Nu är han här!

Nu är vår andra lilla guldklimp här! I onsdags kl 08:49 föddes han med kejsarsnitt. Allt gick bra och vi vilar upp oss på sjukhuset nu. 

Min första fråga efter ingreppet var: hur mycket vägde han?! 3750 gram visade det sig. Inte alls några 4,5 kg som vi trodde. Så mycket för exaktheten med ultraljud...

Eftersom vi ställt in oss på en STOR bebis tyckte vi inte att han var så stor, trots sina 54 cm på längden. Alla sköterskor och läkare sa dock att han var stor och han har jättehärliga feta kinder. :) Stark är han också, och kan redan lyfta sitt egen huvud och titta runt åt olika håll.

Doktorn som utförde kejsarsnittet sa efteråt att det trots allt var rätt beslut av oss att göra snitt, eftersom förlossningen troligtvis hade blivit besvärlig annars. Alltid skönt att få lite bekräftelse på att vi inte gick igenom detta i onödan. 

Jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse och lägga upp snart. Jag älskar själv att läsa förlossningsberättelser och tycker det är minst lika relevant för ett kejsarsnitt. 

Vecka 40 (39+0)

Idag har jag varit på kontroll på sjukhuset inför kejsarsnittet imorgon. Först blodprov, ultraljud och CTG. Allt såg bra ut och läkaren beräknade bebisens vikt till 4,0 kg. Förra veckan var det 4,3 kg. Det är ju uppenbarligen ganska osäkra uppskattningar det här, så det ska bli intressant att se imorgon vad den riktiga vikten är. 

Sen fick jag vänta en timme på att träffa narkosläkaren och gå igenom risker och förberedelser inför operationen. Jag ska fasta från midnatt och får bara dricka vatten fram till kl 6 imorgon. 

Sen kl 8 smäller det! 😃👶🎉

Vecka 39 (38+1)

Imorse var det dags för läkarkontroll igen. CTG:t såg bra ut och ultraljudet med. Bebisen är fortfarande inte fixerad med huvudet utan flyter runt i allt fostervatten. Han har fortsatt att växa (ingen överraskning!) och läkaren uppskattade vikten till 4,3 kg idag. Hon mätte två gånger för säkerhetsskull och fick samma resultat, men sa att det var svårt att vara exakt. 

Med två veckor kvar till BF så känner jag att vi definitivt fattat tätt beslut med kejsarsnittet. Jag skulle inte vilja riskera att försöka föda en 5-kilos klump (eller mer!) med tanke på hur det gick förra gången (med en normalstor bebis). 

Sen skrattade hon och sa att min mage är så stor. Det är inte en person med en mage längre, utan en mage med en person. Haha....eller nåt. Lite sårande är det allt, men man får bjuda lite på sig själv. ;) Min vikt är förresten ca 77 kg nu, dvs samma som när jag födde min första son. Jag har bara gått upp 10 kg sen början av graviditeten den här gången, men jag hade ju lite att ta av sen innan. 

Åh vad jag längtar tills jag får hålla min bebis i famnen! Bara en vecka kvar nu!! 

P. S. Idag är förresten 18 månader sen min första son föddes! :)

Vecka 37+6: Dagens i-landsproblem

Dagens i-landsproblem må verka o så trivialt, men är väldigt irriterande (som sig bör). Jag har fått vagitorier mot min senaste svampinfektion, men det är nästan omöjligt att få dem att stanna på plats. Antingen är magen för stor så att jag inte kommer åt att trycka dem på plats ordentligt, eller så är det bara att inse att jag är allt annat än tight där nere så här två veckor innan BF. Helt i onödan dessutom eftersom ingen ska ut den vägen... 

Ännu en anledning att komma ihåg att göra knipövningar!

Vecka 38 (37+0)

Wow, tänk att jag kommit så långt som till vecka 38! Bra jobbat kroppen!

Fast jag känner mig rätt så klar med det här nu. Magen är hård, stor och tung. Och idag fick jag tillbaka en släng av foglossning. Det kändes som knivhugg bak i bäckenet för varje steg jag tog när jag var på stan tidigare idag. Som tur är verkar det ha lagt sig nu. Jag har haft så mycket energi på sista tiden att det är svårt att ta det lugnt, men det straffade sig visst. 

Dessutom har jag visst åkt på ytterligare en svampinfektion, som jag inte känner av. De ringde från doktorn igår och berättade att jag hade ett recept att hämta ut. De hade väl fått provsvar från förra veckan. 

Två veckor till, sen så. 

