Den här veckan har livet återgått till vardag igen efter jul- och nyårshelgerna. I och med det har jag träffat vänner och bekanta som är tillbaka från ledighet igen. Och berättat om graviditeten. Jag tycker fortfarande att det känns lite konstigt att sätta sig själv i fokus och berätta sina fantastiska nyheter (jag vet ju hur jobbigt det kan vara att få höra dessa nyheter när man själv står utanför).
I onsdags var jag ute och åt lunch med en ny kompis som jag inte träffat sen innan jul. Hon blev jätteglad när jag berättade att jag är gravid och gav bra tips om graviditeten (inga skräckhistorier!). Det kändes så härligt att äntligen kunna dela graviditeten med en annan mamma och prata om hur det känns och vad som väntar. :) Hon hade haft sina aningar eftersom jag undvek alkohol före jul. Jag var dock lite framfusig och frågade om de var nöjda med ett barn eller om det ville ha flera. Då berättade hon att de gjort IVF och att pga hennes endometrios troligtvis inte kan få fler barn. Jag kände mig förstås rätt så dum när jag insåg att jag trampat i klaveret, men samtidigt gav det mig tillfälle att berätta om vår historia och hur vi kämpat för att komma dit vi är idag. Till slut blev det rätt bra ändå och nu har vi lärt känna varandra lite bättre.
Igår fick jag förresten min första fråga om jag är gravid. Jag var och tränade och hade tyvärr valt en tröja som numera är för kort (ska läggas i "före graviditeten"-lådan efter tvätt). Jag såg under passet hur en av mina bekanta tittade på min mage och efteråt kom hon fram. Hon sa att hon inte riktigt var säker före jul, men nu måste det ju väl vara så att jag är gravid? Och när man kan svara ja på den frågan behöver man inte känna sig stött utan bara glad. :)
Idag ska jag på lunch med ca 20 personer och jag tror att min hemlighet nu definitivt kommer att vara över. Särskilt som jag fått höra att några av de som ska dit har spekulerat i att jag är gravid. Det är väl bara att klä på sig en åtsmitande klänning och få det överstökat då! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar