Vecka 39+1: Fåfänga

Även en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. Eller kanske, särskilt en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. När knappt några kläder passar längre och man svettas konstant i sommarvärmen, då behöver man särskilt mycket att ändå få känna sig lite fin.

De senaste två veckorna har jag unnat mig både det ena och det andra på skönhetsfronten. Jag har klippt och slingat håret, så nu behöver jag inte fundera på det på några månader. Jag har varit på pedikyr, främst för att jag inte längre når tårna och det känns inte riktigt okej att be min man att klippa mina tånaglar. Jag har smörjt in mig med brun-utan-sol, eftersom jag svettas som en gris om jag befinner mig i den riktiga solen. Och idag har jag färgat mina annars så vita ögonbryn och ögonfransar.

Jag vet inte om jag blir lyckligare av allt detta men jag känner mig i alla fall lite finare. Och förhoppningsvis slipper jag bry mig så mycket om mitt utseende när vi får en liten bebis att fokusera på istället.

Vecka 40 (39+0): En vecka till BF

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Oj, oj, oj, bara en vecka kvar till BF. Jag är så oerhört tacksam att jag kommit så här långt och hoppas naturligtvis att allt ska fortsätta att gå bra.

Fysiskt mår jag bra, inga särskilda krämpor eller så. Förra veckan kändes det verkligen som att förlossningen var på gång, men den här veckan känns det som att allt har lugnat ner sig i kroppen och tagit en liten paus. Vi får helt enkelt vänta och se när Krabaten har gosat klart i magen och vill titta ut. Max tre veckor till borde det i alla fall vara. :)

Min viktuppgång verkar ha stannat av och den här veckan ligger jag på ungefär samma vikt som förra veckan, dvs +15,5 kg.

Vecka 38+6: Mer från gårdagen

Jag glömde ju skriva igår att doktorn gjorde ett ultraljud också, för att kontrollera bebisens storlek. Hon sa dock innan att det inte skulle komma att vara exakt eftersom det är svårt att mäta nu när det är så trångt i magen.

Huvudet gick så där att mäta, eftersom det ligger så långt ner i bäckenet nu. Det gick inte riktigt att få en riktig omkrets på det. Bröstkorgen var inte så lätt att mäta heller, för när hon tryckte med ultraljudsstaven på magen plattade hon till lillskruttisen där inne (stackare!) och omkretsen blev inte heller riktigt exakt. Vi såg på hjärtat som slog, men eftersom det är så mycket kalcium i skelettet nu skymdes det av revbenen på ett helt annat sätt än tidigare. Lårbenet var i alla fall lätt att både se och mäta. Allt som allt såg det bra ut och siffrorna hon fick fram visade att han ligger strax under normalkurvan nu och beräknas väga ca 3200g.

Sen tittade hon på moderkakan som såg bra ut och mängden fostervatten som också var som det skulle. Hon försökte också visa mig en profilbild på Krabaten men han skymde ansiktet lite med en hand. Eller det var det hon sa, jag såg mest bara en grå massa på skärmen. Haha! Jag tänkte, tur att hon är utbildad och vet vad hon ser, för för mig är det väldigt oklart.

Det blev i alla fall väldigt tydligt av ultraljudet att det är en färdig liten bebis som ligger och trycker inne i min magen nu. Får se om lite yoga kan få honom att vilja komma ut?

Vecka 38+5: Allt ser bra ut enligt doktorn

I eftermiddags var det återigen dags för en kontroll hos tant doktorn. CTG:t visade en aktivt bebis med bra hjärtrytm, och som jag visste, inga värkar den här gången. Doktorn undersökte mig lite försiktigare den här gången, för att undvika en blödning igen. Livmoderhalsen var kortare och kändes mogen, men jag fick inte veta några exakta mått eller om jag öppnat mig något mer än förra veckan. Hon sa att nu är det bara upp till bebisen när han bestämmer sig för att komma ut, kroppen är redo. :) Dock har jag inte haft några förvärkar eller liknande igår eller idag, så jag förväntar mig inte att det ska hända något snart. Jag ska försöka (lovar inte att det kommer funka) slappna av och njuta av de sista dagarna/veckorna som blivande förälder, snart nog har vi vår lilla kille här ändå.

