, vilket är väldigt vanligt här i vår del av Tyskland. De verkar väldigt service minded. I förmiddags kom en kvinna och frågade vad jag ville äta till frukost, lunch och middag. Allt ifrån vilket frukostte till hur många skivor och vilken sorts ost på mackan, sallad eller frukt till middagen mm. Hur många val som helst till varje måltid. Sen kom en annan dam och frågade om jag ville låna några böcker att läsa. Jag har en bok med mig, men kunde inte motstå att låna en gammal Agatha Christie på engelska. Ska bli mysigt att läsa ikväll.

Min man har jobbat idag men han kom och åt lunch med mig. Som tur är ligger hans kontor bara 10 minuters promenad från sjukhuset. :) Ikväll kommer han tillbaka och tar med lite extra saker hemifrån. Sen blir vi nog kvar här båda två tills vi ska hem med vår lilla bebis. Tänk att vi snart är tre i familjen!!

Vecka 40+6: En dag till av väntan

Jag är kvar på sjukhuset. Träffade läkaren imorse som sa att alla prover såg bra ut, men de ville fortsätta hålla ett öga på mig och Krabaten. Så det blir tre stycken CTG idag, plus koll av blodtryck, puls mm.

Imorgon bitti kommer jag få Cytotec tabletter för att sätta igång förlossningsarbetet. Spännande! Jag frågade varför de inte bara kunde sätta igång mig idag, istället för att vänta ytterligare en dag. Jag fick ett vid tillfället övertygande svar...något om att igångsättning inte är naturligt och innebär en liten ökad risk. Antar att de hoppas att det ska sätta igång av sig själv innan dess, men det tror jag inte att det gör. Även om jag hoppas förstås.

Lite långtråkig väntan får jag säga, men den som väntar på något gott...

Kvar över natten

En liten uppdatering från sjukhuset. När vi kom in gjorde de CTG och ultraljud. CTG:t såg bra ut tror jag och visade en del värkar och en aktiv bebis. Ultraljudet visade samma sak som hos min doktor, grumligt fostervattnet som kan vara mekonium (bajs) eller något annat (oklart vad). Sen tog de en massa blodprover som ska analyseras till imorgon.

De vill att vi stannar kvar över natten och imorgon blir det beslut om igångsättning eller om jag får åka hem igen. De hade som tur var gott om plats på avdelningen så min kära man stannar också kvar här över natten.

Det känns tryggt att vara på sjukhuset. På något vis så kan jag slappna av nu och inte analysera varje tecken i kroppen som något eventuellt dåligt, som jag nog hade gjort hemma. Det är bara så fruktansvärt långtråkigt att bara vänta. Tur jag har sällskap i alla fall. :)

Det allra bästa hade ju varit om förlossningen skulle starta av sig själv nu när vi ändå är på plats. Får se om Krabaten lyssnar på sin mamma och pappa och gör som vi ber honom om...

Vecka 40+5: På väg till sjukhuset

Jag har precis varit på kontroll hos min doktor igen och den här gången visade ultraljudet att fostervattnet inte såg riktigt bra ut. Kanske bajs pga stressad bebis. Annars verkade allt bra med mig o bebis. För säkerhetsskull skickade doktorn iväg oss till sjukhuset för en extra kontroll och trolig igångsättning. Så nu ska vi bara förbi hemma och hämta BB-väskan sen direkt till sjukhuset. Just nu har jag väldigt blandade känslor. Känns spännande samtidigt som jag vill gråta. Håll tummarna att allt går bra!

Naturliga sätt att sätta igång förlossningen

Det finns ju en massa olika teorier om hur man på ett naturligt sätt kan starta igång förlossningen. Hittade bland annat en lista på Babycenter som jag kommenterat nedan:

• Sex - provade förra veckan men gav ingen effekt, dessutom för obekvämt för att testa igen
• Promenader - orkar inte gå så långt nu men gick en sväng på HM tidigare idag...
• Ananas - åt en halv ananas i helgen, gott men gav ingen effekt
• Stimulering av bröstvårtorna - aj, dom är ömma!
• Ricinolja - diarré, nej tack
• Homeopati - inte för mig
• Äta curry - känns som det bara är upplagt för ännu mer halsbränna
• Akupunktur - inget jag vill experimentera med själv direkt
• Hallonblad - kanske ska leta upp något te och testa

Någon som har fler förslag att prova?

Vecka 40+3: Väntan fortsätter

Ananasen hade ingen effekt så i morse var jag iväg hos doktorn igen. Inte direkt något nytt att rapportera sen i fredags. Det enda var att det såg ut att vara lite mindre fostervatten och moderkakan hade fått några få fläckar av förkalkning, men det är tydligen normalt nu när vi passerat BF.

Nästa läkarbesök är inbokat till på onsdag eftermiddag och om det besöket faktiskt blir av kommer hon då att ringa sjukhuset vi valt och boka in en tid på fredag för igångsättning. Tydligen behöver man inte vänta 10 dagar längre för igångsättning, utan numera gör de det ofta redan efter 7 dagar här. Doktorn sa att det borde troligtvis inte krävas så mycket för att sätta igång det hela, eftersom min kropp varit redo i flera veckor redan med mogen livmoderhals och öppen minst en cm.

Eftersom jag inte känt av i kroppen på flera veckor nu att förlossningen är på gång, så har jag ställt in mig på att det troligtvis inte kommer starta igång av sig självt. Det känns helt okej faktiskt. Innan veckan är slut borde vi vara föräldrar i vilket fall som helst. :)

Vecka 40+1: Ananas

Få se om det ligger någon sanning i att man kan starta förlossningen genom att äta ananas...

En vecka kvar!

Så var veckans andra läkarbesök avklarat. Som vanligt såg CTG:t bra ut och mitt blodtryck också. Min vikt har planat ut och jag har inte ökat något de senaste två veckorna, men det är tydligen inget konstigt med det. Totalt har jag ökat ca 16 kg sen starten.

Doktorn gjorde ett nytt ultraljud idag och mätte bebisen. Hon sa att beräkningen blir mer och mer osäker eftersom det är svårt att mäta. Med det i beaktning fick hon fram att han väger ca 3500g nu, +-500g. Så allt mellan 3 och 4 kg alltså. Livmoderhalsen är fortsatt kort och mogen, så nu är det bara upp till Krabaten när han vill ha sin födelsedag.

