Vecka 14 (13+5)

Här har det varit tyst i fyra veckor, främst pga semester med maken och sonen. Jag är äntligen frisk från mina förkylningar, även om hostan satt i åtta veckor totalt. Hoppas immunförsvaret främst är dåligt i början av graviditeten, jag hoppas verkligen jag slipper vara sjuk mer nu på ett bra tag.

Med graviditeten går det framåt. Min mage har vuxit ordentligt och den går verkligen inte att dölja längre. När vi var på semester i Sverige passade vi på att berätta för släkt och vänner. Vi fick bara positiv respons och kanske någon kommentar om att det kommer bli fullt upp med två små. Jo, det kommer det alldeles säkert att bli.

I fredags var det dags för läkarbesök igen och den här gången följde maken med. Det var första gången för honom den här graviditeten. Härligt att få dela upplevelsen med honom! Läkaren var lite förvånad att min livmoder vuxit så mycket redan, men samtidigt sa hon att det ofta är så med andra graviditeten. Jag har själv känt att det vuxit och nu är magen hård i nedre delen. Övre delen är vanligt fluff än så länge. ;) Eftersom jag vuxit gick det att göra ultraljud utanpå magen den här gången (vilket nog är mycket tidigare än förra gången).

Och vilket ultraljud sen, helt magiskt! <3 Den här gången blev det verkligt för mig att det på riktigt är en liten krabat där inne som växer och som ska bli del av vår familj. Nu ser det ut som en liten bebis, som dessutom såg ut att må mycket bra. Alla organ och skelettdelar såg fina ut. Den rörde sig jättemycket och det var svårt för doktorn att få till en profilbild, men till slut så gick det. Hon kunde också ganska troligt se vad det är för kön, men mer om det i ett annat inlägg.

Jag har gått upp ca 2 kg hittills och mår rätt så bra så länge jag inte slarvar med maten. Om jag slarvar, eller äter sötsaker, så kommer illamåendet direkt. Jag har känt mig lite yr när jag reser mig senaste veckan, men blodtrycket är inte extremt lågt. Doktorn tyckte jag ska se till att dricka ordentligt, särskilt nu när det är så varmt.

Vecka 9+6: Sjuk

SJag har blivit förkyld igen och hostar nu så jag kräks. Det är skit att vara gravid och sjuk. Ingen medicin kan jag ta. Ingen nässpray, ingen hostmedicin. Dricka varmt var tipset jag hittade på 1177.se. Så det gör jag så gott det går. Fast jag tänker att det kan väl inte vara värre för embryot att jag kräks pga hostan än om jag kräkts pga illamående..? Den lilla stackaren lär ju dock bli rejält omskakad där inne. 

I början av min förra graviditet var jag också förkyld och mådde riktigt dåligt. Sen minns jag det som att jag var frisk och kry resten av tiden. Håller tummarna att det blir så den här gången också. 

Vecka 9+3: Luktsinne

Trots att jag är lite förkyld så verkar mitt luktsinne vara på topp. Jag känner ibland doften av min egen deo, vilket jag inte brukar göra, och idag sniffade jag efter bajsblöjor. Min kompis kommenterade att jag har ett väldigt skarpt luktsinne. Möjligtvis misstänker hon att jag är gravid, men jag tänkte vänta med att berätta till efter semestern.  

Vecka 9+1: KUB eller ej?

Nu har vi kommit till dilemmat om att göra KUB-test eller ej. Förra gången gjorde vi inget, för vi resonerade att vi skulle vara tacksamma oavsett vilket barn vi fick. 

Nu känns det lite annorlunda eftersom vi redan har ett barn att ta hand om. Det känns inte helt rättvist mot vår son att ge honom ett syskon med särskilda behov. Ett syskon som kommer kräva all vår tid och uppmärksamhet. Men å andra sidan kan det hända så mycket, som gör att denna situation uppstår ändå. T ex kan en CP-skada uppstå vid förlossningen eller en bilolycka gör någon av oss skadad för livet. Ett KUB-test är ju ingen garanti för ett smärtfritt liv. 