Nu är vi dessutom nere på ensiffrigt antal dagar till BF!! :)

På västfronten intet nytt

Jaha ja, idag har jag inte haft den minsta känsla av att det skulle vara dags att föda barn. :( Den enda värken igår, eller vad det nu var, har följts av absolut ingenting alls. Jag pratade med en kompis idag som berättade att hon hade varit öppen 2 cm i tre veckor när hon väntade sin dotter. Sen hade hon dessutom gått över tiden med en vecka. Det inger ju inte så mycket hopp för min del.

I morgon eftermiddag är det dags för en ny läkarkontroll så jag får se vad doktorn säger då. Förhoppningsvis har vi gjort några framsteg den senaste veckan i alla fall.

Vecka 38+4: Falskt alarm

Igår trodde jag att det var dags. Helt plötsligt kände jag alla tre symptom jag känt tidigare, men för första gången samtidigt. Magen blev stenhård, det högg som knivar mellan benen och samtidigt fick jag molande värk i nedre delen av magen. Jag andades duktigt och försökte hålla mig lugn. Det kändes himla pirrigt och lite stressigt, jag var helt övertygad om att nu sätter det igång, på riktigt. Jag kom på att det är bäst jag kollar på klockan så jag kan hålla koll på hur tätt värkarna kommer. Klockan 10:41 igår kom den första och sen har det inte hänt n-å-g-o-n-t-i-n-g. Jag vet inte vad det där igår var egentligen. Så vi kan väl sammanfatta det hela med att mina värkar inte är så regelbundna än så länge. ;)

Vecka 38+3: Ny vecka, ny status

Ny vecka, nya tag. Inte för att mina dagar skiljer sig åt så himla mycket nu för tiden, nu när jag är helt ledig och oftast bara gör en större aktivitet om dagen.

Inte händer det så himla mycket på bebisfödarfronten heller. Men jag tror (och hoppas) att det ändå fortsätter i rätt riktning. I onsdags förra veckan konstaterade ju doktorn att jag var öppen 1 cm. Sen dess har jag känt flera gånger att bebisens huvud pressar ner mot bäckenet och då känns det som att någon skär med knivar mellan mina ben. Aj! Min förhoppning är att detta innebär att livmoderhalsen öppnar upp sig ännu mer. Ett annat troligt tecken på detta är att jag inte kan sitta med benen särskilt tätt ihop utan att det gör ont mellan benen. Igår tog vi en lååångsam promenad och då pressade bebisen på ordentligt. Jag ska nog ta mig en liten runda idag med och hoppas på att jag kan skaka ner honom lite till. ;)

Utöver detta har jag förvärkar som känns som en molande mensvärk i nedre delen av magen, men fortfarande bara två-fyra gånger om dagen. Så ingen ökning där inte. :/

Min förhoppning är att vi blir föräldrar den här veckan, men jag vet inte riktigt om jag vågar tro på det själv.

Vecka 38+1: Klädfrustration

Ååååh, frustrationen av att varje gång man ska klä på sig måsta inse att det finns ytterligare ett plagg i garderoben som inte passar länge. Den frustrationen växer sig bara större och större inom mig. Kanske i takt med att kroppen blir större och större... Idag hade jag tänkt ut att jag skulle ha en luftig och härlig sommarklänning som jag sparat lite på. Tänkt att den här kan jag definitivt ha i slutet av graviditeten. Tji fick jag! Det tog stopp redan när jag skulle dra den över bysten. Jag som alltid haft ganska liten byst har tydligen inte det längre. Det var bara att krångla av sig klänningen igen och hänga tillbaka den i garderoben, tillsammans med alla de andra plaggen som inte passar längre. Det är väl bara att inse att jag får tvätta ännu oftare och nöta på de plagg som fortfarande går på min svällande kropp.

