Mens

Japp, jag hade rätt imorse, mensen är här. Nu är det "bara" att luta sig tillbaka och vänta en månad till på nästa mens. Sen kan vi sätta igång med förberedelserna inför vårt första FET, som borde bli i mitten/slutet av november om allt går som det ska.

De vanliga funderingarna dyker förstås upp, om det är lönt att hålla reda på när nästa ägglossning är så vi kan försöka pricka in ett eget försök då. Jag är verkligen så himla trött på att ha sex efter kalender och klocka, men jag vet att jag kommer ha svårt att inte räkna efter när det borde vara dags. Varför ska det vara så himla svårt att bara släppa allt och låta saker och ting ha sin gång?

Mensvärk!

Oj, jag tror minsann att mensen är på gång. Kände lite hugg i magen när jag vaknade i morse och nu verkar det övergått till riktig mensvärk. Som vanligt finns ju känslan av besvikelse att mensen kommer, men den här gången är jag också ganska glad. Detta är ju förutsättningen att vi kan planera för vårt första FET. Tjohoo!

Tyvärr är det ju cirka en månad kvar innan jag kan börja med medicinerna inför FET. Först måste denna cykel vara över och nästa mens komma... Men första delmålet (första mensen efter MA) kommer förhoppningsvis vara uppnått idag.

Felaktiga associationer

Idag var jag och mannen och köpte/beställde ny bil för leverans nästa år. Efteråt släppte jag av honom på jobbet. Vi stötte då ihop med hans kollega som direkt frågade "När kommer bebisen?". Han syftade förstås på den nya bilen, men vi blev båda helt ställda. Min man fann sig dock snabbt och sa att bilen levereras i februari. Jag hade dock rätt svårt efteråt att släppa tanken på att vår bebis skulle ha kommit i mars om allt gått annorlunda.

Fasiken, jag vill vara gravid igen och berätta för hela världen när vår bebis ska komma till världen, inte en dum bil!

Ny bloggmall (uppdaterad)

Jag testar att använda en helt ny bloggmall från Blogger, Dynamic Views. Ser rätt fint ut tycker jag och det är lätt att hitta bland inläggen, men jag saknar min sidebar med alla etiketter, kommentarer mm. Får se om de uppdaterar mallen snart så att de gamla funktionerna återkommer, annars kanske jag får byta tillbaka till den gamla. Vad tycker ni, bra eller anus?

Uppdatering: Jag bytte tillbaka till den gamla igen. Kändes inte riktigt bra med det nya. Särskilt som menyn till höger försvann av någon konstig anledning.

När man väntar på något gott...

När allt känns tungt och ett barn verkar utom räckhåll, så ska jag försöka minnas att när man väntar på något gott väntar man aldrig för länge. All väntan och längtan kommer vara värt det när vårt barn äntligen är här, oavsett på vilket sätt det kommer till oss.

Allt är normaaaaalt

Fick besked idag att mitt HCG-värde är tillbaka till normala nivåer igen. Jippie? Nu finns det inga spår i min kropp av någon graviditet längre. Undra hur lång tid det tar innan mensen dyker upp nu då? Jag vill ju så gärna komma vidare i den här processen, hellre förr än senare.

Lever på hoppet

En tanke som dyker upp i huvudet är förstås att sköterskan ska ringa tillbaka imorgon och säga att hormonnivån stigit istället för att sjunka ner till normala nivåer. Att den där mensen vi går och väntar på aldrig dyker upp. Att jag helt plötsligt har blivit gravid på naturlig väg.

Hoppet är helt uppenbarligen det sista som överger människan.

Mer prover

För en stund sedan var jag tillbaka hos gynekologen igen för ytterligare ett blodprov. Det känns lite överdrivet men kanske lika bra att få veta om/när kroppen återgått till det normala. Jag är lite osäker på vad det är för hormon de mäter (nån som har koll? HCG) men för två veckor sedan var tydligen nivån på 16 och normalt ska det ligga på under 4. Sköterskan trodde att det skulle vara nere på normala nivåer nu, men de hör av sig så snart de har fått provsvaren.