Å andra sidan har jag hunnit bli 34 år och riskerna ökar. Samtidigt vet jag inte hur vi skulle hantera svaret från KUB-testet. Är det självklart att göra ett fostervattensprov (med riskerna det innebär) om risken är extra hög?

Är det självklart att göra en abort om man hittar något fel? Det kanske bara är att introducera mer oro i livet att göra testet. 

Ja, jag vet inte vad som är rätt och fel. En annan faktor, som är superytlig men ändå känns viktig, är att vi måste göra KUB-testet under vår semester. Vi har planerat en tre-veckors vistelse i Sverige och måste stryka några dagar med emotsedda besök om vi ska hinna hem igen i tid för att göra KUB-testet. Kanske larvigt att bry sig om det, men eftersom vi troligtvis inte kommer till Sverige på helt ett år (då BF är i januari blir det nog inget besök till jul) så känns det viktigt för mig att hinna med allt som jag längtat efter. 

Jag testade att sova på saken, men jag vet inte om det hjälpte. 

Vecka 10 (9+1)

Igår var det dags för andra läkarbesöket. Jag hade ökat ett kilo i vikt (ett halvt hemma) sen för tre veckor sedan. Embryot hade vuxit till 2,8 cm och hjärtat pickade på. H*n rörde på sig och såg ut att vifta med armar och ben. Vilket mirakel det är hur barn blir till! Så oroligt att det kan bli en liten människa från bara två celler. 

Det såg ut som det är en liten kille där inne, men det var nog bara navelsträngen. Det ska ju vara för tidigt ännu att se könet. Det hade varit roligt att få en flicka den här gången, men jag känner på mig att det är en pojke det här gången också. Vi får väl se...

Jag blir fortfarande illamående, men mest på eftermiddagen och kvällen om jag slarvar med maten. Ibland kan jag bli pangtrött och bara måste ligga ner en stund, men överlag mår jag bra. 

Just det, jag hade fortfarande en svampinfektion så jag gick recept på vagitorier och salva av doktorn. Efter den kuren är över ska jag fortsätta ta andra vagitorier två gånger i veckan, för att förebygga fler infektioner. 

Vecka 9 (8+2)

Oj då är vi redan inne i vecka 9. Tiden bara tickar på, på ett helt annat sätt nu när jag har en liten krabat här hemma att ta hand om. Jag hinner inte fundera så mycket på graviditeten. Förutom att jag känner mig tjock och plufsig. Egentligen är jag nog inte så tjock, men jag har så få sommarkläder som passar nu. Förra sommaren gick jag i stora mammakläder och för två somrar sen var jag i bra form och vägde 7 kg mindre... Jag måste verkligen köpa lite nya kläder som passar. Det är döden för självkänslan att stå vid garderoben varje morgon och känna sig som en tjockis som inte har några kläder att sätta på sig. Vikten har aldrig varit en issue för mig tidigare i livet, och det känns verkligen inte bra att börja fokusera på detta nu. Det får mig bara att må dåligt. Så målet för denna vecka är att köpa lite nya sommarkläder, både mamma (leggings) och vanliga tröjor och shorts!

I övrigt känner jag mig fortfarande illamående ibland, särskilt när jag inte äter tillräckligt ofta eller bra. Vilket också är svårare den här gången, när jag inte bara har mig själv att tänka på.

Fem dagar till nästa ultrljud! Spännande!

Vecka 8 (7+4)

Jag har fortsatt varit förkyld den här veckan. Tyvärr verkar inte antibiotikan jag fick ha hjälp mot förkylningen. Allt den gjorde var att jag fick en svampinfektion i snippan. Turligt nog hade jag kvar en tub med salva från förra graviditeten, då jag också fick en svampinfektion. Jag gillar egentligen inte att ta mediciner under graviditeten, men dessa ska vara säkra och förhoppningsvis är det snart över. 

I övrigt känner jag mig fortfarande lite illamående emellanåt, men inte riktigt lika mycket som tidigare. Brösten har nog blivit lite fylligare och magen putar definitivt. Det kommer bli svårt att hålla denna graviditet hemlig i fyra veckor till... Om två veckor ska vi på nästa ultraljud och om allt ser bra ut då, kanske det inte gör något att avslöja vår hemlighet.