Vecka 39 (38+0)

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Jag är klar att föda mitt barn! Allt är så förberett det kan bli här hemma och mentalt känner jag mig också redo. Jag kan säkert förbereda mig mer, men nu känner jag att det som händer det händer. Jag litar på att min kropp vet vad den ska göra. Min kropp håller i alla fall på att förbereda sig inför födseln, eftersom livmoderhalsen fortsätter att förkortas och jag är öppen 1 cm. Det känns betryggande på något vis att veta att processen är igång, även om det kan dröja ett tag till innan det är dags för ett plus ett att bli tre. 

Kroppsligt så har jag ont i en fot, ont i ryggen om jag böjer mig fel, sammandragningar med värk några gånger om dagen och så är jag ofta trött. Det är inte skönt att ha benen tätt ihop, utan att brett isär är det som gäller. Antar att det klämmer/pressar mot livmoderhalsen annars. Vikten har ökat ca 15,5 kg sen starten och jag har nu passerat min mans vikt, vilket känns som en milstolpe jag inte ville nå.

Men i stort mår jag ändå bra. Jag känner mig lycklig och förväntansfull. :)

Vecka 37+5: Öppen 1 cm och blödning

Idag har jag varit hos doktorn igen, jag går ju på kontroll varje vecka nu. Allt såg bra ut på CTG:t, inga värkar den här gången dock. Blodtrycket var lägst hittills, 80/50, men det är inget jag lider av. Doktorn sa att jag kan sluta ta magnesiumtabletterna nu för det finns ingen anledning att förhindra värkar längre. Om bebisen vill komma så är han välkommen nu.

Sen gjorde hon den vanliga gynundersökningen och såg att livmoderhalsen blivit kortare, 31 mm, och att den även öppnat sig 1 cm!! Hon kunde sticka in fingret och känna på bebisens huvud. Tjohoo! Nu börjar det hända grejer. Dock verkar förlossningen inte vara nära förestående, men vi gör framsteg. :) Jag sa till henne att jag känt på mig att det kan bli en junibebis och inte en julibebis, och hon sa att det är mycket möjligt.

Efter läkarbesöket gick jag på toaletten (går det att kissa för ofta?!) och upptäckte att jag blödde. Oj! Jag tänkte för en stund att hon kanske satt igång förlossningen genom att pilla runt där nere, men å andra sidan hade jag inte ont. Jag gick då tillbaka till doktorn och hon trodde att det troligtvis bara var ytliga blodkärl i livmoderhalsen som hon kommit åt när hon undersökte mig tidigare. Jag fick hoppa upp i gynstolen igen så att hon kunde dubbelkolla och hon såg inget konstigt. Moderkakan ligger långt upp så det var inte den som blödde som tur var.

Nu några timmar senare verkar blödningen redan ha slutat, men det värker lite där nere, särskilt som Krabaten verkar ha fått för sig att dansa rumba där inne. Jag är nöjd så länge han fortsätter att borra sig neråt och snart gör sin entré i världen. Jag börjar känna mig rätt så färdig med att vara gravid nu, där av gnället igår.

Lyckligtvis är BB-väskan i princip packad och klar sen några dagar tillbaka. Det saknas bara några små saker som ska läggas i innan vi åker in. :)

P.S. Om den här ungen inte kommer inom två veckor kommer jag troligtvis bli helt galen. Jag är ju redo nu! Jag vill inte ens tänka på hur det blir om jag gå över tiden med ytterligare två veckor, vilket inte är otroligt egentligen...

