Vecka 7 (6+6)

Den här veckan har jag varit ordentligt förkyld och inte funderat så mycket på graviditeten. Dock har jag börjat sova dåligt på nätterna och detta känner jag igen från förra graviditeten. Jag vaknar vid fyra-fem och har svårt att somna om. Än är det inte för att gå upp och kissa som jag vaknar, fast jag brukar passa på när jag ändå är vaken.

Förkylningen har fört med sig en irriterande hosta och med den urinläckage! Usch och fy! Här blir det till att börja med kniiiiipövningar igen.

Jag funderar på om inte magen börjar puta lite också. Jag väger 6-7 kg mer än i början av förra graviditeten så jag känner mig lite småtjock till att börja med, men jag tycker nog att nedre delen av magen redan börjar puta lite.

Vecka 6+1: Hjärtat pickar

Idag var jag på första undersökningen hos min nya gynekolog. Urin- och blodprov lämnades, och så kollades blodtrycket. Sen var det dags för gyn- och ultraljudsundersökning. Allt såg bra ut och jag fick se ett litet hjärta som pickade i hög hastighet på en stor tv-skärm på väggen. Vilken lycka! Nu kanske jag kan börja ta till mig att vi ska gå igenom den här resan en gång till. 

Storleken på embryot stämde med min senaste mens så idag är vi definitivt 6+1. :) 

En sak som doktorn sa som jag ska försöka komma ihåg, är att hon rekommenderade ett tandläkarbesök efter vecka 14-15 ungefär. Blir bra efter semestern skulle jag tro. 

Vecka 5+6: Läkartid bokad

Idag tog jag mig i kragen och ringde min nya gynekolog och bokade en tid för inskrivning och första undersökningen. Jag ska dit redan på onsdag den här veckan och jag hoppas det inte är för tidigt för att se ett litet pickande hjärta på ultraljudsskärmen. <3

Vecka 6 (5+4)

Nu har jag läst igenom mina gamla inlägg från vecka 6 och det verkar som det mesta är sig likt. Vad roligt det är att kunna gå tillbaka och jämföra hur jag upplevde den här tiden förra gångerna (låter ju som jag har hur många barn som helst, men det är bara ett än så länge).

Jag känner i alla fall i kroppen att jag är gravid. Främst är det illamående (morgon, förmiddag och lite på kvällen...lugnt mitt på dagen alltså), trött, gasig i magen. I brösten känner jag inget, men jag ammar ju fortfarande min son så det är annorlunda den här gången.

Det blev inte av att jag ringde gynekologen i veckan som gick, men nästa vecka måste jag boka tid. Dessutom ska jag byta till ny, den jag gick till tidigare ligger var bra men ligger lite långt borta. Hur får man förresten till ett gynekologbesök när man har ett till barn att släpa på? Antar att mannen får/vill följa med och hjälpa till.

Gravid

Jo visst är det så, jag är gravid igen. På tjocken. Har en bulle i ugnen. 

Mensen var några dagar sen, så i lördags köpte jag ett graviditetstest. Jag hade först tänkt vänta några dagar till med att testa. Det kändes ju onödigt att slösa bort testet, som med största sannolikhet ändå skulle vara negativt. Trodde jag. Min man var dock mer övertygad än mig. Han tyckte jag varit så klumpig de senaste dagarna. Spillt ut en kopp te över iPaden och ett glas juice över hela frukosten. Klumpig var jag nämligen förra graviditeten... Så jag tog testet och det var positivt. 

Beskedet har varit lite svårare att smälta den här gången. Många tankar snurrar i huvudet. Självklart är jag jätteglad att vi (om allt går bra) ska få ett till barn, att vår son ska få ett syskon. Detta har vi längtat och drömt om många år. Men det kom lite plötsligt, lite tidigare än vad jag hade tänkt. Vi har i och för sig inte använt något preventivmedel de senaste månaderna (använde det de första sex månaderna efter förlossningen pga kejsarsnittet som skulle läka helt). Men med vår historia så var det ju inte ens säkert att vi skulle kunna bli gravida överhuvudtaget, förra gången kanske var ett mirakel som inte skulle upprepas. 

Nu har jag fått dåligt samvete gentemot vår son, som är 10 månader. Att han som fortfarande är så liten, inte längre kommer vara mitt enda fokus. Att han kommer få konkurrens från ett syskon innan han hinner utveckla sin person ordentligt. Att vi inte kommer ha lika mycket tid och energi för honom som tidigare. Samtidigt vill vi ju att han ska få glädjen av att ha ett syskon, att inte vara ett ensambarn. Redan nu känner jag mig lite skyldig, eftersom jag tänkt mycket på den här graviditeten sen jag fick beskedet. Å andra sidan kräver han så mycket uppmärksamhet just nu (krypa, stå, gå längs möbler etc) att jag kanske inte kommer ha så mycket tid över att grubbla på det som komma skall. Det är inte helt lätt att bena ut alla dessa tankar, men jag antar att det blir som det blir helt enkelt. 

Blogga tänker jag göra i alla fall. Det kanske inte blir lika ofta som förra gången, men det är kul att ha dokumenterat hur det går och känns längs vägen. 

Here we go again...

Oh my god! Jag är gravid igen. Måste smälta detta lite, men sen berättar jag mer. Tror jag.

Hejdå!

Jag har funderat ett bra tag nu och till slut kommit fram till att säga hejdå till den här bloggen. Jag har varit på väg många gånger att skriva ett inlägg, men lyckas aldrig riktigt hitta motivationen. Jag vill nog helt enkelt lägga det som varit bakom mig just nu och bara njuta av nuet. Sen vet man aldrig hur det blir i framtiden. Kanske börjar jag blogga om livet som mamma istället eller så återvänder jag hit om/när kampen om att få ett barn fortsätter.

Jag och min man har redan funderat en hel del på hur det ska bli med ett syskon. Vi vill gärna ha fler barn, men kommer det att gå? Var spontangraviditeten med vår son en lycklig chans på miljonen eller har vi inte längre problem att bli gravida? Kommer vi lyckas på egen hand igen eller kommer vi vara tvungna att gör fler IVF:er? Vi har som tur är fem ägg i frysen på kliniken, som får ligga där 3,5 år till, men det är ju heller ingen garanti för fler barn. Dessa frågor känns dock inte som det viktigaste i livet längre, utan det är istället vårt mirakel till son. Vår underbara son blir tre månader nästa vecka och vi är evigt glada och tacksamma för att han finns i vårt liv.

Om någon som läser bloggen vill nå mig framöver nås jag på ettplusettblir (at) live.se. Tack för den här tiden!