Vecka 7 (6+0)

Vecka 7 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.

Egna noteringar: I natt var jag uppe igen och kissade och kunde förstås inte somna om på två timmar. Jag har inte känt något illamående och överlag har jag känt mig mycket piggare de här senaste dagarna och klarat mig utan yrsel. Värken i nedre delen av magen kommer ibland, men den känns inte så starkt och håller inte i sig så länge. Vikten ligger kvar på samma nivå. 59,7 kg idag visade vågen idag.

När jag träffade läkaren igår så tyckte hon att vi skulle räkna graviditeten som jag gjort hittills, dvs från senaste mensen, och bortse från när befruktningen faktiskt skedde. Det blir dock bara skillnad på två dagar (tidigare) om jag tar hänsyn till befruktningen, så det spelar väl inte så stor roll egentligen.

Första kontrollen hos läkaren

Idag var jag på mitt första läkarbesök. Varför var jag hos en läkare och inte hos en barnmorska kanske någon undrar? Jo, det är för att vi precis har flyttat till Tyskland! och här är det vanligt att man går till läkare/gynekolog under sin graviditet.

Det började inte så bra när jag fick vänta 1,5 timme i väntrummet efter vad jag trodde var "min" bokade tid. Det var fem andra patienter innan mig som jag fick vänta på. Sååå tråkigt och jag blev rätt så irriterad. Men inget ont som inte har något gott med sig. När det äntligen var min tur ville sköterskan att jag skulle börja med att lämna ett urinprov och jag var rejält kissnödig efter all väntan, så det var inget problem. ;)

Sen fick jag träffa gynekologen och hon är en amerikansk kvinna som jag fick mycket gott förtroende för. Det känns jätteskönt att ha hittat en läkare som det går lätt att kommunicera med och där vi förhoppningsvis kan undvika språkförbistringar. Hon började med att ta ett cellprov, sen kände hon på livmodern att den var förstorad (som den ska vara) och sen körde hon upp fingret i ändtarmen för att undersöka att allt kändes bra där med. Hmm, det kändes inte särskilt bra kan jag säga, men hon hittade inget fel iallafall. ;)  Sen var det dags för VUL och vi såg embyosäcken (eller vad det heter). Den hade rätt storlek utifrån hur långt gången jag är. Tyvärr var det för tidigt för att kunna se hjärtat slå, så jag ska tillbaka om ca två veckor. Då finns det förhoppningsvis ett litet hjärta att titta på. ♥ 

Efter undersökningen var det dags för ett blodprov, eftersom de undersöka om jag har syfilis (ett måste i Tyskland, trots att jag redan kollat inför IVF:en) och toxoplasmos, samt bestämma min blodgrupp. Sköterskan kollade även mitt järnvärde och det var bra.

Läkaren sa att det räcker att jag äter mina multivitaminer och att jag inte behöver äta extra folsyra längre. Jag tänker dock äta upp burken jag har nu, men sen får det vara bra. Hon sa att de viktigaste ämnena att jag får i mig är folsyra och jod, de andra vitaminerna i min multivitamin tyckte hon var onödigt men förstås inte skadligt.

En sista sak (det här inlägget blev visst väldigt långt). Jag ska gå på kontroll hos min nya läkare var fjärde vecka fram till vecka 30, sen blir det varannan vecka.

Trevlig helg!

Sova på andra tider än vanligt

Jag har haft lite svårt att sova på nätterna sen jag blev gravid. Jag kan vakna vid 3-4-5-tiden och inte kunna somna om. Ibland vaknar jag för att jag kissnödig men ibland vet jag inte vad det beror på. I natt vaknade jag vid 4:30 och kunde omöjligt somna om. Efter att jag varit uppe på toaletten lade jag mig i soffan, för att inte störa mannen, och läste en timme. Sen somnade jag visst där och vaknade vid halv åtta. Då flyttade jag in till sovrummet och sov några timmar till och vaknade igen kl 10. :) Det är så skönt med ledighet så att man kan sova ut ordentligt när kroppen vill!