Hon tittade även på moderkakan och mängden fostervattnet som såg bra ut. Moderkakan hade inga calcifications (förkalkningar?) och i vattnet fanns det gott om vernix (fosterfett?). Detta är tydligen ett tecken på att moderkakan fungerar som den ska. Detta kommer hon nu att kontrollera varje gång jag är där fram till födseln. Jag ska kontrolleras varannan dag nu, fast nästa gång blir på måndag istället för söndag. Om ingen bebis tittat ut när jag gått en vecka över tiden blir det igångsättning. Wow, om senast en vecka borde vi alltså vara föräldrar!! :)

Vecka 40+0: Beräknat förlossningsdatum

Jaha, då var dagen D äntligen här. Dagen vi väntat på i nio långa månader. Vårt beräknade förlossningsdatum! Jag tror dock inte att det blir någon bebis född i den här familjen idag. Allt känns som vanligt i kroppen och jag har knappt haft några sammandragningar/förvärkar de senaste veckorna. Igår kväll dansade Krabaten rumba inne i magen en lång stund och huvudet tryckte på mycket neråt, men sen har det varit lugnt. Om några timmar ska jag till doktorn igen på kontroll, får se om hon kan känna om något är på gång.

I övrigt är jag fortfarande förkyld och har fått träningsvärk i musklerna mellan revbenen av allt hostande. Jag ska fortsätta vila och ta det lugnt idag, så jag blir bättre. Förhoppningsvis kan jag sova lite också, eftersom nattsömnen varit riktigt dålig den senaste veckan.

Vecka 39+6: Plugga på om amning

Ett tips som jag fick för ett tag sen från en nybliven tvåbarnsmamma var att läsa på ordentligt om amning innan bebisen kommer. Hon tyckte det var så mycket lättare att amma det andra barnet nu när hon redan visst hur hon skulle göra. Hon önskade att hon hade läst på mer inför första barnet, så att hon hade fått en bättre start på ammandet.

Sagt och gjort så har jag kollat upp en del på nätet kring amning. Det bästa jag hittade har jag samlat här. Tipsa gärna om mer!

Hjälpsamama filmer
Så lär du dig amma
Amning (Babygruppen)
How to breastfeed (Babycenter) - flest praktiska tips finns i denna:

Artiklar
Amningsteknik
Amningshjälpen

Läkarbesök v.40

Dagens besök hos doktorn gick bra. Allt verkar fortsatt bra med Krabaten i magen. :) Dock gjorde mina hostattacker utslag på CTG:t, och såg nästan ut som värkar. Doktorn avrådde mig från att ta någon hostmedicin eller liknande (vilket jag låtit bli eftersom det inte rekommenderas enligt bipacksedlarna) och sa att en förkylning måste få ta sin tid att bli av med. Hon sa att det inte är någon fara för bebisen så länge han är i magen. Förhoppningsvis hinner jag bli frisk innan förlossningen, så jag inte riskerar att smitta honom när han kommit ut.

Doktorn gjorde den sedvanliga gynundersökningen. Idag var det lite svårt för henne att känna livmoderhalsen eftersom den var så långt bak, tydligen ett tecken på att huvudet har flyttat sig ännu längre ner. Dock trodde hon inte att det var dags att föda de närmsta dagarna.

Eftersom mitt BF är på fredag ville hon att jag skulle komma tillbaka redan då. Från och med då ska jag nämligen komma på kontroll varannan dag. Jag tycker detta känns lite överdrivet, jag har ju inte haft någon riskgraviditet. Men det är väl för mitt och bebisens bästa antar jag. Eller hennes kassakistas bästa kanske..?

Vecka 39+5: En bättre natt

Gårdagen blev som tur var bättre än natten och morgonen. Jag låg mest på soffan och såg på tv, samt sov lite. I natt har jag sovit mycket bättre, förutom en timme mellan 4 och 5 när jag var uppe och vandrade runt i lägenheten, samt att jag förstås vaknar varje gång jag ska vända på mig i sängen.

Jag har en fruktansvärd slemhosta, men så länge jag inte pratar och ligger uppallad på en massa kuddar är det ändå helt okej. Jag har ingen feber heller och det är verkligen skönt. Jag tycker bara så synd om Krabaten i magen varje gång jag får en hostattack. Han måste ju undra vad sjutton som händer.

I eftermiddag är det dags för veckans läkarkontroll. Får se vad doktorn säger. Jag tror knappast att det hänt så mycket mer i kroppen sen förra veckan, det känns inte så i alla fall. Förhoppningsvis kan hon rekommendera något mot hostan som är bebissäkert. Tänk att det bara är TVÅ dagar kvar till BF nu. Galet!

Vecka 39+4: Fy vilken natt och morgon

Usch, jag har haft en riktigt dålig natt och morgon, med en massa äckel. Till att börja med hade jag jättesvårt att somna eftersom Krabaten låg och sprakade/krafsade mig i sidan, oavsett vilken sida jag låg på. Ibland undrar jag om han missuppfattat hur han ska ta sig ur magen. Att försöka gräva sig ut genom sidan av magen kommer nog inte funka så bra... Efter en dryg timme somnade jag till slut, men vaknade några timmar senare med otroligt ont i magen. Det gjorde så ont att jag trodde jag skulle gå av på mitten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en halvtimme var jag tvungen att springa på toaletten och göra nummer två, och sen gick det över som tur var. Efter ytterligare någon timmes sömn vaknade jag och hostade...och hostade. Jag hostade så jag kräktes några gånger och sen var jag helt slut.

Jag kollade på de receptfri slemlösande-/hostmedicinerna jag har hemma och inget av dem rekommenderas till gravida. Om inte hostan och slemmet blir bättre under dagen måste jag ringa min läkare och höra efter vad hon säger, om det är okej att ta något. Jag behöver ju vila och samla krafter nu, inte göra slut på dem.

Nu har jag i alla fall druckit varmt och ätit frukost, och sluppit hostan på ett tag. Ska gå och lägga mig i sängen igen, uppallad på en massa kuddar, och hoppas att jag kan sova en stund. Godnatt!

Liv, lust & längtan

Nu har jag också sett novellfilmen Liv, lust & längtan på SVTPlay. Jättebra är den! Den känns väldigt träffsäker och jag kan verkligen känna igen mig i den. Jag kan varmt rekommendera den.

Vecka 39+3: Förkyld

Åh nej, jag har blivit förkyld! Dessutom har jag drabbats av självömkan och tycker väldigt synd om mig själv, nästan ännu värre. ;) Jag som varit så frisk och kry under hela graviditeten fram tills nu, och så ska jag bli sjuk precis när BF närmar sig. Hostig och slemmig i halsen är jag och har ännu mindre ork än vanligt. Blä! Jag oroar mig lite över att förlossningen ska starta nu när jag inte mår bra och hur det ska gå. Men å andra sidan kommer det säkert dröja lääänge till innan Krabaten bestämmer sig för att komma ut. Han verkar trivas så bra där inne i magen, trots att det är supertrångt nu.

