Vecka 26+1: Hydronefros

På förra veckans läkarkontroll fick jag tyvärr ett lite jobbigt besked. Under ultraljudet såg doktorn att det var urin i bebisens ena njure (tror det var den högra men minns inte riktigt). Tydligen är detta inte normalt, utan ett tecken på en blockering eller en klaff som inte fungerar som den ska i njuren. Normalt sett ska allt urin rinna vidare ner i urinblåsan. Detta tillstånd heter hydronefros. Detta är tydligen ett problem som nästan enbart uppkommer hos pojkar och hittas hos ca 1% av fostren/bebisarna. Förhoppningsvis växer det bort av sig självt innan eller efter födseln, annars går det att åtgärda med en operation. Doktorn sa att det kommer att följas upp med ett ultraljud efter födseln, och innan dessa kan vi väl inte göra så mycket egentligen.

På en gång när jag fick veta blev jag naturligtvis orolig och funderade en massa på vad detta kommer att innebära. Att prata med min man och mamma om det, och att leta information på nätet har hjälpt en hel del. Nu är det bara att hålla tummarna att han inte kommer behöva någon operation i framtiden och att inget annat är fel.... Det känns inte lika farligt längre och vi kan ju som sagt inget göra tills vår lilla älskling är född.

Vecka 27 (26+0)

Då har det redan gått två veckor igen. Och det är nu mindre än 100 dagar kvar till BF! Det är en milstolpe om något, men igår kväll kändes 100 dagar som en eeevighet.

Jag har fått mer och mer sammandragningar (bara Braxton Hicks som tur är) senaste veckan, och igår eftermiddag och kväll var det som värst. Så fort jag stod upp (och delvis även när jag satt) blev magen stenhård och det är rätt så obehagligt även om det inte gör ont. Det var så i flera timmar, innan jag kunde lägga min son för natten och lägga mig själva att vila. Tyvärr kunde min man inte komma hem och hjälpa till. Idag känns det bättre, men jag försöker ta det lugnt och inte överanstränga mig.

Mina problem med foglossning är för övrigt mycket bättre. Troligtvis tack vare att jag använder mitt stödbälte flitigt. :)

Förra veckan gjorde jag som sagt sockertestet och det gick bra. Jag vet inte än hur mina värden var, men jag har inte hört något från doktorn så jag förutsätter att det var bra.

Vecka 25 (24+0)

Oj, jag har verkligen kommit av mig att dokumentera graviditeten här på bloggen. Bättring lovas. Nu är 60% av graviditeten avklarad och jag längtar tills jag har en ny härlig liten bebis i famnen. Vissa dagar känner jag mig stor och tung, och förstår inte hur detta ska gå nästan fyra månader till. Andra dagar känns det inte så farligt. En bidragande faktor till att det känns jobbigt är min foglossning. Jag fick ett stödbälte när jag var på kontroll för tre veckor sedan och det hjälper absolut. Men det gör inte att smärtan försvinner helt. Det konstiga är att smärtan flyttar runt. En dag är det på vänster sida bak, nästa dag på höger sida bak och idag har jag ont i höger ljumske. Jag har börjat på gravidyoga en gång i veckan, samma som jag gick på under förra graviditeten, och det hjälper faktiskt riktigt bra. Jag borde göra övningarna hemma också, men har så svårt att komma mig för att göra dem.

Förutom en vanlig läkarkontroll, var jag på ett stort ultraljud med en specialist i förra veckan. Vi gjorde inget sådant förra gången, men nu tyckte jag att det var bra eftersom jag faktiskt är lite äldre. Dock när jag precis lagt mig ner på bristsen och doktorn skulle börja undersökningen, kändes det så fel. Jag ville bara gå därifrån och strunta i alltihop. Jag tänkte att vad sjutton ska vi göra om han hittar något fel? På vilket sätt hjälper det oss att veta det nu? Men jag låg kvar och fick under 30 minuter se min lilla prins i magen. Allt som doktorn kunde se såg bra ut och det är verkligen en livlig krabat där inne. :)

Nästa vecka ska jag tillbaka till min vanliga doktor, för då är det dags för sockertest/glukosbelastning. Jag ser inte direkt fram emot det, men om jag minns rätt så gick det bättre än förväntat förra gången.

Vecka 21 (20+0) Halvvägs!

Oj oj oj, idag är vi halvvägs till BF!! Det känns helt otroligt att det redan gått så långt. Nu känner jag lille plutten röra sig i magen flera gånger varje dag, även om det fortfarande är rätt så diffust. Ibland går det även att känna på utsidan av magen hur han far runt där inne. Så mysigt!

