Stålmannen

Min fantastiska man har visat sig ännu mer fantastisk än vanligt sen vår son föddes. Han har lagt i en ytterligare växel och fixar och donar här hemma som aldrig förr. Han handlar, lagar mat (trots att han fyllde frysen med mat innan förlossningen), städar, tvättar, sätter ihop IKEA-möbler och tar hand om Krabaten när jag behöver avlastning. Jag undrar var all energi kommer ifrån, men det kanske än instinkten att ta hand om oss som slagit till. Ett fantastiskt stöd är han i vilket fall och jag älskar honom ännu mer än tidigare.

Besök hos läkaren

Idag har vi besökt läkaren med Krabaten. Det började med att jag sett vita prickar i gommen hos honom i några dagar och idag när barnmorskan var här passade jag på att fråga vad det är. Hon trodde att det kunde vara svamp, sk torsk, och tyckte det var bäst att åka till barnläkaren och kolla upp det. Antagligen för att ha sin egen rygg fri om jag annars skulle få problem i helgen. Svampen kan infektera brösten också och göra ont vid amning.

Vi fick en läkartid på eftermiddagen och väl där sa doktorn att det inte var något att oroa sig för. Prickarna är blockerade porer och ingen svamp. Motsvarande prickarna han har i ansiktet som ser ut som små finnar. Jaha, tydligen har man porer i gommen. Alltid får man lära sig något nytt. ;)

Vår lilla kille var nyäten innan vi åkte iväg och uppträdde exemplariskt hela tiden. Så då var vår första utflykt med bil avklarad! Skönt att det gick då bra. I helgen kanske vi ska våga oss ut igen.

Hålla reda på rätt tutte

Med en liten säkerhetsnål på BH:n håller jag reda på vilket bröst som vi ska börja med vid nästa matning. Enkelt och hjälpsamt!

Amningen funkar bra

Det finns så mycket jag vill skriva om men tiden är så knapp. I princip den enda gången jag har tid till att läsa och skriva blogginlägg just nu är från mobilen medan jag ammar. Men ju längre jag väntar med att skriva ju mer tar det emot, eftersom det finns så mycket att ta igen. Så nu kör jag bara och så får vi se det går.

Amningen fungerar i alla fall bra. Krabaten äter med stor aptit och jag har gott om mjölk åt honom. :) Det enda trixet är att jag måste använda en amningsnapp, dvs en liten plastkåpa med en "bröstvårta" på. Vi försökte utan första dagen på sjukhuset samt vid några enstaka tillfällen här hemma men utan succé. Mina bröstvårtor är helt enkelt lite för platta för att han ska vilja ta tag. Med amningsnappen på funkar det dock utmärkt och jag har inte haft såriga eller ömma bröstvårtor alls än. Så jag försöker att inte göra någon prestige av det, utan är nöjd med att vi får det att fungera så bra på vårt sätt.

Jag är faktiskt otroligt tacksam att det funkar så bra med amningen! Jag vet att det är långt ifrån självklart och jag är nöjd efter varje matning som fortsätter så här. Någon dag kommer det säkert ett bakslag.

Jäkla Blogger

Det verkar inte som jag kan svara på era kommentarer från min iphone. Attans också! Återkommer när jag får tid att sätta mig vid datorn istället. Eller finns det någon som vet hur man ska få det att fungera?

Nu ska jag istället passa på att sova en stund medan min lilla älskling gör det samma. Jag har redan lärt mig den hårda vägen att det verkligen stämmer som alla säger att man ska sova när barnet sover. Zzzz...

Mjölkstinn

Nu förstår jag vad som menas med mjölkstinna bröst! Krabaten sov precis ett långt pass och har inte ammat på fyra timmar, och ännu längre på det ena bröstet förstås. Oj oj oj vilka stora hårda pattar jag fått. Är det nu man kanske ska klä upp sig i någon ordentligt urringat och visa upp sina nya behag? ;) Nej, jag tror jag kryper ner i sängen i mitt osexiga, mjölkfläckiga linne och ammar en timme eller så istället...

Äntligen hemma

Efter totalt tio dagar på sjukhuset fick vi åka hem idag. Det är så skönt att äntligen vara hemma igen!! Vår lilla fågelunge har fortsatt att äta bra och när vi vägde honom på förmiddagen idag hade han inte bara sluta tappa i vikt utan han hade faktiskt gått upp 150g från igår natt. Jippie! Min livmoder fortsätter dra ihop sig och ärret efter kejsarsnittet läker bra. På söndag eller måndag ska stygnen plockas bort.