Förlossningsberättelse

Jag kan inte se att jag någonsin publicerade min förlossningsberättelse från min första förlossning. Här kommer den dock i kort form: 

Förlossningen var ingen höjdare. Verkligen den värsta dagen i mitt liv, men som tur var även den bästa. Vi var inlagda på sjukhuset några dagar innan och de hade försökt sätta igång förlossningen via tabletter i två dagar, men det hände absolut ingenting. Helt plötsligt strax före kl 23 på lördagkvällen fick jag regelbundna värkar. Jag härdade ut natten på mitt rum och på morgonen flyttades jag till förlossningsavdelningen. Vid kl 10 var jag öppen 6 cm och fick epidural, vid 15-tiden hade jag fortfarande inte öppnat mig mer och de hade sönder hinnorna så att vattnet gick. Tyvärr hade detta ingen effekt och vid kl 17.30 gjorde de ett ultraljud och beslutade att kejsarsnitt krävdes för att få ut bebisen eftersom han låg fel med huvudet. Då verkade inte epiduralen längre, även om de försökte fylla på den. :( Tyvärr var vi tvungna att vänta 3,5 timme till utan smärtlindring för att ett operationsrum skulle bli ledigt. Det var de värsta timmarna i mitt liv. Jag kräktes två gånger av smärtorna och sa att jag ALDRIG ska föda barn igen. Efter 23 timmars värkarbete föddes så äntligen M med kejsarsnitt kl 21.38 och jag var rejält drogad. Livet kändes toppen igen! :) Det visade sig att han hade navelsträngen runt halsen så det var faktiskt riktig tur att det blev kejsarsnitt.

Vecka 36+6: Förlossningsplanering

På förmiddagen var jag och min man på sjukhuset där jag ska föda för att träffa en läkare och planera förlossningen. Först fick vi träffa en barnmorska som tog alla mina uppgifter. Sen fick vi vänta i en halvtimme på läkaren. (I det här landet verkar det som att det sällan som att det spelar någon roll om man bokat tid eller inte. Att vänta lääänge på läkare verkar vara mer regel än undantag.)

Till slut kom läkaren i alla fall och hon verkade som tur var inläst på min journal och min förra förlossning. Hon frågade hur jag ville göra den här gången och sa att om jag ville ha ett planerat kejsarsnitt så var det helt okej. Eftersom jag inte öppnade mig ordentligt förra gången så finns det risk att det blir på samma sätt den här gången, och där med ett oplanerat snitt. Att den här bebisen dessutom är större gör inte saken bättre. Så nu är det beslutat. Jag ska föda med planerat kejsarsnitt den 22:a januari (6 dagar innan BF)... om inget annat händer innan dess vill säga. Det är inte vad jag helst av allt skulle vilja, men under omständigheterna så tror jag det blir bäst så.

Så om 15 dagar blir vi föräldrar igen!! :)

Vecka 36+5: Ny vagn

Jag har ju glömt att berätta att vi köpt en ny barnvagn. Det blev en Bugaboo Donkey Duo, med Andy Warhol Cars suffletter, som jag suktat efter så länge. Än så länge har vi bara kört den i monoläge men det känns bra. Den är ju väldigt lättrullad, tror luftdäcken gör sitt till. Det ska bli spännande att se hur det blir att köra den i duoläge.

Några saker saknar jag dock från vår älskade Brio Go: den överlägsna fjädringen, den stora varukorgen under och den steglösa fällningen av sittdelen.

Vecka 37 (36+3)

Idag var det dags för kontroll hos doktorn igen. Allt såg bra ut. Det enda som hon inte gillar (?) är att jag har mycket fostervatten, men det har jag haft hela tiden. Jag vet inte riktigt vad det har för konsekvenser mer än att min mage är stor. Hon sa iofs att om vattnet går så måste jag lägga mig ner, annars är det inte bra för barnet. Okej.

Bebisen beräknas väga 3,4 kg och vara 49 cm lång. Han har inte mycket till underhudsfett så han är inte fet, bara stor. Jag frågade om felmarginalen idag och den ligger på ca 10% plus eller minus. Så han är alltså stor som i v39... redan i v36. 

På måndag förmiddag ska vi äntligen till sjukhuset för planering av förlossningen. Får se vad doktorn där säger. Jag är lite rädd att han är sträng och säger att det inte blir något kejsarsnitt utan att det kommer gå ändå. Det skulle kännas jobbigt för nu har jag ställt in mig på snitt och det känns tryggt att ha kontroll (kontrollfreak som jag är).