Vecka 37+4: Gnäll

Jag känner mig som en valross, eller kanske en flodhäst. Något stort, tungt och osmidigt i alla fall. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men på några dagar känns det som om jag blivit 10 kg tyngre och magen dubbelt så stor. Jag som känt mig rätt så smidig innan. När jag går vaggar jag nu fram som en anka, i långsam långsam takt. Det känns som jag skulle behöva en lyftkran för att hjälpa till att vända mig i sängen. Och magen spänner och nästan värker på vissa ställen för att den är så utspänd. Blää! Jag börjar bli trött på det här och tycker faktiskt att krabaten skulle kunna ta och komma ut nu.

I morgon ska jag till doktorn igen och då ska jag fråga om jag kan sluta med mina magnesiumtabletter. Det finns väl ingen poäng längre att förhindra förtidig mognad av livmoderhalsen.

Vecka 37+3: Nyfunnen energi

Vilken skillnad det gör med ordentligt med sömn! I helgen har jag sovit bra, kunnat somna om nästan direkt efter att jag varit uppe och kissat på natten. Och sen har jag haft en helt annan energi på dagen. Så skönt att faktiskt orka göra något och umgås med andra människor. Jag har känt mig så osocial på sista tiden och ställt in flera träffar med vänner, har helt enkelt inte orkat vara social och trevlig utan föredragit att ligga hemma i soffan och bara vila. Jag har känt mig som en riktig tråkmåns. I helgen blev det ändring på detta och vi hann med både lunch och middagsgrill med vänner. Dessutom gjorde jag och mannen en trevlig utflykt igår och njöt av det fina vädret. :) Nu ska jag strax iväg på en tjejlunch och hoppas energin räcker till detta med.

Ha en trevlig vecka!

Vecka 37+1: Drömmar blir sanna

Vilken glädje att kliva upp (alldeles för tidigt), tassa ut till hallen och se att vår alldeles egna barnvagn står uppackad och klar där ute! :) Nu längtar jag om möjligt ännu mer efter att vår son ska födas och bli en del av vår lilla familj. Tänk, snart har drömmen gått i uppfyllelse.

Vecka 38 (37+0): Slutspurten!

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Att andas brukar inte vara några problem, men det finns inte så mycket plats för mat. Dessutom är det så att varje gång jag äter så börjar krabaten böka runt där inne. Han verkar inte så nöjd med att jag tar av hans plats för att få plats med mat. ;) Förvärkar känner jag av 2-3 gånger per dygn sen några veckor tillbaka, men de har inte blivit fler eller värre. 

Jag har gått upp nästan 14,5 kg totalt nu. Jag hade hoppats tidigare att det inte skulle bli mer än 15 kg under graviditeten, men lite till blir det nog, särskilt om jag går över tiden. Jaja, jag inser nu att det är inte hela världen, så länge både bebisen och jag mår bra. 

Nu ska ju krabaten vara färdigbakad där inne, så jag tycker faktiskt han kan få komma när som helst nu. Dock tidigast efter att vi hämtat ut barnvagnen och babyskyddet ikväll. ;)

Vecka 36+6: Uppdatering av att göra-listan

För ett tag sen skrev jag en lista på saker som jag/vi behövde göra som förberedelse innan bebisen kommer. Nu har jag kollat igenom listan och uppdaterat enligt nedan. För övrigt kan jag tillägga att jag känner mig mycket mindre stressad nu än när jag skrev ursprungslistan.

• Kontakta två sjukhus och boka in besök. Fixat, dock bara besök på ett av sjukhusen. 
• Bestämma var vi ska föda. Fixat! Vi är anmälda på sjukhuset vi valt att föda på. 
• Bestämma om vi ska ha en egen barnmorska eller köra på sjukhusets (här i Tyskland verkar det vanligt att man har en egen privat barnmorska som hjälper en). Fixat! Har bokat en barnmorska för efter födseln. 
• Läsa i föräldraböckerna jag redan köpt... om första tiden med en bebis Pågående!
• Läsa Att Föda och Att möta förlossningssmärtan som också redan står i bokhyllan. Pågående! Har läst ungefär halvvägs i Att Föda och gillar den skarpt. 
• Slappna av och njuta av livet utan barn. Snart kommer jag kanske ångra att jag inte passade på att göra "vuxen"-saker när tillfälle fanns. Pågående! Vi har gjort flera trevliga utflykter de senaste helgerna som kan bli svåra att göra med en liten bebis. 