Så skönt att inte vara patient länge utan bara vanliga jag, dock med extra epitetet mamma numera. :)

Liten fågelunge

Vår lilla kille är världens sötaste och goaste, men igår förvandlades han till en skrikig liten fågelunge. Han var missnöjd hela tiden när han var vaken och däremellan sov han oroligt. Tanig och gul i hud och ögonvitor hade han också blivit. När han vägdes på kvällen (3 dygn gammal) visade det sig att han gått ner 10% av sin kroppsvikt. Och där fick vi förklaringen, han hade uppenbarligen ätit alldeles för dåligt och var hungrig och trött.

Vi påbörjade då Mission: Sumo, att förvandla vår lilla fågelunge till en rund och go sumobrottare istället. Han får äta mycket oftare och längre än tidigare. Och viktigast av allt är att vi hela tiden måste se till att han är vaken när han ligger vid bröstet och att han aktivt äter. Om vi inte stör och manar på honom så somnar han helst efter några minuter. Ett bra tips från en av sköterskorna var att klä av honom när han ska äta så blir han inte lika varm och dåsig.

Sen i natt har han ätit och sovit bra och varit så gosig där emellan. Jag är så glad att amningen i sig inte är ett problem just nu, utan han tar bröstet bra (dock med amningsnapp) och det verkar finnas gott om mjölk nu. Det ska bli intressant att se när vi väger honom igen ikväll om hans viktminskning avstannat och om han till och med ökat något.

Han är här nu!!!

Efter många dagars väntan och 23 timmars förlossningsarbete som slutade med kejsarsnitt så är vår efterlängtade prins äntligen född.

Igår söndag 15 juli kl 21:38 kom han till världen. Nu är han väldigt trött av allt hårt slit och sover mest. Jag kanske borde göra det samma men kan inte sluta titta på honom. <3

Vecka 41+1: Slempropp

Att det kunde ta tid att föda barn visste jag, men inte att det skulle vara så här tråkigt att vänta. Nu har jag varit på sjukhuset sen i onsdags och det har knappt hänt nånting. Jag får fortsatt Cytotec-tabletter var fjärde timme och så görs det CTG varannan timme. Ibland visar CTG:t på regelbundna sammandragningar och ibland visar det knappt några alls. Väldigt frustrerande.

På förmiddagen idag upptäckte jag iallafall något slemmigt mellan benen och kunde konstatera att slemproppen gått. Det har fortsatt komma slemmiga flytningar hela dagen men inget fostervattnen ännu verkar det som. Jag har fått en binda med ett ph-papper i och om remsan ändrar färg från röd till blå så betyder det att vattnet gått.

Vecka 41+0: Igångsättning

Efter en seg förmiddag börjar det kanske äntligen hända saker.

Jag väcktes vid halv sju imorse för 30 minuters CTG innan jag fick min första tablett Cytotec kl 7. Sen var det fortsatt CTG 30 minuter till.

Efter två timmar var det dags för CTG igen, som inte visade på en enda sammandragning. Doktorn kom också förbi och sa att det kan ta flera dagar innan förlossningen sätter igång. *suck*

Efter ytterligare två timmar dags för nästa CTG och en till tablett. Äntligen visade det på sammandragningar och jag kände dem med. Jippie! Nu har jag ätit lunch och vilar på rummet. Hoppas, hoppas vi slipper vänta flera dagar till. Det är verkligen urtråkigt att bara vänta och vänta.

Det enda som stressat mig lite idag är att båda gångerna jag gjort CTG har det varit på förlossningsavdelningen och jag har hört plågade kvinnor jämra sig längre ner i korridoren. Hjälp! Snart kanske det är min tur. :/ Jag både vill och samtidigt inte...

Väl omhändertagen

Det är väldigt tråkigt att bara vara på sjukhuset och vänta (därav lång inlägg ;). Eftersom jag fortfarande är förkyld (himla långdragen snuva och hosta) så försöker jag hålla mig på rummet så mycket som möjligt. Vill ju inte riskera att smitta några andra mammor eller bebisar.

Jag blir i alla fall väldigt väl omhändertagen av personalen här på sjukhuset. Har hittills bara träffat en (barnmorska) som är rätt så vresig. Resten är väldigt snälla och gör sitt bästa att prata engelska med mig (min tyska är inte tillräckligt bra ännu för att klara mig enbart med den).