I vanliga fall brukar jag ALDRIG kunna sova middag, somna på flygplan, tåg etc. Det verkar inte vara ett problem längre. Nu på min semester brukar jag lägga mig och vila efter lunch och det har hänt flera gånger att jag somnar och sover 30-45 minuter. Härligt!

Jag antar att huvudsaken är att man får den vila kroppen behöver, inte nödvändigtvis när på dygnet man får den. ;)

Äntligen bokat tid för första besök hos barnmorska/läkare

Oj vad svårt det kan vara att få till en träff med sjukvården så här i semestertider. Jag har redan en tid i slutet av augusti inbokat med IVF-kliniken för ett ultraljud, men jag ville gärna få till ett besök tidigare. Första stället jag ringde kunde bara erbjuda en tid första veckan i september, då jag kommer vara i vecka 12. Det kändes inte aktuellt! Sen hade jag lite mer tur och fick en tid inbokad redan på fredag den här veckan på ett annat ställe. 

Även om jag vet att jag är gravid så vill jag gärna få det bekräftat från annat håll och vara säker på att det lilla grynet lever och mår bra. Det är ju förstås ingen försäkring att det kommer vara så i 34 veckor till, men det ska bli skönt att höra att utgångspunkten är bra i alla fall.

Känner inte igen min kropp

Nu måste jag få gnälla lite. Jag fattar inte vad som hänt med min kropp!? Min kondition är som bortblåst och jag blir anfådd av minsta lilla promenad. Jag var ute och gick lite både igår och idag på förmiddagen, och fast att jag gick väldigt långsamt så blev jag helt anfådd och sen lite yr efter ett tag. Jag kände mig som en gammal storrökare (fast jag har aldrig rökt) som inte klarar av att gå så många meter. I vanliga fall brukar jag ha mycket bra kondition och älskar att gå raska promenader på minst 5 km. Jag har i och för sig inte tränat något sen vi drog igång med IVF:en men jag har svårt att se att bara det skulle göra att min kondition blivit så himla dålig. Jag antar att det är det lilla grynet i magen som stället till det för mig.

Obehag efter sex

Jag har funderat lite på om jag skulle publicera det här inlägget eftersom det känns ganska personligt, men samtidigt vill jag dokumentera den här resan här på bloggen med både bra och dåliga sidor av verkligheten.

Igår fick jag i alla fall en så otroligt obehaglig känsla efter att vi hade haft sex. Jag fick ont i magen och det kändes som kramp i livmodern. Det tog ca 20-30 minuter innan det kändes helt bra igen och jag blev riktigt orolig. När jag reste mig upp för att gå in till badrummet blev jag yr och trodde nästan jag skulle svimma. Som tur var kom det inget blod eller konstiga flytningar efteråt, så jag antar att kroppen fick en liten chock av att pumpande och skumpande. ;) Och yrseln kanske kan bero på att det var mycket blod i kroppens nedre regioner och inte i huvudet.

Efter det här gick över igår så har jag mått helt bra, men jag tror vi ska ta det lite mer försiktigt framöver för att slippa råka ut för samma sak igen. Är det någon annan som varit med om något liknande?

Vecka 6 (5+2)

Vecka 6 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om du har stått länge eller reser dig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period.
Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.

Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.

Egna noteringar: Jag vägde mig i morse och väger nu 60 kg. Jag brukar inte väga mig så ofta i vanliga fall, men jag brukar ligga runt där. Det ska bli kul att se hur utvecklingen av vikten blir under graviditeten.

För övrigt är brösten lite ömma och lite större än vanligt, och jag har känt mig lite yr några gånger de senaste dagarna. Jag känner mig däremot inte lika trött nu som jag gjorde förra veckan, vilket är skönt. Något direkt illamående har jag inte känt, bara lite, lite ett tag efter att jag ätit. Värken i magen har också avtagit och jag känner bara av den väldigt sällan.

Jag tog den sista Progesteron vagitorien igår (jippie!) och nu har jag fått lite bättre fart på magen igen. Jag känner mig dock fortfarande lite svullen och magen putar en del. Jag tycker det syns på magen att jag är gravid, men det kanske bara är i mina ögon eftersom jag är så himla fokuserad på det.