Nya saker till listan:

• Packa BB-väskan
• Hämta vagnen och babyskyddet
• Handla hem förbrukningsvaror som behövs till bebis: blöjor, salva, amningsskydd mm Pågående!
• Öva på andningsövningar tillsammans
• Läsa på om amning

Ny läkarkontroll

Idag var det dags för kontroll hos min gynekolog igen. CTG:t såg bra ut, starka hjärtljud från krabaten och massor av rörelse. Jag hade en svag värk under tiden, men det är ju helt normalt nu enligt doktorn. Bebisens huvud ligger fortsatt långt ner, och smärtorna jag känner ibland är när han trycker på och borrar sig ner ytterligare. Fördelen med detta är att det inte ska finnas någon risk för att navelsträngen tränger ut före huvudet när vattnet går. Alltid något. :) 

Jag bad dem kolla mitt Hb-värde igen eftersom jag varit så väldigt trött sista veckorna. Dock låg det kvar på samma nivå som tidigare, så jag ska fortsätta ta en järntablett morgon och kväll. Min trötthet beror väl helt enkelt på att jag sovit som en kratta på nätterna.

Doktorn skulle göra en ny odling för att säkerställa att min svampinfektion är helt borta. Risken är annars att barnet blir smittat under förlossningen och får svamp i t.ex. munnen, och det vill vi ju inte. 

Allt som allt verkar allt bra med både mig och han i magen. Från och med nu ska jag komma på kontroll varje vecka, det är ju faktiskt nästan bara tre veckor kvar till BF. 

Vecka 36+5: Nu är den här

De ringde precis från barnvagnsbutiken och berättade att vagnen är här. Tjohoo! Tyvärr kommer vi få vänta tre veckor till på regnskydden och myggnätet som ska vara till, men alla delarna till vagnen, babyskyddet med ISO-fixbas samt skötväskan har kommit. Hon sa att det inte var någon brådska att komma och hämta sakerna, men då känner hon inte mig. ;) Hoppas vi kan hinna dit redan ikväll.

Vecka 36+4: I väntan på vagnen

Jag hade hoppats att vår barnvagn skulle ha kommit vid det här laget, men tyvärr inte. Det var ju ändå 14 veckor sedan vi beställde den. Jag vet inte om leveranstiden påverkats något av att vi sa att barnet skulle komma i början av juli och att de fördröjde beställningen pga detta.

Hur som helst, idag ringde jag barnvagnsbutiken, igen, och fick besked att vagnen ska lämna Sverige den här veckan. Så förhoppningsvis kan vi hämta vagnen nästa vecka. :) Jag längtar sååå mycket efter att få hem vagnen; att få bädda den, provköra, se om den passar i hallen och att få känna sig ännu lite mer förberedd på krabatens ankomst.

Så blev mitt babynest

Egentillverkat babynest

Idag blev babynestet färdigt. Tyget är ett vanligt bomullstyg i mörkblått med vita hjärtan på. Jag utgick från Junimammas mönster och beskrivning, som så många andra, men la på lite extra på längden. Jag hittade ingen vadd att stoppa med så istället slaktade jag IKEAs billigast täcke, MYSA GRÄS. Det gick alldeles utmärkt att använda ett täcke, tre lager av det för "madrassen" och resten blev en lång korv att stoppa sidorna med. Jag är nöjd med resultatet och nu hoppas jag bara krabaten kommer att gilla det också.

