Vecka 17+1: Nu är jag säker

Nu är jag helt säker på att bebisen väcker mig på nätterna genom att röra på sig inne i magen. :) I natt vaknade jag kl 3 av att det kändes som att han (?) vände på sig och la sig på tvären. Jag buffade tillbaka några gånger, men jag fick tyvärr ingen respons. Jag vaknar ofta till vid den här tiden på natten så jag skulle tro att bebisens dygnsrytm är ganska annorlunda från mig egen (än så länge). Jag passade på att springa upp på toaletten när jag ändå var vaken och kunde som tur var somna om ganska snart igen. Jag sover gott ungefär varannan natt just nu och varannan natt har jag jättesvårt att somna om och är vaken ca 2-3 timmar.

Vecka 18 (17+0)

Vecka 18 (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

Egna noteringar: Jag har turligt nog redan varit på fyra ultraljud och vet att det är en liten krabat som simmar runt där inne. Tyvärr tycker jag att jag känner honom (?) alldeles för sällan, och oftast bara som en aning att det rör på sig där inne. Men jag får väl ge mig till tåls någon vecka till och sen hoppas jag att det ska kännas mer. Min man är också väldigt nyfiken på att känna den lilla krabaten där inne. Vad gäller andra symptom så har jag ont i vänster höft och har haft i några veckor. Vet inte om det är foglossning eller någon överansträngning. Den höften brukar dock bråka med mig ibland, även i vanliga fall. Jag drömmer väldigt mycket på nätterna, när jag inte är uppe och kissar vill säga. Min vikt har ökat totalt 2,5 kg från starten.

Vecka 16+5: Komplimanger som värmer

Den här veckan har jag fått flera komplimanger för min fina växande gravidmage. :) Tänk att lilla jag ska få höra såna fina ord. Som jag har längtat i smyg i åratal efter detta! ♥

Vecka 16+4: Förvirrande nätter

Mina nätter är totalt förvirrande för tillfället. När jag vaknar på morgonen har jag så svårt att veta vad jag drömt och vad som faktiskt hänt när jag varit vaken under natten. Detta beror nog främst på att mina drömmar är både fantasifulla och verklighetstrogna, samt att jag har drömmar i drömmarna.

Hursomhelst så tror jag att jag hade min första sammandragning/förvärk i natt. Jag hade varit uppe på toaletten och kissat och när jag la mig i sängen igen blev livmodern (från blygdbenet och upp mot naveln) superhård. Det kändes lite som kramp. Jag vände mig på sidan (låg på rygg) och då gick det över. Jag har läst på lite nu och det verkar vara helt normalt (som allt annat...) att känna detta redan nu. När jag vaknade imorse var jag dock lite fundersam om detta verkligen hänt, men jag minns att jag tänkte i natt att jag måste kolla upp detta med sammandragningar så fort det blir morgon.

När jag somnade om hade jag en väldigt otäck dröm. Helt plötsligt ramlade bebisen ut mellan mina ben och jag funderade på hur jag skulle kunde få tillbaka den in i magen igen eftersom det ju är alldeles för tidigt att födas nu. Jag kom inte på något bra sätt så jag ringde 112 istället. Jag hade egentligen tänkt be min man ringa 112 medan jag tog hand om bebisen, men jag litade inte riktigt på att han skulle kunna berätta hur allvarlig denna situation var, så jag tog tag i det själv (kanske behöver bli lite bättre på att släppa kontrollen...) Medan vi väntade på ambulansen så tog min kära man i alla fall väldigt bra hand om bebisen och jag kände mig så lycklig när jag fick se honom hålla vår lilla kille insvept i en filt i hans famn. Då kändes inte drömmen alls läskig längre. Sen vaknade jag upp (i drömmen) och insåg att jag bara hade drömt att barnet trillade ur magen. Filten som min man hade svept in bebisen med låg bredvid mig och var helt ren, men min man var borta. Sen vaknade jag på riktigt och undrade om jag håller på att bli galen. ;) Tror aldrig att jag drömt att jag drömmer tidigare. Blir helt snurrig.