Pratat med kliniken

Igår fick jag äntligen tag på kliniken. De har ju sommarstängt nu, men har ändå telefontid två gånger/vecka.  Jag pratade med en sköterska som blev väldigt glad när jag berättade att jag plussat. Jag fick en tid för ultraljud i slutet av augusti, men jag ska se om jag kan få komma någon annanstans och göra en undersökning istället. Vet inte om jag kan hålla mig en dryg månad till på att vara säker på att det är en liten plutt där inne. Sköterskan sa att de brukar försöka göra första ultraljudet i vecka 7-9, men jag kommer vara i vecka 10, nästan 11.

Funderingar om varför det är som det är

Jag har funderat lite på varför det tog sig den här gången. Varför blev jag gravid på första IVF-försöket när vi försökt själva i drygt 2,5 år utan att lyckas en endaste gång? Det är lite märkligt tycker jag. Man tänker ju osökt på att vi gjort något fel innan, men jag kan garantera att vi vet hur man gör. ;) Jag antar att det bara är så när man är konstaterat oföklarligt barnlösa, det finns ingen bra anledning till varför det inte fungerar på egen hand. Nu när vi vet att våra ägg och spermier passar ihop iallafall, så undrar jag också om det kommer vara möjligt för oss att bli gravida på egen hand i framtiden. Det är ju förstås lite tidigt att tänka på det redan nu och spekulera i sånt man inte kan veta något om, men det jag faktiskt vet är att kroppen är förunderlig...

Vad händer nu?

Jaha, ett positivt graviditetstest, men vad händer nu då?

Enligt klinikens instruktioner ska jag fortsätta ta Progesteron tre gånger om dagen i ytterligare en vecka. Jag längtar verkligen tills jag slipper vagitorierna, för de är så kladdiga och de har verkligen påverkat min mage negativt. Men självklart gör jag vad som behövs för att lilla plutten ska må bra och göra sig ordentligt hemmastadd i livmodern.

Jag ska också ta och kolla upp hur länge till jag ska ta Folacin (folsyra). Brukar man ta det hela graviditeten eller bara i början?

Dessutom ska jag ringa kliniken och meddela beskedet. De kommer nog bli glada. :) Även om de har sommarstängt nu är det någon som har jour och de vill att man hör av sig när man testat oavsett resultat. Hoppas jag kan få inbokat en tid för ultraljud redan nu, så vi har något att se fram emot.

Symptom som jag känner är lite smått illamående emellanåt, inte särskilt på morgonen men det verkar mer vara ca en timme efter att jag ätit. Det går dock över ganska snabbt. Jag känner fortfarande som mensvärk ibland, men jag har läst på och tror detta är växtvärk istället. Jag är väldigt trött och idag har jag suttit och gäspat mest hela dagen, fastän att jag sov 8 timmar i natt. Jag blir nog lite lättare kissnödig än vanligt, eller så är det bara för att jag tänker på det som det känns så. Brösten är inte särskilt ömma, och det tackar jag bara för.

Dagen efter

Ojojoj! Det har börjat sjunka in att jag faktiskt är gravid, lite grann i alla fall. Det känns så konstigt och helt oväntat att jag för första gången någonsin fick ett plus på graviditetstestet igår. Efter drygt 2,5 år av försök och betydligt längre längtan efter ett barn är vi äntligen på gång. Jag inser också att vi är otroligt tursamma som fick ett plus på första IVF-försöket. Det är så många som kämpar och försöker länge, länge innan de lyckas.

En annan sak som naturligtvis slagit mig, även om jag inte vill tänka på det för mycket, är att ett positivt graviditetstest är långt ifrån samma sak som att ett frisk barn automatiskt kommer till oss efter nio månader. Det är långt tid kvar av graviditeten och massor kan gå fel. Jag ska i alla fall försöka tänka positivt och tro och hoppas på det bästa. Jag gjorde det inför och genom IVF:en och det gick ju bra. ;) Hur som helst, tycker jag aldrig man ska ta ut något dåligt i förskott. Det gör inte att det känns mindre hemskt om det dåliga faktiskt inträffar.