Det var riktigt roligt att pyssla och sy med maskinen, så nu funderar jag på om jag ska börja med något annat projekt. Frågan är bara vad?

Vecka 36+3: Relationen till ens föräldrar

Igår ringde min pappa och frågade om inte bebisen kommit än. Hmmm, nej det har han inte, svarade jag. Det är ju en MÅNAD kvar till BF. Jaha, är det juli och inte juni som det är beräknat? frågade pappa. *suck*

Efter detta fick jag min man att lova att han alltid kommer vara en närvarande och engagerad förälder, oavsett vad som händer med vår relation. Jag har läst att när man blir förälder så stärks relationen till ens egna föräldrar, att man får en större förståelse för deras situation. Jag tänker att det lika gärna kan bli så att man förstår sina egna föräldrars val och agerande ännu mindre än tidigare. Vi får väl se.

Nu ska jag ta och hör av mig till svärmor...

Vecka 36+2: Första mötet med barnmorskan

Jag kom på att jag inte skrivit om mötet med min barnmorska tidigare i veckan, då jag varit som en zombie pga trötthet större delen av veckan.

Hur som helst, här i Tyskland kan man välja att ha en barnmorska före, under och/eller efter förlossningen. Eftersom jag gått på regelbundna kontroller hos min gynekolog hela graviditeten har jag inte tyckt det varit nödvändigt att även ha en barnmorska före förlossningen. Jag har inte heller ansett det viktigt att ha en egen barnmorska med mig till förlossningen, utan litar på att vi får bästa möjliga vård av den personal som finns på sjukhuset. Så funkar det ju i Sverige... Efter förlossningen måste/bör (lite osäker om det är ett måste eller inte) man dock ha en barnmorska som gör hembesök och håller koll på mamman och barnet.

Så i tisdags var min blivande barnmorska här hemma på besök och berättade lite om hur det funkar och vilken hjälp hon kan ge oss när vi kommer hem från sjukhuset. De första 10 dagarna efter förlossningen kan hon komma varje dag (ca 1-1,5 timme per gång), och efter det upp till ytterligare 16 gånger under de första två månaderna. Hoppas verkligen inte att det ska behövas så mycket hjälp! Har hört från andra mammor att de oftast känner sig nöjda och klarar sig själva efter någon vecka eller så.

Vad ska hon göra då? Jo, hon ansvarar för att naveln/navelsträngen läker fint, väger och mäter barnet, hjälper till att tvätta barnet, ger råd om amning och svarar på alla möjliga frågor vi kan tänkas ha. Jag antar att detta ersätter besök på BVC i Sverige.

När man känner sig "färdig" med barnmorskan, så blir det fortsättningsvis besök hos en barnläkare istället.  Första undersökning av barnet efter vi lämnar sjukhuset ska ske i vecka 4-6 och sen finns en lista på förbestämda undersökningar och när dessa ska ske.

Barnmorskan gav mig redan nu lite tips på saker att ta med till sjukhuset och att köpa hem i förväg. Dessutom gav hon mig några praktiska råd på vägen:

• Ha mobilen med dig hela tiden nu utifall förlossningen sätter igång
• Använd en binda när du går ut, utifall vattnet går 
• Drick 2 liter om dagen redan nu, för att underlätta för mjölkproduktionen
• Låt mannen ta en paus under förlossningen, även om han inte föreslår det själv. Det är en väldigt stressig situation för honom också.
• Kom ihåg att värkarna är inte din fiende, utan vägen till ditt barn...

Så när förlossningen sätter igång och vi åker in till sjukhuset ska vi meddela barnmorskan så att hon vet att det är dags. Sen ringer vi bara när det är dags att lämna sjukhuset så kommer hon på första hembesöket samma dag. Hoppas det ska funka bra med henne och att vi kommer bra överens.