Sen tror jag att jag vaknade en gång till i natt av att bebisen rörde sig inne i magen. Men med tanke på hur konstiga mina drömmar är så vågar jag inte riktigt lita på att detta verkligen hänt.

Vecka 16+1: Mammabyxor (uppdaterat)

Måste köpa byxor! De enda byxorna som funkade förra veckan funkar visst inte länge. :( Det går inte att ha dem knäppta när jag sitter ner upptäckte jag imorse. Jaha, mammabyxor here I come!!

Uppdaterat: Jag hittade ett par svarta jeans på HM som satt snyggt och skönt. Jag får börja med dem. Dock var storlekarna mellan olika byxmodeller väldigt olika. Så om du ska ut och köpa mammabyxor, ta med flera olika storlekar in i provhytten!

Vecka 17 (16+1)

Vecka 17  (Från Familjeliv.se)

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.

Egna noteringar: Jag är uppe och springer på toaletten minst en gång varje natt. Jag har fortsätter och träna zumba som jag brukar och undviker bara vissa rörelser som inte känns bra. Kulan på magen börjar synas ordentligt nu, lite beroende på hur jag klär mig. Närhet kan jag inte få nog av. Älskar att bara ligga och kramas med min man och särskilt när han smeker på magen. :)

Vecka 15+5: Glömde ju berätta det mest spännande

Jag glömde ju berätta det mest spännande efter vårt ultraljud i tisdags. Vi frågade doktorn om det var möjligt att se redan nu om det är en tjej eller kille. Hon tittade efter och det såg minsann ut som att det var något mellan benen. Hon kunde inte säga säkert vilket kön bebisen har, men det lutar åt att det är en kille!

Jag har tidigare önskat att vi skulle få en flicka, främst eftersom jag är uppvuxen med systrar och vet hur tjejer fungerar. Min man däremot har gått runt och hoppats på en pojke. Nu är vi förstås lika glada båda två att vi kanske ska få en liten kille. Jag har redan börjat tänka "han" när jag tänker på den lilla krabaten där inne. Efter senaste ultraljudet är jag helt förälskad i vår lilla krabat! Det känns så mysigt att veta att han (?) växer där inne och jag går runt och känner varje dag om jag kan ana några fosterrörelser.

Trevlig helg!

Det kan inte bli bättre

Nu är vi hemma från läkarkontrollen. Allt är bra med bebisen. ♥ Det var så underbart att få se den lilla krabaten igen. Den här gången var h*n (förstås) mycket större än tidigare och bilderna tydligare. Vi kunde se hur h*n viftade runt där inne och snurrade på sig. Full fart! Vi kunde även se hjärta, hjärna, ryggrad och andra organ jättetydligt. Doktorn mätte bröstkorgen och huvudet och måtten var som de skulle. Doktorn gjorde först ett vaginalt ultraljud och sedan ett vanligt ultraljud på magen. Krabaten är lite för stor nu för att se hela åt gången med VUL, så hädan efter blir det nog bara ultraljud från utsidan.

Jag tog upp att jag ofta känner mig trött. De kollade HB-värdet, som visade sig vara lite lågt. Jag fick järntabletter utskrivna och hoppas det ska hjälpa. Jag tänkte också kolla upp vad för mat som är järnrik och försöka äta lite mer sånt.

Summa summarum så känner jag mig så himla glad och lycklig nu! Varje gång jag tänker på bilderna på vår lilla kille/tjej som vi fick se idag, så får jag ett fånigt leende på läpparna.

Vecka 15+2: Dags för kontroll igen

I eftermiddag ska vi till läkaren igen på kontroll. Det var fyra veckor sen sist. Jag känner ju att magen växer och tror att allt är bra där inne, men nu har jag allt blivit lite smått pirrig ändå. Om jag bara får bekräftelse på att allt är bra så kan jag lugna ner mig igen.

Vecka 16 (15+1)

Vecka 16  (Från Familjeliv.se)
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.