I stort så mår jag bra (förutom en liten förkylning). Det som besvärar mig ibland är en ömmande ljumske och ont strax ovanför svanskotan. Det är samma ställen som jag kände av under förra graviditeten. När jag bär min stora plutt lite för mycket så får jag lätt ont i ryggen, så jag hoppas verkligen att han kommer lära sig gå snart. Jag försöker hålla bärandet till ett minimum, men det är ju inte så himla lätt. Annat jag märker av är att jag ibland kissar på mig lite när jag nyser, usch. Jag måste verkligen komma igång och göra knipövningar lite mer regelbundet. Mina bröstvårtor är väldigt ömma och jag har varit väldigt kåt i några veckor. Fast det verkar vara övergående. Tyvärr.

Jag smörjer magen och brösten med Wileda's olja den här gången också, men inte lika ofta som förra gången. Jag brukar göra det varje gång efter att jag duschat, men mer än så blir det inte. Hur ska man ha tid och ork..?

Vecka 19 (18+1)

Hjälp! Har svårt att fatta att jag redan är i vecka 19, tiden går så fort.

Igår fick jag halsbrännan från helvetet och blev genast påmind om hur förra graviditeten var. Jag har känt av lite idag också, trots att jag inte tycker att jag ätit något konstigt. Ser nu när jag kollar efter att förra gången var det i vecka 20 som halsbrännan kom.

Annars mår jag rätt så bra. Om jag sitter stilla länge, gärna på något hårt, så blir jag väldigt stel och får ont i höften eller högra ljumsken. Antar att det är foglossning. Jag skulle nog behöva ett stödbälte snart, lånade ett av en kompis förra gången som var kanon.

Varje dag känner jag av lillebrors rörelser nu, så mysigt. Jag längtar dock tills jag kan dela det med resten av familjen. Jag är så nyfiken på hur (blivande) storebror ska reagera när han känner något röra sig i min mage. Jag har redan pekat på magen några gånger och förklarat att det är en bebis där inne, men han ser väldigt oförstående ut.

Sömnen är så mycket bättre den här graviditeten. Jag sover oftast hela nätterna, ibland vaknar jag vid 5-snåret men brukar somna om utan att behöva gå upp på toa. Bra nattsömn gör sån skillnad! Särskilt när det inte ges så mycket tillfälle till vila på dagarna.

Vecka 17+6: Rörelser

Precis som förra gången verkar det som att fosterrörelserna kommit igång (så att jag känner det) i vecka 18. Nu känner jag lite fladder i magen någon stund varje dag. Det är så härligt att veta att vår lilla kille där inne rör sig och mår bra.

I slutet av förra veckan var jag på kontroll hos doktorn med undersökning och ultraljud. Hon sa igen när hon klämde på livmodern att "oj, vad den växer". Ja, jag antar att kroppen är redo på ett annat sätt vid andra graviditeten än vid den första. På ultraljudet fick jag se vår lilla kille, det var inget tvivel om könet, och han sprattlade och rörde sig som tusan. Jag antar att han kommer bli som sin storebror, som vid 13-månader nu knappt är stilla en sekund. Allt såg i alla fall bra ut och han är redan ca 18 cm lång. Det är lite overkligt att 45% av graviditeten redan är förbi, det har gått så mycket fortare den här gången.

Vecka 18 (17+0) Jämförelse

Jag läste precis igenom inläggen från v18 av förra graviditeten och jag kan inte riktigt känna igen mig. Det sprattlar inte alls en massa i magen den här gången. :( Jag tror att jag kan ha känt bebisen två gånger senaste veckan, men jag är inte säker. På fredag ska jag tillbaka till doktorn, och det ska bli skönt att få göra ett nytt ultraljud. Just nu oroar jag mig lite att allt inte är som det ska. Ska man inte känna fosterrörelserna tidigare, inte senare, med andra graviditeten?!

Dessutom är jag inte uppe och ränner på toaletten på nätterna. Jag har faktiskt sovit riktigt bra senaste tiden, dock vaknar jag redan kl 6.

Jag har nu passerat den magiska gränsen 70 kg igen... Det känns så där. :/ Hittills har jag gått upp ca 3 kg och jag tänkte att det är ju inte så illa ändå, det måste varit mer förra gången. Men så var det alltså inte. 2,5 kg hade jag gått upp så här dags förra gången när jag dubbelkollade.

Hmmm, slutsaten får bli att man inte ska jämföra sina graviditeter så mycket för det blir aldrig likadant en gång till...