Vecka 37 (36+0)

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Magen har definitivt sjunkit ner, i alla fall enligt mig och min mamma. (Och mamma har ju alltid rätt! ;) Mannen kan inte riktigt se det säger han. Jag har fortsatt molvärk i nedre delen av magen några gånger om dagen. Vet inte om magnesiumtabletterna hjälper något, men jag fortsätter ta 3 st 3 gånger per dag. Jag har också fått väldigt rikliga flytningar, men jag tror att det hör ihop med svampinfektionen. Jag har sovit sämre igen veckan som gått och känt mig allmänt trött. Jag ska be doktorn kolla mitt järnvärde igen nästa vecka. 

Det kan också vara så att jag fått mina två första bristningar på sidan av magen (försöker intala mig själv att det är några andra sorts streck..haha). Ännu är de korta, och jag hoppas de håller sig så. Jag som varit så nöjd med min fina mage hittills och smörjt ordentligt med olja varje dag är lite besviken. Men samtidigt vet jag ju att det hör till att nå några märken på kroppen efter graviditeten. 

Tänk att det bara är 4 veckor kvar till BF nu! Läskigt och spännande på samma gång. 

Vecka 36+0: Babynest på g

Tror ni detta kan bli ett babynest till lilla krabaten? Får se vad mina sömnadskunskaper räcker till... Återkommer med resultatet.

Vecka 35+6: Besök på förlossningen

Igår kväll var jag och min man på informationsmöte för blivande föräldrar på ett av sjukhusen som vi funderat på, och nu också bestämt oss för, att föda på. Dels var det lite allmän information och frågestund, men bäst av allt var rundvandringen på förlossningen och avdelningen man flyttas till efter förlossningen. Jag såg tyvärr inga bebisar, men några föräldrar med vagn/säng med rosa eller blå filt i. Jag längtar tills vi också är där nu!

Det finns dubbel-, singel- och familjerum på avdelningen. Om det finns plats vill vi gärna ha ett familjerum, så att min man kan sova över också. Vanligtvis rekommenderar man att mamman och barnet stannar tre dagar på sjukhuset, så att den läkarundersökning av barnet som görs dag 3 hinns med innan man åker hem. Dock får man stanna 5-7 dagar om man vill och behöver. Man får åka hem redan efter 6-10 timmar efter förlossningen, men då krävs det att man har en barnmorska som kommer hem till en och ser till att allt är bra med mamma och barn. Lunch serveras på rummet, men frukost och middag serveras som buffé i matsalen så man kan äta när det passar en själv (och barnet!). Det finns även ett särskilt rum för amning där bara mammor och barn får komma in. Där kan man få avskildhet om man delar sovrum, men också hjälp av sköterskorna med amningen.

På förlossningen fick vi information om olika typer av smärtlindring och jag blev sugen på testa att bada under värkarbetet, dock inte föda i vatten. Tyvärr erbjuder de inte lustgas, som jag hade tänkt använda mig av, så det kanske får bli en epidural istället. Vi får helt enkelt vänta och se hur det känns när det väl är dags. Jag kommer säkert släppa mina tankar om att vara stark och föda naturligt och ropa "Give me the druuuugs!!!" :D

Nu har vi även koll på praktikaliteter som var bilen kan parkeras och hur vi hittar till förlossningen (hissen upp till andra våningen och sen längst ner i korridoren till vänster). Allt som allt var det ett bra besök och jag tror vi båda känner oss mer redo nu än innan.

Tripp Trapp på plats

För två månader sen skrev jag om att vi köpt en Tripp Trapp-stol till bebisen. Sen dess har stolen används några gånger av besökande vänners barn, så det var inte helt dumt att köpa stolen så lång tid i förväg. Förra helgen gjorde vi dock i ordning sitsen för nyfödda; tvättade tyget och spännena, köpte liten söt leksak och satte allting på plats. Nu saknas det bara en liten krabat som kan sitta i stolen!