Har gravida bättre eller sämre immunförsvar än vanligt? Jag har läst och hört båda varianterna, och jag har definitivt haft bättre immunförsvar än vanligt under den här graviditeten. Vanligtvis brukar jag åka på åtminstone en rejäl förkylning varje vinter och några mindre, men i år har jag klarat mig...fram tills nu.

Vecka 39+1: Fåfänga

Även en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. Eller kanske, särskilt en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. När knappt några kläder passar längre och man svettas konstant i sommarvärmen, då behöver man särskilt mycket att ändå få känna sig lite fin.

De senaste två veckorna har jag unnat mig både det ena och det andra på skönhetsfronten. Jag har klippt och slingat håret, så nu behöver jag inte fundera på det på några månader. Jag har varit på pedikyr, främst för att jag inte längre når tårna och det känns inte riktigt okej att be min man att klippa mina tånaglar. Jag har smörjt in mig med brun-utan-sol, eftersom jag svettas som en gris om jag befinner mig i den riktiga solen. Och idag har jag färgat mina annars så vita ögonbryn och ögonfransar.

Jag vet inte om jag blir lyckligare av allt detta men jag känner mig i alla fall lite finare. Och förhoppningsvis slipper jag bry mig så mycket om mitt utseende när vi får en liten bebis att fokusera på istället.

Vecka 40 (39+0): En vecka till BF

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Oj, oj, oj, bara en vecka kvar till BF. Jag är så oerhört tacksam att jag kommit så här långt och hoppas naturligtvis att allt ska fortsätta att gå bra.

Fysiskt mår jag bra, inga särskilda krämpor eller så. Förra veckan kändes det verkligen som att förlossningen var på gång, men den här veckan känns det som att allt har lugnat ner sig i kroppen och tagit en liten paus. Vi får helt enkelt vänta och se när Krabaten har gosat klart i magen och vill titta ut. Max tre veckor till borde det i alla fall vara. :)

Min viktuppgång verkar ha stannat av och den här veckan ligger jag på ungefär samma vikt som förra veckan, dvs +15,5 kg.

Vecka 38+6: Mer från gårdagen

Jag glömde ju skriva igår att doktorn gjorde ett ultraljud också, för att kontrollera bebisens storlek. Hon sa dock innan att det inte skulle komma att vara exakt eftersom det är svårt att mäta nu när det är så trångt i magen.

Huvudet gick så där att mäta, eftersom det ligger så långt ner i bäckenet nu. Det gick inte riktigt att få en riktig omkrets på det. Bröstkorgen var inte så lätt att mäta heller, för när hon tryckte med ultraljudsstaven på magen plattade hon till lillskruttisen där inne (stackare!) och omkretsen blev inte heller riktigt exakt. Vi såg på hjärtat som slog, men eftersom det är så mycket kalcium i skelettet nu skymdes det av revbenen på ett helt annat sätt än tidigare. Lårbenet var i alla fall lätt att både se och mäta. Allt som allt såg det bra ut och siffrorna hon fick fram visade att han ligger strax under normalkurvan nu och beräknas väga ca 3200g.

Sen tittade hon på moderkakan som såg bra ut och mängden fostervatten som också var som det skulle. Hon försökte också visa mig en profilbild på Krabaten men han skymde ansiktet lite med en hand. Eller det var det hon sa, jag såg mest bara en grå massa på skärmen. Haha! Jag tänkte, tur att hon är utbildad och vet vad hon ser, för för mig är det väldigt oklart.

Det blev i alla fall väldigt tydligt av ultraljudet att det är en färdig liten bebis som ligger och trycker inne i min magen nu. Får se om lite yoga kan få honom att vilja komma ut?

Vecka 38+5: Allt ser bra ut enligt doktorn

I eftermiddags var det återigen dags för en kontroll hos tant doktorn. CTG:t visade en aktivt bebis med bra hjärtrytm, och som jag visste, inga värkar den här gången. Doktorn undersökte mig lite försiktigare den här gången, för att undvika en blödning igen. Livmoderhalsen var kortare och kändes mogen, men jag fick inte veta några exakta mått eller om jag öppnat mig något mer än förra veckan. Hon sa att nu är det bara upp till bebisen när han bestämmer sig för att komma ut, kroppen är redo. :) Dock har jag inte haft några förvärkar eller liknande igår eller idag, så jag förväntar mig inte att det ska hända något snart. Jag ska försöka (lovar inte att det kommer funka) slappna av och njuta av de sista dagarna/veckorna som blivande förälder, snart nog har vi vår lilla kille här ändå.

Nu är vi dessutom nere på ensiffrigt antal dagar till BF!! :)

På västfronten intet nytt

Jaha ja, idag har jag inte haft den minsta känsla av att det skulle vara dags att föda barn. :( Den enda värken igår, eller vad det nu var, har följts av absolut ingenting alls. Jag pratade med en kompis idag som berättade att hon hade varit öppen 2 cm i tre veckor när hon väntade sin dotter. Sen hade hon dessutom gått över tiden med en vecka. Det inger ju inte så mycket hopp för min del.

I morgon eftermiddag är det dags för en ny läkarkontroll så jag får se vad doktorn säger då. Förhoppningsvis har vi gjort några framsteg den senaste veckan i alla fall.

Vecka 38+4: Falskt alarm

Igår trodde jag att det var dags. Helt plötsligt kände jag alla tre symptom jag känt tidigare, men för första gången samtidigt. Magen blev stenhård, det högg som knivar mellan benen och samtidigt fick jag molande värk i nedre delen av magen. Jag andades duktigt och försökte hålla mig lugn. Det kändes himla pirrigt och lite stressigt, jag var helt övertygad om att nu sätter det igång, på riktigt. Jag kom på att det är bäst jag kollar på klockan så jag kan hålla koll på hur tätt värkarna kommer. Klockan 10:41 igår kom den första och sen har det inte hänt n-å-g-o-n-t-i-n-g. Jag vet inte vad det där igår var egentligen. Så vi kan väl sammanfatta det hela med att mina värkar inte är så regelbundna än så länge. ;)

Vecka 38+3: Ny vecka, ny status

Ny vecka, nya tag. Inte för att mina dagar skiljer sig åt så himla mycket nu för tiden, nu när jag är helt ledig och oftast bara gör en större aktivitet om dagen.

Inte händer det så himla mycket på bebisfödarfronten heller. Men jag tror (och hoppas) att det ändå fortsätter i rätt riktning. I onsdags förra veckan konstaterade ju doktorn att jag var öppen 1 cm. Sen dess har jag känt flera gånger att bebisens huvud pressar ner mot bäckenet och då känns det som att någon skär med knivar mellan mina ben. Aj! Min förhoppning är att detta innebär att livmoderhalsen öppnar upp sig ännu mer. Ett annat troligt tecken på detta är att jag inte kan sitta med benen särskilt tätt ihop utan att det gör ont mellan benen. Igår tog vi en lååångsam promenad och då pressade bebisen på ordentligt. Jag ska nog ta mig en liten runda idag med och hoppas på att jag kan skaka ner honom lite till. ;)

Utöver detta har jag förvärkar som känns som en molande mensvärk i nedre delen av magen, men fortfarande bara två-fyra gånger om dagen. Så ingen ökning där inte. :/

Min förhoppning är att vi blir föräldrar den här veckan, men jag vet inte riktigt om jag vågar tro på det själv.

Vecka 38+1: Klädfrustration

Ååååh, frustrationen av att varje gång man ska klä på sig måsta inse att det finns ytterligare ett plagg i garderoben som inte passar länge. Den frustrationen växer sig bara större och större inom mig. Kanske i takt med att kroppen blir större och större... Idag hade jag tänkt ut att jag skulle ha en luftig och härlig sommarklänning som jag sparat lite på. Tänkt att den här kan jag definitivt ha i slutet av graviditeten. Tji fick jag! Det tog stopp redan när jag skulle dra den över bysten. Jag som alltid haft ganska liten byst har tydligen inte det längre. Det var bara att krångla av sig klänningen igen och hänga tillbaka den i garderoben, tillsammans med alla de andra plaggen som inte passar längre. Det är väl bara att inse att jag får tvätta ännu oftare och nöta på de plagg som fortfarande går på min svällande kropp.

Vecka 39 (38+0)

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Jag är klar att föda mitt barn! Allt är så förberett det kan bli här hemma och mentalt känner jag mig också redo. Jag kan säkert förbereda mig mer, men nu känner jag att det som händer det händer. Jag litar på att min kropp vet vad den ska göra. Min kropp håller i alla fall på att förbereda sig inför födseln, eftersom livmoderhalsen fortsätter att förkortas och jag är öppen 1 cm. Det känns betryggande på något vis att veta att processen är igång, även om det kan dröja ett tag till innan det är dags för ett plus ett att bli tre. 

Kroppsligt så har jag ont i en fot, ont i ryggen om jag böjer mig fel, sammandragningar med värk några gånger om dagen och så är jag ofta trött. Det är inte skönt att ha benen tätt ihop, utan att brett isär är det som gäller. Antar att det klämmer/pressar mot livmoderhalsen annars. Vikten har ökat ca 15,5 kg sen starten och jag har nu passerat min mans vikt, vilket känns som en milstolpe jag inte ville nå.

Men i stort mår jag ändå bra. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. :)

Vecka 37+5: Öppen 1 cm och blödning

Idag har jag varit hos doktorn igen, jag går ju på kontroll varje vecka nu. Allt såg bra ut på CTG:t, inga värkar den här gången dock. Blodtrycket var lägst hittills, 80/50, men det är inget jag lider av. Doktorn sa att jag kan sluta ta magnesiumtabletterna nu för det finns ingen anledning att förhindra värkar längre. Om bebisen vill komma så är han välkommen nu.

Sen gjorde hon den vanliga gynundersökningen och såg att livmoderhalsen blivit kortare, 31 mm, och att den även öppnat sig 1 cm!! Hon kunde sticka in fingret och känna på bebisens huvud. Tjohoo! Nu börjar det hända grejer. Dock verkar förlossningen inte vara nära förestående, men vi gör framsteg. :) Jag sa till henne att jag känt på mig att det kan bli en junibebis och inte en julibebis, och hon sa att det är mycket möjligt.

Efter läkarbesöket gick jag på toaletten (går det att kissa för ofta?!) och upptäckte att jag blödde. Oj! Jag tänkte för en stund att hon kanske satt igång förlossningen genom att pilla runt där nere, men å andra sidan hade jag inte ont. Jag gick då tillbaka till doktorn och hon trodde att det troligtvis bara var ytliga blodkärl i livmoderhalsen som hon kommit åt när hon undersökte mig tidigare. Jag fick hoppa upp i gynstolen igen så att hon kunde dubbelkolla och hon såg inget konstigt. Moderkakan ligger långt upp så det var inte den som blödde som tur var.

Nu några timmar senare verkar blödningen redan ha slutat, men det värker lite där nere, särskilt som Krabaten verkar ha fått för sig att dansa rumba där inne. Jag är nöjd så länge han fortsätter att borra sig neråt och snart gör sin entré i världen. Jag börjar känna mig rätt så färdig med att vara gravid nu, där av gnället igår.

Lyckligtvis är BB-väskan i princip packad och klar sen några dagar tillbaka. Det saknas bara några små saker som ska läggas i innan vi åker in. :)

P.S. Om den här ungen inte kommer inom två veckor kommer jag troligtvis bli helt galen. Jag är ju redo nu! Jag vill inte ens tänka på hur det blir om jag gå över tiden med ytterligare två veckor, vilket inte är otroligt egentligen...

Vecka 37+4: Gnäll

Jag känner mig som en valross, eller kanske en flodhäst. Något stort, tungt och osmidigt i alla fall. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men på några dagar känns det som om jag blivit 10 kg tyngre och magen dubbelt så stor. Jag som känt mig rätt så smidig innan. När jag går vaggar jag nu fram som en anka, i långsam långsam takt. Det känns som jag skulle behöva en lyftkran för att hjälpa till att vända mig i sängen. Och magen spänner och nästan värker på vissa ställen för att den är så utspänd. Blää! Jag börjar bli trött på det här och tycker faktiskt att krabaten skulle kunna ta och komma ut nu.

I morgon ska jag till doktorn igen och då ska jag fråga om jag kan sluta med mina magnesiumtabletter. Det finns väl ingen poäng längre att förhindra förtidig mognad av livmoderhalsen.

Vecka 37+3: Nyfunnen energi

Vilken skillnad det gör med ordentligt med sömn! I helgen har jag sovit bra, kunnat somna om nästan direkt efter att jag varit uppe och kissat på natten. Och sen har jag haft en helt annan energi på dagen. Så skönt att faktiskt orka göra något och umgås med andra människor. Jag har känt mig så osocial på sista tiden och ställt in flera träffar med vänner, har helt enkelt inte orkat vara social och trevlig utan föredragit att ligga hemma i soffan och bara vila. Jag har känt mig som en riktig tråkmåns. I helgen blev det ändring på detta och vi hann med både lunch och middagsgrill med vänner. Dessutom gjorde jag och mannen en trevlig utflykt igår och njöt av det fina vädret. :) Nu ska jag strax iväg på en tjejlunch och hoppas energin räcker till detta med.

Ha en trevlig vecka!

Vecka 37+1: Drömmar blir sanna

Vilken glädje att kliva upp (alldeles för tidigt), tassa ut till hallen och se att vår alldeles egna barnvagn står uppackad och klar där ute! :) Nu längtar jag om möjligt ännu mer efter att vår son ska födas och bli en del av vår lilla familj. Tänk, snart har drömmen gått i uppfyllelse.