Det är ett privat sjukhus som jag är på, vilket är väldigt vanligt här i vår del av Tyskland. De verkar väldigt service minded. I förmiddags kom en kvinna och frågade vad jag ville äta till frukost, lunch och middag. Allt ifrån vilket frukostte till hur många skivor och vilken sorts ost på mackan, sallad eller frukt till middagen mm. Hur många val som helst till varje måltid. Sen kom en annan dam och frågade om jag ville låna några böcker att läsa. Jag har en bok med mig, men kunde inte motstå att låna en gammal Agatha Christie på engelska. Ska bli mysigt att läsa ikväll.

Min man har jobbat idag men han kom och åt lunch med mig. Som tur är ligger hans kontor bara 10 minuters promenad från sjukhuset. :) Ikväll kommer han tillbaka och tar med lite extra saker hemifrån. Sen blir vi nog kvar här båda två tills vi ska hem med vår lilla bebis. Tänk att vi snart är tre i familjen!!

Vecka 40+6: En dag till av väntan

Jag är kvar på sjukhuset. Träffade läkaren imorse som sa att alla prover såg bra ut, men de ville fortsätta hålla ett öga på mig och Krabaten. Så det blir tre stycken CTG idag, plus koll av blodtryck, puls mm.

Imorgon bitti kommer jag få Cytotec tabletter för att sätta igång förlossningsarbetet. Spännande! Jag frågade varför de inte bara kunde sätta igång mig idag, istället för att vänta ytterligare en dag. Jag fick ett vid tillfället övertygande svar...något om att igångsättning inte är naturligt och innebär en liten ökad risk. Antar att de hoppas att det ska sätta igång av sig själv innan dess, men det tror jag inte att det gör. Även om jag hoppas förstås.

Lite långtråkig väntan får jag säga, men den som väntar på något gott...

Kvar över natten

En liten uppdatering från sjukhuset. När vi kom in gjorde de CTG och ultraljud. CTG:t såg bra ut tror jag och visade en del värkar och en aktiv bebis. Ultraljudet visade samma sak som hos min doktor, grumligt fostervattnet som kan vara mekonium (bajs) eller något annat (oklart vad). Sen tog de en massa blodprover som ska analyseras till imorgon.

De vill att vi stannar kvar över natten och imorgon blir det beslut om igångsättning eller om jag får åka hem igen. De hade som tur var gott om plats på avdelningen så min kära man stannar också kvar här över natten.

Det känns tryggt att vara på sjukhuset. På något vis så kan jag slappna av nu och inte analysera varje tecken i kroppen som något eventuellt dåligt, som jag nog hade gjort hemma. Det är bara så fruktansvärt långtråkigt att bara vänta. Tur jag har sällskap i alla fall. :)

Det allra bästa hade ju varit om förlossningen skulle starta av sig själv nu när vi ändå är på plats. Får se om Krabaten lyssnar på sin mamma och pappa och gör som vi ber honom om...

Vecka 40+5: På väg till sjukhuset

Jag har precis varit på kontroll hos min doktor igen och den här gången visade ultraljudet att fostervattnet inte såg riktigt bra ut. Kanske bajs pga stressad bebis. Annars verkade allt bra med mig o bebis. För säkerhetsskull skickade doktorn iväg oss till sjukhuset för en extra kontroll och trolig igångsättning. Så nu ska vi bara förbi hemma och hämta BB-väskan sen direkt till sjukhuset. Just nu har jag väldigt blandade känslor. Känns spännande samtidigt som jag vill gråta. Håll tummarna att allt går bra!

Naturliga sätt att sätta igång förlossningen

Det finns ju en massa olika teorier om hur man på ett naturligt sätt kan starta igång förlossningen. Hittade bland annat en lista på Babycenter som jag kommenterat nedan:

• Sex - provade förra veckan men gav ingen effekt, dessutom för obekvämt för att testa igen
• Promenader - orkar inte gå så långt nu men gick en sväng på HM tidigare idag...
• Ananas - åt en halv ananas i helgen, gott men gav ingen effekt
• Stimulering av bröstvårtorna - aj, dom är ömma!
• Ricinolja - diarré, nej tack
• Homeopati - inte för mig
• Äta curry - känns som det bara är upplagt för ännu mer halsbränna
• Akupunktur - inget jag vill experimentera med själv direkt
• Hallonblad - kanske ska leta upp något te och testa

Någon som har fler förslag att prova?

Vecka 40+3: Väntan fortsätter

Ananasen hade ingen effekt så i morse var jag iväg hos doktorn igen. Inte direkt något nytt att rapportera sen i fredags. Det enda var att det såg ut att vara lite mindre fostervatten och moderkakan hade fått några få fläckar av förkalkning, men det är tydligen normalt nu när vi passerat BF.