Tripp Trapp stol från Stokke

Vecka 35+5: En månad kvar!!!

Wow, idag är det bara en månad kvar till BF! I början av graviditeten kändes det som denna dag aldrig skulle komma, men nu närmar sig slutet i rasande fart. Tyvärr har jag sovit riktigt dåligt de senaste nätterna, efter en skön period med riktigt bra sömn, och nu känner jag mig helt slut. Kanske gör vädret sitt till också, det regnar och är väldigt grått här idag. Jag tror jag ska ställa in dagens planer och gå och lägga mig under filten på soffan istället. Förhoppningsvis kan jag slumra lite till något dåligt tv-program. Zzzz...

Svampinfektion

Visst är det lustigt att så fort man blir medveten om något, så börjar man känna av det? Jag fick ett samtal på eftermiddagen idag från en sköterska som jobbar hos min gynekolog. Tydligen har jag åkt på en svampinfektion och de ville jag skulle komma förbi och hämta ett recept på medicin så snart som möjligt. Lite konstigt kan jag tycka att det tog dem en vecka att upptäcka detta, men bättre sent än aldrig antar jag. Jag har inte känt av något av infektionen själv, fram till hennes telefonsamtal vill säga. Efter att jag pratat med sköterskan tycker jag minsann att det kliar lite i underlivet. Sjukt att det ska börja kli bara för att jag vet om infektionen! Så här i efterhand kan jag koppla ihop ökade flytningar och en massa spring på toaletten till denna svampinfektion, sånt som jag ananrs bara sett som en naturlig del av graviditeten.

Nu har min älskade man precis varit på läkarmottagningen och hämtat mitt recept, och förhoppningsvis kan han hämta ut medicinen på väg hem också. Känner mig lyckligt lottad som har hans stöd, så att jag kan stanna hemma och vila istället. Börjar kännas lite segt nu, har varit vaken sen kl 4:20 i natt... Och när jag skulle sova middag blev jag störd av telefonen.

Vecka 35+4: Vattenmelon?!

Exakt vad man INTE vill läsa när man redan känner sig stor som ett hus.

Vecka 35+3: Babyprat

Idag på förmiddagen fikade jag med en gravid kompis och pratade mest bara graviditet och baby. Hon har BF fyra veckor efter mig, så vi kan verkligen relatera till varandras situation. Så härligt att bara kunna ösa ur sig och prata om allt som snurrar i skallen nu, utan att ta hänsyn till att andra tycker det är tråkigt. Hon har dessutom ett barn sen tidigare, så jag som förstagångsmamma kunde ställa en del "dumma" frågor som hon redan hade svaret på.

Min kompis har också blivit ordinerad att äta magnesium av sin läkare, tydligen ska det göra att livmoderhalsen inte mognar i förtid. Jaha, ja, det kanske var det min läkare sa också... var ju lite chockad då så jag tog inte riktigt in vad hon sa.

Vecka 35+2: Bullbak

Idag har jag bakat kanelbullar för första gången någonsin och de blev supergoda. Det känns lite som att jag klarat ett examensprov i föräldraskap. Jag tror bestämt jag är redo att bli mamma nu. ;)

Vecka 36 (35+1)

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.

Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

(från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Det börjar märkas att förlossningen kommer närmre och närmre (även om det säkert är veckor kvar). Jag känner att kroppen känns annorlunda och att den börjar förbereda sig på vad som komma skall. Jag har fått olika typer av värk i nedre delen av magen och bäckenet, och enligt läkaren ligger Krabaten nu med huvudet långt ner. Livmoderhalsen är fortfarande stängd och normalstor, men det har börjat hända grejer. Håller han sig kvar där inne två veckor till så blir han ingen Preemie. 

Min viktökning ligger nu på totalt ca 13 kg, men jag tror att det slagit av lite på takten de senaste veckorna. Vet inte om det är jag som äter mindre eller om det är bebisen som snor mer energi.