Det är så skönt att ha bloggen att ventilera sina tankar på och att dela glädjen med andra. Egentligen vill jag basunera ut för hela världen om vår lycka (hmm, det kanske jag redan gjord iom bloggen... ;) men samtidigt vill vi ju vänta med att berätta för så många innan det är mer säkert. De enda som vet om det positiva resultatet, förutom jag och min man, är mina föräldrar samt min svägerska. De har vetat om att vi gjorde IVF nu och då känns det naturligt att också dela med sig hur det gick. Jag har också två vänner som känner till IVF:en så jag får nog berätta för dem med i nästa vecka, för jag tror de kommer undra.

Testdag: resultatet!

Behöver jag säga mer?!

Ruvardag 15: testdag

Idag är det testdag. Äntligen!!

Jag vakande redan kl 05 och var tvungen att kolla om det hade kommit något blod i trosorna. Det hade det som tur var inte. Jag hade en hemsk dröm där jag vaknade upp och hela sängen var nerblodad med mensblod. Lyckligtvis var det bara en dröm. Sen kunde jag somna om några timmar till.

Lite senare ska ni få veta resultatet av testet! Pirrigt!

Ruvardag 14: Pirrigt!

På förmiddagen var jag på Apoteket och köpte två Clearblue graviditetstest. Imorgon är det ju dags för test!! Jag har inte velat köpa testen innan utifall mensen skulle dyka upp, men det har den ju ännu inte gjort. Idag är cykeldag 28 så det är iofs lite tidigt för mig att få mens, men det har ju gått två veckor idag sen återförandet.

Hoppas, hoppas att mensen inte dyker upp idag eller i natt och det blir ett positivt resultat imorgon bitti. Det känns så himla pirrigt nu. Tänk om det lyckas?!

Jag har fortsatt ha lite mensvärk emellanåt och lite ömma bröst, men det känns inte riktigt som vanligt innan mens. Jag tycker att kroppen känns annorlunda och har gjort så den senaste veckan-veckorna. Om det beror på Progesteronet eller på en graviditet vet jag ju inte än, men hoppas kan jag ju. ;)

Håll tummarna nu att det går vägen!

Ruvardag 13: Det börjar bli pirrigt nu

Ojoj, bara två dagar kvar till testdag nu och det börjar kännas pirrigt. Kommer jag ens våga gå på toa de här sista dagarna? Tänk om det är blod på pappret helt plötsligt...

Mina symptom är fortsatt lite öm i brösten, typ mensvärk emellanåt (mest på kvällarna) och förstoppning.

Nu ska jag fortsätta semestra och försöka njuta av ledighet med min härliga familj. Håll tummarna för mig nu!

Ruvardag 10

Fy vad tråkigt det är att bara gå runt och vänta! Min testdag är på lördag och det känns som en evighet kommer behöva passera innan vi är där.

Jag har lite ont i magen emellanåt. Ibland känns det som mensvärk och ibland tror jag det är tarmarna. Förstoppning är tydligen en vanlig bieffekt av Progesteron. Brösten är inte ömma idag heller. Vi får väl se om det betyder något...om 5 långa dagar.

Ruvardag 8

Hmm inget särskilt att rapportera här. De enda symptomen jag känner av nu är ömma bröstvårtor. Jag har inte kännt något mer i magen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Lite illamående har jag nog varit också vid några tillfällen när jag varit hungrig, men det behöver ju inte vara tecken på en eventuell graviditet.

Jag har åkt bort några dagar och det hjälper verkligen att vara upptagen med annat och omge mig med andra personer för att hålla tankarna i schack. Nu tänker jag bara på det lilla embyots vara eller icke vara varannan minut, istället för varannan sekund. ;)

Ruvardag 6 - Något är på gång

Hmmm, det är något på gång i min livmoder. Jag har börjat känna en aning till värk i nedre delen av magen. Det känns lite som mensvärk men det gör inte ont, mest lite obehag.

Om jag ska vara negativ så känns det lite som jag brukar känna ca en vecka innan mens.
Om jag ska vara positiv så kanske det är embryot som hör sig hemmastatt.

Ååååh vad jag hatar att vänta! Varför måste jag vänta en dryg vecka till med att testa eller få mensen?!