Nästa läkarbesök är inbokat till på onsdag eftermiddag och om det besöket faktiskt blir av kommer hon då att ringa sjukhuset vi valt och boka in en tid på fredag för igångsättning. Tydligen behöver man inte vänta 10 dagar längre för igångsättning, utan numera gör de det ofta redan efter 7 dagar här. Doktorn sa att det borde troligtvis inte krävas så mycket för att sätta igång det hela, eftersom min kropp varit redo i flera veckor redan med mogen livmoderhals och öppen minst en cm.

Eftersom jag inte känt av i kroppen på flera veckor nu att förlossningen är på gång, så har jag ställt in mig på att det troligtvis inte kommer starta igång av sig självt. Det känns helt okej faktiskt. Innan veckan är slut borde vi vara föräldrar i vilket fall som helst. :)

Vecka 40+1: Ananas

Få se om det ligger någon sanning i att man kan starta förlossningen genom att äta ananas...

En vecka kvar!

Så var veckans andra läkarbesök avklarat. Som vanligt såg CTG:t bra ut och mitt blodtryck också. Min vikt har planat ut och jag har inte ökat något de senaste två veckorna, men det är tydligen inget konstigt med det. Totalt har jag ökat ca 16 kg sen starten.

Doktorn gjorde ett nytt ultraljud idag och mätte bebisen. Hon sa att beräkningen blir mer och mer osäker eftersom det är svårt att mäta. Med det i beaktning fick hon fram att han väger ca 3500g nu, +-500g. Så allt mellan 3 och 4 kg alltså. Livmoderhalsen är fortsatt kort och mogen, så nu är det bara upp till Krabaten när han vill ha sin födelsedag.

Hon tittade även på moderkakan och mängden fostervattnet som såg bra ut. Moderkakan hade inga calcifications (förkalkningar?) och i vattnet fanns det gott om vernix (fosterfett?). Detta är tydligen ett tecken på att moderkakan fungerar som den ska. Detta kommer hon nu att kontrollera varje gång jag är där fram till födseln. Jag ska kontrolleras varannan dag nu, fast nästa gång blir på måndag istället för söndag. Om ingen bebis tittat ut när jag gått en vecka över tiden blir det igångsättning. Wow, om senast en vecka borde vi alltså vara föräldrar!! :)

Vecka 40+0: Beräknat förlossningsdatum

Jaha, då var dagen D äntligen här. Dagen vi väntat på i nio långa månader. Vårt beräknade förlossningsdatum! Jag tror dock inte att det blir någon bebis född i den här familjen idag. Allt känns som vanligt i kroppen och jag har knappt haft några sammandragningar/förvärkar de senaste veckorna. Igår kväll dansade Krabaten rumba inne i magen en lång stund och huvudet tryckte på mycket neråt, men sen har det varit lugnt. Om några timmar ska jag till doktorn igen på kontroll, får se om hon kan känna om något är på gång.

I övrigt är jag fortfarande förkyld och har fått träningsvärk i musklerna mellan revbenen av allt hostande. Jag ska fortsätta vila och ta det lugnt idag, så jag blir bättre. Förhoppningsvis kan jag sova lite också, eftersom nattsömnen varit riktigt dålig den senaste veckan.

Vecka 39+6: Plugga på om amning

Ett tips som jag fick för ett tag sen från en nybliven tvåbarnsmamma var att läsa på ordentligt om amning innan bebisen kommer. Hon tyckte det var så mycket lättare att amma det andra barnet nu när hon redan visst hur hon skulle göra. Hon önskade att hon hade läst på mer inför första barnet, så att hon hade fått en bättre start på ammandet.

Sagt och gjort så har jag kollat upp en del på nätet kring amning. Det bästa jag hittade har jag samlat här. Tipsa gärna om mer!

Hjälpsamama filmer
Så lär du dig amma
Amning (Babygruppen)
How to breastfeed (Babycenter) - flest praktiska tips finns i denna:

Artiklar
Amningsteknik
Amningshjälpen

Läkarbesök v.40

Dagens besök hos doktorn gick bra. Allt verkar fortsatt bra med Krabaten i magen. :) Dock gjorde mina hostattacker utslag på CTG:t, och såg nästan ut som värkar. Doktorn avrådde mig från att ta någon hostmedicin eller liknande (vilket jag låtit bli eftersom det inte rekommenderas enligt bipacksedlarna) och sa att en förkylning måste få ta sin tid att bli av med. Hon sa att det inte är någon fara för bebisen så länge han är i magen. Förhoppningsvis hinner jag bli frisk innan förlossningen, så jag inte riskerar att smitta honom när han kommit ut.

