Vecka 36 (35+1)

Tänk nu är jag redan i vecka 36. Inte långt kvar nu. Jag sover inte så bra på nätterna och får lätt ont i ryggen. Men så länge jag får tillfälle att vila mår jag riktigt bra. Jag har inte haft någon foglossning på länge vilket är väldigt skönt. 

Förra veckan var jag hos doktorn och allt såg bra ut. Bebisen fortsätter att följa sin kurva dvs 90%-kurvan, så han väger nog runt 3 kg redan. Han har dessutom äntligen vänt sig med huvudet neråt vilket gör det mer bekvämt för mig. Fortfarande rör han på sig väldigt mycket. 

Min vikt har ökat lite igen, efter ha legat stilla länge, men min aptit har också ökat. Jag börjar känna behovet av att boa ordentligt och ska försöka få lite ordning här hemma i jul och nyår. 

Vecka 34 (33+2)

Som tur är har de där förvärkarna tagit en paus och jag har inte känt av det något mer de senaste dagarna. Väldigt tacksamt eftersom vår son är sjuk med feber och hosta, och kräver väldigt mycket av mig just nu. Både dag som natt. Zzzz... Jag tröstar mig med att jag har i alla fall bara ett sjukt barn att ta hand om nu, om några månader (veckor!?) kommer det vara annorlunda. Hur sjutton man nu ska orka med det..?

Äntligen har jag fått svar från sjukhuset också angående att planera förlossningen. Den 6:e januari kl 9 ska vi dit. Jag antar att vi fick första tiden efter jul- och nyårshelgen. ;)

Vecka 32+5: förvärkar?

Mina sammandragningar har verkligen ändrat karaktär senaste 1-2 veckorna. Jag har de sk Braxton-Hicks sammandragningarna som inte gör ont, utan magen blir bara hård, några gånger om dagen och har haft ett bra tag nu. Senaste tiden får jag dessutom något jag skulle vilja kalla förvärkar (fast efter att ha läst på så antar jag att det inte är det... ). Det gör i alla fall ont i nederdelen av magen samtidigt som det stramar och drar. Dessutom blir jag lite illamående och känner att jag behöver lägga mig ner och vila.

Just nu ligger jag i sängen med en varm vetekudde på nedre delen av magen, för ikväll blev det riktigt jobbigt. Jag blir  väldigt stressad av de här sammandragningarna/förvärkarna eftersom jag definitivt inte är redo att föda än. Samtidigt sa min doktor tidigare i veckan att min livmodertapp (livmoderhals? cervix!) är lång och sluten, samt att det är helt normalt att känna av värkar redan nu. Hon hoppades dessutom att de skulle göra att bebisen vänder sig med huvudet neråt och slutar ligga på tvären, eftersom han då tar upp minsta plats och det skulle vara mer bekvämt för mig. Vi får väl se vad som händer. Inget ont som inte har något gott med sig...eller?

Vecka 32+2: Tankar kring kejsarsnitt

Att det troligtvis blir ett planerat kejsarsnitt som avslut på den här graviditeten känns tudelat. På ett sätt är jag glad att förlossningen kommer ske kontrollerat, och att jag slipper riskera att värkarbetet påbörjas men att ingen bebis kommer ut och det blir ett oplanerat snitt den här gången också. Dessutom kan vi planera in barnvakt och pappaledighet på ett bättre sätt. 

Å andra sidan känns det som en besvikelse. Dels för att jag vet att återhämtningen är lång. Först 5 dagar på sjukhus och sen flera veckor hemma med minskad rörlighet och smärta medan snittet läker. Jag kommer troligtvis inte kunna lyfta min första son som nu väger nästan 11 kg och vara tvungen att vara försiktig så han inte t.ex. sparkar mig i magen. 

Dels känns det som en besvikelse eftersom jag kommer gå miste om upplevelsen att föda vaginalt. Det är ju så jag kom till världen och alltid föreställt mig att jag också ska föda mina barn. Det känns ledsamt att inte få uppleva detta. 

Viktigast är förstås att jag och bebisen mår bra och är det genom ett kejsarsnitt så må det vara så. 

Vecka 33 (32+1)

Idag var jag hos doktorn på kontroll igen. CTG:t såg bra ut och som tidigare rörde bebisen sig mest hela tiden. Ultraljudet visade att han fortfarande ligger på tvären och att han tyvärr fortsätter att följa sin tillväxtkurva. Det är en stadig bit där inne som redan uppskattas väga 2,5 kg med 8 veckor kvar till BF. Fortsätter hans viktökning så beräknas hans födelsevikt till 4,5 kg. Hjälp! 

Mina byxor sitter dock lite löst över rumpa och lår numera, och jag har fått höra av flera att jag ser smalare ut. Jag äter på som vanligt men har knappt gått upp något de senaste två månaderna. Det är i alla fall en av oss som lägger på sig. ;) 

Min doktor tycker definitivt att jag ska ställa in mig på att föda med planerat kejsarsnitt, särskilt som vi pratat om att jag inte vill ha en likadan upplevelse igen som min första förlossning. Så senast vecka 36 bör jag boka tid med sjukhuset för att planera inför förlossningen. Jag gjorde slag i saken direkt och mailade dem omgående. Lika bra innan jag hinner fundera för mycket och allt börjar kännas jobbigt tänkte jag.