Ruvardag 5 - Ömmande bröst

Om jag känner efter ordentligt, och det är ju det jag är bäst på ;), så tycker jag nog att jag börjat bli lite öm i brösten igen. Det måste ju vara ett bra tecken eller hur?! Jag hoppas och tror att det lilla embryot har tagit sig där inne tills motsatsen är bevisad. 

När jag inte funderar över IVF försöker jag koppla av med en isglass i solen. :-P

Ruvardag 3 - Vila och boktips

Jahaja, jag har inte så mycket att rapportera härifrån. Kroppen känns som den i stort är tillbaka till vanligt. Jag får lite ont på vänster sida ibland, samma ställe som jag känt sen äggplocket, men det brukar gå över med lite vila. Vila är för övrigt det jag ägnar större delen av min tid åt, särskilt sen jag stukade ena tån igår och bara kan linka fram. Tur att jag har semester så det är fullt tillåtet att göra så lite som möjligt! :)

En sak som jag ägnat en del tid åt senaste dagarna är Lennart Nilssons fantastisk bok Ett barn blir till. Det är så otroliga bilder inne från kroppen, både innan och efter befruktningen. Jag blev lite sugen häromdagen att köpa en massa böcker om graviditet också, men tänkte att det nog är klokast att vänta tills den dag (vem vet hur lång den väntan blir...) jag faktiskt vet att jag är gravid.

Ruvardag 1 - Gnäll (uppdaterad)

Om jag får gnälla lite, och det får jag ju eftersom det här är min blogg ;), så tänkte jag summera några mindre trevliga sidor av den här IVF:en.

• Först så sved sprutorna när jag tog dem, särskilt Cetrotiden som gjorde mig alldeles röd och öm på magen i flera timmar efteråt. 
• Sen blev magen svullen och äggstockarna ömma. Efter äggplocket gjorde det naturligtvis extra ont i magen. Detta har hållit i sig ända fram till idag, när det äntligen börjar kännas bättre. 
• Jag har fått otroligt dålig hy, med massor av små finnar i hela ansiktet. Detta börjar som tur är också lugna ner sig nu. 
• Lite extra bölig har jag också varit och börjat gråta för konstiga anledningar. Jag vet inte om detta är på grund av hormonerna eller bara den psykiska pressen, kanske en kombination av båda.
• Progesteron vagiatorerna är inte så himla trevliga heller, de kladdar och kliar. 
• Ömma bröst har jag också haft den senaste veckan

Annars så tycker jag det känns helt fantastisk att gå runt med ett litet embryo i livmodern och hoppas på det bästa! :)

Återförande genomfört!

Oj oj oj, vad förmiddagen kändes lång idag. Jag vakande redan kl 7, trots första dagen på semestern, och sen blev väntan lång. Jag hann bli rejält nervös under tiden också. Hur hade det gått för våra ägg? 

Strax efter kl 14 var jag på kliniken och blev visad till samma rum som vi hade i onsdags. Kändes tryggt och skönt, även om min älskling tyvärr inte kunde vara med. Sen blev det lite tråkig väntan, men när doktorn väl kom hade han bara positiva besked. Av de 8 ägg de plockade ut var 6 befruktade och hade påbörjat celldelning. Så ett fördes tillbaka in i mig och 5 till frysen. Det var så häftigt och lite overkligt att få se det lilla fyrcelliga embryot innan det fördes in i livmodern. Fick också se på ultraljudet efteråt att det var på plats där inne. Så coolt! 

Nu ska jag ta Progesteron vagitorier 3 gånger per dag, med start 2 stycken idag. Dessutom ska jag ta det lugnt en vecka och avstå från kraftig fysisk aktivitet samt bad. Tur i oturen att det verkar bli trist väder i helgen, så blir det ändå inga besök på badstranden. ;) Sen är det väl "bara" att försöka tänka positivt och vänta två veckor innan det är dags för graviditetstest. Det kommer bli sååå svårt att inte hela tiden fundera på om den lilla plutten blir kvar där inne 9 månader eller ej. 

Jaha, då är man väl äntligen en ruvare då! :)