Egna noteringar: Jag mår mestadels bra. Jag är fortfarande väldigt trött på eftermiddagar och kvällar. Magen, brösten och rumpan har vuxit, men jag har ändå inte gått upp mer än 2 kilo totalt, det känns som mer. Jag längtar verkligen tills jag kan känna bebisen i magen! Hela graviditeten börjar kännas mer på riktigt nu när magen växer och vi har berättat för våra vänner och bekanta. 

Vecka 15+0: Första spyan

Inget för kräsmagade!

Usch usch usch. Som flera andra morgnar den sista tiden mådde jag helt plötsligt väldigt illa efter frukosten i morse. Den här gången lite mer än tidigare och jag var tvungen att kräkas upp nästan allt jag ätit. Äckligt, men en väldigt befriande känsla. Till skillnad från vanlig magsjuka så mådde jag konstigt nog väldigt bra efteråt. Jag har märkt sambandet tidigare att jag bara mår illa om jag ätit något sött till frukost. Och i morse tror jag det var mina två väldigt goda rostade smörgåsar med marmelad som gjorde det. Så, inga fler lyxiga marmeladsmörgåsar till helgfrukost mer, utan jag får väl hålla mig till ordentligt bröd och pålägg i fortsättningen. Trist men nyttigt.

Vecka 14+5: The news is out

Den här veckan har livet återgått till vardag igen efter jul- och nyårshelgerna. I och med det har jag träffat vänner och bekanta som är tillbaka från ledighet igen. Och berättat om graviditeten. Jag tycker fortfarande att det känns lite konstigt att sätta sig själv i fokus och berätta sina fantastiska nyheter (jag vet ju hur jobbigt det kan vara att få höra dessa nyheter när man själv står utanför).

I onsdags var jag ute och åt lunch med en ny kompis som jag inte träffat sen innan jul. Hon blev jätteglad när jag berättade att jag är gravid och gav bra tips om graviditeten (inga skräckhistorier!). Det kändes så härligt att äntligen kunna dela graviditeten med en annan mamma och prata om hur det känns och vad som väntar. :) Hon hade haft sina aningar eftersom jag undvek alkohol före jul. Jag var dock lite framfusig och frågade om de var nöjda med ett barn eller om det ville ha flera. Då berättade hon att de gjort IVF och att pga hennes endometrios troligtvis inte kan få fler barn. Jag kände mig förstås rätt så dum när jag insåg att jag trampat i klaveret, men samtidigt gav det mig tillfälle att berätta om vår historia och hur vi kämpat för att komma dit vi är idag. Till slut blev det rätt bra ändå och nu har vi lärt känna varandra lite bättre.

Igår fick jag förresten min första fråga om jag är gravid. Jag var och tränade och hade tyvärr valt en tröja som numera är för kort (ska läggas i "före graviditeten"-lådan efter tvätt). Jag såg under passet hur en av mina bekanta tittade på min mage och efteråt kom hon fram. Hon sa att hon inte riktigt var säker före jul, men nu måste det ju väl vara så att jag är gravid? Och när man kan svara ja på den frågan behöver man inte känna sig stött utan bara glad. :)

Idag ska jag på lunch med ca 20 personer och jag tror att min hemlighet nu definitivt kommer att vara över. Särskilt som jag fått höra att några av de som ska dit har spekulerat i att jag är gravid. Det är väl bara att klä på sig en åtsmitande klänning och få det överstökat då! ;)

100 dagar passerade!

Oj oj oj, idag har det gått 100 dagar av den här graviditeten! Ca 180 dagar kvar, och även om det känns som en evighet ibland, så kommer nog den här vintern och våren gå ganska fort. Jag längtar tills sommaren och bebisen är här!

Dags att rensa i garderoben

Det har börjat bli dags att rensa i garderoben och lägga undan lite kläder som inte passar längre. Det är bara att inse att det finns en hel del grejer som troligtvis inte kommer passa det närmsta året eller så. Eller hur det nu blir... Man kan ju inte veta om kroppen blir förändrad för alltid (bredare höfter, större fötter mm) eller om man snabbt kommer tillbaka till sin gamla vikt efter förlossningen. Ingen idé att fundera för mycket på det, men att rensa undan sådant som jag inte kommer i nu eller det närmsta halvåret i alla fall verkar klokt. Jag gillar inte att titta i garderoben och bara se kläder som inte passar. Bättre att göra plats för det som faktiskt är snyggt, bekvämt och passar ett tag till.