Vecka 38 (37+0): Slutspurten!

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Att andas brukar inte vara några problem, men det finns inte så mycket plats för mat. Dessutom är det så att varje gång jag äter så börjar krabaten böka runt där inne. Han verkar inte så nöjd med att jag tar av hans plats för att få plats med mat. ;) Förvärkar känner jag av 2-3 gånger per dygn sen några veckor tillbaka, men de har inte blivit fler eller värre. 

Jag har gått upp nästan 14,5 kg totalt nu. Jag hade hoppats tidigare att det inte skulle bli mer än 15 kg under graviditeten, men lite till blir det nog, särskilt om jag går över tiden. Jaja, jag inser nu att det är inte hela världen, så länge både bebisen och jag mår bra. 

Nu ska ju krabaten vara färdigbakad där inne, så jag tycker faktiskt han kan få komma när som helst nu. Dock tidigast efter att vi hämtat ut barnvagnen och babyskyddet ikväll. ;)

Vecka 36+6: Uppdatering av att göra-listan

För ett tag sen skrev jag en lista på saker som jag/vi behövde göra som förberedelse innan bebisen kommer. Nu har jag kollat igenom listan och uppdaterat enligt nedan. För övrigt kan jag tillägga att jag känner mig mycket mindre stressad nu än när jag skrev ursprungslistan.

• Kontakta två sjukhus och boka in besök. Fixat, dock bara besök på ett av sjukhusen. 
• Bestämma var vi ska föda. Fixat! Vi är anmälda på sjukhuset vi valt att föda på. 
• Bestämma om vi ska ha en egen barnmorska eller köra på sjukhusets (här i Tyskland verkar det vanligt att man har en egen privat barnmorska som hjälper en). Fixat! Har bokat en barnmorska för efter födseln. 
• Läsa i föräldraböckerna jag redan köpt... om första tiden med en bebis Pågående!
• Läsa Att Föda och Att möta förlossningssmärtan som också redan står i bokhyllan. Pågående! Har läst ungefär halvvägs i Att Föda och gillar den skarpt. 
• Slappna av och njuta av livet utan barn. Snart kommer jag kanske ångra att jag inte passade på att göra "vuxen"-saker när tillfälle fanns. Pågående! Vi har gjort flera trevliga utflykter de senaste helgerna som kan bli svåra att göra med en liten bebis. 

Nya saker till listan:

• Packa BB-väskan
• Hämta vagnen och babyskyddet
• Handla hem förbrukningsvaror som behövs till bebis: blöjor, salva, amningsskydd mm Pågående!
• Öva på andningsövningar tillsammans
• Läsa på om amning

Ny läkarkontroll

Idag var det dags för kontroll hos min gynekolog igen. CTG:t såg bra ut, starka hjärtljud från krabaten och massor av rörelse. Jag hade en svag värk under tiden, men det är ju helt normalt nu enligt doktorn. Bebisens huvud ligger fortsatt långt ner, och smärtorna jag känner ibland är när han trycker på och borrar sig ner ytterligare. Fördelen med detta är att det inte ska finnas någon risk för att navelsträngen tränger ut före huvudet när vattnet går. Alltid något. :) 

Jag bad dem kolla mitt Hb-värde igen eftersom jag varit så väldigt trött sista veckorna. Dock låg det kvar på samma nivå som tidigare, så jag ska fortsätta ta en järntablett morgon och kväll. Min trötthet beror väl helt enkelt på att jag sovit som en kratta på nätterna.

Doktorn skulle göra en ny odling för att säkerställa att min svampinfektion är helt borta. Risken är annars att barnet blir smittat under förlossningen och får svamp i t.ex. munnen, och det vill vi ju inte. 

Allt som allt verkar allt bra med både mig och han i magen. Från och med nu ska jag komma på kontroll varje vecka, det är ju faktiskt nästan bara tre veckor kvar till BF. 

Vecka 36+5: Nu är den här

De ringde precis från barnvagnsbutiken och berättade att vagnen är här. Tjohoo! Tyvärr kommer vi få vänta tre veckor till på regnskydden och myggnätet som ska vara till, men alla delarna till vagnen, babyskyddet med ISO-fixbas samt skötväskan har kommit. Hon sa att det inte var någon brådska att komma och hämta sakerna, men då känner hon inte mig. ;) Hoppas vi kan hinna dit redan ikväll.

Vecka 36+4: I väntan på vagnen

Jag hade hoppats att vår barnvagn skulle ha kommit vid det här laget, men tyvärr inte. Det var ju ändå 14 veckor sedan vi beställde den. Jag vet inte om leveranstiden påverkats något av att vi sa att barnet skulle komma i början av juli och att de fördröjde beställningen pga detta.

Hur som helst, idag ringde jag barnvagnsbutiken, igen, och fick besked att vagnen ska lämna Sverige den här veckan. Så förhoppningsvis kan vi hämta vagnen nästa vecka. :) Jag längtar sååå mycket efter att få hem vagnen; att få bädda den, provköra, se om den passar i hallen och att få känna sig ännu lite mer förberedd på krabatens ankomst.

Så blev mitt babynest

Egentillverkat babynest

Idag blev babynestet färdigt. Tyget är ett vanligt bomullstyg i mörkblått med vita hjärtan på. Jag utgick från Junimammas mönster och beskrivning, som så många andra, men la på lite extra på längden. Jag hittade ingen vadd att stoppa med så istället slaktade jag IKEAs billigast täcke, MYSA GRÄS. Det gick alldeles utmärkt att använda ett täcke, tre lager av det för "madrassen" och resten blev en lång korv att stoppa sidorna med. Jag är nöjd med resultatet och nu hoppas jag bara krabaten kommer att gilla det också.

Det var riktigt roligt att pyssla och sy med maskinen, så nu funderar jag på om jag ska börja med något annat projekt. Frågan är bara vad?

Vecka 36+3: Relationen till ens föräldrar

Igår ringde min pappa och frågade om inte bebisen kommit än. Hmmm, nej det har han inte, svarade jag. Det är ju en MÅNAD kvar till BF. Jaha, är det juli och inte juni som det är beräknat? frågade pappa. *suck*

Efter detta fick jag min man att lova att han alltid kommer vara en närvarande och engagerad förälder, oavsett vad som händer med vår relation. Jag har läst att när man blir förälder så stärks relationen till ens egna föräldrar, att man får en större förståelse för deras situation. Jag tänker att det lika gärna kan bli så att man förstår sina egna föräldrars val och agerande ännu mindre än tidigare. Vi får väl se.

Nu ska jag ta och hör av mig till svärmor...