Ut ur garderoben med ofrivillig barnlöshet

Ofrivillig barnlöshet har uppmärksammats en del i media på sista tiden. Först var det Pia Johansson som berättade om sin egen barnlöshet inför jobbet som programledare för SVT:s nya program Barn till varje pris?. Förra veckan var det Anders Bagge som berättade att "det är inget fel på mig, det är det som är det sjukaste" men han har ändå inte fått några egna barn. Igår läste jag Jenny Strömstedts krönika i Expressen att hon hade svårt att bli gravid när hon var yngre, men att hon nu glömt bort hur det kändes.

Jag är glad att det finns barnlösa som vågar prata öppet om sina problem. Tyvärr känner jag mig inte bekväm att göra det själv, inte inför fler än de allra närmaste. Jag har funderat på att t.ex. "gilla" Barnlängtan eller vår IVF-klinik på Facebook, men det känns alldeles för personligt att dela med sig av den informationen till en del ytligt bekanta. Jag är helt enkelt inte redo för det. Än. Jag håller min till anonymiteten här på bloggen istället.

Dock ser jag fram emot att se både SVT:s och TV3:s program om ofrivillig barnlöshet som snart ska börja sändas. Ska bli spännande att se om de ger en bra och riktig bild av det hela, så man inte hängs ut som ett freak.

Ont i äggstockarna

Hmmm, idag har jag fått ont i båda äggstockarna. Jag fick plocka fram vetekudden och har suttit med den i knät och kollat på TV hela kvällen. Vad betyder det här?!? Jag brukar inte känna så här vid mens, knappt ens vid ägglossning, men kanske det är dags för det ändå. Jag trodde dock att jag hade ägglossning för en dryg vecka sedan. Märkligt. Jag har uppenbarligen ingen koll alls på min kropp för tillfället. Det är väl bara att vänta och se vad som händer...

Inget nytt

Jag har inget nytt att blogga om. Går och väntar på mensen, men det tar nog två veckor till innan den dyker upp. Läser i alla fall en massa andra IVF-bloggar och tänker på att det finns så många där ute som kämpar på i tysthet. Tur att internet finns för att skapa en känsla en gemenskap. :)

Lättare blogga från iPhone

Åh, jag läste precis att Google ÄNTLIGEN släppt en Blogger app för iPhone. Nu ska det bli enklare att blogga från mobilen. Nice!

http://buzz.blogger.com/2011/09/announcing-blogger-app-for-ios.html

Mer blodprover...

För två veckor sedan var jag på kontroll hos gynekologen och lämnade bland annat ett blodprov för att kontrollera att graviditetshormonerna sjunkit. Igår var jag tillbaka och blev stucken igen. Sköterskan ringde nu precis och meddelade att nivåerna sjunkit bra MEN jag behöver komma tillbaka om ytterligare två veckor för ytterligare en kontroll. *suck* Jag har iofs inte så mycket emot att bli stucken i armen (har varit blodgivare tidigare) men tycker det känns lite onödigt att göra alla dessa tester. Kan man inte bara lita på att kroppen gör det den ska? Jaja, det blir säkert bra att ha det svart på vitt att allt är tillbaka till normalt sen.

Tillbaka till vanliga jag igen

Nu verkar det som att allt vad blödningar heter är slut för den här gången. Inget rött eller brunt i sikte på flera dagar, så nu hoppas jag att kroppen är återställd efter missfallet. Kroppen känns i alla fall som vanligt igen. Jag har nog inte känt mig så här pass "normal" på nästan tre månader nu, med tanke på först hormonsprutorna och sen graviditeten. Det känns faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka till sitt vanliga jag och nu ska jag börja träna ordentligt igen. Kom igen nu kroppen, nu gör vi oss redo inför FET i oktober!!

Vissa dagar är tuffare än andra

Hela den här veckan har jag blivit påmind om vad vi inte har. Vi har inga barn och jag har ingen gravidmage. Smack! Rakt upp i ansiktet på mig.

Jag hoppas och tror att det inte kommer vara så här för resten av våra liv, men ibland blir längtan för stor och andras babylycka kan verkligen bli för mycket. Jag har träffat två gravida kompisar samt gosat med en tremånadersbebis de senaste dagarna och det har bara blivit för mycket. Roligt för ens vänner att de har det bra, men det blir så uppenbart vad som saknas i ens eget liv.

Vissa dagar är verkligen tuffare än andra. Idag har varit en sån dag.