Ett första plagg identifierades i fredags. Jag satte på mig en skjorta som nu bara går att knäppa en knapp på, precis under bysten. Både bröst och mage putar för mycket för att den ska passa längre och dessutom har den blivit trång över axlarna. Det får blir första plagget i min låda med "före graviditeten"-kläder. Sen behöver jag verkligen se över min byxsituation. Jag har ett par lågt skurna byxor som fortfarande sitter skönt samt ett par jeans som sitter ok med en gummisnodd runt knappen. Resten har jag undvikit att använda ganska länge nu, men det är bara att ta tjuren vid hornen och rensa undan det som inte passar och börja använda det som fortfarande går.

Sen kanske jag kommer fram till att det behöver inhandlas lite nytt i klädväg, och det är ju inte helt tråkigt... :)

Vecka 15 (14+1)

Vecka 15  (Från Familjeliv.se)
Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.
Från vecka 15 kan du göra ett fostervattensprov. 

Fostret: Huden är i det här stadiet genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone-apparat. Fostrets hud är tunt och täcks av ett tunt skikt hår som kallas lanugo-hår.


Egna noteringar: Jag känner mig piggare och piggare, även om jag fortfarande blir väldigt trött efter att jag ätit. Jag har haft halsbränna några gånger senaste veckorna, särskilt efter att jag ätit eller druckit citrusfrukter. :( Jag är faktiskt lite täppt i näsan, men jag tror det beror på en förkylning förra veckan. Får se om det går över snart eller håller i sig. 

Jag känner mig fylligare i kroppen. Mina bröst är större och jag har börjat använda BH i större storlek än vanligt. Midjan har svält ordentligt och när jag har en tight topp på mig syns en ordentlig bula (tycker jag själv i alla fall ;). Jag tycker också att höfter och rumpa har blivit lite större. Jag har nu ett begränsat antal byxor att ha på mig. Totalt har jag gått upp ca 2 kg hittills, men det känns nästan som mer. 

Vecka 13+4: Gråter som aldrig förr

De där hormonerna och vad de gör med mig! Det är ganska märkligt att man helt plötsligt inte känner igen sina egna reaktioner på saker och ting. Just nu sitter jag till exempel och bölar efter att ha läst en sorglig text om en farfar som dött. Min egen farfar har varit död väldigt länge och jag kände honom inte särskilt väl, så jag tror att det mer än den andra personens sorg som berör mig så mycket. Förra veckan (?) läste jag om spädbarn som dött pga resistenta bakterier på sjukhuset. Då kunde jag förstås inte hålla ögonen torra heller. Listan kan göras lång, det är tydligt att sen jag blev gravid har jag väldigt nära till gråt. Min kära man förstår inte alltid (någonsin?) varför jag helt plötsligt är ledsen, men jag försöker förklara att det gör inte jag heller men en kram och lite tröst är allt jag behöver. De där hormonerna alltså, de styr numera min kropp och mitt liv!

Vecka 13 & 14 (13+3)

Jag har varit lite slapp här på bloggen senaste veckorna så nu kör jag två veckor i ett.

Vecka 13  (Från Familjeliv.se)
Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress. 

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Vecka 14
Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.
De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.


Egna noteringar: Jag mår rätt så bra nu måste jag säga (förutom en förkylning). Jag måste inte äta lika ofta som innan eller springa på toaletten. Jag tror att jag kan känna livmodern en bit under navel nu (annars vet jag inte vad det är för klump jag känner...).  Dessutom anar jag att jag kan ha känt bebisen några gånger. Det kan ju vara gaser, som jag har den hel del av, men det kändes annorlunda än så.

En lite obehaglig grej är att jag några gånger de senaste två veckorna mått riktigt, riktigt illa och nästan kräkts. Det har bara kommit över mig helt plötsligt och sen gått över efter en stund. Så här kändes inte alls illamåendet tidigare. Samtliga gånger har dock varit precis efter frukost, så jag kanske bara har ätit för mycket eller fel saker.