Vecka 36+2: Första mötet med barnmorskan

Jag kom på att jag inte skrivit om mötet med min barnmorska tidigare i veckan, då jag varit som en zombie pga trötthet större delen av veckan.

Hur som helst, här i Tyskland kan man välja att ha en barnmorska före, under och/eller efter förlossningen. Eftersom jag gått på regelbundna kontroller hos min gynekolog hela graviditeten har jag inte tyckt det varit nödvändigt att även ha en barnmorska före förlossningen. Jag har inte heller ansett det viktigt att ha en egen barnmorska med mig till förlossningen, utan litar på att vi får bästa möjliga vård av den personal som finns på sjukhuset. Så funkar det ju i Sverige... Efter förlossningen måste/bör (lite osäker om det är ett måste eller inte) man dock ha en barnmorska som gör hembesök och håller koll på mamman och barnet.

Så i tisdags var min blivande barnmorska här hemma på besök och berättade lite om hur det funkar och vilken hjälp hon kan ge oss när vi kommer hem från sjukhuset. De första 10 dagarna efter förlossningen kan hon komma varje dag (ca 1-1,5 timme per gång), och efter det upp till ytterligare 16 gånger under de första två månaderna. Hoppas verkligen inte att det ska behövas så mycket hjälp! Har hört från andra mammor att de oftast känner sig nöjda och klarar sig själva efter någon vecka eller så.

Vad ska hon göra då? Jo, hon ansvarar för att naveln/navelsträngen läker fint, väger och mäter barnet, hjälper till att tvätta barnet, ger råd om amning och svarar på alla möjliga frågor vi kan tänkas ha. Jag antar att detta ersätter besök på BVC i Sverige.

När man känner sig "färdig" med barnmorskan, så blir det fortsättningsvis besök hos en barnläkare istället.  Första undersökning av barnet efter vi lämnar sjukhuset ska ske i vecka 4-6 och sen finns en lista på förbestämda undersökningar och när dessa ska ske.

Barnmorskan gav mig redan nu lite tips på saker att ta med till sjukhuset och att köpa hem i förväg. Dessutom gav hon mig några praktiska råd på vägen:

• Ha mobilen med dig hela tiden nu utifall förlossningen sätter igång
• Använd en binda när du går ut, utifall vattnet går 
• Drick 2 liter om dagen redan nu, för att underlätta för mjölkproduktionen
• Låt mannen ta en paus under förlossningen, även om han inte föreslår det själv. Det är en väldigt stressig situation för honom också.
• Kom ihåg att värkarna är inte din fiende, utan vägen till ditt barn...

Så när förlossningen sätter igång och vi åker in till sjukhuset ska vi meddela barnmorskan så att hon vet att det är dags. Sen ringer vi bara när det är dags att lämna sjukhuset så kommer hon på första hembesöket samma dag. Hoppas det ska funka bra med henne och att vi kommer bra överens.

Vecka 37 (36+0)

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Magen har definitivt sjunkit ner, i alla fall enligt mig och min mamma. (Och mamma har ju alltid rätt! ;) Mannen kan inte riktigt se det säger han. Jag har fortsatt molvärk i nedre delen av magen några gånger om dagen. Vet inte om magnesiumtabletterna hjälper något, men jag fortsätter ta 3 st 3 gånger per dag. Jag har också fått väldigt rikliga flytningar, men jag tror att det hör ihop med svampinfektionen. Jag har sovit sämre igen veckan som gått och känt mig allmänt trött. Jag ska be doktorn kolla mitt järnvärde igen nästa vecka. 

Det kan också vara så att jag fått mina två första bristningar på sidan av magen (försöker intala mig själv att det är några andra sorts streck..haha). Ännu är de korta, och jag hoppas de håller sig så. Jag som varit så nöjd med min fina mage hittills och smörjt ordentligt med olja varje dag är lite besviken. Men samtidigt vet jag ju att det hör till att nå några märken på kroppen efter graviditeten. 

Tänk att det bara är 4 veckor kvar till BF nu! Läskigt och spännande på samma gång. 

Vecka 36+0: Babynest på g

Tror ni detta kan bli ett babynest till lilla krabaten? Får se vad mina sömnadskunskaper räcker till... Återkommer med resultatet.

Vecka 35+6: Besök på förlossningen

Igår kväll var jag och min man på informationsmöte för blivande föräldrar på ett av sjukhusen som vi funderat på, och nu också bestämt oss för, att föda på. Dels var det lite allmän information och frågestund, men bäst av allt var rundvandringen på förlossningen och avdelningen man flyttas till efter förlossningen. Jag såg tyvärr inga bebisar, men några föräldrar med vagn/säng med rosa eller blå filt i. Jag längtar tills vi också är där nu!

Det finns dubbel-, singel- och familjerum på avdelningen. Om det finns plats vill vi gärna ha ett familjerum, så att min man kan sova över också. Vanligtvis rekommenderar man att mamman och barnet stannar tre dagar på sjukhuset, så att den läkarundersökning av barnet som görs dag 3 hinns med innan man åker hem. Dock får man stanna 5-7 dagar om man vill och behöver. Man får åka hem redan efter 6-10 timmar efter förlossningen, men då krävs det att man har en barnmorska som kommer hem till en och ser till att allt är bra med mamma och barn. Lunch serveras på rummet, men frukost och middag serveras som buffé i matsalen så man kan äta när det passar en själv (och barnet!). Det finns även ett särskilt rum för amning där bara mammor och barn får komma in. Där kan man få avskildhet om man delar sovrum, men också hjälp av sköterskorna med amningen.

På förlossningen fick vi information om olika typer av smärtlindring och jag blev sugen på testa att bada under värkarbetet, dock inte föda i vatten. Tyvärr erbjuder de inte lustgas, som jag hade tänkt använda mig av, så det kanske får bli en epidural istället. Vi får helt enkelt vänta och se hur det känns när det väl är dags. Jag kommer säkert släppa mina tankar om att vara stark och föda naturligt och ropa "Give me the druuuugs!!!" :D

Nu har vi även koll på praktikaliteter som var bilen kan parkeras och hur vi hittar till förlossningen (hissen upp till andra våningen och sen längst ner i korridoren till vänster). Allt som allt var det ett bra besök och jag tror vi båda känner oss mer redo nu än innan.

Tripp Trapp på plats

För två månader sen skrev jag om att vi köpt en Tripp Trapp-stol till bebisen. Sen dess har stolen används några gånger av besökande vänners barn, så det var inte helt dumt att köpa stolen så lång tid i förväg. Förra helgen gjorde vi dock i ordning sitsen för nyfödda; tvättade tyget och spännena, köpte liten söt leksak och satte allting på plats. Nu saknas det bara en liten krabat som kan sitta i stolen!

Tripp Trapp stol från Stokke

Vecka 35+5: En månad kvar!!!

Wow, idag är det bara en månad kvar till BF! I början av graviditeten kändes det som denna dag aldrig skulle komma, men nu närmar sig slutet i rasande fart. Tyvärr har jag sovit riktigt dåligt de senaste nätterna, efter en skön period med riktigt bra sömn, och nu känner jag mig helt slut. Kanske gör vädret sitt till också, det regnar och är väldigt grått här idag. Jag tror jag ska ställa in dagens planer och gå och lägga mig under filten på soffan istället. Förhoppningsvis kan jag slumra lite till något dåligt tv-program. Zzzz...

Svampinfektion

Visst är det lustigt att så fort man blir medveten om något, så börjar man känna av det? Jag fick ett samtal på eftermiddagen idag från en sköterska som jobbar hos min gynekolog. Tydligen har jag åkt på en svampinfektion och de ville jag skulle komma förbi och hämta ett recept på medicin så snart som möjligt. Lite konstigt kan jag tycka att det tog dem en vecka att upptäcka detta, men bättre sent än aldrig antar jag. Jag har inte känt av något av infektionen själv, fram till hennes telefonsamtal vill säga. Efter att jag pratat med sköterskan tycker jag minsann att det kliar lite i underlivet. Sjukt att det ska börja kli bara för att jag vet om infektionen! Så här i efterhand kan jag koppla ihop ökade flytningar och en massa spring på toaletten till denna svampinfektion, sånt som jag ananrs bara sett som en naturlig del av graviditeten.

Nu har min älskade man precis varit på läkarmottagningen och hämtat mitt recept, och förhoppningsvis kan han hämta ut medicinen på väg hem också. Känner mig lyckligt lottad som har hans stöd, så att jag kan stanna hemma och vila istället. Börjar kännas lite segt nu, har varit vaken sen kl 4:20 i natt... Och när jag skulle sova middag blev jag störd av telefonen.

Vecka 35+4: Vattenmelon?!

Exakt vad man INTE vill läsa när man redan känner sig stor som ett hus.

Vecka 35+3: Babyprat

Idag på förmiddagen fikade jag med en gravid kompis och pratade mest bara graviditet och baby. Hon har BF fyra veckor efter mig, så vi kan verkligen relatera till varandras situation. Så härligt att bara kunna ösa ur sig och prata om allt som snurrar i skallen nu, utan att ta hänsyn till att andra tycker det är tråkigt. Hon har dessutom ett barn sen tidigare, så jag som förstagångsmamma kunde ställa en del "dumma" frågor som hon redan hade svaret på.

Min kompis har också blivit ordinerad att äta magnesium av sin läkare, tydligen ska det göra att livmoderhalsen inte mognar i förtid. Jaha, ja, det kanske var det min läkare sa också... var ju lite chockad då så jag tog inte riktigt in vad hon sa.

Vecka 35+2: Bullbak

Idag har jag bakat kanelbullar för första gången någonsin och de blev supergoda. Det känns lite som att jag klarat ett examensprov i föräldraskap. Jag tror bestämt jag är redo att bli mamma nu. ;)

Vecka 36 (35+1)

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.

Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

(från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Det börjar märkas att förlossningen kommer närmre och närmre (även om det säkert är veckor kvar). Jag känner att kroppen känns annorlunda och att den börjar förbereda sig på vad som komma skall. Jag har fått olika typer av värk i nedre delen av magen och bäckenet, och enligt läkaren ligger Krabaten nu med huvudet långt ner. Livmoderhalsen är fortfarande stängd och normalstor, men det har börjat hända grejer. Håller han sig kvar där inne två veckor till så blir han ingen Preemie. 

Min viktökning ligger nu på totalt ca 13 kg, men jag tror att det slagit av lite på takten de senaste veckorna. Vet inte om det är jag som äter mindre eller om det är bebisen som snor mer energi. 

Vecka 34+6: Känns bättre

Nu känns det mycket bättre än det gjorde efter tisdagens läkarbesök som skämde upp mig rejält. Jag har insett att det läkaren sa inte betyder att jag kommer föda vilken dag som helst nu, men att den här bebisen ju faktiskt ska ut förr eller senare. Igår hade jag nog två sammandragningar på hela dagen, så det verkar ju inte direkt öka i någon dramatisk takt.

Jag har räknat med att jag kommer gå över tiden, dels för att jag är förstföderska och dels för att min mamma gick över tiden typ två veckor när hon väntade mig. När sen doktorn började prata om värkar och för tidigt födda barn blev det nästan kortslutning i min hjärna. Det hon sa passade liksom inte in i min föreställningsvärld. Nu har jag hunnit smälta det hela och kommit fram till att det inte spelar så stor roll när krabaten bestämmer sig för att lämna livmodern. Han är ju nästan färdigbakad där inne redan och det ska faktiskt bli skönt att få tillbaka sin egen kropp igen. Sen om han kommer om två veckor eller om sju veckor det får vi helt enkelt vänta och se.

Vecka 34+5: Morgonens dos

Jag vaknade flera gånger i natt med riktigt ont i magen. Första tanken var förstås att det var mer sammandragningar, men snabbt insåg jag att det bara var gaser. Antar att jag har magnesiumtabletterna att tacka för det. Nu har jag precis satt i mig morgonens dos av tabletter - tre stycken magnesiumtabletter, en multivitamin, en kapsel med Omega-3 och en kapsel järn. Det är nästan så att man blir mätt bara på detta och kan skippa frukost. ;)

Morgonens dos - 6 av dagens 13 tabletter

Orolig

Jag känner mig lite orolig efter mitt läkarbesök tidigare idag. Om inte doktorn hade sagt en viss sak så hade jag nog tänkt och trott att allt var som det ska. Att man får sammandragningar i slutet av graviditeten är väl inget konstigt och att man ska ta medicin för att lugna ner det hela känns ju inte heller så märkligt, trodde jag. Men när hon började prata om att alla barn som föds mer än tre veckor innan BF räknas som för tidigt födda, då blev jag allt lite stressad. Varför sa hon så? Hjälp! Jag är inte redo för detta ännu.

Doktorn sa i alla fall till slut att jag ska komma tillbaka på nästa kontroll om två veckor, fast om det inte blir bättre med sammandragningarna och värken innan dess så ska jag höra av mig. Detta borde hon väl inte ha sagt om hon trodde att förlossningen var väldigt nära förestående?

En sak som stressar mig lite extra just nu är att min kära man troligtvis ska iväg med jobbet, till ett annat land, hela nästa vecka. Tidigare har jag tänkt att det väl är helt ok att han åker iväg, även om jag inte varit jätteglad över det. Nu känns det genast mycket jobbigare att inte ha honom hemma om förlossningen skulle sätta igång tidigare än beräknat. Jag trivs bra här i Tyskland, men såna här gånger känns det väldigt jobbigt att inte ha sin familj nära. Jag har ju vänner och bekanta här som ställer upp om det skulle vara något, men det är inte riktigt samma sak.

