Fortsätter blöda

Okej, det här kanske inte är så intressant för andra, men jag tänkte att det ändå kan vara bra att skriva ner för min egen del. Den här bloggen har blivit min IVF-dagbok och jag hoppas verkligen att Blogger aldrig slarvar bort innehållet.

Hursomhelst så blöder jag fortfarande efter skrapningen. Det märkliga är att de flesta dagar är det knappt någonting, men igår så blödde jag rejält. Nästan som en vanlig mens. Idag är det tillbaka som det varit innan, bara lite, lite gammalt blod är det likadant som igår. Det har gått två veckor nu och det finns väl risk att det håller på så här några veckor till. Jag vill gärna att det ska sluta blöda snart för det finns ju vissa saker jag inte får göra tills det slutat blöda: bada, ha sex... Ja, ni fattar. ;)

Planering inför FET1

Jag är på tillfälligt besök i Sverige just nu, så idag passade jag på att besöka kliniken. Jag träffade en sköterska som berättade lite om hur behandlingen inför FET går till och så fick jag en behandlingsplan. Jag fick även nya recept på mediciner: Progynon (tabletter) och Progesteron (vagitorier) som jag ska ta när vi sätter igång.

Nu är det "bara" att vänta på när mensen kommer igång igen. Jag blöder fortfarande en del efter skrapningen så det tar säkert ett tag till innan kroppen är tillbaka till sin vanliga status igen. Jag som har så dåligt tålamod får helt enkelt hitta något annat att fokusera på ett tag. Mensen kommer säkert inte förrän i slutet av september så det finns risk att jag kommer bli tokig av att vänta. ;) Men med tanke på att vi redan väntat i tre år på ett barn så ska jag väl kunna stå ut ytterligare en månad eller två...och sen förhoppningsvis nio månader till.

Eftersom det gått så bra för Elle och hennes man på deras FET (grattis igen!) så känner jag mig extra taggad just nu. Klart det kommer gå bra för oss också den här gången!

Kontroll hos gynekologen

Nu har jag precis kommit hem efter en kontroll hos gynekologen, en vecka efter skrapningen. Livmodern har dragit ihop sig, slemhinnan såg bra ut men jag hade fortfarande en del blod kvar där inne. Tyvärr hade de inte fått något svar från labbet än om de hade hittat någon anledning till missfallet.

Jag fick också lämna blodprov så de kan kontrollera att graviditetshormonerna sjunker. Om två veckor kanske jag ska tillbaka och lämna ett nytt blodprov för att se att hormonnivåerna är nere på normalt igen. Jag tycker det känns lite överdrivet, har inte hört att man gör detta i Sverige. Det känns lite ibland som att privat sjukvård gärna vill krama ur så mycket pengar som möjligt från en.

Tålamod är inte min starka sida och jag hatar att vänta, så jag fungerar bäst om jag kan sätta upp olika delmål. Dessutom känns ens problem mycket mindre om man kan dela upp dem i mindre delar. Målet att få ett levande, friskt barn känns så stort och långt borta ibland. Så nästa delmål är nu ett besök på kliniken i Sverige nästa vecka för att få schema och nya recept. Efter det är det första mensen som vi ska vänta på och sen är det förhoppningsvis dags att börja med tabletterna inför FET. :)

Det kom blod till slut

Jag har inte blött någonting sen jag lämnade sjukhuset efter skrapningen i torsdags, förrän nu. Jag hade förväntat mig att det skulle fortsätta blöda direkt men det kanske tar några dagar för kroppen att fatta vad som hänt och stöta ut slemhinnan... eller vad det nu är. Jag har haft som mensvärk igår och idag, så egentligen är det väl inte så konstigt att det blöder. På torsdag ska jag tillbaka till min gynekolog på kontroll så då får jag förhoppningsvis höra att allt är normalt. :)

Samtal med kliniken

Nu har jag precis ringt ett lite jobbigt men ändå hoppingivande samtal till vår IVF-klinik som precis öppnat efter semesterstängning. Det kändes förstås tufft att berätta om missfallet och avboka tiden för VUL (nu på fredag) som jag fick när jag plussade i juli. Sköterskan var jättesnäll och förstående och tyckte det var väldigt tråkigt det som hänt. 

Nu ska vi istället blicka framåt mot vårt första frysförsök. En hel menstruation ska passera innan vi kan sätta igång. Sköterskan sa att det kan ta lite längre tid än en normal menstruationscykel för mensen att komma första gången efter en skrapning, men att man sen kan göra ett försök i andra cykeln. Men jag tyckte ändå det lät betydligt bättre än den tyska läkaren som rekommenderade att man väntar minst 3 cykler innan man försöker bli gravid igen. 

Så första steget är nu att jag ska till kliniken nästa vecka när jag ändå är i Sverige. Då ska jag få ett schema och recept för tabletterna som krävs inför vårt första FET (frozen embryo transfer). Andra steget är att jag hör av mig till kliniken när första mensen kommit, och sen är det förhoppningsvis bara att sätta igång. :) 

Allt beror förstås på hur lång tid det tar för mensen att komma igång, men i mitten av oktober borde det vara dags för vårt första FET. Får se om min uträkning håller i sig.  

När kan man försöka igen?

Gynekologen på sjukhuset sa att man bör vänta 3 menstruationer innan man försöker bli gravid igen. Och hur lång tid det tar innan första menstruationen kommer igång är olika, 2-4 veckor brukar det ta. Jag ska kontakta IVF-kliniken när de öppnar igen efter semesterstängningen nästa vecka, och höra vad de har för regler. Om vi ska vänta 3-4 månader till kanske vi inte hinner göra något FET i år. :( Jag som har så dåligt tålamod och hatar att vänta!

Är det någon som vet hur snart man kan göra IVF/FET efter missfall?

Jag drömde i natt...

... att jag övergivit ett barn och jag var tvungen att hitta det igen. Det var jättejobbigt att köra runt i bil en regnig kväll och leta efter det här barnet, men till slut hittade jag det. Hmmm, vet inte vad det här betyder, om något, men känslan när jag vaknade upp från drömmen var i alla fall att jag övergivit mitt eget lilla barn på sjukhuset i torsdags. :( Tyvärr kommer det lilla knyttet aldrig tillbaka till oss, men förhoppningsvis kan ett annat barn hitta in i vårt liv på något vis.