Vecka 39+1: Fåfänga

Även en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. Eller kanske, särskilt en höggravid kvinna kan behöva unna sig att vara fåfäng. När knappt några kläder passar längre och man svettas konstant i sommarvärmen, då behöver man särskilt mycket att ändå få känna sig lite fin.

De senaste två veckorna har jag unnat mig både det ena och det andra på skönhetsfronten. Jag har klippt och slingat håret, så nu behöver jag inte fundera på det på några månader. Jag har varit på pedikyr, främst för att jag inte längre når tårna och det känns inte riktigt okej att be min man att klippa mina tånaglar. Jag har smörjt in mig med brun-utan-sol, eftersom jag svettas som en gris om jag befinner mig i den riktiga solen. Och idag har jag färgat mina annars så vita ögonbryn och ögonfransar.

Jag vet inte om jag blir lyckligare av allt detta men jag känner mig i alla fall lite finare. Och förhoppningsvis slipper jag bry mig så mycket om mitt utseende när vi får en liten bebis att fokusera på istället.

Vecka 40 (39+0): En vecka till BF

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (från Familjeliv.se)

Egna noteringar: Oj, oj, oj, bara en vecka kvar till BF. Jag är så oerhört tacksam att jag kommit så här långt och hoppas naturligtvis att allt ska fortsätta att gå bra.

Fysiskt mår jag bra, inga särskilda krämpor eller så. Förra veckan kändes det verkligen som att förlossningen var på gång, men den här veckan känns det som att allt har lugnat ner sig i kroppen och tagit en liten paus. Vi får helt enkelt vänta och se när Krabaten har gosat klart i magen och vill titta ut. Max tre veckor till borde det i alla fall vara. :)

Min viktuppgång verkar ha stannat av och den här veckan ligger jag på ungefär samma vikt som förra veckan, dvs +15,5 kg.

Vecka 38+6: Mer från gårdagen

Jag glömde ju skriva igår att doktorn gjorde ett ultraljud också, för att kontrollera bebisens storlek. Hon sa dock innan att det inte skulle komma att vara exakt eftersom det är svårt att mäta nu när det är så trångt i magen.

Huvudet gick så där att mäta, eftersom det ligger så långt ner i bäckenet nu. Det gick inte riktigt att få en riktig omkrets på det. Bröstkorgen var inte så lätt att mäta heller, för när hon tryckte med ultraljudsstaven på magen plattade hon till lillskruttisen där inne (stackare!) och omkretsen blev inte heller riktigt exakt. Vi såg på hjärtat som slog, men eftersom det är så mycket kalcium i skelettet nu skymdes det av revbenen på ett helt annat sätt än tidigare. Lårbenet var i alla fall lätt att både se och mäta. Allt som allt såg det bra ut och siffrorna hon fick fram visade att han ligger strax under normalkurvan nu och beräknas väga ca 3200g.

Sen tittade hon på moderkakan som såg bra ut och mängden fostervatten som också var som det skulle. Hon försökte också visa mig en profilbild på Krabaten men han skymde ansiktet lite med en hand. Eller det var det hon sa, jag såg mest bara en grå massa på skärmen. Haha! Jag tänkte, tur att hon är utbildad och vet vad hon ser, för för mig är det väldigt oklart.

Det blev i alla fall väldigt tydligt av ultraljudet att det är en färdig liten bebis som ligger och trycker inne i min magen nu. Får se om lite yoga kan få honom att vilja komma ut?

Vecka 38+5: Allt ser bra ut enligt doktorn

I eftermiddags var det återigen dags för en kontroll hos tant doktorn. CTG:t visade en aktivt bebis med bra hjärtrytm, och som jag visste, inga värkar den här gången. Doktorn undersökte mig lite försiktigare den här gången, för att undvika en blödning igen. Livmoderhalsen var kortare och kändes mogen, men jag fick inte veta några exakta mått eller om jag öppnat mig något mer än förra veckan. Hon sa att nu är det bara upp till bebisen när han bestämmer sig för att komma ut, kroppen är redo. :) Dock har jag inte haft några förvärkar eller liknande igår eller idag, så jag förväntar mig inte att det ska hända något snart. Jag ska försöka (lovar inte att det kommer funka) slappna av och njuta av de sista dagarna/veckorna som blivande förälder, snart nog har vi vår lilla kille här ändå.

Nu är vi dessutom nere på ensiffrigt antal dagar till BF!! :)

På västfronten intet nytt

Jaha ja, idag har jag inte haft den minsta känsla av att det skulle vara dags att föda barn. :( Den enda värken igår, eller vad det nu var, har följts av absolut ingenting alls. Jag pratade med en kompis idag som berättade att hon hade varit öppen 2 cm i tre veckor när hon väntade sin dotter. Sen hade hon dessutom gått över tiden med en vecka. Det inger ju inte så mycket hopp för min del.

I morgon eftermiddag är det dags för en ny läkarkontroll så jag får se vad doktorn säger då. Förhoppningsvis har vi gjort några framsteg den senaste veckan i alla fall.

Vecka 38+4: Falskt alarm

Igår trodde jag att det var dags. Helt plötsligt kände jag alla tre symptom jag känt tidigare, men för första gången samtidigt. Magen blev stenhård, det högg som knivar mellan benen och samtidigt fick jag molande värk i nedre delen av magen. Jag andades duktigt och försökte hålla mig lugn. Det kändes himla pirrigt och lite stressigt, jag var helt övertygad om att nu sätter det igång, på riktigt. Jag kom på att det är bäst jag kollar på klockan så jag kan hålla koll på hur tätt värkarna kommer. Klockan 10:41 igår kom den första och sen har det inte hänt n-å-g-o-n-t-i-n-g. Jag vet inte vad det där igår var egentligen. Så vi kan väl sammanfatta det hela med att mina värkar inte är så regelbundna än så länge. ;)

Vecka 38+3: Ny vecka, ny status

Ny vecka, nya tag. Inte för att mina dagar skiljer sig åt så himla mycket nu för tiden, nu när jag är helt ledig och oftast bara gör en större aktivitet om dagen.

Inte händer det så himla mycket på bebisfödarfronten heller. Men jag tror (och hoppas) att det ändå fortsätter i rätt riktning. I onsdags förra veckan konstaterade ju doktorn att jag var öppen 1 cm. Sen dess har jag känt flera gånger att bebisens huvud pressar ner mot bäckenet och då känns det som att någon skär med knivar mellan mina ben. Aj! Min förhoppning är att detta innebär att livmoderhalsen öppnar upp sig ännu mer. Ett annat troligt tecken på detta är att jag inte kan sitta med benen särskilt tätt ihop utan att det gör ont mellan benen. Igår tog vi en lååångsam promenad och då pressade bebisen på ordentligt. Jag ska nog ta mig en liten runda idag med och hoppas på att jag kan skaka ner honom lite till. ;)

Utöver detta har jag förvärkar som känns som en molande mensvärk i nedre delen av magen, men fortfarande bara två-fyra gånger om dagen. Så ingen ökning där inte. :/

Min förhoppning är att vi blir föräldrar den här veckan, men jag vet inte riktigt om jag vågar tro på det själv.