Förhoppningsvis gör allt detta att man kära man vill prata om förlossningen och hur jag/vi vill ha det då. Jag har försökt få till detta samtal ett tag, men han undviker det hela tiden. Dags för honom att vakna upp och inse att ett plus ett snart är tre!

Något som känns bra är i alla fall att vi fick skötbordet på plats i helgen och att jag har börjat tvätta alla bebisfiltar, lakan, kläder etc. Kanske det är dags att köpa blöjor, tvättlappar mm och göra sig helt redo utifall...

Vecka 34+4: Nu börjar det hända grejer

Idag har jag varit på kontroll hos doktorn igen. Tyvärr fick jag vänta nästan en timme efter CTG och provtagning innan jag fick träffa doktorn. Sååå himla tråkigt att vänta och dessutom världens mest obekväma stolar i väntrummet. Tror jag ska byta läkare efter graviditeten.

Hur som helst, CTG:t visade att jag hade en sammandragning under den halvtimmen och medan jag sedan satt och väntade på doktorn hade jag som menssmärtor i nedre delen av magen. Har känt av detta några gånger den senaste veckan. Läkaren gjorde ett VUL och mätte cervix livmoderhalsen till 33 mm. Allt över 30 mm är normalt sa hon. Dock hade min nog blivit lite kortare/mindre än vid förra kontrollen för två veckor sedan.

För att motverka att det händer något mer ska jag äta magnesiumtillskott, 3 kapslar 3 gånger om dagen. Om jag får för mycket diarré (nej, tack!) ska jag skära ner dosen till 2 kapslar 3 gånger om dagen. Har aldrig hört talas om att man ska äta magnesium i slutet av graviditeten tidigare. Något tyskt påfund? Måste googla när jag kommer hem. ;)

Doktorn tyckte jag ska ta det lite lugnt och frågade också hur jag klarar av det varma vädret. Kanske tur för mig att vi ska få svalare väder i slutet av veckan. Blir till att vila inomhus några dagar tror jag.

Viktigast av allt var dock att allt verkade bra med bebisen. Han ligger djupt ner med huvudet och hjärtslagen från CTG:t såg bra ut.

Om två veckor ska jag tillbaka på nästa kontroll, fast om det inte blir bättre med sammandragningarna och värken så ska jag höra av mig innan dess. 


Förresten så går livmodern ända upp till revbenen nu. Magen kommer inte växa mer uppåt, utan kommer börja sjunka ner. 

Vecka 34+2: 40 dagar kvar

Oj oj oj vad tiden går fort! Idag är det bara 40 dagar kvar till BF och att ett plus ett ska bli tre börjar faktiskt kännas på riktigt. Jag förbereder mig inför den stundande ankomsten genom att läsa underbara Att Föda och mannen genom att skruva ihop skötbordet. Fantastiskt att det snart ska flytta in en liten skrikande, bajsande bebiskille hos oss! :)

Dessutom känns det lite extra på riktigt att min graviditet snart är över när andra härliga bloggare med BF i närheten av mig har börjat få sina små mirakel. Stort grattis Sara, till hennes och A's fina tvillingpojkar!!

Ti(ny)grrr

Kunde inte hålla mig och beställde denna söta sommar-outfit från HM i förra veckan. Jag längtar så mycket tills vår lilla tiger är här!

Vecka 35 (34+0)

Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

(från Familjeliv.se)

Egna noteringar: I det stora hela mår jag fortfarande rätt så bra, även om jag har blivit rätt så stor nu. Saker att klaga lite på är: ont i nedre delen av ryggen och vid svanskotan om jag rör mig för mycket; halsbränna utan uppenbar anledning (dock inte lika ofta nu än för ca en månad sen); sväller upp i fingrarna när jag blir varm; hanterar värme sämre än vanligt; omöjligt att se nedanför naveln och att nå fötterna; sover dåligt. Saker att vara extra glad för: fantastisk bebis i magen; generös och hjälpsam man; tjockt och lättskött hår. :)


Några gånger, typ två, den senaste veckan har jag fått lite ont i nedre delen av magen, som mensvärk. Kan det vara förvärkar? 

Vecka 33+6: Slagsida

Har jag sagt hur mycket vår lilla krabat tycker om att ligga på höger sida i magen?!

Vecka 33+3: Skära ner på salt?

Jag läste precis att man bör dricka mycket vatten och skära ner på salt för att minska risken att kroppen binder vatten och sväller upp under graviditeten. Jag som tycker att maten inte smakar något nu och tar extra salt på det mesta. :( Tyvärr har jag börjat svullna en del och har varit tvungen att ta av mig mina ringar flera gånger senaste veckan. Jag har tänkt att det beror på det varma vädret, men det kanske vore bäst att skippa det där saltandet istället och se till att alltid dricka ordentligt.

Nu ska jag försöka somna om. Har varit vaken sen strax innan tre...
Gick inte så bra att somna om. Klev upp och strök lite istället. Gravidknäpp?!

Tips om stödbälte

Jag har nog inte tipsat om ett väldigt bra redskap som jag använt i några månader nu, nämligen ett brett stödbälte. Jag har lånat mitt från en kompis, men tycker definitivt det hade varit värt att köpa ett eget. Det jag har ser ut ungefär som på bilden och stödjer magen samtidigt som det avlastar ryggen (med skenor där bak).

Bild från babyprylen.se

Jag har använt bältet sen mitten av graviditeten, främst vid längre promenader, men nu har jag börjat använda det också om jag ska iväg och handla eller städa här hemma. Det avlastar både fram och baksida på ett väldigt bra sätt. Jag svankar mycket mindre med bältet på, vilket leder till mindre ryggvärk och mindre smärta från foglossning.

Jag kan verkligen rekommendera den här typen av brett stödbälte, både vid motion och i vardagen!

Vecka 34 (33+2)

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

(från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Nu har jag verkligen fått känna på foglossning. Om jag går för mycket eller gör för mycket hushållsarbete här hemma får jag väldigt ont i ryggslutet/övre delen av rumpan. Det känns som någon sticker knivar vid svankotan ungefär. Dessutom har jag märkt att jag hanterar värme mycket sämre än tidigare. Om jag dricker något varmt får jag som värmesvallningar (heter det så?) och blir alldeles röd i ansiktet och svettig. På natten blir jag också väldigt varm och svettas som en liten gris. Min vikt har nu totalt ökat ca 12 kg sen starten.


Jag har börjat fundera en hel del på förlossningen och läser en mycket bra bok som har lugnat mig.