Doktorn gjorde den sedvanliga gynundersökningen. Idag var det lite svårt för henne att känna livmoderhalsen eftersom den var så långt bak, tydligen ett tecken på att huvudet har flyttat sig ännu längre ner. Dock trodde hon inte att det var dags att föda de närmsta dagarna.

Eftersom mitt BF är på fredag ville hon att jag skulle komma tillbaka redan då. Från och med då ska jag nämligen komma på kontroll varannan dag. Jag tycker detta känns lite överdrivet, jag har ju inte haft någon riskgraviditet. Men det är väl för mitt och bebisens bästa antar jag. Eller hennes kassakistas bästa kanske..?

Vecka 39+5: En bättre natt

Gårdagen blev som tur var bättre än natten och morgonen. Jag låg mest på soffan och såg på tv, samt sov lite. I natt har jag sovit mycket bättre, förutom en timme mellan 4 och 5 när jag var uppe och vandrade runt i lägenheten, samt att jag förstås vaknar varje gång jag ska vända på mig i sängen.

Jag har en fruktansvärd slemhosta, men så länge jag inte pratar och ligger uppallad på en massa kuddar är det ändå helt okej. Jag har ingen feber heller och det är verkligen skönt. Jag tycker bara så synd om Krabaten i magen varje gång jag får en hostattack. Han måste ju undra vad sjutton som händer.

I eftermiddag är det dags för veckans läkarkontroll. Får se vad doktorn säger. Jag tror knappast att det hänt så mycket mer i kroppen sen förra veckan, det känns inte så i alla fall. Förhoppningsvis kan hon rekommendera något mot hostan som är bebissäkert. Tänk att det bara är TVÅ dagar kvar till BF nu. Galet!

Vecka 39+4: Fy vilken natt och morgon

Usch, jag har haft en riktigt dålig natt och morgon, med en massa äckel. Till att börja med hade jag jättesvårt att somna eftersom Krabaten låg och sprakade/krafsade mig i sidan, oavsett vilken sida jag låg på. Ibland undrar jag om han missuppfattat hur han ska ta sig ur magen. Att försöka gräva sig ut genom sidan av magen kommer nog inte funka så bra... Efter en dryg timme somnade jag till slut, men vaknade några timmar senare med otroligt ont i magen. Det gjorde så ont att jag trodde jag skulle gå av på mitten och visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter en halvtimme var jag tvungen att springa på toaletten och göra nummer två, och sen gick det över som tur var. Efter ytterligare någon timmes sömn vaknade jag och hostade...och hostade. Jag hostade så jag kräktes några gånger och sen var jag helt slut.

Jag kollade på de receptfri slemlösande-/hostmedicinerna jag har hemma och inget av dem rekommenderas till gravida. Om inte hostan och slemmet blir bättre under dagen måste jag ringa min läkare och höra efter vad hon säger, om det är okej att ta något. Jag behöver ju vila och samla krafter nu, inte göra slut på dem.

Nu har jag i alla fall druckit varmt och ätit frukost, och sluppit hostan på ett tag. Ska gå och lägga mig i sängen igen, uppallad på en massa kuddar, och hoppas att jag kan sova en stund. Godnatt!

Liv, lust & längtan

Nu har jag också sett novellfilmen Liv, lust & längtan på SVTPlay. Jättebra är den! Den känns väldigt träffsäker och jag kan verkligen känna igen mig i den. Jag kan varmt rekommendera den.

Vecka 39+3: Förkyld

Åh nej, jag har blivit förkyld! Dessutom har jag drabbats av självömkan och tycker väldigt synd om mig själv, nästan ännu värre. ;) Jag som varit så frisk och kry under hela graviditeten fram tills nu, och så ska jag bli sjuk precis när BF närmar sig. Hostig och slemmig i halsen är jag och har ännu mindre ork än vanligt. Blä! Jag oroar mig lite över att förlossningen ska starta nu när jag inte mår bra och hur det ska gå. Men å andra sidan kommer det säkert dröja lääänge till innan Krabaten bestämmer sig för att komma ut. Han verkar trivas så bra där inne i magen, trots att det är supertrångt nu.

Har gravida bättre eller sämre immunförsvar än vanligt? Jag har läst och hört båda varianterna, och jag har definitivt haft bättre immunförsvar än vanligt under den här graviditeten. Vanligtvis brukar jag åka på åtminstone en rejäl förkylning varje vinter och några mindre, men i år har jag klarat mig...fram tills nu.